tag:blogger.com,1999:blog-142842742024-03-07T10:52:20.055+01:00ApproximationErik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.comBlogger498125tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-40717283965766705702012-05-09T22:35:00.000+02:002012-05-10T01:17:50.255+02:00Och allt skall vara slem<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn9ujrf84Ib1ouAI6BH1LjOU55KIqFyWmfa4ti5AA8pCrWu9xpspkCAd8rL7Vi_LN1sLEiKlbtJB18ajql0gl527C1daW8MhqoSu6NJ-4x99zpW_cTQiZdurr0Bl55buBqTqUPYQ/s1600/nuder.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="240" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn9ujrf84Ib1ouAI6BH1LjOU55KIqFyWmfa4ti5AA8pCrWu9xpspkCAd8rL7Vi_LN1sLEiKlbtJB18ajql0gl527C1daW8MhqoSu6NJ-4x99zpW_cTQiZdurr0Bl55buBqTqUPYQ/s400/nuder.jpg" /></a></div>
Det fanns dom som ville ha honom som partiledare men Pär Nuder sa nej. Det var väldans tufft gjort. Hur kan man säga nej till ”det finaste jobb en arbetare kan ha”? Såhär i backspegeln är det lätt att <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14799644.ab">förstå varför</a>. Samtidigt som Nuder fördes fram i partiledardiskussionerna var han i full färd med att håva in konsultmiljon efter konsultmiljon. Förra året var <a href="http://www.resume.se/nyheter/pr/2012/05/09/nuder-sveriges-bast-betalda-lobbyist-/">exceptionellt lönsamt</a> för den tidigare socialdemokratiska VU-ledamoten: 12 miljoner i vinst före skatt i det egna konsultbolaget. Det är sju gånger mer än den årslön socialdemokraternas partiordförande – eller statsministern själv – får. Och som det skreks om Håkan Juholts <a href="http://approximationer.blogspot.se/2011/10/dar-drevet-gar.html">lägenhetsbidrag</a>. En ärta i jämförelse.
<br><br>
Vad är det som gör Pär Nuder så efterfrågad som konsult? Vilken exceptionell talang är det egentligen han besitter som gör honom till en så värdefull ”rådgivare” åt bland annat familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT? Göran Greider <a href="http://debatt.svt.se/2012/05/09/helt-at-helvete-par-nuder/">sätter fingret på det</a>, det är inte Nuder som är eftertraktad, det är hans <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14799644.ab">partinål</a> som hans kunder betalar för att komma åt:
<blockquote>”Få saker är så värdefulla för näringslivet som en riktigt fullfjädrad högersosse, alltså en socialdemokratisk politiker som via sin rörelse bär med sig ett visst symboliskt och solidariskt kapital som berättar att personen också tänker på det allmänna bästa och på de breda löntagarskikten.”</blockquote>
Pär Nuder har gjort samma resa som många andra höga socialdemokrater under senare år. Med varje ny resenär sker resan allt mer obehindrat och alltmer befriat från skamkänslor. Den ena toppsossens tvärsprång över till att uppbära lön för att företräda kapitalets intressen gör samma steg mer naturligt och ångetsbefriat för nästa toppsosse. moraliska och politiska barriärerna är nu helt nedrivna. Eller är det den moraliska kompassen som är trasig? Fast vem behöver en kompass när man numera har iphone och kan ringa efter Noppes helikopter om man går vilse i skogen.
<br><br>
I <a href="http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/ostros-blir-bank-vd_7126415.svd">förra</a> veckan var det Thomas Östros som med en smidig höftvickning gled ner i <a href="http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/analys-nar-bankvarldens-hogdjur-kallar_7127749.svd">bädd</a> med storbankernas lobbyorganisation Bankföreningen. Av pressfotona att döma var det med ett belåtet leende på läpparna. Som om han just vunnit något. Eller lyckats med att sälja en begagnad kostym till ett bra pris på Blocket.
<br><br>
Och det hade han ju. Han hade sålt sitt parti och tagit alla pengarna själv.
<br><br>
Det mest fascinerande med de socialdemokratiska topparnas lönsamma strömhopp över till andra sidan är att de inte överhuvudtaget tycks förstå detta. Att de verkligen verkar föreställa sig att det är dom själva som personer, deras <i>enorma hjärnor</i>, deras <i>unika sociala kompetens</i>, som gör dem så efterfrågade i näringslivet. Att de inte inser (eller gör de det?) att de i själva verket bara ägnar sig åt att sälja av – förverka – ett folkrörelsekapital som det socialdemokratiska partiets medlemmar och tidigare ledare byggt upp under 120 år av kamp, skolning och politisk tydlighet.
<br><br>
För, precis som Göran Greider konstaterar så handlar näringslivets värvningar av toppsossar om att få ta del av en specifik form av symbolkapital: ett <i>moraliskt kapital</i>.
<br><br>
<b>Den andra sidan av myntet är emellertid precis lika viktig för borgerligheten: värvningarna av toppsossar syftar till att <i>bryta ner</i> arbetarrörelsens symbolkapital. Det syftar till att demoralisera - och förvirra - arbetarrörelsen och det ger väljarna intrycket av att vänster och höger är samma sak, har samma uppdragsgivare, delar samma intressen.</b>
<br><br>
Varje sosse som hoppar över till svenskt näringsliv bidrar till att sudda ut de politiska skiljelinjerna och eldar upp det moraliska kapital arbetarrörelsen sitter på - det moraliska kapital som är folkrörelseorganiseringens främsta och helt oersättliga drivbränsle.
<br><br>
Detta är är precis vad borgerligheten vill uppnå. Den upprördhet, förtvivlan och frustration som socialdemokratiska väljare och medlemmar uttrycker över Östros och Nuders hopp ner i köttgrytorna är värd mycket mycket mer för borgerligheten än de futtiga miljoner de måste hysta över i ersättning till överlöparna. Det är ett vrakpris för att uppnå politisk hegemoni.
<br><br>
Tänk lite. Hur har egentligen moderaterna blivit så framgångsrika i att framställa sig själva som ”det nya arbetarpartiet” när man samtidigt <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article14784230.ab">för en politik</a> som är fullkomligt usel för den breda arbetarklassen? Hur har moderaterna kunnat föra en politik som konsekvent gynnat den rikaste percentilen och samtidigt lyckats framstå som bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva?
<br><br>
Ja, naturligtvis, genom att först tömma socialdemokraterna på socialdemokrati, genom att <i>utplåna skillnaden</i>. Moderaternas omvandling började inte med att Schlingmann och Reinfeldt utnämnde partiet till”välfärdskramare”. Moderaternas omvandling till det nya arbetarpartiet började med omvandlingen av <i>det gamla </i>arbetarepartiet till ett förvirrat ”mittenparti”, med ledare som inte tvekar att sticka ner fingrarna i varje syltburk som motståndarsidan sticker fram under näsan på dom. Med ledare som, ärligt talat, framstår som ryggradslösa idioter.
<br><br>
För att moderaternas omvandling skulle kunna framstå som något annat än ett billigt och lättgenomskådat trick måste den <i>moraliska gradienten</i> mellan arbetarrörelsen och borgerligheten först utplånas. Det är den aktiva dödshjälpen som snubbar som Nuder och Östros får betalt för att utföra. Oklart om de begriper det själva.
<br><br>
Och bakom topparna som inte ser någon skillnad mellan rött och blått, som inte förstår skillnaden mellan folkrörelsedemokrati och lobbyism, mellan gemensam solidaritet och privat ägoism, följer alla de andra typerna – allt oftare dubbelavlönade av kapitalet samtidigt som de fortsätter att bära den socialdemokratiska rosen på kavajslaget – som påstår att socialdemokraternas <a href="http://approximationer.blogspot.se/2009/11/skott-i-foten-hal-i-roten.html">svar</a> på det förlorade väljarstödet måste vara att <i>utplåna skillnaden ännu mer</i>. Ty tillsist gäller att <a href="http://approximationer.blogspot.se/2010/12/nar-slemmet-tar-over.html">allt skall vara slem</a>.
<br><br>
Och <i>det</i> passar det nya arbetarpartiet perfekt. För det är först när alla är en del av samma slem som en spinndoktor från Nacka och en arrogant <a href="http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/05/reinfeldt-300-000-nya-jobb-sa-hittade.html">lurgubbe</a> från Täby kan framstå som ett rimligt par att leda landet.
<br><br>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-14499002409760921972012-03-04T23:46:00.011+01:002012-03-20T11:39:21.467+01:00Lögn, förbannad lögn och statistik från VärldsbankenSå är det återigen den där tiden på året då nyliberalismens anhängare bryter ut i en panglosiansk glädjeyra, kastar sina lustiga små hattar i luften och kramar om varandra i en sällan skådad yttring av ysterhet normalt förbehållen ett riktigt präktigt börsrally. Börsen håller sig dock för tillfället lugn. Så vad är månne orsaken till den stora glädjen den här gången?<br />
<br />
Jo det visar sig att Världsbanken återigen har <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/minskad-fattigdom-ingen-kioskvaltare_6897861.svd">levererat</a> sin <a href="http://web.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/NEWS/0,,contentMDK:23129612~pagePK:34370~piPK:34424~theSitePK:4607,00.html">årliga statistik</a> över utvecklingen för världens allra fattigaste. Med en uppmuntrande och lugnande slutsats: allt är på väg åt rätt håll!<br />
<br />
Visserligen lever ungefär 1,3 miljarder människor (var femte nu levande person) i ”extrem fattigdom”, men antalet blir ändå, enligt Världsbanken, färre och färre. ”Alla siffror pekar åt rätt håll” <a href="http://www.expressen.se/ledare/det-gar-at-ratt-hall---varlden-blir-bara-battre/">skriver Expressens ledare</a> och konstaterar triumfatoriskt:<br />
<blockquote>”1990 beslöt FN att den extrema fattigdomen skulle halveras på 25 år. I veckan släppte Världsbanken statistik som visar att målet redan var uppnått 2010, fem år i förväg.”</blockquote>Det låter ju jättebra! Om det vore sant att fattigdomen i världen verkligen höll på att halveras skulle det vara fantastiskt.<br />
<br />
Dessvärre är det bara statistiskt trams.<br />
<br />
Statistik är ett mäktigt verktyg skräddarsytt för riktigt stora lögner. I synnerhet om produktionen och tolkningen av statistiken kan monopoliseras. När det gäller just globala beräkningar av antalet absolut fattiga i världen har Världsbanken i det närmaste monopol på att sammanställa det index som alla andra, från massmedier, NGO:s och myndighetsorganisationer till självaste FN, lutar sig mot. Världsbankens siffror har med andra ord en stor betydelse för hur situationen för världens fattiga faktiskt värderas och uppskattas.<br />
<br />
Bankens metod för att indexera utvecklingen för världens <i>absolut fattiga</i> är närmast banalt simpel. I samband med <i>World Development Report </i>1990 bestämde sig bankens ekonomer helt enkelt för att fastställa gränsen för absolut fattigdom till den nivå på köpkraft som <i>världens fattigaste</i> länder då använde som sin fattigdomsgräns. Världsbanken hade nämligen upptäckt att flera av de fattigaste länderna tillämpade ungefär samma statistiska gräns och att denna låg kring en inkomst på $1 köpkraftspariteter (PPP) per dag. Det var med andra ord <i>smidigt</i> att anamma det måttet.<br />
<br />
<b>Det fanns fler skäl. Där fanns också en önskan om ett mått med en nivå som gjorde det möjligt att slippa räkna med <i>för många</i> fattiga. I en <a href="http://econ.worldbank.org/external/default/main?pagePK=64165259&piPK=64165421&theSitePK=469372&menuPK=64216926&entityID=000158349_20080902095754">rapport från 2008</a> konstaterar Världsbanken att en högre internationell fattigdomsgräns visserligen är möjlig, men problemet är att <i>alldeles för många</i> då skulle räknas som fattiga:</b><br />
<blockquote>“Suppose one judged poverty in developing countries by (say) US standards. Learning that (possibly) 95% or more of the population is poor by such a standard is unlikely to have much relevance, given that US standards of living are not within the foreseeable reach of most people in a typical developing country.”</blockquote>Alltså, eftersom klyftorna mellan rika och fattiga länder är så stora är det inte ens meningsfullt att mäta fattigdom som om vi allihop var människor i samma värld med rätt till samma livschanser.<br />
<br />
Världsbankens gräns för absolut fattigdom bygger inte på några bedömningar om vilken inkomstnivå som behövs för att uppfylla grundläggande mänskliga behov och den tar inte heller någon hänsyn till att kostnaderna för basala behov kan variera stort från plats till plats och från år till år, i takt med lokala och globala svängningar och skillnader i priset på mat, vatten och energi. <br />
<br />
Bristerna i måttet föranledde 2005 ekonomen Sanjay G. Reddy och filosofen Thomas W. Pogg att skriva en <a href="http://www.columbia.edu/~sr793/count.pdf">uppmärksammad rapport</a> som konkluderade att Världsbankens närmast tycktes vara ute efter för att <i>slippa</i> räkna de fattiga på ett <i>rättvisande sätt</i>.<br />
<br />
Jag <a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/03/bortom-vrldsbankens-ltzendimma.html">skrev ganska utförligt om deras kritik</a> i samband med Världsbankens rapportsläpp 2007. Jag befann mig just då i Kisumu i Kenya där det verklighetsfrämmande och bristfälliga i statistikens teoretiska gränsdragningar var synligt precis överallt. Det räckte med att ta en bodaboda ut från centrala Kisumu till något av de omgivande slumområdena för att bli varse hur stora skillnader det är i köpkraften hos en dollar, enbart inom en och samma stad: grundläggande basvaror som föda och rent vatten <a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/02/priset-fr-vatten-i-manyatta.html">kostade mycket mer för de fattiga i Manyatta</a> än på marknaden inne i stan. Trots de stora effekterna av sådana överallt förekommande granulariteter jämför Världsbanken obekymrat köpkraftspariteter på länder-nivå.<br />
<br />
Just 2007 hade världsbankens statistikavdelning i all ödmjukhet börjat klura lite på om 1$ / dag verkligen var den rimliga globala fattigdomsgränsen. Banken gjorde en ny värdering med den uttalade avsikten att förankra måttet något bättre i verkligheten och den 28 augusti 2008 <a href="http://www.stwr.org/globalization/world-bank-poverty-figures-what-do-they-mean.html">fattades beslutet</a> att justera den internationella gränsen för ”extrem fattigdom” till $1.25 dollar per dag. Beslutet orsakade en global katastrof som, statistiskt sett, kastade ytterligare 430 miljoner människor ut i absolut fattigdom. Hoppla.<br />
<br />
Justeringen väckte inte i någon större medial uppmärksamhet och världsbanken själva slätade över dess betydelse i <a href="http://econ.worldbank.org/external/default/main?pagePK=64165259&piPK=64165421&theSitePK=469372&menuPK=64216926&entityID=000158349_20100121133109">en rapport</a> med den fantastiska titeln <i>The Developing World Is Poorer Than We Thought, But No Less Successful in the Fight against Poverty.</i><br />
<br />
Så kan det gå. Världen visade sig alltså visserligen ha ungefär en halv miljard fler absolut fattiga än vad man officiellt hade hävdat tjugofyra timmar tidigare, men eftersom fattigdomsgränsen justerades upp även bakåt i tiden såg tendensen ändå bra ut. Antalet absolut fattiga 1981 blev i och med den justerade gränsen 1,9 miljarder istället för världsbankens tidigare officiella siffra 1,2 miljarder.<br />
<br />
Världsbanken kunde alltså klappa sig på bröstet, trots att man räknat så fullständigt fel, och fortsätta att hävda att allt blir bättre och bättre, dag för dag.<br />
<br />
Hur det egentligen förhåller sig med den saken är dock bankens egen mätmetod <a href="http://www.columbia.edu/~sr793/BetterOptions.pdf">uppenbarligen olämplig för att bedöma</a>. När hela slutresultatet kan justeras med 40% från en dag till en annan till följd av en ändrad skattning, måste måttets användbarhet för att beskriva verkligheten anses vara tämligen begränsat. Vad gör den nya fattigdomsgränsen mindre slupmässig än den gamla? <a href="http://econ.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/EXTDEC/EXTRESEARCH/0,,contentMDK:22510787~pagePK:64165401~piPK:64165026~theSitePK:469382,00.html?pagePK=64165259&piPK=64165421&theSitePK=469372&menuPK=64216926&entityID=000158349_20100318141230">Inte ens världsbanken</a> påstår att gränsen att den nya linjen är mer pålitlig som objektiv gräns för att beskriva extrem fattigdom. Så vilket värde har den egentligen, annat än bidra till att sprida en viss bild?<br />
<br />
Man kan tänka på statistik ungefär som ett prisma. Man kan hålla upp prismat mot ljuset och beroende på hur man vrider och vinklar på det kommer ljuset brytas på olika vis och man får fundamentalt olika bilder av verkligheten. Att ge sken av att den bild man får genom <i>en enda</i> brytning av ljuset reflekterar hela verkligheten, är inget annat än <a href="http://socialanalysis.org/">djupt lögnaktigt</a>. <br />
<br />
<b>Om vi istället för Världsbankens numera föredragna fattigdomsgräns om $1,25 PPP / dag skulle titta på gruppen med inkomster under $2 PPP / dag (motsvarande c:a 5000 kronor om året) visar det sig att antalet extremt fattiga i världen har minskat <i>endast mycket marginellt</i>, från 2,59 miljarder 1981 till 2,47 miljarder 2008.</b><br />
<br />
Den här, större, gruppen rymmer alltså en stor del av dem som klättrat upp över den lägre fattigdomsgränsen. Innebär det att den gruppen har att tagit sig upp från den värsta absoluta fattigdomen och nu, burna av "the rising tide" befinner sig på en resa på väg upp mot högre nivåer av välstånd? Det är den tolkning Världsbanken, Expressens ledarredaktion och andra panglosianer vill att vi ska göra. <br />
<br />
Men vad som är viktigt att förstå är att en person som har en inkomst på $2 eller $4 om dagen i själva verket kan vara <i>fattigare</i>, <i>mer otrygg</i> och <i>mindre fri</i> än en person som tjänar $1 om dagen. Vad statistiken <i>i sig</i> reflekterar är inte en ekonomisk och social utveckling utan en pågående urbanisering, pådriven av en framtvingad flykt från landsbygden till <a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/02/it-does-not-trickle.html">svällande städers slumområden</a>. Den som, tvingad av en obönhörlig globalisering, bryter upp från ett ruralt lokalsamhälle och egen mark, om än enkel och fattig sådan, och flyttar till en osäker tillvaro i staden, går från självhushållning till att vara utlämnad åt marknaden för sin försörjning av basvaror.<br />
<br />
<a href="http://www.guardian.co.uk/news/datablog/interactive/2012/mar/19/housing-minimum-wage-map">Plötsligt kostar</a> både <a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/02/hernando-de-soto-i-verkligheten.html">husrum</a>, mat och vatten pengar. Det blir <i>nödvändigt</i> att <a href="http://www.ilo.org/global/about-the-ilo/press-and-media-centre/news/WCMS_100783/lang--en/index.htm">tjäna mer</a> för att överhuvudtaget överleva från dag till dag.<br />
<br />
Det är inte utveckling eller framsteg. Det är bara andra bojor.<br />
<br />
Tyvärr håller varken den absoluta eller relativa fattidomen i världen på att försvinna, snarare är den idag påväg in i ett nytt och skräckinjagande stadium. En dryg miljard nyblivna stadsbor klänger sig fast på den yttersta marginalen av världsekonomin, utan egen jord eller förgreningar till jorden att falla tillbaka på för sin basförsörjning. Detta är en grupp utlämnad åt världshistoriens största marknadsexperiment, vars livsmedelstrygghet idag är akut hotad. En grupp vars relativa köpkraft kan minska med 50% när matpriserna stiger med 20%. År 2009 beräknade FAO att ungefär en miljard männniskor var kroniskt hungriga. Det är en ökning från 825 miljoner i mitten på 1990-talet och upp från omkring 860 miljoner i början av 00-talet. Efter finanskraschen, då 2007-års rekordpriser på basgrödor för en tid föll tillbaka har matpriserna åter nått nya rekordnivåer och siffran på kroniskt hungrande kan <a href="http://richardheinberg.com/235-soaring-oil-and-food-prices-threaten-affordable-food-supply">öka mycket fort om priset fortsätter att stiga</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtyTMvCXO7iZ2x3wqfLZQPevU4G9QjNmOeWNXt9Uvk__cRkEyoFAUN_mFuIE8l-miKK-ijl7WmzGYrpCmoDAnwiLsHg12e9JP085Ta5GMT87_AcSM-ykQQhToWr6hs-tQYlLyBwg/s1600/Evolution-of-food-and-fuel-prices-585.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="275" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtyTMvCXO7iZ2x3wqfLZQPevU4G9QjNmOeWNXt9Uvk__cRkEyoFAUN_mFuIE8l-miKK-ijl7WmzGYrpCmoDAnwiLsHg12e9JP085Ta5GMT87_AcSM-ykQQhToWr6hs-tQYlLyBwg/s400/Evolution-of-food-and-fuel-prices-585.jpg" /></a>Diagram från <a href="http://richardheinberg.com/235-soaring-oil-and-food-prices-threaten-affordable-food-supply">Richard Heinberg</a></div><br />
Visst finns det saker som rör sig <a href="http://www.dn.se/ledare/kolumner/las-pa-varlden-har-forandrats">åt rätt håll</a> i världen också. Analfabetismen minskar, barnadödligheten sjunker, kommunikationssystem förbättras, sjukdomar och epidemier nedkämpas. Fattas bara annat högst uppe vid den högteknologiska epokens vågkam, mitt i den billiga energins tidsålder. <br />
<br />
Detta är positiva trender som framförallt bärs av Kinas enorma satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur och av <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article14297401.ab">den latinamerikanska vänsterns aktiva utjämning av inkomster och tillgång till välfärd</a>. Den här positiva utvecklingen sker <i>trots</i>, inte tack vare, de frihandelspolicys som IMF och Världsbanken försöker trycka in i världens alla hörn.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-40134371141130551662012-02-18T18:24:00.002+01:002012-02-18T18:54:37.063+01:00Ut ur inhägnadernas tragedi, del 1: kapellet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgff2yfZ-B-OH9RF5CEPq0ENDowrfcum0UW6nMVTvdXjRQtvKfxXwRvT6QUoLfibcBvXRjKrxkGVAxKzZBZJqZjO5ZmBX7bInJFkl0XXEiZ_ioNVabLTaDetRblyff-oLZMRS2PQQ/s1600/bild.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" width="100%" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgff2yfZ-B-OH9RF5CEPq0ENDowrfcum0UW6nMVTvdXjRQtvKfxXwRvT6QUoLfibcBvXRjKrxkGVAxKzZBZJqZjO5ZmBX7bInJFkl0XXEiZ_ioNVabLTaDetRblyff-oLZMRS2PQQ/s400/bild.JPG" /></a></div><br />
I det sena eftermiddagsljuset stannade vi till och besökte Storsäterns kapell i Idre församling, invigt revolutionsåret 1968. Man når byggnaden via en plogad backe som leder in från den stora vägen. Runt kapellet står enstaka tallar och granskog som bortom byggnaden övergår i fjällskog och därefter i öppna fjällhöjder som just idag hade samma färg som molnfronterna; det såg ut som om delar av fjälltopparna hade lättat från jorden och drog iväg söderut.<br />
<br />
Storsäterns kapell står öppet dygnet runt året runt. Det är bara att gå in och sätta sig i det vackert utformade andaktsrummet ritat av arkitekterna Jack Hansson och Gösta Lilliemarck. Där inne är man omgiven av träets levande urmaterial, hanterat med känslig hand men utan krusiduller. Rummet är inrett med bidrag från flera konstnärer; Astrid Norgren, Walther Thür, Elen Andersson, Tage Berglund, Kurt Hammarsten med flera. Som altartavla tjänar ett resligt korfönster i öster som bjuder utsikt mot fjällskogen.<br />
<br />
Solen släntrar genom rummet. Här kan man börja tänka igen. <br />
<br />
Att gå in i kapellet kostar ingenting. Innebär det då att det saknar värde?<br />
<br />
Nej, det är bara kapitalister och marknadsliberala dårar som på fullt allvar tror att bara sånt som kan mätas i pengar har ett värde. Vi andra vet att det mest värdefulla som finns, det är i regel sådant som inte alls <i>kan</i> mätas i pengar. Det är tystnaden i ett rum. Basgången i ett annat. Det är glädjen i ett gupp i spåret. Det är kärlek, tid för kärlek. Frihet. Att vara frisk, att veta att anhöriga är friska och hela. Att gå med kamrater i ett demonstrationståg om våren. Att sparka vintergrus ur sandalerna. Att småle åt en dåligt göteborgsvits. Att ha kunskap om hur världen fungerar. Att andas ren luft. Att se skymningen krypa närmare för att släppa fram mörkret åt vintergatans stjärnor igen. Miljoner andra grejor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2uxyIbWuS5OliLr4Jdh1ysR12DE5YMuvDhHCkaAsZP2_z1fynYrVQgGGRLO7_A2uQhacKU-_g1oAKn_EHvE7aE4b4r66vq96bQ5d5Addi2D0fwQoTWiEwCG5khtOe3yikBRglSQ/s1600/bild+%25283%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="400" width="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2uxyIbWuS5OliLr4Jdh1ysR12DE5YMuvDhHCkaAsZP2_z1fynYrVQgGGRLO7_A2uQhacKU-_g1oAKn_EHvE7aE4b4r66vq96bQ5d5Addi2D0fwQoTWiEwCG5khtOe3yikBRglSQ/s400/bild+%25283%2529.JPG" /></a></div><br />
Kapellet i Storsätern röstades fram till mest omtyckta byggnad i Älvdalens kommun arkitekturåret 2001. Så något värde har det uppenbarligen. Trots att det är gratis att gå in.<br />
<br />
Kapitalismen är dock ointresserad av sådant. Kapitalismen är intresserad av sådant som man kan göra profit på. Tjäna pengar. Och vet ni, vad politikerna och ekonomerna än påstår så är de likadana, för de är trots allt bara betjänter i kapitalismens förkammare. De är främst intresserade av sådant som kan mätas i BNP. De vill se konsumtionen och produktionen öka, även om det innebär att en massa andra och mycket viktigare värden blir <i>svårare</i> att uppnå.<br />
<br />
Om någon fick för sig att ta riktigt bra betalt för besöken till Storsäterns kapell (det har ju trots allt fått en utmärkelse) då skulle det bidra till BNP. Det skulle se bra ut i statistiken.<br />
<br />
<b>Men det märkliga är att vi alla ändå skulle bli fattigare på kuppen. En kollektiv och öppen resurs, en allmänning, som en gång fanns tillgänglig för alla, har blivit instängd bakom en betalmur och är nu bara tillgänglig för den som kan betala. I statistiken ser vi ut att bli rikare, men i verkligheten är det tvärtom: vi blir fattigare. </b><br />
<br />
Vilket trick va. Så lurig är kapitalismen.<br />
<br />
Säg nu att Allan från Stockholm bränner förbi i en SUV och får syn på kapellet. Han tänker: J-ä-v-l-a-r i mig, det där var en snygg arkitektritad kåk, den ska jag ha! Och Svenska kyrkan, som har problem att få ekonomin att gå ihop, säljer ut. Allan, som tjänat sina pengar på att spekulera i vanvård av äldre, plöjer ner någon miljon i ”bekvämlighetsanpassningar” och en vecka om året njuter han sedan av trivslen i sin nya ”Villa Allan”.<br />
<br />
Det som tidigare tillhörde alla tillhör nu bara Allan.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC4cFa_EEGQhpmTcFA2tfY7j_V4jVAmZaF4lQ3iIjMaOIe58Ra14bNv9qdjra9lJd6Y8kDGdNIfMs2IWMOVkb0yZL5ZP3gaO5FSpGEOm9qnq5vvgez4FHxBRMfA67_Knxj3wcazA/s1600/bild+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="400" width="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC4cFa_EEGQhpmTcFA2tfY7j_V4jVAmZaF4lQ3iIjMaOIe58Ra14bNv9qdjra9lJd6Y8kDGdNIfMs2IWMOVkb0yZL5ZP3gaO5FSpGEOm9qnq5vvgez4FHxBRMfA67_Knxj3wcazA/s400/bild+%25282%2529.JPG" /></a></div><br />
Det här har ett namn: det kallas för ”inhägnader” och det är en del av kapitalismens <i>modus operandi</i>.<br />
<br />
Att köpa något billigt och sälja det dyrare brukar beskrivas som kärnan i marknadsekonomin. Det måste ha krävts ett geni för att komma på den idén. Men inhägnander är rentav en ännu mer briljant affärsidé, det är det mest profitabla man överhuvudtaget kan ägna sig åt: man tar något som är fritt tillgängligt som alla behöver och så tvingar man folk att betala för det. Det är dessutom lätt att komma undan med, som Walter Hickel sagt: ”if you steal $10 from a man's wallet, you're likely to get into a fight, but if you steal billions from the commons, co-owned by him and his descendants, he may not even notice.”<br />
<br />
Den inhägnadsrörelse som växte fram bland förmögna jordägare i England på 1400-talet omvandlade byarnas allmänningar, som fick användas av alla som bodde på en plats, till privat mark där tillträde var förbjudet och ”inkräktare” jagades bort. Själva begreppet inhägnader härrör från den här rent fysiska handlingen, att sätta upp stängsel runt skogar och åkrar. Jeremy Rifkin beskriver inhägnadsrörelsen som ”the opening act of Colonialism” och Karl Polyani har karaktäriserat inhägnaderna som ”a revolution of the rich against the poor”. Den innebar en mental förändring i synsättet på egendom - att <i>själva världen</i> kunde ägas - och drev samtidigt människor i mängder in till städernas framväxande industrier. Inhägnaderna och Ägoismen har gjort några få rikare på majoritetens bekostnad. <br />
<br />
Aldrig tidigare har inhägnadsrörelsen ryckt så långt fram som idag. Inte bara jord, produktionsmedel och naturresurser är privatiserade och inhägnade. Även musik, idéer, begrepp, text, programkod och arvsmassa hägnas in bakom upphovsrättslagstiftningens stängsel. Och kapitalisterna skjuter efter bästa förmåga harpuner in i den offentliga sektorn för att komma åt också dess resurser. För dem är skattebetalarnas pengar "ett lättillgängligt dagbrott" med Göran Greiders ord. Privatiseringarna av välfärden marknadsförs som ”frihetsreformer”, men är i själva verket en ny våg av inhägnader.<br />
<br />
Kapitalismen rullar sin tillväxt framför sig genom att <i>konsumera</i> allmänningar och omvandla gemensamma resurser till inhägnader. Ju fler allmänningar och resurser som ockuperas och pressas genom den monetära cirkulationen som varor, desto bättre säger ekonomerna att det går för världen.<br />
<br />
<b>Detta är <i>inhägnadernas tragedi</i>. En tragedi som idag sätter sin prägel på hela vår civilisation och på vår kollektiva maktlöshet inför den miljö- och resurskris vi är påväg rakt in i.</b><br />
<br />
I sin ena ände innebär inhägnadernas tragedi en fullkomligt onödig fattigdom. Resurser finns, men de är inte tillgängliga för de som behöver dom. Sjukdom, svält, barnadödlighet, fattigdom, okunnighet och lidande uppträder helt onödan. Det är ett fruktansvärt, våldsamt och kriminellt slöseri med människors begränsade tid på jorden, vår tid i livet.<br />
<br />
<i>I andra änden</i> medför inhägnaderna samtidigt en suboptimal användning av de inhägnade, privatiserade, resurserna. En inhägnad resurs utmärks ju av att den bara är tillgänglig för den som har ägarbeviset. Ett kapell ombyggt till privatvilla står bara öppet för Allan. En privatiserad strandremsa ligger för det mesta öde. En privatbil står för det mesta parkerad eller rullar med bara en passagerare. Ett privat semesterhus står för det mesta tomt. En privat pool värms upp för en ägare som bara simmar i den korta stunder...<br />
<br />
På det här viset används de inhägnade resurserna enastående <i>ineffektivt</i>. Det katastrofala med detta i en värld av begränsade resurser är att det driver fram ett överutnyttjande av den totala resursbasen. <i>Den</i> aspekten har blivit akut synlig först på senare i år, i takt med att den absoluta resursbristen börjat göra sig alltmer påmind, vilket ställer inhägnaderna i ett allt skarpare motsatsförhållande med en hållbar resursanvändning. För ett århundrade sedan fanns det ett överflöd av land och resurser, endast tillgången till kapital var den begränsande faktorn. Idag är det inte längre så, och som ekonomen Joshua Farley konstaterar: ”If we want more timber, the scarce factor isn't sawmills, it's trees.”<br />
<br />
Detta är inte hållbart. Vare sig socialt, ekologiskt eller ekonomiskt. Ett hållbart samhälle innebär att vi istället för att ständigt <i>slösa allt mer</i> lär oss att <i>förvalta och hushålla</i>. Med människors liv och människors tid, med jordens naturresurser och med ekonomiska tillgångar.<br />
<br />
Det är därför både fundamentalt och nödvändigt i varje seriös strategi för social- och ekologisk hållbarhet att göra upp med inhägnadernas tragedi. Att, kort sagt, <i>bryta upp</i> inhägnaderna och åter flytta ut de inlåsta resurserna i ett delat offentligt rum. Bara på det viset kan slöseriet upphöra, de begränsade resurserna utnyttjas optimalt och effektivt istället för suboptimalt och ineffektiv komma till maximal nytta där de behövs.<br />
<br />
<i><b>Det här var den första av en serie planerade poster om de sociala och ekologiska konskevenserna av inhägnadernas tragedi. I nästa post kommer jag diskutera nödvändigheten av att bryta sig ur inhägnaderna, göra upp med ägoismen och stärka allmänningen. Och förutsättningarna för att detta ska kunna ske.</b></i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikZse7iAUsybpTiagPnZrOdsFakNSwWYwmGVYUvYU3qy0IUwxaI372WgCRbpHFhzY6oJx34TlFsI3EX5ELPrsKTP1vPMODo1evEi8O98tY90E_nR5Tq_CvaBjCwhc1cAStwOp2Iw/s1600/tn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="300" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikZse7iAUsybpTiagPnZrOdsFakNSwWYwmGVYUvYU3qy0IUwxaI372WgCRbpHFhzY6oJx34TlFsI3EX5ELPrsKTP1vPMODo1evEi8O98tY90E_nR5Tq_CvaBjCwhc1cAStwOp2Iw/s400/tn.jpg" /></a></div><br />
Relaterade poster. <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/02/agoismens-patetitk.html">Ägoismens patetik</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/02/villkorade-rum.html">Villkorade rum</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/09/varfor-inte-bygga-oppna-stader-istallet.html">Varför inte bygga öppna städer istället</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/10/drivbankar-for-ett-varderingsskifte.html">Drivbänkar för ett värderingsskifte</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/brigadekonomi.html">Brigadekonomi</a>.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-85807649830296133572012-02-16T13:01:00.003+01:002012-02-16T13:25:14.271+01:00Grekland i tryckkokaren<b>För länge sedan, när världen var ung, växte en av historiens märkligaste och mest kreativt produktiva kulturer fram i en flikig och bergig skärgård i det Egeiska havet. Under knappa tvåhundra år avsatte de grekiska stadsstaterna en intellektuell skatt av filosofi, lyrik, konst och litteratur som därefter har inspirerat och förbluffat efterföljande generationer.</b><br />
<br />
Kraftkällan i denna unika kultur var staden Athen, där invånarna med en självklar övertygelse om sitt eget värde, sin rätt och kapacitet att bestämma över sig själva, tände den demokratiska idén. När Athen var som mest vitalt ansågs själva tanken att delegera ens delar av styret till en mindre grupp av tjänstemän hårresande. De fria Atherna insåg att den demokratiska elden <i>i sig</i> var deras viktigaste tillgång. De måste antingen äga makten över sitt eget öde eller ägas av någon annan.<br />
<br />
Det var då. Nu åker män i kostymer med visitkort från Goldman Sachs på uppdrag från Europeiska ministerrådet, EU-kommissionen och IMF för att besluta om Greklands framtid, över huvudet på dess folk.<br />
<br />
Omfattningen av den nyliberala slakten i Grekland idag är svår att ta till sig. 40%-iga nedskärningar i sjukvårdsbudgeten, 32%-iga sänkningar av minimilönerna i privat sektor (som om det var en del av problemet), sänkta pensioner, hundratusentals avskedade offentliganställda, en undgomdsarbetslöshet på 48%. En BNP och ekonomi i <a href="http://thenextrecession.wordpress.com/2012/02/13/greece-a-sisyphean-task/">fritt fall</a>, tvångsprivatiseringar av offentliga egendomar mitt i det sämsta säljläget någonsin.<br />
<br />
<b>Grekland är idag ockuperat. Ockuperat av banker och finansinstitut och av eurozonens stater som inom ramen för den gemensamma Operation <i>Bail-out</i> besingingslöst styckar bytet i nyliberala portionsförpackningar.<br />
<br />
Vad som är viktigt att förstå nu är följande: Allt detta är helt i enlighet med planen.</b><br />
<br />
Tragedin i Grekland är inget som sker trots Greklands euromedlemsskap utan <i>på grund av detsamma</i>. Tragedin är eurons verkliga utseende, bortom högtidstalen om fred och solidaritet. Detta är <i>precis den tryckkokare</i> Hans W Tietmeyer drömde om då han beskrev pris- och stabilitetspakten som ett verktyg för att koka löntagarnas rättigheter till potatismos. Man täpper helt enkelt till alla ventiler och när ett land av interna eller externa orsaker hamnar i en ekonomisk kris kan krisen göra politisk nytta genom att koka sönder tryckkokarens innehåll. Ut kommer en sönderslagen offentlig sektor, löntagargrupper som slängts hundra år bakåt i tiden, knäckta fackföreningar och en arbetarklass kastad ut i fattigdom, <a href="http://svtplay.se/v/2707574/grekland_foraldrar_lamnar_bort_sina_barn_i_krisens_spar">nöd</a> och direkt svält.<br />
<br />
Detta är vad Euron och Europakten handlar om. Att spärra alla nödutgångar. Nu höjer männen i kostym temperaturen och ökar trycket ytterligare. Det pyser över på Athens gator. Men det finns det polisstyrkor till för att <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14382625.ab"> hantera</a>.<br />
<br />
Låter det destruktivt? Men nyliberalismen <i>är</i> ju destruktiv. Det är dess främsta, kanske enda, egentliga trossats: föreställningen om den kreativa förstörelsen. Föreställningen om att folket måste knäckas för att vinsterna ska kunna öka. Nyliberalismen är en ekonomisk dödskult.<br />
<br />
Och euron är nyliberalismens politiska gren, en hänsynslös bulldozer som rullar fram över sargade medlemsländer; förbjuder folkomröstningar, tvingar fram regeringsskiften, tillsätter sina egna regeringar, i praktiken upplöser demokratin och forcerar fram ett socialt kaos. Det är en ideologisk bärsärkargång som ytterst har demokratin och freden som insatser.<br />
<br />
Såhär ser alltså den Europiska solidariteten ut i praktiken, när vänskapen mellan folken har sorterats in under EU:s stjärnbanér. Det lät så vackert när allt såldes in. Kanske trodde någon stackare till och med att de talade om solidaritet mellan folken, när de i själva verket hela tiden talade om en solidaritet med marknaderna. Solidaritet med principerna om den fria rörligheten för kapital och den fria konkurrensen, <i>även</i> då denna kastar hela länder i avgrunden.<br />
<br />
<b>Under det gångna året har EU:s ministrar närmast klättrat över varandra för att likt ett mobbargäng på skolgården peka finger åt Greklands folk; kasta anklagelser om hur Grekland klär sig, hur konstigt Grekland går, hur dåligt Grekland klarar sina åtaganden. I första ledet av mobbningen har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg stått. De är inte ens medlemmar i euroklubben men vill gärna släppas in i gängets värme. Då gäller det att spela extra tuffa.</b><br />
<br />
Det var precis <a href="http://www.flamman.se/den-keltiska-illusionen">samma fingerpekande</a> när Irland, utslängt i kris av den havererade spekulationsekonomi som EU-kommissionen och rådet uppmuntrat och underblåst, ansökte om nödlån 2010. Också den gången lade EU skulden på Irlands folk och nödlånet gavs förenat med krav på våldsamma offentliga nedskärningar och privatiseringar.<br />
<br />
Naturligtvis fyller fingerpekandet en viktig propagandafunktion. Ju mer av skulden för enskilda medlemsstaters problem som kan placeras på staterna själva, desto mer kan EU-ledarna rädda sitt eget ansikte och ”upprätthålla förtroendet” för EMU som sådant, till och med få det att framstå som att eurozonen kliver in och <i>hjälper till</i>. Det hela handlar om att hålla skulden borta från euron, att hålla gänget rent från ansvar, samtidigt som tryckkokaren gör jobbet. Därför blir angreppen på Grekland så furiösa och därför vägrar EU-ledarna att erkänna, ens en millimeter av att Grekland, Italiens, Spaniens, Irlands och Portugals olika kriser är kopplade till mekanismer inbyggda i euron. Istället talas det om brister i nationalkaraktärer. Folk som röstat fram fel regeringar. Folk som varit bortskämda och lata och fuskat.<br />
<br />
EU-ledarna odlar idag den värsta och farligaste sortens nationalism, den som pekar finger åt andra.<br />
<br />
Detta skuldbeläggande, som EU-ledarna utan ansvar ägnar sig åt för att hålla sin egen rygg fri, tränger in i relationerna mellan de Europeiska folken som en sur lösning. Våren 2010 åkte jag genom Tyskland där löpsedlar och förstasidorna dröp av chauvinistiska utfall mot det grekiska folket. ”Lata Greker” stod det med stormrubriker över hela förstasidor. Det hela luktade verkligen skit. Det var det patriotiska vansinnet i uppmarschen inför ett krig. <i>De andra</i> utmålades som galna, opålitliga, slöa. Hela <i>den</i> offensiven lade grunden för att få den tyska opinionen att acceptera Greklands tvångsförvaltning som en nödvändighet. Ett narrativ etablerades: Grekland har fuskat och förtjänar inte att styra sig självt; entré Bryssels räddande teknokrater.<br />
<br />
Minns någon idag att det fanns en tid då rapporterna från dagens eurokrisländer såg annorlunda ut? I början talades det högljutt om hur mycket sydeuropa gynnades av euromedlemsskapet. Det hamrades och byggdes på nya hotell och nya hus överallt runt medelhavet. Det såg ut att växa så det knakade i ekonomin. I propagandan från Bryssel framhölls ofta och gärna att detta var tack vare den gemensamma valutan. Se vilken makalös tillväxt den åstadkom! Men allt det var bara en bubbla, driven av en billiga krediter, en allt för låg ränta och en felaktig växelkurs. Samtidigt som det kastades bränsle på konsumtionsbrasan urholkades produktionen och realekonomin. I slutändan var det istället Tyskland som gynnades, det var efter tyska förhållanden och den tyska ekonomins behov som Euroområdets gemensamma ränta sattes.<br />
Det där är inget konstigt. Det är ett samband som varje 12-årig nejkampanjare i den svenska EMU-folkomröstningen 2003 kunde förklara.<br />
<br />
Bubblan i Sydeuropa sprack naturligtvis. Det är vad bubblor gör. Det började med den bostadsbubbla som briserade i USA, som sedan spred sig till hela världsekonomin. När prognoserna vände neråt, kreditkostnaderna steg och investeringarna avstannade drabbades de tidigare sensationsekonominerna av krisen. <i>Och plötsligt var allt deras eget fel</i>.<br />
<br />
Globala ekonomiska kriser slår olika mot olika länder på grund av underliggande orsaker. Transfereringssystemen ser olika ut, realekonomin fungerar olika väl, produktivitetsutvecklingen är olika, skattebasen och skattemoralen skiljer sig åt. Den ekonomiska resiliensen varierar. Och det innebär att länder behöver kunna möta kriser på olika vis, anpassade efter sina förutsättningar. Euron har effektivt förhindrat detta. Tryckkokaren igen. En standardform och det som inte passar in i den slås i såbitar.<br />
<br />
Minns någon idag hur länge det här har pågått? Det har brunnit på Athens gator regelbundet sedan 2007. Det är fem år av demonstrationer, gatustrider, nedskärningar och en kris utan ände i ett successivt sönderfallande land i "fredens och utvecklingens" Europa. Jag <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/05/supertanker-pa-drift.html">citerade 2009 Ambrose Evans-Pritchard</a>:<br />
<blockquote>”these riots are roughly what eurosceptics expected to see, at some point, at the periphery of the euro-zone as the slow-burn effects (excuse the pun) of Europe's monetary union begin to corrode the democratic legitimacy of governments.” </blockquote>Det här är inte heller något konstigt. Det är en logisk utveckling som varje 12-årig nejkampanjare i den svenska EMU-folkomröstningen 2003 kunde förutspå.<br />
<br />
Solidaritetens värde prövas först i tider av kris. Det är lätt att lova varandra evig tro och kärlek när det är sol på himlen, men det är när det blåser som kallast som löftet ska hålla. Den ”solidaritet” som Euroländerna nu ”visar” varandra har ingenting med kärlek och sammanhållning att göra, det påminner mer om den psykiska terrorn i en galen sekt. Ja, allt är ett enda stort vansinne.<br />
<br />
Det enda rimliga, det enda verkligt solidariska, man kan göra inför detta är att ställa sig sida vid sida med Greklands folk och säga: fortsätt stå upp och protestera. Försvara er demokrati! Försvara er välfärd! Försvara er offentliga sektor! Försvara era pensioner! Faller ni så faller också vi. Låt er inte slaktas på finanskapitalisternas altare. Slå sönder tryckkokaren.<br />
<br />
Visa att demokratin i Athen kan vara starkare än maskinen i Bryssel.<br />
<br />
<i>Tidigare om EU/EMU: <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/05/nationsbygge.html">Nationsbygge</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/05/att-ga-i-takt-ar-inte-att-samarbeta.html">Att gå i takt är inte att samarbeta</a>, <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/04/katedralen-i-bryssel-fel-svar-pa-fel.html">Katedralen i Bryssel - fel svar på fel fråga</a></i>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-35504966910197507142012-02-14T23:09:00.001+01:002012-02-14T23:22:04.173+01:00Bara politik kan undvika Jevons paradoxDet sker hela tiden och förmedlas ofta i glada notiser och glättiga reklamtexter. Inte sällan bakas det in i politiska tal av tacksamma talskrivare: En ny tekniklösning har möjliggjort en förbränningsmotor som är 5% mer effektiv. En ny byggmetod minskar behovet av energianvändning för uppvärmning med 30%. Ett nytt datorprogram innebär mer energioptimerade starter och landningar för flygplan. Ett datoriserat trafikledningssystem innebär varutransporter som alltid kör den kortaste rutten.<br />
<br />
Se bara, vill rapporterna säga: vi är på god väg att lösa det här! Miljöalarmisterna må skrika i högan sky om alla kriser som ligger framför oss och ditten och datten, men steg för steg fixar tekniken biffen och optimerar samhället mot fullständig hållbarhet!<br />
<br />
Problemet med rapporterna om successivt allt bättre och bättre tekniklösningar är att de visserligen är både trevliga och <i>i sig</i> positiva. Men när de tas till intäkt för att hävda att vi därmed rör oss åt rätt håll, mot ett hållbart samhälle, blir det direkt lögnaktigt. <br />
<br />
För det finns <i>ett andra led</i> i alla effektiviseringsprocesser: <i>vad händer sen? Vad händer med det utrymme som effektiviseringen frigör?</i> En minskad bränsleförbrukning innebär att en bilist får lite mer pengar kvar i plånboken som kan användas till annan konsumtion, kanske fler bilresor. Effektiviserade starter och landningar innebär att flygbolagen får möjlighet att göra fler flygningar. Ett smart trafikledningssystem för ett transportföretag innebär att de kan åta sig fler körningar.<br />
<br />
<b>Effektiviseringen frigör ett utrymme och det är egentligen först i det ögonblicket som frågan blir politisk: <i>vad</i> ska det utrymmet användas till, <i>vem</i> tillfaller det? Hur undviker vi att det inte i nästa led istället resulterar i ökad konsumtion och därmed totalt sett ökad energianvändning, det som kallas för<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jevons_paradox"> Jevons Paradox</a>.</b><br />
<br />
Successiva och kumulativa effektiviseringar och en kontinuerlig produktivitetsutveckling är inget nytt. Under hela tekniksamhällets existens har ingenjörer kunnat slå sig för bröstet och presentera siffror på förbättringar. Det ligger i teknikens – och människans – natur att ständigt söka bättre lösningar. Därför sker det också ständigt framsteg inom alla teknikområden, även om det blivit allt svårare att uppnå revolutionerande nya nettoeffektiviseringar i gamla teknologier av samma skäl som det blir allt svårare att pressa rekorden i gamla friidrottsgrenar.<br />
<br />
De största energieffektiviseringarna i ångmaskiner och förbränningsmotorer åstadkoms redan under 1800-talet och början av 1900-talet. Genom uppfinnandet av Parsons ångturbin 1884 ökade ångmotorns verkningsgrad från 10-12 % för den gamla kolvångmaskinen till 30 % för åntgurbinen. När vattenångan senare byttes mot kvicksilvergas höjdes verkningsgraden till 41, 5 %. Kolförbrukningen vid kolkraftverken sjönk från 1,5 kg kol per kilowattimme 1913 till 0,6 kg 1928. Men innebar det att den totala förbrukningen av kol minskade? Nej, tvärtom, idag är den större än någonsin, trots fortsatta effektiviseringar och successiva teknikförbättringar.<br />
<br />
Effektiviseringarna har helt enkelt omvandlats till ökad konsumtion.<br />
<br />
Sambandet mellan successiva effektiviseringar å ena sidan och en ökad total resursanvändning å andra sidan, löpte som en röd tråd genom 1900-talet. Energieffektivisering är därför ett mycket tveeggat vapen. Visst <i>kan</i> det leda till förbättringar för miljön. Men oftast blir det istället, allt annat konstant, tvärtom. Därför <i>räcker det inte</i> med att staten genom teknikupphandling, skatter och andra åtgärder driver fram successiva effektiviseringar. Sker enbart detta blir det istället med mycket stor sannolikhet direkt kontraproduktivt. Det gäller att politiken vill och klarar av att agera i nästa led: det ekonomiska utrymme som effektiviseringarna frigör måste antingen genom direkta skatter, avgifter, prishöjningar eller genom andra åtgärder undandras från att hamna i ökad konsumtion som leder till ökad energianvändning och resursförbrukning.<br />
<br />
Ett sätt kan vara genom en successiv arbetstidsförkortning som realiseras stegvis i takt med produktivitetsutvecklingen, ett annat sätt kan vara genom en trendmässigt växande andel av ekonomin som får gå till offentliga investeringar.<br />
<br />
Men alliansen är ideologiskt oförmögna att ens ta i frågan. Istället slänger de glatt mer bränsle på energi- och resurskrisbrasan och hojtar oprecist om individens valfrihet. Det kan vara värt att påminna sig nästa gång de lyfter ett tekniskt framsteg som en vinst för miljön. Har ni sett till att det verkligen <i>blivit</i> en miljövinst? Eller skiter ni egentligen i det?<br />
<br />
Samtidigt på andra håll: <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4964972">V kräver avveckling av kärnkraften vid maktskifte</a>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-27658605036220050962012-02-14T11:11:00.001+01:002012-02-16T17:45:40.241+01:00Ekonomisk logik<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3NLIqPfvVtEFakdU4lp2APbFeoREvJuZ8zEyAy4rm9tnHxpadXA6UVOJVVsSE2KSPK5nPkH6GIJnHm-yS64Vc1tEKYjWVKpO11zY-KrBe7xtZeD5X8u2hdbKd449DveMjw59vHg/s1600/jkgalb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="388" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3NLIqPfvVtEFakdU4lp2APbFeoREvJuZ8zEyAy4rm9tnHxpadXA6UVOJVVsSE2KSPK5nPkH6GIJnHm-yS64Vc1tEKYjWVKpO11zY-KrBe7xtZeD5X8u2hdbKd449DveMjw59vHg/s400/jkgalb.jpg" /></a></div><s>John Kenneth Galbraith</s><br />
<br />
<i>Har blivit informerad i kommentarerna om att citatet är från James K Galbraith och inte John Kenneth som jag först trodde. Bilden ovan får dock vara kvar, då John Kenneth Galbraith är så rasande stilig <br />
<br />
Alltså, citat James K Galbraith: </i><br />
<blockquote>”Leading active members of today's economics profession... have formed themselves into a kind of Politburo for correct economic thinking. As a general rule – as one might expect from a gentleman's club – this has placed them on the wrong side of every important policy issue, and not just recently but for decades. They predict disaster where none occurs. They deny the possibility of events that then happen.... They oppose the most basic, decent and sensible reforms, while offering placebos instead. They are always surprised when something untoward (like a recession) actually occurs. And when finally they sense that some position cannot be sustained, they do not reexamine their ideas. They do not consider the possibility of a flaw in logic or theory. Rather, they simply change the subject. No one loses face, in this club, for having been wrong. No one is dis-invited from presenting papers at later annual meetings. And still less is anyone from the outside invited in.”</blockquote>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-49690070557633299632012-02-09T00:05:00.007+01:002012-02-10T09:20:15.674+01:00Ringhals problem är kärnkraftens problem<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo1rX2GDwh8AdE_lFvqXmAh8CbajG5g5wSvuUvDu8C6jvqnbhs_lUPKFZ628Px5hBx8xcrG-xuz1OKv7BOWMuY_dBlLwUGYWbUovFiIGCXGFnnAtAy9QGhFITHevfK3IVMZ-YYog/s1600/ringhals.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" width="100%" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo1rX2GDwh8AdE_lFvqXmAh8CbajG5g5wSvuUvDu8C6jvqnbhs_lUPKFZ628Px5hBx8xcrG-xuz1OKv7BOWMuY_dBlLwUGYWbUovFiIGCXGFnnAtAy9QGhFITHevfK3IVMZ-YYog/s400/ringhals.jpg" /></a><br />
<br />
<a href="http://svt.se/ug/20120208060026/ledningen_tummade_pa_sakerheten_for_att_spara_tid">Dagens Uppdrag Granskning</a> handlade om branden i reaktor 2 på Ringhals kärnkraftverk i maj förra året. <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/krisen-i-fukushima.html">Ännu</a> <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/08/om-det-hr-r-vrldens-skraste-krnkraft.html">en gång</a> blev några av kärnkraftsteknikens grundläggande problem pedagogiskt illustrerade av den envist sparkande verkligheten.<br />
<br />
1. Små misstag hyser en osviklig tendens att fortplanta sig till omfattande och mycket farliga störningar. I det här fallet var det en otydlig instruktion från en testledning som medförde en kvarlämnad dammsugare i reaktorinneslutningen vid ett tryckprov som i kombination med avstängda övervakningskameror resulterade en brand som nu har lett till ett snart ettårigt reaktorstopp och ett mycket omfattande saneringsarbete.<br />
<br />
2. ”Den mänskliga faktorn” sticker ständigt fram sitt glada tryne genom spindelväven av tekniska hängslen och livremmar. Hur mycket man än trimmar systemen för att fungera felfritt och vara redundanta, så sker det oförutsedda saker när tekniken ska samverka med människor av kött och blod, utrustade med glömska, snålhet och människors alla begränsningar. I det här fallet var det en otydlig kommunikation som resulterade i en missuppfattning av vilka instruktioner som gällde. Den mänskliga faktorn går inte att eliminera med mindre än att människorna elimineras helt ur systemet. Men då försvinner istället människans ännu unika förmåga att finna kreativa oförutsedda lösningar på oförutsedda problem.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJSueoScEO1Y1o2HpN386gPRHsIwxLxxV6dkKDRftR_eCrz8Bwcp5U3t3wbO5ajCpae5YPjTdgaFxMQgARWkOINjqbR1sUku6YJS8Uy7miGg5hGpQnVhk0JUcwk5E0dZ5YcBYDw/s1600/UG_BRAND_0.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="225" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJSueoScEO1Y1o2HpN386gPRHsIwxLxxV6dkKDRftR_eCrz8Bwcp5U3t3wbO5ajCpae5YPjTdgaFxMQgARWkOINjqbR1sUku6YJS8Uy7miGg5hGpQnVhk0JUcwk5E0dZ5YcBYDw/s400/UG_BRAND_0.jpg" /></a><center>Från reaktor 2 efter branden</center></div><br />
3. Eftersom varje reaktorenhet representerar en stor kapitalkostnad och ett stort nettobortfall när den <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/aterstart-av-o1-forsenas">står stilla</a>, är trycket högt på att en avställd reaktor snabbt ska komma tillbaka i drift. Varje avställd timme kostar ägarbolaget miljoner kronor i försvunna intäkter. Uppdrag Granskning visade att orsaken till branden var ett försök att spara fyrtio timmars nertid genom att tidigarelägga ett test. Detta skriver också Ringhals själva i sin kommunikation med SVT:s reporter:<br />
<blockquote>”Ringhals är en viktig del av elförsörjningen, vilket inte minst märks på all den kritik vi får när verken står stilla. Därför är det vår skyldighet att se till att våra avställningar blir så korta som möjligt [...] Att flytta täthetsprovningen var ovanligt men inte onormalt ur vårt perspektiv.”</blockquote>Detta grandiosa ekonomiska stressmoment finns alltså inbyggt i det sociotekniska system kärnkraften utgör, just på grund av produktionsenheternas skala. Ovanpå det kommer att ägarna som alla vinstdrivande bolag jagar efter vinst och i det här fallet tycks man enligt Uppdrag Granskning ha <a href="http://svt.se/ug/20120208130029/vattenfall_hade_stoppat_rekrytering_av_brandspecialist">sparat på att besätta med rätt kompetens</a> på grund av ett anställningsstopp.<br />
<br />
4. Kärnkraften är för sin funktionalitet och säkerhet beroende av en försörjning av engagerad och kunnig kompetens som helst ska ha minst tjugo års erfarenhet redan när de börjar. Det går inte ihop, i synnerhet inte när det finns många mycket mer spännande saker att göra för duktiga ingenjörer idag än att jobba i dinosaurieorganisationer på åldrande kärnkraftverk. Den grupp som gjorde slutronden i reaktor 2 inför testet bestod, enligt Uppdrag Granskning, av tre personer som allihop saknade erfarenhet av den typen av kontroll.<br />
<br />
5. Kärnkraften är en högriskteknologi som bygger på storskaliga anläggningar där ett verksamhetskritiskt hemlighetsmakeri gör det ytterst svårt för allmänhetens företrädare att få insyn i verksamheten. Ringhals ledning anför säkerhetskäl som motiv till sin slutenhet och ovilja att kommunicera <a href="http://svt.se/ug/20120208110011/ringhals_undanholl_de_mest_avslojande_bilderna">öppet och ärligt</a> kring <a href="http://svt.se/ug/20120208200002/sakerhetsbrister_pa_ringhals_patalade_under_flera_ar">problem</a> och störningar. Det är på sitt sätt fullt begripligt. Ett kärnkraftverk kan inte vara ett torg där man oanmäld kan kika in för en chai latte och en cupcake och en titt i reaktorn så att allt funkar bra. Stängsel, barriärer, övervakning och sekretess är helt nödvändigt.<br />
<br />
Men som dagens Uppdrag Granskning illustrerade så är samtidigt <i>slutenheten i sig</i> ett säkerhetsproblem. Slutna yrkeskulturer – i synnerhet inom tekniskt avancerade branscher – tenderar att utveckla sina egna interna normsystem. Det sker överallt hela tiden och kärnkraftsindustrin är inte förskonad (dessutom, om man ska döma av dagens program, är i princip alla inblandade män). <br />
<br />
Både människor och organisationer tenderar att vilja ta genvägar när man känner sig säker på att det går bra. När man tror att man kan sin sak och vet den normala gången utan och innan händer det att man för att <a href="http://svt.se/ug/20120208060026/ledningen_tummade_pa_sakerheten_for_att_spara_tid">spara lite tid</a> skippar eller ruckar på de säkerhetsrutiner som en gång utfördes samvetsgrant. Begår man sedan ett misstag så sluter sig organisationen och man håller varandra om ryggen. Att det finns anställda på Ringhals som inte vågar framträda öppet med sin kritik mot säkerhetsarbetet är mycket allvarligt, i synnerhet som den kritik som framförs är såpass graverande. Enligt Uppdrag Gransknings källa så för Ringhals ledning helt enkelt medvetet och återkommande Strålsäkerhetsmyndigheten <a href="http://svt.se/ug/20120208110011/ringhals_undanholl_de_mest_avslojande_bilderna">bakom ljuset</a>:<br />
<br />
<blockquote>UG: Tror du att dom berättar allt för Strålsäkerhetsmyndigheten?<br />
<br />
<i>- Nej jag vill väl påstå att jag vet att man inte gör det, utan att man ibland kanske har den bilden av sig själva att man förstår och begriper problem bättre än vad strålsäkerhetsmyndigheten gör och därför ger man inte ut mer information än vad man tycker att dom kan hantera helt enkelt.</i><br />
<br />
UG: Att man har undanhållit saker?<br />
<br />
<i>- Ja, det blir ju undanhållet. Att man kanske inte berättar hela sanningen alltid eftersom man inte anser att strålsäkerhetsmyndigheten klarar av att hantera den helt enkelt.</i></blockquote>I Uppdrag Granskning framkommer att Ringhals valde att inte berätta något om branden för Strålsäkerhetsmyndighetens enhetschef Leif Karlsson som var på besök för ett sedan tidigare schemalagt möte på Ringhals dagen efter att branden ägt rum. På mötet närvarar verkets säkerhetsledning som väljer att <a href="http://svt.se/ug/20120207143746/var_pa_plats_pa_ringhals_-_fick_inget_veta_om_branden">inte säga något</a> om den incident som nyss inträffat till representanten för den myndighet som granskar verkets säkerhetsarbete.<br />
<br />
Detta är naturligtvis upprörande och det verkar onekligen som att Ringhals har problem med sin organisationskultur. Men det är inte heller bara Ringhals det handlar om. Agerandet följer direkt ur de kulturer och synsätt som kan växa fram i <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/08/kraftindustrin-smutskastar.html">slutna organisationer</a>. En stor del av säkerhetsarbetet runt kärnkraftsindustrin handlar därför om revisioner som utgör illa passande försök att lösa dilemmat mellan slutenhet och öppenhet. Revisionerna är mycket omfattande och kostar energibolagen stora summor. Som i alla kontrollsystem skapar den omfattande revisionen i sig ett incitament att fuska och hemlighålla från den organisation som granskas.<br />
<br />
Kärnkraften är helt enkelt en <a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/03/om-karnkraften-ar-svaret-hur-lod.html">olämplig teknologi i ett öppet och demokratiskt samhälle</a>. Det är en teknologi som förutsätter hemlighållande, övervakning och storskaliga kontrollapparater, men som trots det aldrig kan bli säker eller pålitlig.<br />
<br />
<b>Tidigare artiklar om kärnkraft:</b><br />
<i><a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/krisen-i-fukushima.html">Krisen i Fukushima</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/06/den-andra-karnkraftsomrostningen.html">Den andra kärnkraftsomröstningen</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/05/en-stad-utan-karnkraft.html">En stad utan kärnkraft</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/03/om-karnkraften-ar-svaret-hur-lod.html">Om kärnkraften är svaret, hur löd isåfall frågan?</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/02/bort-fran-mainframe.html">Bort från Mainframe</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/02/reaktorreaktionarernas-revansch.html">Reaktorreaktionärernas revansch</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/07/skert.html">Säkert</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/08/kraftindustrin-smutskastar.html">Kraftindustrin smutskastar</a><br />
<a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/08/om-det-hr-r-vrldens-skraste-krnkraft.html">Om det här är världens säkraste kärnkraft...</a></i><br />
<br />
Läsning: <a href="http://www.supermiljobloggen.se/2012/02/nya-svenska-karnkraftsrisker-morkades.html">Supermiljöbloggen</a>, <a href="http://www.aldabergr.se/3215/om-skyddet-av-karnanlaggningar-mot-terror.html/">Kaj Karlsson</a>, SvD: <a href="http://www.svd.se/naringsliv/vattenfall-vill-bygga-ny-reaktor_6839413.svdhttp://">Vattenfall vill bygga ny reaktor</a>.<br />
<br />
<i><b>Uppdatering 8 feb:</b> Apropå punkt 4 och 5 ovan säger en källa som vill vara anonym till Supermiljöbloggen att <a href="http://www.supermiljobloggen.se/2012/02/kalla-dalig-koll-pa-sakerheten-aven-pa.html">samma problem finns på Forsmark</a>:<br />
<blockquote>- Ledarskapet består huvudsakligen av personer som roterar runt på olika chefspositioner inom organisationen sedan starten av kärnkraftverket. Det motverkar möjligheten att få in nytt blod och nya idéer i verksamheten. Riskmedvetenheten blir lidande, man tror att allt är rätt lugnt [...] Vissa anställda vågar inte säga till om man behöver hjälp eller har gjort fel, det verkar finnas en prestige i att fixa saker själv. Om man till exempel har en utrustning som är av fel storlek så ser man till att få den att passa med hjälp av McGyverlösningar,</blockquote></i>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-26014689665566963332012-02-08T00:18:00.004+01:002012-02-08T01:54:42.368+01:00Mannen utan fantasiDet har länge varit uppenbart att vi har en statsminister som inte utrustats med någon större grad av föreställningsförmåga. Många är de tal där Fredrik Reinfeldt överträffat sig själv genom sin unika blandning av högtravande <a href="http://svt.se/2.22620/1.2700189/reinfeldtskan_kranglig_tycker_sprakexperter">skriftspråk</a> och sina plankstela försök till metaforer.<br />
<br />
Det handlar inte bara om en trogen tillämpning av Schlingmann-svenska, de begrepp som Orwellifierats av regeringens egen språksmed. Reinfeldt är i en klass för sig. Det är som om han hade uppfunnit en alldeles egen form av corporate bullshit. Ett språk som just genom att det blir så svårgenomträngligt och skaver på så många ställen, blir närmast omöjligt att angripa. Av hänsyn till svenska språket blir den kritiske lyssnaren tvungen att stänga av.<br />
<br />
Kanske är detta egentligen Reinfeldts största politiska tillgång.<br />
<br />
Bengt Göransson gjorde förra året <a href="http://hd.se/kultur/2011/09/21/reinfeldt-och-det-svenska-spraket/">en genomgång</a> av den regeringsförklaring som Reinfeldt allvarsamt och utan att blinka läste upp i riksdagens talarstol. Bengt Göransson konstaterade att de språkliga bilder som används i ett resonemang säger väldigt mycket om argumentets intellektuella rimlighet:<br />
<blockquote>”Jag brukar följa upp metaforen till dess yttersta gräns. Håller den, då är bilden relevant och argumentet intellektuellt rimligt. Spricker den, ska man vara försiktig. Det tyder på att den som använder den inte tänkt tanken fullt ut.”</blockquote>Reinfeldts regeringsförklaring var med denna läsning ”en både skakande och roande upplevelse” tyckte Bengt Göransson och citerar ur talet (kursivt) samt kommenterar:<br />
<blockquote><i>"Finanskrisen är en ovälkommen gäst" och det är inte banker och finansinstitut som "river upp krisens svallvågor", utan hela länder som är roten.</i><br />
<br />
"Roten till svallvågorna" – upptakten till regeringsförklaringen är lovande. Men det blir snart ännu bättre:<br />
<br />
<i>Skuldstormen knackar på dörren till länder med höga skulder. Den tar sig in hos dem som har ägnat sig åt att bygga upp stora utgifter för lånade pengar. </i><br />
<br />
En storm som, kanske rentav lite försynt, knackar på dörren! Utgifter som byggs upp! Sjösjukeprosa brukar jag kalla detta.<br />
<br />
<i>Där lån bygger skuldberg. Där rivs självbestämmandet ned. ...Vi ser hur oron äter sig allt djupare in i ekonomier med krav på smärtsamma åtgärder. </i><br />
<br />
Det är ekonomier som känner oro i Reinfeldts värld, inte människor!<br />
<br />
<i>I land efter land ekar nu demonstrationstågen mellan krispaketen.</i><br />
<br />
Förgäves försöker jag konkretisera för mig bilden av ett demonstrationståg som ekar mellan en massa paket. [...] Regeringsförklaringen innehåller många höjdare för den som gillar pekoral:<br />
<br />
<i>Nu behövs alla goda krafter. Till stöd för ett Sverige med ordning och reda i sin ekonomi. Där vi slår vakt om vår välfärd. Till stöd för den öppenhet som omfamnar nya jobb, ser varje människas förmåga och möjlighet att bidra.<br />
</i><br />
Hur går det till när en öppenhet omfamnar nya jobb? Och en öppenhet som ser förmåga hos levande varelser är visserligen en fascinerande tanke, men glasklar är den knappast.</blockquote>Detta är, precis som Bengt Göransson anmärker, på samma gång roande och skakande. Skakande därför att de oklara formuleringarna vittnar om ett mycket grunt tänkande. Kanske rentav en grund tankeförmåga.<br />
<br />
Med tanke på det kan det framstå som märkligt att Reinfeldt alls har lyckats vinna två val. Men man bör hålla i minnet att också George W. Bush – som var erkänt korkad – blev vald och omvald. Hjärna är trots allt inte allt. Man kan vara trevlig också. Eller åtminstone framställas som harmlös och koras till mr. Fredagsmys. Surfa på det. Undvika granskning och istället prata tacos och Uggla när helst tillfälle bjuds.<br />
<br />
Därtill besitter Reinfeldt även en instrumentell förmåga som lätt kan förväxlas med en sorts ansvarstagande allvar. Detta karaktärsdrag har gjort det möjligt för Reinfeldt att på en och samma gång hjälpa höginkomsttagare att kissa i brallorna och samtidigt framstå som en ansvarstagande statsman som tar allvarligt på framtidens utmaningar.<br />
<br />
<b>Så kom då <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/fler-maste-kunna-byta-karriar-mitt-i-livet">dagens utspel</a> om att svenskarna borde lära sig att jobba till 75, vilket ger män fyra härliga år som pensionärer innan de, i genomsnitt, trillar av pinn kring 79,1 år. Fast det <a href="http://svt.se/2.35188/1.1896679/livslangd_en_klassfraga_i_borgarnas_sverige?lid=puff_1884596&lpos=rubrik">skiljer ju</a> <a href="http://approximationer.blogspot.com/2012/02/ett-farligt-experiment.html">mellan folk och folk</a> det där. I stadsdelen Älvsborg i Göteborg lever männen i genomsnitt i 83 år idag, medan männen i Bergsjön i genomsnitt dör vid 74. De får alltså i Reinfeldts framtidsland jobba ett år efter döden.</b><br />
<br />
<a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article14334986.ab">Oboy</a> <a href="http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2012/02/dagen-da-reinfeldts-rovare-om-hojd.html">alltså</a>. Ett sällsynt anfall av <a href="http://ilsemarie.wordpress.com/2012/02/07/klassforakt-eller-bara-bristande-verklighetsuppfattning/">uppriktigt klarspråk</a> från statsministern. Det är inte en slump att det inträffar i just den här frågan. För det tycks alltmer som att Fredrik Reinfeldt egentligen bara har tänkt en enda stor tanke i sitt liv. En tanke som uppenbarligen varit så omvälvande att den lagt sig som ett filter över hela hans värld, är viktigare än allt annat: <i>Folk. Måste. Jobba. Mer.</i><br />
<br />
Denna torftiga ersättning för en vision om framtiden går som en röd tråd genom Fredrik Reinfeldts politiska karriär.<br />
<br />
I <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/03/reinfeldt-pekoralisten.html">ungdomsromanen</a> ”Det sovande folket”, <a href="http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/03/10-mars-2009-vi-ger-er-det-sovande.html">skriven</a> som 28-årig ordförande för MUF, utnämner han ”den mänskliga lättjan och strävan efter bekvämlighet” till sin politiska huvudfiende. <br />
<br />
Alliansens omtolkning av arbetslinjen bygger på samma idé. Det primära målet är att <a href="http://approximationer.blogspot.com/2012/01/reinfeldt-ljuger-om-jobben.html">öka antalet arbetade timmar per arbetare</a>, inte att fördela timmarna jämnare i befolkningen. De som, i syfte att hålla uppe den ”icke lönedrivande” nivån på arbetslösheten, tilldelas den kapitalistiska ekonomins statistroll som arbetslösa, måste samtidigt tvingas att jobba utan lön genom att jagas med <a href="http://www.expressen.se/debatt/1.2700450/kajsa-ekis-ekman-reinfeldt-trivs-du-med-fattigdomen">blåslampa</a>. För ingen får någonsin <i>någonsin</i> sitta still. Den som unnar sig att sjunka ner, ens en liten stund, blir precis som degbollen i boken:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZUX76_keXohj2Nyh-jUyjfDqLPXDNrFxiUZQas8Yf5XCHw3saqjl9lfMaBWzQjDJY_YLTitfx_mIuZkQrTqZ2dJ5b0gtzUp6b2Vokhc2HIAXbjIcxxrnIAI0jFC5J7cfeLm6vQ/s1600/reinfeldt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="390" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZUX76_keXohj2Nyh-jUyjfDqLPXDNrFxiUZQas8Yf5XCHw3saqjl9lfMaBWzQjDJY_YLTitfx_mIuZkQrTqZ2dJ5b0gtzUp6b2Vokhc2HIAXbjIcxxrnIAI0jFC5J7cfeLm6vQ/s400/reinfeldt.jpg" /></a></div><br />
Hur denna ganska dystra föreställning om människan fastnat i Reinfeldts huvud överlåter jag till hans anhöriga att spekulera kring. (Eller fråga honom rakt ut, brukar vara bättre för alla parter i det långa loppet även om det är jobbigt just när frågan ställs). Men fast sitter den uppenbarligen. Reinfeldt tycks helt enkelt vara genuint övertygad om att den tid då människor inte säljer sitt liv som lönearbete är bortkastad tid.<br />
<br />
Så det verkar tillslut som att det är i fantasin det brister, i hans förmåga att tänka bortom lönearbetstiden, att tänka tanken att det faktiskt kan vara så att det är på vår fritid som vi skapar verkligt stora värden:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7Zmob3ZmT2FN13hY1dxOZRYm0960y5VolGmnpJ2_buUzp5y8HoGdUcELr-IELRCWDI-7yu4I0tmxXJZ4rvPtt_q-KBS1u6GBXv5QS6M_yrgogdeNkNHbUoAh0UzfAXs4foop2-A/s1600/423439_10150493375675986_688390985_9205357_411689868_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="400" width="326" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7Zmob3ZmT2FN13hY1dxOZRYm0960y5VolGmnpJ2_buUzp5y8HoGdUcELr-IELRCWDI-7yu4I0tmxXJZ4rvPtt_q-KBS1u6GBXv5QS6M_yrgogdeNkNHbUoAh0UzfAXs4foop2-A/s400/423439_10150493375675986_688390985_9205357_411689868_n.jpg" /></a></div><br />
Att pensionärer kan bidra till ekonomin och samhället genom ideellt arbete, föreningsaktiveter, umgänge med barnbarn och på tusen andra sätt. Att det kan vara först genom pensionen som människor får tid och möjlighet att gå den där snickarkursen, rusta upp huset som fått förfalla, <a href="http://copyriot.se/2012/02/03/bocker-blir-salda-men-blir-de-lasta/">läsa ikapp</a> <a href="http://matsjonssonbloggen.blogspot.com/2011/04/bokkoparens-sjalvbedrageri.html">böckerna</a> som aldrig hanns med under arbetslivet. Att det kan vara först då man får tid och ork att bli den man drömt om att vara, göra det man försummat hela sitt liv. Att en politisk uppgift borde vara att se till att skapa mer utrymme för människors fantasi och kreativitet. Att öka människors fria tid, inte ständigt sträva efter att minska den. DEN tanken har aldrig föresvävat Reinfeldt.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-57915781363496079162012-02-05T22:35:00.013+01:002012-02-05T23:50:46.304+01:00Ett farligt experimentRubriken kommer från Peter Wolodarskis <a href="http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-ett-farligt-experiment-i-praktiskt-grupphat">ledare i dagens DN</a>. Unge herr ledarskribenten har blivit upprörd över <a href="http://alltatalla.com/">Allt åt Allas</a> <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14285457.ab">busscharter</a> till Solsidan, Saltsjöbaden. Denna bussresa är enligt Wolodarski en övning i ”praktiskt grupphat”, med syftet att ”slå split mellan människor”.<br />
<br />
Innan vi säger något om detta måste det först klargöras att Peter Wolodarski är en liberal med ett hjärta som ömmar för samhällets svaga och utsatta. Därför, menar han, kan ”frågor om inkomstskillnader och sociala orättvisor vara nog så viktiga att uppmärksamma”. MEN. Det får inte ske med ett ”marxistiskt tänkande”, som innebär ”farliga förenklingar”. Sociala klyftor är nämligen ”mer komplicerade än så och inte nödvändigtvis problematiska.”<br />
<br />
Så lyder den upplysta liberala hållningen för dagen: det <i>kan</i> vara viktigt att uppmärksamma inkomstskillnader, förutsatt att de inte ses som problematiska.<br />
<br />
Wolodarski tycker att AåA:s bussresa speglar att arbetarklassen har en nedlåtande syn på rika: ”Det är inte individer man talar till. Det är vilddjur som man studerar med hjälp av fordon och kameror.” Arbetarklassen uppvisar närmast ett kolonialt ovanifrånperspektiv mot de rika. Va otäckt!<br />
<br />
Nu är ju inte direkt detta första gången en tursitbuss med blängande turister och smattrande kameror rullar genom ett ”exotiskt område”. Kanske att Wolodarski skulle ta upp sin kritik med alla de andra svenska charterbolagen först.<br />
<br />
Det är inte heller första gången det ordnas bussresor till överklassgetton. Dagligen rullar t ex mängder av <i>Celebrity Tours</i> i Hollywood. Till det <a href="http://www.starlinetours.com/los-angeles-tour-1.asp">facila priset</a> av 44 dollar kan Svenne Banan bjudas på glimtar av ”exclusive residential neighborhoods” och ”breathtaking mansions” tillsammans med en ”informative fun guide” som gör det möjligt att uppleva “ the feeling that there's no place like home for stars such as Jennifer Aniston, Courtney Cox, Jennifer Lopez…” osv osv. Sedär, också överklassightseing, men inte otäckt alls!<br />
<br />
Vad är det då som skiljer de skojsiga bussresorna i Hollywood från den farliga bussresan till Saltsjöbaden? Skillnaden är att hollywoodturernas passagerare förväntas <i>beundra</i> hur de lyckade människorna lever. Precis så som överklassen vill bli sedd. AåA:s bussresa hade istället som mål att resenärerna skulle se med egna ögon hur den svenska överklassen bor och lever och istället för avundsjuk beundran <i>odla sitt klasshat</i>.<br />
<br />
Åh. Det ordet. Det finns ingenting som medel- och överklassen hatar så mycket som ordet klasshat. Det är ett ord som ångar av ilska, uppror, vrede och hot mot den existerande illegitima ordningen. De blir därför omväxlande äcklade, illa berörda och får kalla kårar av det. Det bekräftar deras skräckföreställningar om den groteska pöbeln som ständigt måste övervakas och hållas på plats. Och så är det så jobbigt konfrontativt. Finns det åtminstone inte något annat ord än <i>hat</i> att använda? Något... lite mildare?<br />
<br />
Men hat finns av olika slag och det gäller att förstå skillnaden.<br />
<br />
Det finns ett hårt och kallt hat, ett hat som är likgiltigt inför andra och fyllt med förakt. Det är det hatet som talar genom kommentarsfälten när kommentarsfältherrar spyr sin galla över feminister och homosexuella, invandrare och fattiga. Det är det hatet som slår när män slår kvinnor och som skrattar när djur plågas till döds. Det är det hatet som drev Breivik och Peter Mangs till att skjuta barn. Ett hat fyllt av urskiljningslös ondska.<br />
<br />
<b>Men det finns också ett varmt hat, ett hat som pulserar av den förbjudna kärlekens vrede, ett hat rött av den begränsade människans ilska mot det system som beskär, stänger inne, tystar ner. Det hatet är inte kärlekens motsats, det är ibland kärlekens <i>förutsättning</i>. Det är ett hat som är riktat mot det onda hatet. Det är ett hat som är själva bränslet för att göra upp med en orättvisa. Dess motsats är uppgivenheten, likgiltigheten, rädslan.</b><br />
<br />
Att leva nedtryckt i ett klassamhälle är att leva omsluten av ett system konkret manifesterat i sociala relationer som ständigt markerar att människovärdet – vad som än sägs i högtidliga sammanhang – är relativt. Att vissa männikor är mer värda i kraft av sin börd, sin inkomst och sin bostadsort. Kristian Lundberg <a href="http://www.svd.se/kultur/mitt-malmo_6822479.svd">skriver i SvD</a>: ”Min barndom tillbringade jag på huk, nertyngd av ett klassmörker som bara tätnade omkring mig.”<br />
<br />
Klassamhället kan vara just det: ett tjockt mörker, lika tätt i alla riktningar bort mellan husen. Ingen väg ut. Men den som hatar klassamhället kan skingra mörkret, för hatet kan lysa upp också den mörkaste gränden och driva bort uppgivenhetens skuggor. Den som bär det varma röda hatet kan uppträda mer orädd och mer säker. Kan vara oförskämd istället för att huka sig när överklassen är föraktfull. När överklassen <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14320112.ab">ägnar sig åt</a> <a href="http://www.dn.se/ekonomi/uteliggarlakan-pa-nk-far-kritik">välgörenhet</a> förväntar de sig tacksamhet tillbaka, men den som hatar klassamhället behöver inte stängas in i tacksamheten - den mest förlamande av känslor – den kan istället svara med ilska. Jag är inte <a href="http://www.expressen.se/ledare/marteus/1.2699775/tv-romantiserar-sociala-skillnader">skyldig dig något</a>! Den som känner sina rättigheter vet att ingenting behöver se ut såhär, att allting kan förändras. Att vi skapades jämlika. Hatet är därför nödvändigt för en rörelse som vill rasera klassamhällets murar.<br />
<br />
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/u1AOgh_DMWY" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />
<br />
Dock: klasshatet är inte <i>tillräckligt</i>. Hat kan endast storma och rasera, inte bygga. Därför behövs den organiserade vänstern som ställer upp positiva program för hur ett samhälle bortom klassamhället kan se ut, en vänster med <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article14297401.ab">konkreta lösningar</a> och realistiska förslag. Med hjärtan fulla av längtan, solidaritet, glädje, humor, passion, stolthet, visioner, perverioner, karneval. För politik bärs av känslor. Hat måste få vara en av dom.<br />
<br />
<b>Det explosiva i AåA:s bussresa ligger i det enkla att det numera räcker med en enkel bussresa för att synliggöra hur fullständigt Sverige gått isär och för att kalla fram en hord av mörkermän som <a href="http://www.youtube.com/watch?v=fsb5lxNP9Rc">försvarar</a> klyftorna samtidigt som de ondgör sig, ja, närmast <i>hatiskt</i>, över dem som synliggör klyftorna.</b><br />
<br />
Hur hamnade vi här? Åh, vet du. Vi har varit påväg hit så länge. Lundberg igen:<br />
<blockquote>”Vi läser om morden, våldet, överfallen. Vi ser aldrig att detta är den yttersta konsekvensen av att vi gav upp värdet människan för år sedan – långt innan Malmö besöktes av journalister med tropikhjälmar och förutfattade meningar. Den fråga vi skall ställa oss är istället: vems är staden?”</blockquote>Vem ska staden tillhöra? Vem vågar röra sig i den utan rädsla och med självklarhet? Vem har tillträde? Den <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vardagen-i-valdet_6824173.svd">senaste tidens</a> dödsskjutningar är, påminner Lundberg, för en stor grupp Malmöbor bara fortsättningen på en annan konstant skräck som man har levt med länge. Malmös ”egen laserman”, Peter Mangs, lämnade om nätterna sin lägenhet på Korsövägen och sökte upp sina offer i förorterna åren mellan 2003 och 2009: <br />
<blockquote>”En stor del av befolkningen skapade ett eget utegångsförbud. Föräldrarna höll sina barn inne. Busschaufförer. Taxichaufförer. Tidningsbud. Alla jag pratade med under den här tiden talade om sin rädsla. Jag minns skräcken. Vid ett par tillfällen kom jag till närbutiker kvällstid, precis innan stängningsdags. Jag blev synad. Jag blev mönstrad. De beskjutna var själva övertygade om att det var rasistdåd. Vi som inte blev beskjutna var inte lika säkra.<br />
<br />
Utanför närbutikerna brukade det sitta en släkting i bil, med motorn på. Det var stegen mellan butiken och bilen som var det kritiska. Skräcken var på riktigt. Det var allvar. Söner oroade sig för sina fäder. Mödrar för sina söner. Man undvek att röra sig utomhus i mörker.”</blockquote>Först när fler grupper känner av rädslan i sin vardag blir den erkänd som ett samhällsproblem. Först när utvecklingen är en <a href="http://bigstrongunion.blogspot.com/2012/02/om-fragan-alla-fragar.html">delad upplevelse</a> i alla stadsdelar så hamnar den på den allmänna dagordningen. Men segregationen isolerar problem och gör dem till problem för enskilda grupper istället för att göra dem till delade angelägenheter. <i>Segregationen</i>, inte synliggörandet av den, är därför ett ”farligt experiment” som ”slår split mellan människor”.<br />
<br />
Den liberala myten, omhuldad på DN:s ledarsida, säger att så länge som alla får det lite bättre så gör det inget att några får det mycket bättre än andra. Men eftersom klyftor är sociala så är de i första hand relativa. Rikedomen är <a href="http://www.perwirten.se/2012/02/rikedom-som-samhallsproblem">därför ett problem</a>, lika mycket som fattigdom är det.<br />
<br />
Att svenska städer är fysiskt segregerade är inget nytt. Både ekonomiskt och etniskt har klyftorna länge löpt djupa och långa längs gatorna. Den stora förändringen på senare år är att de ekonomiska klyftorna har vuxit våldsamt. Därmed har skillnaden i vilka livsmöjligheter det innebär att bo i olika delar av staden också accelererat. Det är idag en mycket <i>större</i> och mer definitiv <a href="http://nojesguiden.se/blogg/maja-bredberg/maja-laser-tidningen-en-helt-vanlig-lordag-i">skillnad</a> mellan <a href="http://www.youtube.com/watch?v=n_iD548TgxQ&feature=player_embedded">Fisksätra och Saltsjöbaden</a> än vad det var för 20 år sedan.<br />
<br />
Det här diagrammet visar utvecklingen av genomsnittsinkomsten (i tkr) i Göteborgs stadsdelar. De nedtonade staplarna är från 1992, de färgstarka är från 2008:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTSinZFCilAg_Y6D03m76qCr9d0s5T7R56bSKur1IAajfJh5rEDh0dTftqTqKmceKW92ugiSRyJgOuLpX89WqZYjQoGf_u-ugnEfmhkOmA9qIXc4h0J4d5VAEsZ76AAvG-TIDHzQ/s1600/staplar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="205" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTSinZFCilAg_Y6D03m76qCr9d0s5T7R56bSKur1IAajfJh5rEDh0dTftqTqKmceKW92ugiSRyJgOuLpX89WqZYjQoGf_u-ugnEfmhkOmA9qIXc4h0J4d5VAEsZ76AAvG-TIDHzQ/s400/staplar.jpg" /></a></div><br />
Medan vissa stadsdelar i den övre delen av spektrumet närmast har dubblerat sin inkomst så har ökningarna varit små i den nedre delen. I Bergsjön är genomsnittsinkomsten <i>lägre idag än 1992</i>. En inkomstskillnad på 70% mellan rikaste och fattigaste stadsdelen 1992 hade 2008 blivit till en skillnad på 310%.<br />
<br />
Om man inte fylls av hat mot klassamhället när man reser mellan polerna i en sådan stad och ser hur skillnaderna manifesterar sig i form av otrygghet överallt, skillnader i livslängd och hälsa, utbildning och barns livschanser, och den ynkliga kulturella <i>fattigdomen</i> i ett sådant samhälle, så är man antingen inte korrekt funtad eller så är man Moderat. Troligen både och, eftersom de två ofta sammanfaller.<br />
<br />
Alliansen talar om<i> utanförskapet</i>, och syftar på stadsdelar som Bergsjön, Gunnared och Lärjedalen i diagrammet ovan. Men utanförskapet skapas inte där. Det självvalda utanförskapet finns på platser som Solsidan i Stockholm och i stadsdelar som Älvsborg och Askim i Göteborg.<br />
<br />
Segregationen drivs på av att överklassen och den övre medelklassen reser ekonomiska och sociala murar runt vissa delar av städerna. Genom ombildningar till bostadsrätter, genom protester mot kommunala planer som kunde bidra till större blandning, genom hyresvillkor som kräver fast inkomst, fast bostad och rätt efternman. Segregationen drivs på av välbärgade storstadsförorter som Vellinge där kommunledningen på uppdrag av sina väljare stoppar flyktingförläggningar för ensamkommande flyktingbarn för att inte ”skada områdets rykte”.<br />
<br />
<b>Och i slutändan är segregationen, själva den rumsliga uppdelningen, ett sätt att utöva makt.</b><br />
<br />
För överklassen är beroende av <i>avståndet</i> för att härska. Därför sätter de sina barn i privatskolor och därför söker de, jorden runt enligt precis samma mönster, sin <i>splendid isolation</i>, en upphöjd avskildhet i dävna villaförorter bortom resten av samhället. Det fysiska avståndet, ibland tillsammans med murar och barriärer, är ett konkret sätt att markera och befästa makt. Igår liksom idag. Den svenska överklassen styr genom att göra sig osynlig, genom att ekonomiskt och fysiskt dra sig undan från samhället och helst inte vara synliga, annat än på tillbörligt avstånd, medan de skickar fram sina clowner att flåsa runt och dra bajsskämt i TV.<br />
<br />
Ja, det är ett farligt experiment, klassamhället. Hur många ledare Peter Wolodarski än skriver, hur mycket spam de än fyller etern med, får vi aldrig glömma bort att vi måste hata det. För den dagen vi slutar hata klassamhället har vi själva blivit monster.<br />
<br />
Läsning: <a href="http://fredrikedin.wordpress.com/2012/02/05/klasshat-med-dagens-nyheter/">Fredrik Edin</a>, <a href="http://www.dagenskonflikt.se/petter/hat-ar-inte-karlekens-motsats/">Petter Nilsson</a>, <a href="http://rodaberget.wordpress.com/2012/02/05/sondagskronika-52-overklassafarin-visste-var-den-tog/">Röda Berget</a>, <a href="http://badlandshyena.wordpress.com/2012/02/05/wolodarski-lever-kvar-i-1985/">Badlands Hyena</a>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-6504935675958836472012-01-26T23:32:00.009+01:002012-01-28T19:16:25.445+01:00Reinfeldt ljuger om jobbenI gårdagens <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4928323"> telefonväkteri i Studio Ett</a> hade statsminister Fredrik Reinfeldt, <a href="http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/filippa-reinfeldt-undviker-alla-besvarliga-fragor">till skillnad från sin fru</a>, klivit ut från <a href="http://www.dn.se/sthlm/nu-kan-reinfeldt-tvatta">tvättstugan</a> i Sagerska Palatset, för att möta verklighetens folk i etervågornas dunkel. Ett lovvärt initiativ som förtjänar uppmuntran även om programformatet inte gav utrymme för några vassa uppföljningsfrågor och de flesta, på förhand utvalda, inringarna dessvärre slösade bort sin tid på oväsentligheter eller fullkomligt harmlösa frågor. Anders Holmberg och Monica Saarinen var inte särskilt på hugget de heller.<br />
<br />
Inringaren Joakim Jakobsson ställde i alla fall en skarp fråga om jobbskatteavdraget. <i>Tanken var ju</i>, konstaterade Joakim Jakobsson,<i> att de stora skattesänkningarna skulle finansieras genom att de skapade fler jobb och därigenom fler som betalar skatt</i> (i praktiken har finansdepartementet beräknat självfinansieringsgraden till 40-50 %). <i>Men istället har arbetslösheten i Sverige gått upp. Så hur finansieras egentligen jobbskatteavdraget?</i><br />
<br />
Statsministern undvek att svara på den direkta frågan om skattesänkningarnas finansiering. Det var nog taktiskt riktigt gjort eftersom finansieringen är ett ganska dystert kapitel för regeringen. För i grund och botten betalas skattesänkningarna genom ett <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article8384441.ab">eftersatt underhåll till järnvägen</a>, en <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/12/fran-daligt-till-samre-sveriges.html">nedprioriterad klimatpolik</a>, sänkta tak i a-kassa och <a href="http://www.dn.se/debatt/ministerns-kreativa-bokforing-framstar-som-stotande">sjukförsäkring</a>, slopad avdragsrätt för fackmedlemskap och höjda a-kasseavgifter, avvecklad arbetsmiljöforskning, sänkta bidrag till kulturtidskrifter, offentliga åtstramningar och <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskare-fler-sjuka-med-nedskarning">försämrad hälsa</a>, sänkt bistånd, höjda vårdavgifter, utförsäljningar av statliga bolag, slopade fria inträden till muséer, studieavgifter för utländska studenter, <a href="http://svt.se/2.22620/1.2418534/15_miljarder_att_avskaffa_barnfattigdom">ökad barnfattigdom</a>, <a href="http://www.expressen.se/nyheter/1.2166393/sa-tystades-husmark-pehrson">utförsäkringar</a> <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/minister-larmade-om-nya-sjukregler_6283638.svd">av sjuka</a> och genom att andra för samhället viktiga satsningar inte genomförs, såsom en aktiv bostadspolitik för att avskaffa bostadsbristen, höjda studiemedel, fler händer i vården, höjda lärarlöner. Och så vidare.<br />
<br />
Istället för att beröra sådana tråkigheter, som så att säga befinner sig på det glada paketets baksida, framhöll statsministern att jobbskatteavdraget <i>visst har gett fler jobb</i>:<br />
<blockquote>”De som utvärderar regeringens politik har påpekat att <b>det enskilt mest jobbskapande vi har gjort</b>, som har lett till ökad sysselsättning, högre sysselsättning än vad som annars har varit fallet, är jobbskatteavdragen. Just därför att det ger en så tydlig drivkraft till låg- och medelinkomsttagare att öka sin arbetstid.”</blockquote><b>Jobbskatteavdragen – ett riktat bidrag till de som har arbete – är alltså, enligt både regeringens egen åsikt och externa bedömare själva grundpelaren i alliansens sysselsättningspolitik. Det är det<i> ”enskilt mest jobbskapande” som regeringen har gjort</i>. Det blir då naturligtvis angeläget att söka evidens för hur framgångsrikt jobbskatteavdraget egentligen har varit för att skapa fler jobb – i verkligheten.</b><br />
<br />
Det märkliga är att det är oerhört tunnsått med sådan evidens. Och <a href="http://www.svd.se/naringsliv/oklar-effekt-fran-jobbskatteavdrag_6799199.svd">idag</a> presenterades en <a href="http://www.ifau.se/sv/Press/Ny-forskning/Mycket-svart-att-utvardera-jobbskatteavdragets-sysselsattningseffekter/">forskarrapport</a> från Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering (<a href="http://www.ifau.se/">IFAU</a>) som konstaterar att det är mycket svårt att överhuvudtaget utvärdera om jobbskatteavdragen har haft några effekter på sysselsättningen, ur sammanfattningen:<br />
<blockquote>”Vår sammantagna bedömning utifrån en omfattande analys är att resultaten inte på ett trovärdigt sätt kan tolkas som effekter av jobbskatteavdraget. Den begränsade variationen mellan individer i reformernas omfattning i kombination med komplexa sysselsättningstrender både före och efter reformerna innebär en stor utmaning för vårt och framtida försök att utvärdera jobbskatteavdragets sysselsättningseffekter.”</blockquote>Det som gör IFAU:s rapport särskilt intressant är att det är första gången som någon försöker titta på vilka effekter jobbskatteavdraget <i>faktiskt</i> har fått för sysselsättningen. De tidigare forskarutvärderingar av jobbskatteavdraget som regeringen, och nu senast Fredrik Reinfeldt i Studio Ett, har lutat sig mot har allihop varit uppskattningar <i>ex ante</i>, dvs antaganden som utifrån <a href="http://www.ka.se/index.cfm?c=97894">teoretiska</a> utbudsmodeller i förväg uppskattar vilka effekter jobbskatteavdraget teoretiskt <i>borde</i> få på sysselsättningen, om den förenklade nationalekonomiska standardmodellen stämmer. IFAU:s studie är den första utvärdering som, baserat på kvasiexperimentella metoder, analyserar data observerade <i>efter</i> (<i>ex post</i>) att jobbskatteavdraget genomförts.<br />
<br />
<b>Om det nu inte ens är möjligt att utvärdera sysselsättningseffekterna av regeringens mest jobbskapande reform, kan man ju fråga sig h<a href="http://storstad.wordpress.com/2010/09/08/varldens-dyraste-jobbpolitik/">ur bra den här regeringen egentligen är på den där arbetslinjen man gick till val på</a>.</b><br />
<br />
De teoretiska utvärderingar som Reinfeldt och Borg håller i handen har tidigare funnit att jobbskatteavdraget <i>bör</i> ha en viss effekt på sysselsättningen. Ingen jättestor, men en viss. Lennart Flood kom i en <a href="http://www.sns.se/forlag/en-skattepolitik-bade-innan-och-utanforskapet">SNS-rapport 2010</a> fram till att jobbskatteavdraget ”på lång sikt” ökar antalet sysselsatta med 72 000 räknat i termer av heltidssysselsatta. Det innebär en kostnad om cirka 900 000 kronor per jobb för staten. Ett ganska dyrt och trubbigt sätt att få fler i arbete, och man kan ju tycka att de pengarna kunde ha gjort större nytta om de använts mer direkt för att möjliggöra sådant som verkligen behöver göras, t ex fler händer i vård och omsorg, och höjda lärarlöner. Sådant som istället har fått stryka på foten för att finansiera jobbskatteavdragen.<br />
<br />
Att regeringen inte satsar på mer verkningsfulla reformer för jobb beror på att man, av ideologiska skäl, helt enkelt, inte <i>har</i> några bättre förslag än jobbskatteavdraget. I ett replikskifte på Nationalekonomiska Föreningen 2010 försvarade Anders Borg jobbskatteavdraget mot anklagelser om dess bristande effekter såhär:<br />
<blockquote>”Magnus Henrekson antyder att det här är en ineffektiv metod därför att den bara ger 75 000 jobb. Problemet är bara det att <b>alla andra tänkbara åtgärder som vi har räknat igenom fram- och baklänges inte ens kommer i närheten av effekter i den storleken.</b> Om vi t ex gör en bedömning av förändringar av arbetsrätten har vi inte något starkt forskningsstöd för positiva varaktiga sysselsättningseffekter. Om vi tittar på förändrade arbetsgivaravgifter, kapitalinkomstskatt eller bolagsskatt har vi inte heller någon särskild stark grund för att förvänta oss stora positiva varaktiga sysselsättningseffekter. När vi räknade på den generella sänkningen av arbetsgivaravgifterna som vi gjorde i budgeten för 2009 räknade vi med en varaktig sysselsättningseffekt på mellan 2 000 och 3 000 personer. Detta är ungefär så mycket man kan hitta stöd för i forskningslitteraturen.”</blockquote>Finansministerns och regeringens stora problem är att man är ideologiskt förhindrade att titta i <a href="http://www.ka.se/index.cfm?c=97896">en annan riktning</a>. Man kan helt enkelt inte, eftersom man trots allt medialt jamsande är och förblir moderater, tänka sig att öka sysselsättningen genom att öka den offentliga efterfrågan och anställa fler i den offentliga sektorn. Regeringen saknar därför <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/article7905928.ab">svar</a> på den stora arbetslöshetsproblematiken. Istället ägnar man sig gång på gång åt att dra en statistisk fräckis, som Reinfeldt körde ännu en gång i Studio Ett:<br />
<blockquote>”Det är drygt 200 000 fler som är sysselsatta nu jämfört med när regeringen trädde till 2006 och började genomföra jobbskatteavdragen.”</blockquote>Sant. Men också i sammanhanget fullkomligt irrelevant, eftersom befolkningen samtidigt har ökat. Det relevanta måttet för att utvärdera om regeringens jobbpolitik lyckas är inte ett absolut tal utan som andel av befolkningen. Ser man till de talen är arbetslösheten högre och sysselsättningsgraden lägre än då alliansregeringen tillträdde 2006.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8U9R4opRmLEd04KEM_ZXKslv_jxKUa68NPDWrHUl7W0EKzpfSkGWUcrv6Ld_d5_Zx1WaPzXJooO7NO9znIJUfE0wlxfLQGl86JJ_0NHGGtyxxiSwhpCYwKbDOc_2-5V1TIY2-4g/s1600/diagram.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="146" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8U9R4opRmLEd04KEM_ZXKslv_jxKUa68NPDWrHUl7W0EKzpfSkGWUcrv6Ld_d5_Zx1WaPzXJooO7NO9znIJUfE0wlxfLQGl86JJ_0NHGGtyxxiSwhpCYwKbDOc_2-5V1TIY2-4g/s400/diagram.jpg" /></a></div><a href="http://www.scb.se/Pages/PressRelease____327409.aspx">Diagram från senaste AKU</a>.<br />
<br />
Reinfeldts svar till Joakim Jakobsson i Studio Ett var med andra ord inget annat än en klassisk <a href="http://annaardin.wordpress.com/2012/01/03/reinfeldtare/">Reinfeldtare</a>. Frågan är hur många gånger alliansen ska få komma undan med att dra den sortens fräckisar medan journalisterna är upptagna med att avsätta oppositionsledare för ett syftningsfel.<br />
<br />
<b>Uppdatering 28/01 17:00:</b> Anders Borg tycker fortfarande att jobbskatteavdraget är gôtt och <a href="http://www.expressen.se/nyheter/1.2693132/inga-nya-jobb-med-jobbskatteavdraget">säger</a> till <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4935074">SR Ekot</a> att "den grundläggande utvärderingen måste vara hur verkligheten fungerar". Ett märkligt påstående med tanke på att IFAU-studien var det första försöket att ta reda på just vilka effekter jobbskatteavdraget har haft för sysselsättningen <i>i verkligheten</i>. Borg menar också att de "allra flesta [andra studier] landar i att jobbskatteavdraget har stora effekter". Men han undviker att nämna att det då rör sig om studier <i>ex ante</i>, dvs studier som inte tittat på verkligheten utan uppehållit sig i de ekonomiska teoriernas värld. Lätt att röra ihop teori och verklighet om man är finansminister. Ekots reporter Staffan Sonning ställde inga följdfrågor om detta.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-7577601140430338492012-01-08T23:14:00.007+01:002012-01-09T10:28:27.214+01:00Det nya vänsterpartiet, ett nytt miljöparti<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwyvLhuJhtLH_AD5bRhfBrvXhBKCU_FhVKZDU2guE-wVd0p7alRPP23zK605q9_XHqgnXLZi0bNC0k_uZiK61vCSKRRxKSx6lh-JncA-Y7nu6ZsUsQs9S27tI6LgLzXzvjLS8m7A/s1600/389438_2648675048741_1011641251_32241004_1296983851_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="267" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwyvLhuJhtLH_AD5bRhfBrvXhBKCU_FhVKZDU2guE-wVd0p7alRPP23zK605q9_XHqgnXLZi0bNC0k_uZiK61vCSKRRxKSx6lh-JncA-Y7nu6ZsUsQs9S27tI6LgLzXzvjLS8m7A/s400/389438_2648675048741_1011641251_32241004_1296983851_n.jpg" /></a></div><center>Ana Rubin argumenterar för sextimmarsdag.<br />
Inte förnyelse enligt DN. Foto: <a href="http://pamflett.wordpress.com/">Jöran Fagerlund</a>.</center><br />
Vänsterpartiet har hållit kongress i Uppsala, valt ny partiledare och partistyrelse, reviderat partiprogram och behandlat stadgemotioner och andra motioner. Allt det där som sker när partier samlas och fattar beslut om framtiden. Partikongresser är, när de inte är åtsnörpta spel för galleriet, väldigt vackra varelser. De är platserna dit rörelseblodet återvänder för att pumpas ut i demokratins artärer ännu en gång. Ny bäring, ny kurs. Ny energi.<br />
<br />
<a href="http://kongress2012.vansterpartiet.se/">Det här</a> var vänsterpartiets viktigaste kongress på mycket länge. Och den vackraste partikongress jag inte deltagit på. Ett slag i plytet på alla som räknat ut vänsterpartiet som politisk strömning och alla som kraxat om folkrörelsernas död.<br />
<br />
I Uppsala möttes ett levande, spännande, demokratiskt, kaxigt vänsterparti. Precis vad som behövs mitt i de stora världskrisernas årtionde.<br />
<br />
Programenligt tonar borgerliga ledarsidor ner betydelsen av kongressen. Dagens Nyheter menar <a href="http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ny-ledare-samma-politik">i en ledare</a> med titlen <i>Ny ledare, samma politik</i> (insåg ledarredaktionen verkligen inte ironin i den rubriksättningen?) att allt i vänsterpartiet är som förr:<br />
<blockquote>”Lite tyder på att Jonas Sjöstedt, som tidigare har räknats till partiets förnyare, vill använda sitt starka mandat till att modernisera V och göra upp med mer av partiets historia än kommunistbegreppet”</blockquote>Detta säger naturligtvis <a href="http://www.dn.se/ledare/huvudledare/loften-utan-tackning">mer</a> om DN:s ledarredaktion än om vänsterpartiets kongress. För DN kan förnyelse bara anta en skepnad: som ett steg till höger. Tanken att ett parti kan ”moderniseras” och utvecklas på andra sätt än genom att springa in i marknadskrafternas fålla är bortom den borgerliga ledarskribentens föreställningsförmåga. Eller åtminstone bortom vad de får betalt för att föreställa sig.<br />
<br />
Men detta <i>var</i> verkligen en förnyelsekongress. I ordets rätta bemärkelse. Som partimedlem med förhinder att delta på plats följde jag webbsändningarna med gapande mun. Och det var inte enbart för att jag åt samtidigt som jag tittade.<br />
<br />
Det var inte heller en förnyelse som leddes av partistyrelsen. Det var inte en taktiskt uträknad berättelse, om "förnyelsen" där partiet ”gjorde upp med sitt förflutna” för att ”födas på nytt”. Det var inte ett spel för galleriet regisserad av partistrateger. Den här förnyelsen leddes av ombuden, av partiets medlemmar, som rullade över avgående partistyrelsen i avgörande frågor; skärpte linjer, vässade profiler och riktade om partiets prioriteringar. Så som det ska fungera i ett levande parti.<br />
<br />
How about this for förnyelse: som första och enda parti i svensk politik beslutade vänsterpartiet att <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/v-infor-obligatorisk-partiskatt">säkerställa</a> att våra företrädare alltid har fötterna i samma verklighet som medlemmar och väljare genom ett inkomsttak för alla partiets förtroendevalda och parlamentariker på 27500:- nettoinkomst. Högre en svensk medianinkomst, men långt under etablerade löner- och ersättningsnivåer för riksdagsledamöter och parlamentariker. Det är politik <i>i handling och konsekvens</i>. Sänkta politikerlöner? Vi fixar’t själva om inte de övriga partierna fattar.<br />
<br />
<blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG1HUbgvash06QGz-MyyHhZfjNADzWjbVuht6KzYLQJ3RqriMMLH_hP2_jmxYDWXErRL59nBLV83ox-l4ledY9w_-8Ll10bM50zxTMNaj-7lZTQ5tKezVhhElZSowkg68qsMNTMQ/s1600/ma3qb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="299" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG1HUbgvash06QGz-MyyHhZfjNADzWjbVuht6KzYLQJ3RqriMMLH_hP2_jmxYDWXErRL59nBLV83ox-l4ledY9w_-8Ll10bM50zxTMNaj-7lZTQ5tKezVhhElZSowkg68qsMNTMQ/s400/ma3qb.jpg" /></a></div><i>De gamla "förnyarna" satt i foajén och spelade schack istället. <a href="http://yfrog.com/hsma3qbj">Foto</a>.</i></blockquote><b>Men framförallt skedde förnyelsen genom den klara upprioriteringen av klimat- och miljöfrågorna. Frågeställningar som rör sig i en dimension DN:s ledarsida saknar sensoriska organ för att överhuvudtaget urskilja.</b><br />
<br />
Det handlade inte bara om att kongressen valde en <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/v-tar-miljopolitiken-ur-malpasen">partiordförande</a> som i hela sitt politiska liv arbetat särskilt engagerat med miljöfrågor. Även i valen till partistyrelse lyfte ombuden in två namn med tydlig miljöprofil, Wiwi-Anne Johansson och Emma Wallrup, i strid med valberedningens förslag. Kongressen skärpte skrivningarna om arbetstidsförkortning – en central miljöfråga – och beslutade att partiet ska ta fram ett nytt miljöpolitiskt program under kommande kongressperiod. Det senare beslutet hade partistyrelsen yrkat bifall på, trots att det normalt inte brukar förekomma att kongresser fattar beslut om framtida programarbeten, men ovanpå det bifölls, mot partistyrelsens avslagsyrkande, även <a href="http://kongress2012.vansterpartiet.se/?page_id=112">motion C3</a> innebärande att vänsterpartiet ska anta ett ”ekologiskt-ekonomiskt program” för en ekonomi inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.<br />
<br />
Vad det i praktiken betyder är att partiet ska ta sig an frågan om hur social rättvisa, jämlikhet och välfärd <i>kan tryggas utan en ständig ekonomisk tillväxt.</i><br />
<br />
Den här kongressen lade alltså grunden för en ny politik och en nytolkning av vänsterns uppdrag. Inte genom att kasta ut gamla insikter och uppgifter, utan genom att till dem foga en ny tydlig politisk prioritering: miljökrisen. Jonas Sjöstedt sade i <a href="http://kongress2012.vansterpartiet.se/?p=698">sitt avslutningstal</a>:<br />
<blockquote>”Bara den vänster som förmår att fullt ut ta till sig klimatfrågan är relevant i vår tid och kan ge svaren på framtidens utmaningar. Klimatfrågan måste genomsyra vår politik på alla nivåer.”</blockquote>Den plats som miljö- och klimatfrågorna nu har givits i vänsterpartiet i och med kongressen 2012 är en kraftig upprioritering. Vi behöver inte hymla med det: vi har inte tagit miljöfrågorna på tillräckligt stort allvar tidigare. Vi har inte velat förstå dom. Vi har inte byggt en grundläggande analys kring dom. Nu är det annorlunda.<br />
<br />
Och även om vi som är både vänster och engagerade i klimat- och miljöfrågor alltid har vetat att svaren på miljökrisen <i>i slutändan</i> måste komma från vänster, har det tidigare varit svårt att <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/analys-brant-backe-nar-v-ska-ta-over-mp-roll_6755547.svd">uppmana</a> andra som kämpar med miljöfrågan att rösta på vänsterpartiet, eftersom partiets praktiska politik och faktiska analys i miljöfrågorna har varit bristfällig. Så inte längre.<br />
<br />
Jag tvekar inte längre att säga till alla som tar klimatfrågan på allvar att ge sig in i vänsterpartiets arbete. Där kommer ni inte bara behövas, ni kommer att höra hemma där och spela en stor roll där. För det här är ett parti som fattat vad det handlar om, vad som står på spel, vad som behöver göras.<br />
<br />
Kan då de höga ambitionerna backas upp med en reell politik? Och hur ser egentligen vänsterpartiets fantastiska miljö och klimatpolitik ut i verkligheten?<br />
<br />
I vissa delar finns den idag, i andra delar kommer den att utarbetas under de kommande åren. Kongressen beslutade alltså att ta fram ett nytt miljöpolitiskt program (och ett ekologiskt-ekonomiskt program, lämpligen bör de två programmen kombineras till ett enda med tydligt fokus på det ekonomiska systemets oupplösliga förening med miljöfrågan). Det innebär att diskussionen nu inleds: hur ska svaret från vänster egentligen se ut? <br />
<br />
Jonas Sjöstedt gjorde två viktiga markeringar i sitt <a href="http://www.youtube.com/watch?v=KDhWnkkDDKo&feature=youtu.be">avslutningstal</a>:<br />
<blockquote>”Offentlig konsumtion är bättre för klimatet än ökad privatkonsumtion. Vi måste ifrågasätta den traditionella synen på ekonomisk tillväxt.”</blockquote>Att offentlig konsumtion är mindre resursbelastande än privat är provocerande för liberaler. Men det är en logisk följd av <i>inhägnadernas tragedi</i>: Privatiserade resurser tenderar att användas mindre effektivt och mindre optimalt. Bara genom gemensamma lösningar på delade problem och kollektiva behov kan vi slå en brygga mellan en minskad resursanvändning och bevarad välfärd för alla.<br />
<br />
Genom en politik för jämlikhet och utbyggda offentliga nyttigheter kan vänstern ställa upp ett positivt och <i>framåtriktat</i> program för en omställning som möjliggör en <i>utökning av majoritetens frihet</i> på ekologiskt hållbara villkor. Istället för det privata slöseriet: en gemensam lyx. <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/02/agoismens-patetitk.html">Istället för privatiserade stränder: allmänna bad</a>. Istället för privatbilism: världens bästa, tryggaste och mest bekväma kollektivtrafik.<br />
<br />
Ett konkret exempel är frågan om nolltaxa i kollektivtrafiken. En avgiftsfri kollektivtrafik innebär en <a href="http://planka.nu/vad-tycker-vi/rapporter/trafikmaktordningen">ökad rörelsefrihet</a> för den enskilde, samtidigt som det leder till en mer effektiv användning av allmänna nyttigheter och en minskad privatbilism. De övriga partierna förmår inte föreslå sådana lösningar eftersom de innebär omfördelningar från privat till offentlig konsumtion, men vänstern kan göra en grön utveckling av den generella välfärden till svaret på den svåra frågan: hur genomför vi den största resursanvändningsbesparingen i mänsklighetens historia samtidigt som vi gör livet bättre, löser det alltmer svårlagda livspusslet och tillgodoser de behov som kapitalismen idag undertrycker och negligerar?<br />
<br />
<b>Den kritik av den ekonomiska tillväxtens religion som Sjöstedt också lyfter i citatet ovan är Vänsterpartiet nu ensamma om i svensk politik, sedan även <a href="http://schlaug.blogspot.com/2012/01/och-nu-slipar-medierna-sina-knivar.html">miljöpartiet</a> ryggar för att säga sanningen om det fullständigt ohållbara med den eviga tillväxten. Vänsterns svar istället för ökad konsumtion är ett ambitiöst - <i>modernt</i> - program för arbetstidsförkortningar.</b><br />
<br />
(Vilket även <a href="http://apps.facebook.com/theguardian/society/2012/jan/08/cut-working-week-urges-thinktank">det här gänget brittiska keynesianska ekonomer</a> tycker vore en god idé, även om de är snäppet mer radikala och förespråkar 20-timmars normalarbetsvecka).<br />
<br />
Sex avgörande miljöfrågor som jag hoppas att vänsterpartiet kommer ta tag i framöver, lyfter jag i den rapport jag skrev för vänsterpartiets framtidskommission inför partikongressen. Den går att ladda ner <a href="http://framtiden.vansterpartiet.se/2011/12/14/framtidskommissionens-slutrapport/">från framtidskommissionens hemsida här</a> (ligger som en del av framtidskommissionens slutrapport) eller med min ursprungliga textformatering innan sättning <a href="http://www.kadermaskinen.se/material/Miljorapport_framtidskommissionen_v.pdf">här</a>. De sex frågorna är, saxat rakt från kapitelrubrikerna:<br />
<blockquote>1. Den galopperande ojämlikheten<br />
2. Den ohållbara kapitalismen<br />
3. Den offentliga nöden i det privata överflödet<br />
4. Övertron på tekniken<br />
5. Vår självbild och vår världsförståelse<br />
6. Att förstå miljökrisen som en världskris</blockquote>Vad som nu gäller för vänstern är att våga fullfölja den påbörjade analysen hela vägen. Att sätta sig in i miljöfrågan innebär oundvikligen att inse att allt står på spel idag, och att vi rör oss in i en situation med oerhörda risker som kräver en grundläggande förändring av hur vi lever och ordnar våra samhällen:<br />
<blockquote>"De miljökriser och de energi- och ekonomikriser som beskrivs i rapporten kan bara förstås som en sammanhängande helhet. Motsättningarna mellan den dominerande ekonomiska logiken och det omgivande ekosystemets entropigränser har nått en punkt där de blivit olösliga inom ramen för den rådande ordningen. Kapitalismens utvägar är igenbommade och det medför att vi idag befinner oss i upptakten till en Världskris. Alla siffror faller ner mot rött. Någonting måste ge vika." (Ur <a href="http://www.kadermaskinen.se/material/Miljorapport_framtidskommissionen_v.pdf">inledningen</a>)</blockquote>Mycket analyser från kongressen hos <a href="http://erikedwardson.blogspot.com/2012/01/fjarde-kongressdagen.html">Erik Edwardson</a>, fina foton hos <a href="https://pamflett.wordpress.com/2012/01/07/halvvags-genom-kongressen/">Jöran Fagerlund</a>, <a href="http://kongress.dagenskonflikt.se/fran-ord-till-handling/">Mia Sand</a>, <a href="http://huddingeperspektiv.blogspot.com/2012/01/gronare-vanster-manar-till-eftertanke.html">Huddingeperspektiv</a>, <a href="http://annarkia.se/politik/ljuset-i-tunneln-och-vagen-framat.htm">Annarkia</a>, <a href="http://schlaug.blogspot.com/2012/01/sa-tragikomiskt-for-ett-avdankat-ror.html">Schlaug</a>, <a href="http://jonassjostedt.se/?p=4345">Sjöstedt</a>, <a href="http://www.effektmagasin.se/vilken-framtid-valjer-vansterpartiet">Effekt</a>.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-8045578164112510642011-12-21T23:02:00.005+01:002011-12-22T01:11:08.839+01:00Från dåligt till sämre: Sveriges klimatpåverkan ökarI veckan <a href="http://xn--naturvrdsverket-mlb.se/sv/Toppmeny/Press/Pressmeddelanden/Okning-av-svenska-utslapp-av-vaxthusgaser/">presenterade Naturvårdsverket</a> statistiken för de svenska växthusgasutsläppen under 2010. Det blev en rejäl kalldusch för alla som trodde att vi var på väg åt rätt håll. Efter en ovanligt stor nedgång 2009 blev förra årets ökning av de inhemska utsläppen den största någonsin: upp 11 % jämfört med föregående år.<br />
<br />
Jeeeez. För att uttrycka det milt.<br />
<br />
När utsläppen i Sverige föll 2008 och 2009 var det som en direkt följd av den globala ekonomiska krisen. Krisen innebar att den totala aktiviteten i ekonomin minskade, produktion och konsumtion föll tillbaka och det gynnade för stunden miljön, samtidigt som hundratusentals svenskar förlorade sina jobb. Regeringen passade den gången på att <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/8149/a/157719">ta åt sig äran för de minskade utsläppen</a> och ge sken av att de var ett resultat av en framgångsrik miljöpolitik. Vår dåvarande miljöminister Andreas Carlgren menade att Sverige var på god väg ”att nå vårt beting i EU och vårt klimatmål på minus 40 procent”. Inte med ett ord berörde Carlgren att minskningen berodde på den ekonomiska krisen. Fastän han naturligtvis visste att det var den främsta orsaken. <br />
<br />
När 2008 och 2009 års samlade minskningar nu äts upp i en enda stor tugga av en explosiv euforisk klimatgastillväxt, är <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/15436/a/183046">Lena Eks reaktion</a> att skylla detta på den ekonomiska återhämtningen. Vilket på det hela taget är både sant och riktigt. Men samtidigt <a href="http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.423229/sa-anvander-regeringen-utslappsstatistik-som-propagandaverktyg">lite lustigt</a>: när det går oväntat bra är det regeringens förtjänst, när det går fruktansvärt dåligt igen beror det på externa faktorer. Jojo.<br />
<br />
Så vilka slutsatser kan man dra av årets katastrofsiffror? En slutsats kunde vara att det uppenbarligen finns en problematisk korrelation mellan ekonomisk tillväxt och ökade koldioxidutsläpp, att vi uppenbarligen befinner oss en bra bit från den koldioxidneutrala tillväxt reformpolitiken drömmer om och försöker förmedla bilden av. Den sortens problematiseringar vill inte miljöministern ge sig in på, av uppenbara skäl (skulle ju ställa både finansdepartementet och tillväxtkapitalismen i största allmänhet i lite dålig dager). <br />
<br />
Istället blir det operation överslätning: ”Sett över tid är trenden tydlig på så sätt att Sverige mellan 1990 och 2010 minskat sina utsläpp med 9 procent”, säger Lena Ek.<br />
<br />
9 % på 20 år. Det gör 0,45 % per år. Inte direkt en minskningstakt som imponerar, givet vad vi behöver åstadkomma och givet att det är den ackumulerade mängden koldioxid i atmosfären som påverkar klimatet, inte hur mycket vi släpper ut just år 2020. Det innebär att ju längre vi väntar med kraftfulla minksningar desto större och mer drastiska måste de bli när de väl genomförs.<br />
<br />
<b>Nu har till och med den svaga minskningen av de inhemska utsläppen brutits i och med årets siffror. Under den period som den nuvarande högerregeringen kan åläggas ansvar för (2007-2010) har Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser istället ökat med ungefär 0,6 miljoner koldioxidekvivalenter.</b><br />
<br />
Den minskning Lena Ek tar credit för har alltså i sin helhet skett under perioden fram till maktskiftet. Innan den nuvarande regeringen avskaffade Klimatinvesteringsprogrammen och valde att prioritera utbyggnad av vägnät framför upprustning av järnvägen.<br />
<br />
Men allt detta är bara dribbel med siffror ombord på en oljetanker påväg i fel riktning. För den utsläppsminksning vi <i>egentligen</i> skulle behöva genomföra <a href="http://www.grist.org/climate-change/2011-12-05-the-brutal-logic-of-climate-change">befinner sig i en helt annan storleksordning</a> än de som ännu diskuteras i dessa sammanhang. Det handlar om minskningar på 5%-10% per år. Och den stora och politiskt svåra frågan är: finns det något <i>annat</i> sätt att åstadkomma sådana minskningar än genom ekonomisk kollaps?<br />
<br />
Istället för att ta den diskussionen, avgörande för vår framtid, föredrar ansvariga politiker att mumla och fippla med fakta och låtsas som att allt är i huvudsak on track. Jag kan inte tänka mig något farligare eller mer oansvarigt sätt att hantera en framrullande katastrof än att makthavarna sprider bilden av att vi rör oss i rätt riktning, när det är precis tvärtom.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-70253416458397940632011-11-15T02:07:00.005+01:002011-11-15T19:30:45.205+01:00David Harvey<iframe src="http://player.vimeo.com/video/32069224?title=0&byline=0&portrait=0" width="420" height="300" frameborder="0" webkitAllowFullScreen allowFullScreen></iframe><br />
David Harvey är briljant på Occupy London den 12 november i år. <a href="http://elainecastillo.tumblr.com/post/12786747720/video-and-transcript-of-david-harvey-speaking-at">Transkript här</a>. En världsordning har nått vägs ände men rullar trots det vidare mot avgrunden driven av dårskapens beslutsamhet. Hur, var, kan vi hejda den här vansinniga farkosten, byta färdmedel och kurs? Genom att använda staden som en politisk terräng, genom att <a href="http://www.nytimes.com/2011/10/16/sunday-review/wall-street-protest-shows-power-of-place.html?_r=2&ref=michaelkimmelman">politisera rummet</a>, genom att bita sig fast i ackumulationens hjärtkammare.<br />
<blockquote>"You assemble in places like this. And you stay in places like this. You don’t say, We’re going to have a demonstration and then go home. No. You stay. You stay.</blockquote>Nu börjar kraftmätningen, uthållighetskampen. Överlever Occupyrörelsen vintern kommer våren i väst bli mycket intressant. Såväl David Harvey ovan som <a href="http://lareviewofbooks.org/post/11725867619/no-more-bubble-gum">Mike Davis</a> lyfter fram den handgripliga omvandlingen av offentliga rum till politiserade allmänningar som fundamentala kampstrategier. Davis nämner särskilt, som en av punkterna i sin fempunktsplan: <blockquote>Continue to democratize and productively occupy public space (i.e. reclaim the Commons). The veteran Bronx activist-historian Mark Naison has proposed a bold plan for converting the derelict and abandoned spaces of New York into survival resources (gardens, campsites, playgrounds) for the unsheltered and unemployed. The Occupy protestors across the country now know what it’s like to be homeless and banned from sleeping in parks or under a tent. All the more reason to break the locks and scale the fences that separate unused space from urgent human needs.</blockquote>Världen tar vi tillbaka från maskinkapitalismen gata för gata. Privatiseringarnas inhägnader kan omvandlas till offentliga nyttigheter och demokratiska gläntor en efter en. Varje plats kan bli ett Thahirtorg.<br />
<br />
Uppdatering:<a href="http://occupywallst.org/article/you-cant-evict-idea-whose-time-has-come/"> You can't evict an idea whose time has come.</a>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-78745526585009832262011-11-11T19:41:00.002+01:002011-11-13T22:18:01.378+01:00Valfriheten som ursäktMen vad ääär nu detta? Det skulle ju bli så bra för alla med valfriheten! Hur kommer det sig att vi istället får denna en följetong av rapporter om växande klyftor, försämrad service, stigande priser och vanvård?<br />
<br />
De senaste dagarna har <a href="http://vanstrastranden.wordpress.com/2011/11/01/varfor-kommer-inte-ambulansen-polisen-strommen-eller-tagen/">givit några exempel</a> på vad <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/article13920007.ab">vinsintressen</a> i omsorgssektorn leder till. Och visst är <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article13919587.ab">driftsformen</a> en<a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170373051"> grundläggande komponent</a> som <a href="http://lenasommestad.wordpress.com/2011/11/09/driftsform-spelar-roll-och-regelverk-kan-andras/">måste diskuteras</a>.<br />
<br />
Men det är också nödvändigt att vi vågar diskutera problemen med kundvalet som sådant. Vad som händer då <i>konsumentens valfrihet</i> blir modell för relationen mellan utförare och brukare istället för<i> medlemmens medbestämmande</i>.<br />
<br />
För nu börjar vi se vad valfriheten faktiskt innebär.<br />
Istället för ge mer frihet till brukarna så har valfriheten blivit en <i>tvångströja för oss konsumenter</i>, men en <i>frihet för företagen</i>.<br />
<br />
Vi brukare (eller ”kunder” som den påbjudna benämningen är) tvingas bli grävande journalister och ta reda på allt om utförarna, vi tvingas hålla oss redo att byta om vi blir missnöjda (var går gränsen mellan bra och dålig kvalitet? kan jag ställa mig i kö till nästa utförare redan nu?) och vi tvingas vada genom och genomskåda reklamfloskler i mängder. Väljer vi fel utförare har vi enbart oss själva att skylla. <br />
<br />
För företagen är det tvärtom. Snarare än att fungera som ett incitament att ge kunderna en bättre tjänst och ett bättre bemötande (det som propagandan påstod skulle inträffa) har kundvalet mer och mer kommit att bli en <i>perfekt ursäkt</i> för företagen. Den används som ett argument för att slippa ge kunderna en bättre tjänst och ett bättre bemötande.<br />
<br />
Det senaste exemplet är Caremas <a href="http://www.dn.se/sthlm/kissblojorna-vags--for-att-spara-pengar">instituionaliserade vanvård</a> av äldre. Kritiken mot företaget bemöts med ett konstaterande som liknar en axelryckning: ”Om de inte är nöjda så kan de alltid lägga in sig någon annanstans.” Vilket möjligen är riktigt i teorin, men i praktiken naturligtvis närmast omöjligt. En 93-åring flyttar bara en gång.<br />
<br />
För företaget öppnar enbart själva existensen av kundvalfriheten en dörr till en moralisk undanflykt: kunderna har själva valt oss. Sålunda <i>tvingar</i> vi inte på någon vår vanvård.<br />
<br />
På det viset kan företagen vända sig från inte bara det moraliska ansvaret utan också slippa ifrån ansvaret för krångliga eller besvärliga kunder. Den enklaste strategin för ett företag med en ”besvärlig” kund, en kund som kanske bråkar om sina rättigheter, som kanske kostar mer i drift än vad den genererar i intäkter eller kanske uppmanar andra kunder att organisera sig och ställa krav på utförandet, är att helt enkelt driva bort kunden. Om du inte är nöjd får du söka dig någon annanstans, du har en valfrihet, så använd den då! <br />
<br />
Så kunde trots allt inte den gamla offentliga verksamheten, som hade <i>sina</i> brister, göra. De kunde inte be en bråkstake försvinna, de var <i>tvungna</i> att stå ut också med de besvärliga brukarna, som kände till sina rättigheter.<br />
<br />
Och det är bra för alla oss andra. För de besvärliga brukarna fyller en viktig funktion för brukarkollektivet. Också den som inte själv skulle höja sin röst och kräva sin rätt har en väldig nytta av att de besvärliga kunderna stannar kvar och tar fighter som tvingar fram förbättringar..<br />
<br />
När det blir mycket lättare för personer som värnar om sina rättigheter och sina intressen att fly än att stanna kvar och fäktas, då blir det också färre som fäktas. Då försvinner en viktig drivmotor för kvalitetsutveckling.<br />
<br />
På ickemarknader som omsorgsmarknaden, med en oelastisk efterfrågan, där behoven konstant är större än utbudet, är strategin med en undermålig service närmast helt riskfri. Förlorar du en kund står hundra i kö. Det samma är fallet med exempelvis <a href="http://uppsalademokraten.etc.se/kronika/ar-det-har-samhallet-verkligen-till-mig">banktjänster</a> där de stora bankerna tävlar i att <a href="http://zenigen.blogspot.com/2010/10/bonus-pa-banken.html">behandla sina kunder som skräp</a>. Ett drygt bankbemötande är ingen skandal, det är en regel.<br />
<br />
Kundvalfriheten innebär att brukarna får mindre <i>rättigheter</i>.<br />
Kundvalfriheten innebär att företagen har mindre <i>skyldigheter</i>. <br />
<br />
Genom kundvalet ändras relationen mellan brukare och utförare. Och när valfriheten går in och lovar stort och flott om allt den ska ge, smiter samtidigt den reella makten över verksamheten ut bakvägen. Valfriheten leder därför inte till en bättre service eller bättre kvalitet – utan till raka motsatsen.<br />
<br />
Alternativet till detta tillstånd av fullständig ansvarslöshet och kvalitetsförfall är en omsorg och service där brukarna istället för ”konsumentens valfrihet” ges medlemmens inflytande och delaktighet. Där barriärerna runt verksamheten – de som privatiseringarna rest allt högre för att ”skydda företagets intressen” – ersätts med transparens och tillgänglighet – med demokrati.<br />
<br />
Det vore välfärd 2.0.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-2732704639575893952011-11-04T13:43:00.004+01:002011-11-04T19:09:24.526+01:00Tid för byggemenskaperNyligen <a href="http://www.guardian.co.uk/environment/2011/nov/04/greenhouse-gases-rise-record-levels">presenterades siffrorna</a> för de globala koldioxidutsläppen under 2010. Efter den ekonomiska krisen 2008 var ökningen under 2010 rekordstor, c:a 6 %, och överstiger därmed IPCC:s värstascenario från 2007. <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/det-artificiella-perspektivet.html">När det går bra för ekonomin</a>, när produktionen och konsumtionen ökar, blir situationen för klimatet än värre. De senaste siffrorna ger en genomsnittlig temperaturökning på 2,4 - 6,4 grader de kommande hundra åren.<br />
<br />
Om utvecklingen ska hävas står mänskligheten inför sin största utmaning någonsin. Ska vi uppnå ett <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/10/drivbankar-for-ett-varderingsskifte.html">globalt rättvist miljöutrymme</a> och samtidigt undvika en katastrofal klimatförändring måste vi drastiskt – med c:a 85 % – minska energi- och resursanvändningen i länder som Sverige.<br />
<br />
I praktiken betyder det att vi på alla samhällets områden måste dra om resurskretsloppen i helt nya banor och att vi kollektivt måste ändra våra mest invanda konsumtionsbeteenden.<br />
<br />
<b>Boendet har en stor roll att spela i den omställningen. Våra bostadsmiljöer kan antingen ge oss förutsättningarna för att leva resurseffektivt och hållbart, eller försvåra för oss att göra det. I bostadens livsrum etableras vanor och beteenden. Genom bostadsmiljöns utformning bekräftas eller ifrågasätts synsätt och värderingar.</b><br />
<br />
Men trots bostädernas stora betydelse för omställningen sker idag mycket lite innovationsarbete på bostadsbyggandets område. De nya flerbostadshus som byggs liknar i allt väsentligt de gamla. Fokus i lägenheternas utformning ligger på försäljningsaspekter. Ytskikt som ska ge "en känsla av lyx", överdimensionerade köksuppställningar ämnade att framkalla föreställningar om ett hemliv som få har tid att leva upp till i verkligheten och planlösningar som bekräftar sekelgamla föreställningar om hur en familj ska se ut. Stilmässigt är de nya flerbostadshusen en osäker eklektisk nyfunktionalism som undviker alla ideologiska ställningstaganden som kunde provocera någon. En arkitektur till stor del driven av materialleverantörerna och lägenhetsmäklarna.<br />
<br />
Hur kommer det sig att bostadsbyggandet fastnat i en så meningslös upprepning av gårdagens lösningar i en tid då sektorn borde ta täten mot framtiden? <br />
<br />
En förklaring ligger i hur den svenska byggbranschen och beställarsidan är strukturerad. Vår byggsektor präglas i extrem utsträckning av några stora koncerner. I en alldeles egen division spelar PEAB, NCC och Skanska med en omsättning på c:a 30 miljarder vardera. Dessa byggkoncerner är i hög utsträckning vertikalt integrerade, innebärande att de är både materialleverantörer, byggentreprenörer och byggherrar, samlade i en familj. Byggkoncernerna upprätthåller sina avkastningsnivåer genom att använda sina egna byggsystem och genom att bygga direkt för försäljning. Detta, konstaterar Statskontoret i rapporten <a href="http://www.statskontoret.se/upload/publikationer/2009/200906.pdf">Sega gubbar? (2009:6)</a>, innebär att man ”av naturliga skäl inte [har] samma incitament att pressa kostnader och styra mot kvalitet på lång sikt” som om man byggde för egen långsiktig förvaltning.<br />
<br />
<b>Kokar man ner det hela så är grundproblemet att det är fruktansvärt ont om kvalitetsdrivande beställare. </b><br />
<br />
Bostadsrättsföreningarna köper färdiga produkter, uttänkta och ner till minsta kvadratdecimeter och installationskomponent färdigspecade och genomräknade av byggföretagen. Allmännyttan, som en gång var just en kvalitetsdrivande byggherre, bygger idag många gånger så lite att man inte klarar av att upprätthålla en ordentlig beställarkompetens. Statskontoret pekar även på att eftersom allmännyttan omfattas av lagen om offentlig upphandling (LOU) så är det ”lättare att motivera val utifrån pris än kvalitet vilket ytterligare minskar byggherrens möjlighet att bidra till omvandlingstryck inom branschen.” Därtill kommer att det inte längre finns någon klar vision om vad Allmännyttan ska göra, hur boendet ska utvecklas.<br />
<br />
<b>Vi lever inte längre i de stora berättelsernas tid. Ska det svenska bostadsbyggandet utvecklas, svara mot tidens behov och öppnas för innovation och kreativitet istället för konformism och rädsla, då måste istället nya sorters beställare komma in i bilden.</b><br />
<br />
För ytterst har det aldrig varit vare sig byggarna eller arkitekterna som frambringat innovationer i bostadsbyggandet, sådan utveckling har alltid varit beroende av framsynta, modiga och idéburna beställare.<br />
<br />
Tittar vi utanför Sveriges gränser finns det mycket att lära om hur en sådan förändring skulle kunna åstadkommas. På senare år har Tyskland vuxit fram som en stor <a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/05/en-stad-utan-karnkraft.html">inspirationskälla</a> för många. Inte minst fenomenet med <i>byggemenskaper</i>, <a href="http://www.baugemeinschaft.org/">baugemeinschaft</a>, som utvecklats och spritt sig under de senaste tjugo åren.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEPKDcWSH6RqbkTaUfCRnp7PAji37g-5DgWVfzIKrFwqfwAs4rE8-M_tskqb-08nsXoeYLR1aiYUTfTrll9VuaO44on7ZpSQUrYy5I6fKvywThpA2gzbdAzdAlQTf1zRwEI3rmPw/s1600/bau.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="256" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEPKDcWSH6RqbkTaUfCRnp7PAji37g-5DgWVfzIKrFwqfwAs4rE8-M_tskqb-08nsXoeYLR1aiYUTfTrll9VuaO44on7ZpSQUrYy5I6fKvywThpA2gzbdAzdAlQTf1zRwEI3rmPw/s400/bau.jpg" /></a></div><center><i>Byggemenskapen Genova, Vauban.</i></center><br />
Genom byggemenskaperna framträder en ny typ av beställare: ett demokratiskt kollektiv av individer och familjer, med en gemensam vision för sitt boende. Tillsammans, ibland med aktivt stöd av ett projektutvecklingskontor eller ett stadsbyggnadskontor, formar byggemenskaperna sitt flerbostadshus. Ritar, planerar, prioriterar, upphandlar, flyttar in och förvaltar. Det är en beställarkonstellation som visat sig ha en förmåga och vilja att driva fram kvalitet och innovationer som de traditionella byggherrarna i branschen saknar.<br />
<br />
Erfarenheterna från Tyskland visar att byggemenskaperna kan resultera i bostäder som är upp till 20% billigare än motsvarande traditionella projekt. Detta i hus med personliga uttryck, grön spetsteknik och innovativa lösningar. Skillnaden mot det traditionella byggandet ligger naturligtvis i att byggemenskaperna är idédrivna. De formas av människor som i första hand har en idé om hur de vill leva och bo, istället för marknadsavdelningar som triangulerar bostadsutformningen mot antaganden om olika kundgruppers lägsta gemensamma nämnare och mot sådant som kan ge påslag på priset.<br />
<br />
Varje byggemenskap är ett unikt projekt som får sin karaktär av deltagarnas vilja och intresse. En byggemenskap är mer än ett husbygge, det är en kunskapsresa för alla inblandade. Detta resulterar i byggnader med mycket olika fokus: olika fördelningar mellan privata och gemensamma ytor, olika typer av lösningar för att nå ökad hållbarhet, olika exteriöra uttryck.<br />
<br />
Deltagarna i byggemenskaperna är själva amatörer i meningen att man ofta ikläder sig rollen som byggherre för första gången. Detta till trots har byggemenskaperna idag professionaliserats i sin beställarfunktion. Med tiden har mycket erfarenhet byggts upp och idag finns i Tyskland många arkitekt- och <a href="http://www.winfriedhaertel.de/e35/index_eng.html">projektledningskontor</a> som är inriktade på att professionellt och kunnigt lotsa byggemenskaper genom hela byggprocessen.<br />
<br />
Tillslut har konceptet börjat nå svensk mark. Nyligen ordnade delegationen för Hållbara städer en <a href="http://www.hallbarastader.gov.se/bazment/hallbarastader/sv/aktuellt/dokumentation-byggemenskap.aspx">konferens</a> om byggemenskaper och en <a href="http://www.hallbarastader.gov.se/bazment/hallbarastader/sv/aktuellt/forening_byggemenskaper.aspx">riksorganisation</a> är på väg att formeras. Det första projektet i Sverige som genomförts som en uttalad byggemenskap var <a href="http://www.sydsvenskan.se/bostad/article368542/Vannerna-byggde-eget-flervaningshus.html">Urbana Villor</a> i Västra hamnen i Malmö, ritat och projektlett av arkitekterna <a href="http://www.pontusaqvist.se/">Pontus Åqvist</a> och <a href="http://www.hauschild-siegel.com/">Cord Siegel</a>. Huset belönades med Sveriges Arkitekters Kasper Salinpris 2009.<br />
<br />
Namnet Urbana Villor kan låta märkligt, men är i sammanhanget välfunnet. För idén i just den här byggemenskapen är att förena villaboendets kvalitéer med flerbostadshusets täthet och gemenskap. På en yta av 500 kvadratmeter ryms motsvarande 7 villor på 140 kvm vardera, med egna uteplatser och en del gemensamma ytor.<br />
<br />
Byggemenskaper kan uppföras som kooperativ, äganderätter, bostadsrätter eller hyresrätter. De kan ha tre deltagare eller fyrtio. De finns i alla skalor och sorter och bidrar till en ökad mångfald i boendet och därigenom också en större variation i den urbana miljön.<br />
<br />
För kommunerna och för kommunernas stadsbyggnadskontor är en stor fördel med byggemenskaper att man kan börja planera, hitta lösningar och jobba tillsammans med de framtida boende, som liksom kommunen har ett långsiktigt intresse av bostadsmiljöns utformning. Detta istället för att, som idag, i stort sett enbart kommunicera med den aktör i byggprocessen som har det mest kortsiktiga intresset av alla inblandade (översta varianten i illustrationen nedan, nedersta processen är en byggemenskap):<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBW6VjpdPv9RoevQz2to2BqtCV1T3-kWl9V7bFxGA9HioFm1e1HCCA41BFrgpMkpMvXx_5nkdLrxwGmSQ5utEW-b6eaLlxlK8jtzOcrptMbKvtgr_L9KMhwnDqBVYASubipx9Jng/s1600/diagram_aktor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="132" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBW6VjpdPv9RoevQz2to2BqtCV1T3-kWl9V7bFxGA9HioFm1e1HCCA41BFrgpMkpMvXx_5nkdLrxwGmSQ5utEW-b6eaLlxlK8jtzOcrptMbKvtgr_L9KMhwnDqBVYASubipx9Jng/s400/diagram_aktor.jpg" /></a></div>Det ligger i sakens natur att många byggemenskaper samtidigt är <a href="http://www.mkbfastighet.se/templates/Article.aspx?id=173632">mer eller mindre kollektiva</a>. Dels föder projektformen som sådan en kollektiv anda, dels är delning av resurser såsom kök, förråd, vinterträdgård, odlingsmark, tvättrum, verkstad, umgängesrum, gästrum, gym & bastu med mera ett effektivt sätt att minska boendekostnaderna och krympa bort överytor.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-50809191280040254072011-10-26T21:51:00.007+02:002011-10-26T22:03:39.712+02:00Spräng de svarta lådorna<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIXYf3MeoR0-7pyVfjgXGzAqvcG0suRJZooUXNhJZ5Bz0HqH34teB1OKcrGrE-WvSvM4I05T34oHfF76ACgLqvdkNNVgXCNmePJdji4rQVNrt2SrPw07u4ZT1B7ufq9RdZ3wEkHA/s1600/blackBox.png" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="230" width="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIXYf3MeoR0-7pyVfjgXGzAqvcG0suRJZooUXNhJZ5Bz0HqH34teB1OKcrGrE-WvSvM4I05T34oHfF76ACgLqvdkNNVgXCNmePJdji4rQVNrt2SrPw07u4ZT1B7ufq9RdZ3wEkHA/s400/blackBox.png" /></a></div><i>I veckan öppnade <a href="http://archileaks.se">Archileaks.se</a> - en site som ska hjälpa arkitekter att dela filer och kunskaper med varandra. Det goda initiativet kommer från <a href="www.okidokiarkitekter.se">OkiDoki</a>, som lagt ner mycket tid på att utveckla idén. Förhoppningen är nu att andra ska ta vid och bära projektet vidare... kanske är det en liten revolution på gång? Det vore välbehövligt. Jag skrev <a href="http://archileaks.se/redaktionellt/sprang-de-svarta-ladorna/">en text</a> till Archileaks om nödvändigheten av en förändrad arkitektroll. Den version som publicerades är kortad, jag lägger därför här upp den i sin långa form.</i><br />
<br />
<b>Om man får tro George Bernard Shaw så är alla yrken sammansvärjningar mot lekmännen. En av skråväsendets historiska uppgifter har varit att gå vakt runt yrkeshemligheterna och på så sätt upprätthålla efterfrågan för yrkets utövare och – samtidigt – avståndet till utmanarna bland amatörerna. Detta genom att hålla amatörerna utanför, genom att upprätta en kunskapsgradient mellan skråets insida och utsida.</b><br />
<br />
Denna ”överlevnadsstrategi” har varit central också för arkitekterna, en yrkeskår som genom hela 1900-talets massdemokratiska projekt har burit med sig skråets självbild: Vi, de utvalda, som i rakt nedstigande led från de stora mästarna förvaltar den hemliga kunskapen om rummets formala organisering. Även om det släktskapet endast undantagsvis är synligt i det vi faktiskt arbetar med och åstadkommer.<br />
<br />
I arkitekternas fall är det kanske även så att arkitektskrået har fungerat som en sammansvärjning mot arkitekturen.<br />
<br />
Arkitektur är nämligen lika lite som idrott något som kan överlåtas åt de professionella utövarna. Alla människor behöver arkitektur, på samma vis som alla människor behöver motion. Att skapa och att uppskatta arkitektur, att i en medveten och reflexiv process vara delaktig i en värld av mänskliga ting, hör till våra mest grundläggande behov. Från legotornen och sandslotten till Sim City och Minecraft – våra barnlekar och våra fritidssysslor vittnar om att många människor har en arkitekt i sig.<br />
<br />
Den överväldigande mängden av den byggnadsmassa som tynger planeten har ritats och byggts av ”amatörer”. Av icke-arkitekter. Det är kategorier som byggmästare, snickare, ingenjörer, bönder, egnahemsbyggare och hemlösa, som i <i>sitt</i> formgivningsarbete lutat sig mot historiska och lokala traditioner, mönsterritningar, platsens tillgängliga material och diskussioner med grannen.<br />
<br />
Så har det kommit att existera två arkitekturer.<br />
<br />
En som ritats och utförts av ickearkitekterna. Vi kan unna oss att vara lite populistiska och kalla den för ett ”folkets byggande”. För det har handlat om just byggande. Ickearkitekternas verk har i sin egen tid sällan tillerkänts rätten att räknas som arkitektur.<br />
<br />
Och så den arkitektur som Arkitekterna har stått för. En smal del av den totala mängden, men desto mer avbildad och kanoniserad. Alltsomoftast beställd av och representerande den ekonomiska, politiska eller religiösa makten.<br />
<br />
De två arkitekturerna har båda handlat om att gestalta och uppföra funktionella byggnader, men i övrigt har de representerat två olika förhållningssätt.<br />
<br />
Folkets byggande har successivt förfinat de former som varit möjliga att åstadkomma genom småskaliga arbetsinsatser och med lokala byggnadsmaterial. Detta byggande har, för att använda Habermas terminologi, stått med båda fötterna i <i>livsvärldens</i> moralsystem och nödvändigheter.<br />
<br />
<b>Samtidigt har Arkitekturen (med stort A) i allt högre grad varit en del av <i>systemvärlden</i>. Alltså den livssfär där ekonomiska och byråkratiska system, snarare än livsvärldens moral och direkta kommunikation mellan människor, styr över val, prioriteringar och utvecklingsvägar.</b><br />
<br />
Arkitekturen har under 1900-talet kommit att brukas som ett av statsbyråkratins och marknadens främsta verktyg för att ”rationalisera” människors vardag efter systemvärldens krav. De storskaliga byggprojekten inom ramen för 1900-talets folkhemsbygge kan i linje med detta ses som ett viktigt steg i systemvärldens kolonisering av livsvärlden. Bostaden och bostadsområdet blev under denna epok ett fält för de horder av experter som under 1900-talet trädde in i det tidigare skråväsendets positioner. Arkitekterna blev en av de expertgrupper som ansvarade för att inordna bostaden och staden i det moderna projektets rationaliseringssträvan.<br />
<br />
Så trängde systemvärldens Arkitektur under 1900-talet steg för steg undan livsvärldens arkitektur, som förpassades till ett smalt stråk i utkanten av det stora samhällsbygget. Förändringen är synlig också i hur arkitekterna som yrkesgrupp expanderade i antal under 1900-talet. Byggandet professionaliserades.<br />
<br />
Vilka är då idag de stora skillnaderna mellan systemvärldens och livsvärldens arkitektursyner, mellan de professionella Arkitekterna och amatörerna? Och hur påverkar det arkitekturen?<br />
<br />
En grundläggande skillnad (som <a href="http://www.stadsbyggnad.lth.se/kontakt/catharina_sternudd/">Catharina Sternudd</a> ger exempel på i avhandlingen ”<a href="http://www.lu.se/o.o.i.s?id=1383&visa=pm&pm_id=688">Bilder av småstaden</a>”) ligger i hur vi talar om – och hur vi tänker kring – arkitektur. <br />
<br />
”Vanligt folk” pratar om arkitektur med ord som utgår från den egna erfarenheten: man talar om det man ser och om hur man upplever det. Vad som är <i>mysigt</i> och vad som är <i>trivsamt</i>. Det är konkret och rakt på sak, utgår från människan som måttstock. Den estetiska upplevelsen är omedelbar och direkt.<br />
<br />
Arkitekterna lär sig att istället tala om arkitektur på ett vis som närmast kan beskrivas som att <i>inte</i> tala om arkitektur. Detta är i linje med systemvärldens normer: yrkeskategorier som uppträder som systemets rationella experter övergår i sin expertroll till ett ”icke-kommunikativt instrumentellt förnuft”. Uttryckt genom en språklig metamorfos, som kan resultera i ett språk som i sin intighet gränsar till stumhet.<br />
<br />
Thomas Hellquist myntade i en artikel i Arkitektur 2008 uttrycket formal autism som en benämning på ett tillstånd då arkitekterna ”håller fast vid en estetik och hävdar kvalitéer som gemene man inte längre ser eller förstår”. Det autistiska tillståndet präglas av ”inåtvändhet, svårighet att kommunicera, nedsatt språkförståelse, motstånd mot förändring och nya kunskaper och ett envetet sysslande med någon tankefigur eller rutin.”<br />
<br />
Det är en bra beskrivning av arkitektkontorens slutna svarta lådor. Och av hela kårens oförmåga att rita och kommunicera prestigelöst, öppet och bullshitbefriat.<br />
<br />
Den strimma av "folkets byggande" som finns kvar, understryker ytterligare arkitekternas autism. För amatörerna, som för sin del inte är fångade i en icke-kommunikativ pose, utbyter idéer och kunskaper precis så fritt och brett som tidens teknik tillåter. Ett exempel på detta är den stora mängden av mycket aktiva nätforum där husbyggare lägger ut tidiga ritningar, utvecklar och diskuterar olika lösningar och utformningsidéer, debatterar allt från tekniska och konstruktionsmässiga frågor till ren formgivning. Enbart det största svenska husforumet, <a href="http://www.byggahus.se/forum/">byggahus.se</a> har i skrivande stund omkring 1,4 miljoner inlägg.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2vvyvB3De_CXkbYVsxyujHMyw99-um0zSLSf-YsZwhlq7GOtHUSWqBvc6aNGPu9SjiUPXgjB88kASl2lPhPHPknoVm2Ku3t25qncSkJ02PV313eYlkw719G9iKlUz5zVSEc3CEg/s1600/bygga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="172" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2vvyvB3De_CXkbYVsxyujHMyw99-um0zSLSf-YsZwhlq7GOtHUSWqBvc6aNGPu9SjiUPXgjB88kASl2lPhPHPknoVm2Ku3t25qncSkJ02PV313eYlkw719G9iKlUz5zVSEc3CEg/s400/bygga.jpg" /></a></div><center><i>Diskussion i golvforumet på Byggahus.se</i></center><br />
För oss som till vardags arbetar med att rita hus finns det inga motsvarande kanaler för att opretentiöst och öppet pröva idéer, utbyta tips och erfarenheter, hjälpa andra arkitekter och samtidigt själv få hjälp att utveckla det egna tänkandet. På <a href="http://www.arkitektur.se/">Arkitekturs blogg</a> finns det närmaste vi kommer: ett kommentarsfält befolkat av en handfull kommentarsfältherrar som ordnat en olympiad i egocentrisk bitterhet.<br />
<br />
Det moderna projektet ackompanjerades alltså av framväxten av nya expert- och yrkesgrupper som både byggde upp och mutade in ”sina” kunskapsfält. Att upprätthålla kontroll över ett kunskapsterritorium förutsatte att kliva in i en ickekommunikativ hållning: att i kraft av sin expertis <i>ge besked</i>, snarare än att <i>föra diskussioner</i>.<br />
<br />
<b>Arkitekterna hade mycket att vinna på att framstå som svarta lådor. På så vis kunde åtminstone en bit av föreställningen om arkitektens ointagliga formgivningsbegåvning bevaras, trots att yrkeskåren numerärt expanderade och breddades och samtidigt trängdes undan i en smalare del av den alltmer professionaliserade byggprocessen.</b><br />
<br />
Men tiderna förändras. Och på område efter område har amatörerna slagit tillbaka. Många är nu de yrkeskategorier som i mötet med de nya orädda och superutrustade amatörerna har tvingats förändra sitt eget sätt att arbeta och kommunicera för att ha en chans att hänga med.<br />
<br />
Med de nya verktyg som uppstått och de som snart kommer att se dagens ljus blir arkitektens gamla yrkeshemligheter allt mindre relevanta. Att göra ”professionella” visualiseringar av förslag är redan idag något som amatörer ofta gör bättre än arkitekterna själva. Att ta fram byggritningar kan automatiseras ur en 3d-modell. Vi går samma utveckling till mötes som journalistiken, då vem som helst med lättillgängliga publiceringsverktyg på internet kan starta sin egen tidning och nå masspridning.<br />
<br />
Det är därför inte längre våra yrkeshemligheter som kommer att definiera vår yrkeskår, utan vår förmåga att röra oss i ljuset, vår förmåga att övertyga genom vår kunskap. För sanningen är att även om alla kan rita hus så krävs det en duktig arkitekt med ett tränat öga, ett associativt sinne och med lång erfarenhet av att lösa liknande problem, för att formulera ett svar på ett byggnadsprogram som är på samma gång funktionellt, ekonomiskt, rationellt och estetiskt övertygande.<br />
<br />
I den nya tiden har vi allt att vinna på att spränga de svarta lådorna i branschen, släppa alla yrkeshemligheter fria och lära oss att istället övertyga och överleva <i>genom vår kunskap</i>. Det kommer göra att arkitekturen blir bättre, mer relevant och agil. Inte så autistisk. <br />
<br />
Om det nu känns ovant att ta intryck av arkitekturens amatörer så kan inspiration lika gärna hämtas från en annan yrkesgrupp av experter som vuxit fram i den nya tiden: programmerare. För programmerarna har det dagliga erfarenhetsutbytet utanför kontorets siloanläggning blivit ett grundläggande arbetsverktyg. Delandet av kod, kopierandet av kod, frågor och svar kring problem med kod... programmerare är ett generöst släkte som både delar med sig av sina tillkortakommanden och hjälper sina konkurrenter att komma vidare. Det för tillfället största, helt öppna, programmerarforumet <a href="http://stackoverflow.com/">Stack Overflow</a> har över 14 miljoner inlägg och fungerar som en enorm resursbank som gör hela branschen mer framgångsrik och produktiv. Här görs ingen åtskillnad mellan amatörer och proffs, hög eller låg, kunskapsbanken står lika öppen för alla och byggs upp av alla. Det är kunskapen som räknas, men även: att ställa välformulerade och begåvade frågor. På <a href="https://github.com/">Github.com</a>, med över 1 miljon programmerare som medlemmar, samlas i dagsläget cirka 3 miljoner öppna kodprojekt.<br />
<br />
Det är ingen självklarhet att programmerarna blivit såhär pigga på att dela med sig. Länge trodde även programvaruföretagen att hemlighetsmakande och tjuvhållande på kod var nyckeln till framgång. Men allt det förändrades när den öppna källkodsrörelsen dök upp med den inställning som <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/12/den-utopiska-katedralen.html">Eric S Raymond</a> döpte till ”Linus lag” efter Linus Torvalds, organisatören bakom Linux: ”given enough eyeballs, all bugs are shallow.”<br />
<br />
Ju fler som tittar på en bit kod, desto fler buggar kommer grävas fram och lösas. Därför är det så effektivt att tidigt dela med sig av sin kod: det gör att den blir bättre.<br />
<br />
Den krassa erfarenheten av mötet med Linux arméer av betatestare och tusentals kodutvecklare har lärt programvarubranschen att det svarta lådorna inte har en chans i en tävling mot de ”öppna bazarerna”.<br />
<br />
Vi arkitekter har en tyngre historisk identitet att göra upp med, men snart kommer vi upptäcka att vår bransch har många likheter med programmerarnas värld och att också vi har allt att vinna på att <a href="http://publicae.blogspot.com/2009/08/green-room.html">öppna upp</a>, dela med oss och kommunicera mer. Inte bara kan vi då få en arkitektur som utvecklas snabbare, där fler buggar upptäcks i tid, där fler möjligheter blottläggs i ett tidigt skede – vi kan även få självförtroendet och förmågan att ta en större plats och ledande roll i byggprocessen.<br />
<br />
Det behövs en liten revolution. Archileaks är ett steg på den vägen genom att uppmuntra kontor att dela den information som behövs för att driva ett arkitektföretag. Nästa steg är att våga visa upp en plan innan den är ”färdig”. Kollaborera för att göra resultaten bättre. Sluta rädas plagiat och kopiering. Lära sig säga till konkurrenten: jag vet inte här, men jag tror att du kan ha ett smart förslag?Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-12886759162608693022011-10-19T20:39:00.005+02:002011-10-20T01:46:22.037+02:00En resursfråga<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDckN0Qrc6GiVxhobBuPLUBZPOEP7z-35tJBg9UXtFzp3DRwBmcJelWi3hjUxmKLZdSMhZiySWkMpvWQdi9mIFaraiuUa6zwmwAV7qBufau7f2JnJVXoVSkX3sRmFObz09O2448w/s1600/ganna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="266" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDckN0Qrc6GiVxhobBuPLUBZPOEP7z-35tJBg9UXtFzp3DRwBmcJelWi3hjUxmKLZdSMhZiySWkMpvWQdi9mIFaraiuUa6zwmwAV7qBufau7f2JnJVXoVSkX3sRmFObz09O2448w/s400/ganna.jpg" /></a></div>I <a href="http://www.svd.se/nyheter/utrikes/gannas-utvisning-stoppades_6563653.svd">sista stund</a> upphävde Europadomstolen igår tillfälligt utvisningsbeslutet för 91-åriga Ganna Chyzhesk som hjärtsjuk, dement skulle <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13802827.ab">utvisas ensam</a> till Ukraina.<br />
<br />
Fredrik Reinfeldt, som även är mycket omtyckt av <a href="http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2142022/reinfeldt-barnens-favorit">två</a> <a href="http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2141528/emil-6-fick-krama-sin-idol-statsministern">barn</a> och som, utan en tanke på att det kan se bra ut i pressen, har engagerat sig i att <a href="http://www.expressen.se/nyheter/1.2594820/tappade-nallen-men-reinfeldt-sag-till-att-hon-fick-tillbaka-den">återbörda</a> en försvunnen nalle, <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13807960.ab">erkänner</a> för Aftonbladets reporter att det är ”svårt att inte i hjärtat känna med henne och med hennes anhöriga”.<br />
<br />
Men även om det ”känns i hjärtat” på vår store rorsman så är det viktigt att inte lyssna för mycket åt det hållet, utan att tvärtom behålla förmågan att betrakta frågan <i>strikt objektivt</i>. <br />
<br />
Detta är Fredrik Reinfeldts paradgren. Att inte se de tusentals enskilda fallen, utan helheten. Om nu Ganna Chyzhesk ska få stanna i Sverige så är det viktigt att inse, menar statsministern, att ”då får annat stå tillbaka”. För det är, trots allt, "en resursfråga”:<br />
<blockquote>”Om vi ska låta människor som lever under fattigare förhållanden och har anhöriga i Sverige komma hit, då tycker jag vi ska vara medvetna om att det kommer att ställa ökade anspråk på offentliga resurser. Då får annat stå tillbaka, då blir det mindre till skolan och mindre till sjukvården. ”</blockquote>Det fanns tidigare en möjlighet - ”sista länken” - för äldre personer som saknar anhöriga i sina hemländer att söka uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att de har anhöriga här. Den möjligheten försvann 1997 när lagen ändrades. Och det är därför Ganna Chyzhesk ska utvisas, trots att hon inte har någon som kan ta hand om henne i Ukraina, trots att hennes yngre släktingar lever här. Hon är helt enkelt <i>för sjuk och för gammal</i> för att få vara kvar i ett av världens rikaste länder, hon är en <i>ekonomisk belastning</i>. Migrationsminister Tobias Billström <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13802827.ab">avvisar bestämt</a> alla tankar på att åter öppna för möjligheten att tillåta anhöriginvandring för sjuka och äldre, med just denna argumentation:<br />
<blockquote>”Nej det är uteslutet. Skälen för varför vi ändrade lagen 1997 var starka. De som är äldre kan inte delta på arbetsmarknaden och de kommer dra på den medicinska vården och andra kostnader. Man måste våga prata om ekonomin”</blockquote>Migrationsministern säger detta utan darr på stämman, utan att rodna eller ursäkta sig.<br />
<br />
Jag har svårt att hitta några andra ord för den här inställningen än ondska.<br />
<br />
Vi har alltså en regering som efter att ha <a href="http://www.privataaffarer.se/articles/2011/09/29/sverige-sjunker-i-hogskatteligan-for-rika/">sänkt</a> inkomstskatterna med <a href="http://www.ka.se/index.cfm?c=97894">över 80 miljarder</a> hävdar att vi <i><a href="http://www.svd.se/naringsliv/svenskar-sjatte-rikast-i-varlden_6563977.svd">inte har resurser</a></i> för att göra det som är moraliskt anständigt.<br />
<br />
En regering som hävdar att <i>även</i> om det ”känns i hjärtat” så är det <i>nödvändigt</i> att stänga gränserna för hjärtsjuka dementa som vill bo de sista åren med sina anhöriga i Sverige, för vad vore alternativet? Tar vi emot människor som ”inte kan delta på arbetsmarknaden” då kan vi behöva <i>avskaffa</i> det femtioåttonde jobbskatteavdraget!<br />
<br />
Fast, nej, det där sista är inte vad regeringen säger. Det skulle låta så omänskligt.<br />
<br />
<b>Reinfeldt pratar överhuvudtaget inte om jobbskatteavdragen i det här sammanhanget. Istället målar han upp en annan motsättning där Ganna Chyzhesk hotar skolan och sjukvården genom att ”ställa ökade anspråk på offentliga resurser.” Det är ett klassiskt sverigedemokratiskt resonemang som statsministern nu har gjort till sitt.</b><br />
<br />
Den moraliskt anständiga hållningen inför Ganna Chyzhesks situation hade varit att konstatera att lagen uppenbarligen skadar människor och att vi därför har <a href="http://ilsemarie.wordpress.com/2011/10/19/humanism-en-kostnadsfraga-i-moderaternas-sverige/">ett ansvar</a> <a href="http://www.flyktingbloggen.org/2011/10/ar-du-tillrackligt-lonsam-for-att-fa-leva/#more-1808">som medmänniskor</a> att se till att den skyndsamt ändras.<br />
<br />
Och det är inför jobbskatteavdragen, inte inför anhöriginvandring av ensamma äldre, som frågan borde ställas, vid varje enskild budget som riksdagen antar: <i>har vi verkligen råd med det här</i>? Har vi råd med att <a href="http://www.dn.se/ekonomi/svenskar-bland-de-rikaste-i-eu">fortsätta</a> ge medelklassen de här <a href="http://www.market.se/Brancher/Ovriga/Hushallen-har-aldrig-varit-sa-rika-som-nu/">presenterna</a>?<br />
<br />
Givet att vi faktiskt har en akut miljö- och klimatkris, att alla <a href="http://www.etc.se/blogg/det-sjukaste-diagrammet">inte får</a> den sjukvård och omsorg de behöver, att fattigdomen och <a href="http://lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/1D7B36A984227C8BC12576860027C60B/$file/Fordelningen_av_inkomster_och_formogenheter.pdf">klyftorna växer</a>, att barnadödligheten inte är utrotad, att barn och ungdomar berövas chanserna till en meningsfull fritid, att vi har tusentals hemlösa på våra gator, att vi utvisar dementa och hjärtsjuka till en säker död... givet alla de nödvändiga och akuta utgifter och reformer som måste stå tillbaka för att upprätthålla skattegåvorna till de som redan har <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4382252">mer än de behöver</a>. Är det inte helt enkelt en väldigt oansvarig politik?<br />
<br />
För att inte säga komplett och fullständigt hjärtlös.<br />
<br />
Läs mer: <a href="http://ungvanster.se/2011/10/18/stoppa-utvisningen-av-ganna/">Stefan Lindborg</a>, <a href="http://annarkia.se/politik/man-kohandlar-inte-med-manniskovardet.htm">Annarkia</a>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-88361956204900014102011-10-13T00:22:00.008+02:002011-10-13T09:36:49.745+02:00Fuskdrevet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS7NnBiN5zCx5mMpH61UBOEBDj6AhvUgG6cJvFVS0JqIfaxpyrqfGjxcSC_LTzl9RHzOZz_S-QskUekdYEFfvgrT-sJNcDScdYgM6EhtCUy95Vkpz6nALdYKoxAjtCqNCsKgybHg/s1600/juholt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="237" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS7NnBiN5zCx5mMpH61UBOEBDj6AhvUgG6cJvFVS0JqIfaxpyrqfGjxcSC_LTzl9RHzOZz_S-QskUekdYEFfvgrT-sJNcDScdYgM6EhtCUy95Vkpz6nALdYKoxAjtCqNCsKgybHg/s400/juholt.jpg" /></a></div><i>Bilden ovan föreställer det hyreshus i Stockholms ytterstad, där Juholt har sin lyxbostad tillsammans med sin stormrika sambo. En riktigt vräkigt kåk, som synes. Hur kan han!? Skattebetalarna rasar!</i><br />
<br />
I detta nu faller mediedrevet mot socialdemokraternas partiledare i småbitar. Av anklagelserna om medvetet bidragsfuskande finns <a href="http://rodaberget.wordpress.com/2011/10/12/kallstrom-och-juholt-brot-inte-mot-reglerna/">egentligen</a> inte mycket kvar sedan det klarlagts att riksdagen <a href="http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/10/s-ledaren-kritiseras-p-felaktiga-grunder">inte har</a> några tydliga bestämmelser om vilken ersättning ledamöter får ta ut när de delar lägenhet med en sambo, att olika ledamöter gjort <a href="http://svt.se/2.22620/1.2564219/advokaten_regelverket_inte_sjalvklart">på olika vis </a>(en del har ansökt om full ersättning, andra om halv) och att Juholt i sin ansökan om hyresersättning har lämnat klar och tydlig information om att även hans sambo är skriven i lägenheten.<br />
<br />
<b>Eftersom riktiga uppgifter har lämnats i god tro är det enligt varje rimlig myndighetsordning förvaltningens uppgift att pröva om full ersättning ska utgå. Om för mycket ersättning skulle utbetalas efter att riktiga uppgifter har lämnats är det förvaltningen som har begått ett misstag.</b><br />
<br />
Därtill har den information om ”regelverkets tillämpning” på <a href="http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6396.aspx">riksdagens hemsida</a> som flera medier hänvisat till igår och idag, <i><a href="http://www.facebook.com/notes/erik-berg/att-etablera-en-sanning-om-juholt-informationen-p%C3%A5-riksdagens-hemsida/10150319172810986">tillkommit först i början på denna veckan</a></i>. I en <a href="http://web.archive.org/web/20110611005407/http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6396.aspx">cachad version</a> av samma sida från juni står det ingenting överhuvudtaget om att annan ersättning ska gälla då bostaden delas med en annan person. (Röda Berget har <a href="http://rodaberget.wordpress.com/2011/10/12/riksdagskansliet-forsoker-radda-sitt-rykte-andrar-hemsidan-i-smyg/">lagt upp skärmdumparna här</a>). Riksdagförvaltningen valde alltså att lägga till just den informationen den 10 oktober, efter att drevet om Juholts ”fuskande” dragit igång. Varför kan man ju fundera över.<br />
<br />
I <a href="http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1559518/Reglerna-skiljer-sig-at.html">Sydsvenskan konstaterar Marianne Bjernbäck</a>, enhetschef på riksdagens ledamotsservice att riksdagen inte har någon grund för att kräva tillbaka pengar från Juholt för någonting (detta oaktat att han ändå valt att betala tillbaka hela den utbetalade hyresersättningen i samma stund som det uppstod oklarheter om hur stor den borde vara). <br />
<br />
Den troligaste förklaringen till varför Juholt ansökt om mer i ersättning för sin arbetsbostad i stockholm än vad ”regelverkets tillämpning” avser, är inte lika spännande som drevets fantasier - men om man tänker efter ungefär en halv sekund betydligt troligare.<br />
<br />
Det är, <a href="http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1734">som Anne-Marie Lindgren skriver</a> ”högst sannolikt att Juholt, som suttit i riksdagen sedan 1994 och en god del av den tiden haft sin familj i Oskarshamn (dvs. bott ensam i sin riksdagsbetalda Stockholmsbostad), rutinmässigt skickade in den gamla vanliga ansökan om hyresersättning. Utan att slås av tanken att hans nya samborelation betydde att den frågan hamnade i ett annat läge.”<br />
<br />
Det är tunt, tunt, tunt i den här stormens öga.<br />
<br />
Sedan i fredags förra veckan har inga medier kunnat presentera någonting som pekar på att Juholt begått ett medvetet brott mot ett juridiskt klart regelverk. Men det har inte hindrat dem från att spinna historien vidare kring rykten från ”interna källor” som serverat föda för rubriker där samma spiksoppa kokats allt tunnare, allt äckligare. Så skanderar exempelvis Aftonbladet just i detta nu som toppnyheter, under den ödmjuka vinjetten ”Juholts bostadsfusk”:<br />
<br />
- ”Lögnerna som kan fälla Juholt” (artikeln återger rena spekulationer)<br />
- ”Juholt svek partikamraterna” (en spinnoff på temat ”Han är rakt igenom ond!”)<br />
- ”Valberedningen varnades för Juholt” (en spinnoff på temat ”han är komplett gaaaalen!”)<br />
<br />
<b>Detta samma dag som Juholt <a href="http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111110120082404912">verbalt och politiskt</a> har ÄGT sina motståndare i talarstolen i <a href="http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&dok_id=GZ0915&bet=2011/12:15">riksdagens partiledardebatt</a>. Om politiken säger Aftonbladet... knappt ett ord.</b><br />
<br />
Vi har sett mediedrevet gå förr, dess dynamik är vid det här laget välkänd. Den påminner om vad som sker på en skolgård när ett barn har fastnat i mobbarnas sökljus och en illasinnad ryktesspridning drar igång. Snart är det fritt fram att hitta på vilka lögner som helst om offret och alla är beredda att tro på dom utan eftertanke. Man har ju redan hört så mycket annat skit om henne, så varför skulle inte detta också vara sant?<br />
<br />
Skillnaden mellan skolgårdens mobbning och mediernas är att journalisterna får bra betalt för sitt värv. Och att det är vuxna människor. Fast om det senare råder visst tvivel.<br />
<br />
Efter kvällstidningarnas obefintligt underbyggda rubriker följer kommentariatets ”analyser”. I spaltkilometrar av <a href="http://blog.svd.se/ledarbloggen/2011/10/11/mycket-lite-om-ens-nagot-talar-for-juholt/">tyckande</a> och gissande verkställs domen, etableras bilden, faller bilan. Utan eget ansvar.<br />
<br />
När sanningen tillslut hinner ikapp och, något försynt justerar krönikörernas felskrivna protokoll, så har den brölande lögnen redan fått ett tillräckligt stort <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/en-s-ledare-ska-bekampa-rofferi_6541069.svd">försprång</a> <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article13767572.ab">för</a> att socialdemokraterna och Håkan Juholt för lång tid framöver ska vara förhindrade att nå ut med ett politiskt budskap.<br />
<br />
Skadan kommer ta lång tid att reparera. Det återstår att se om Håkan Juholt någonsin kommer kunna slå sig igenom den medialt konstruerade bilden. Mona Sahlin gjorde det aldrig. Lars Ohly gjorde det inte heller.<br />
<br />
Två frågor är nu akuta att diskutera för arbetarrörelsen.<br />
<br />
Den första gäller <a href="http://debatt.svt.se/2011/10/12/agenda-gar-i-reinfeldts-ledband/">mediestrategi</a>.<br />
<br />
För det här är inget nytt. Det kommer hända igen. Och igen. Drev och politiska narrativ kan bara brytas genom att effektiv moteld anlägges på samma nivå som dreven konstrueras. Det går inte att blockera en borgerlig berättelse genom att skicka pressmeddelanden. Oavsett hur många sanningar de innehåller. Det enda som funkar är att kontrollera egna medier som bryter mobbningsmönstret, som inte spelar med i narrativet, förhåller sig kritiskt och <a href="http://ilsemarie.wordpress.com/2011/10/12/politiska-olagligheter-misstag-mutor-och-bedragerier/">berättar den andra versionen</a>.<br />
<br />
Den andra frågan att diskutera, främst för socialdemokraterna, är <i>vilken jävla oordning som ska tolereras i ett parti</i>? Det är <a href="http://ulfbjereld.blogspot.com/2011/10/legitimerar-ett-drev-att-all-kallkritik.html">uppenbart</a> att socialdemokraterna har svåra interna motsättningar med personer eller grupperingar som inte tvekar att plantera historier i medierna för att fälla sina motståndare för att förändra partiet i den riktning man önskar eller vinna egna positioner.<br />
<br />
Aftonbladets huvudfeeder sedan i lördags har varit en ”intern källa” som matat tidningen med anonyma "uppgifter" som inte kan beläggas. I skrivande stund hänvisar både Aftonbladet och Svd till”en tung S-källa” som <a href="http://blog.svd.se/politikdirekt/2011/10/valberedningen-varnades-for-juholt/">anonymt</a> <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13772094.ab">insinuerar</a> att Juholt har ett bagage fyllt av lik: ”Jag varnade själv valberedningen för hans slarv, och att allt inte stod rätt till.” Trevligt. VARFÖR känns det viktigt för dig som socialdemokrat att prata om det just nu?<br />
<br />
Att hantera ett fientligt mediedrev är svårt i alla lägen. Men det är i princip omöjligt om man samtidigt har kamrater i partiet som inte tvekar att hugga till i ryggen. Det påminner inte så lite om metoderna i SSU när de interna striderna var som störst.<br />
<br />
Om det är samma personer som är inblandade den här gången också eller om det bara är djupt okamratliga beteenden som satt sig i väggarna, kan man bara spekulera i. <br />
<br />
Och spekulerar hejvilt gör ju pressen så gärna.<br />
<br />
Som bloggare har jag däremot ett publicistiskt ansvar att inte slänga ur mig vilka grundlösa anklagelser som helst, så jag nöjer mig med att länka en påminnelse om ett <a href="http://approximationer.blogspot.com/2010/12/nar-slemmet-tar-over.html">ännu olöst problem som någon kanske borde ta tag i</a>.<br />
<br />
UPPDATERING:<br />
Läs också Viktor Tullgren: <a href="http://viktor.tullgren.net/2011/10/13/storyn-om-juholts-fusk-ar-en-medialogn/">Storyn om Juholts fusk är en medialögn</a>Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-71491122355827928152011-10-04T17:53:00.012+02:002011-10-05T12:08:36.719+02:00Drivbänkar för ett värderingsskifte<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKm1IvPrQYJuYt0kC75HlNXMziuVHy7nUenh8Ey4zVEX4FCBPv2Kb5TlO802uTA46S5vrFKM5-Ed9XPfH84jFdaFWm3fGjNlsTDjFBLKzlKo-pHgNcYzKXJjLzsr_OCq0_yatsJg/s1600/hotbed.png" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="318" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKm1IvPrQYJuYt0kC75HlNXMziuVHy7nUenh8Ey4zVEX4FCBPv2Kb5TlO802uTA46S5vrFKM5-Ed9XPfH84jFdaFWm3fGjNlsTDjFBLKzlKo-pHgNcYzKXJjLzsr_OCq0_yatsJg/s400/hotbed.png" /></a></div><br />
Varje grupp av människor är beroende av ett moralsystem för att strukturera relationerna mellan individer och mellan individerna och gruppen. Detta moralsystem kan kodifieras i religiösa teser, i juridiska lagar, i ideologier, eller som dogmer – grundläggande trossatser – internaliserade i vår mentala bild av verkligheten. Genom moralsystemet regleras vad som är accepterade och oacceptabla beteenden. Vad som är rätt och fel.<br />
<br />
Våra moraluppfattningar och värderingar utgör en viktig del av det fundament som vår föreställning om oss själva som förnuftiga varelser – i motsats till tokiga – vilar på.<br />
<br />
När en människas moraluppfattning kommer i konflikt med omgivningens hamnar hon i en position av självtvivel. Är det jag som är galen eller är det alla andra? Att befinna sig i tvivlet är obehagligt och påfrestande och det leder människorna till att successivt justera sina moraluppfattningar för att sammanfalla med omgivningens.<br />
<br />
Vårt moralsystem befinner sig sålunda alltid i rörelse, i många riktningar samtidigt. Det justeras dialektiskt som en konsekvens av förändrade materiella och institutionella omständigheter och i mötet med andra moralsystem.<br />
<br />
Det finns en inbyggd tröghet i dessa förändringar som följer av att människor är mer benägna att hålla fast vid sina en gång anammade dogmer än att överpröva dem. I regel vill vi inte behöva justera vår uppfattning om rätt och fel, sant och falskt, och vi föredrar att fortsätta tro och anse detsamma som vi gjorde igår.<br />
<br />
Men när omslagen mellan två moraluppfattningar väl inträffar, kan det ske desto mer dramatiskt. En laddning har byggts upp mellan det dominerande moralsystemet och den faktiska verklighetens omständigheter. Laddningen utlöses plötsligt och i det ögonblicket kan man ställa sig mitt i flödet och närmast känna skälvningen i jorden när skiftet sker och massorna av människor sätter sig i ett nytt läge under solen. I det ögonblicket öppnas en tillfällig spricka i våra normalt sett stabila värderingar. Ett ”intellektuellt interregnum” för att tala med Comte, som möjliggör övergången från en dogm till en annan. I skiftet kan poler byta plats med varandra: en dygd, som måttfullhet, kan ersättas med sin direkta motsats, frosseri. Ödmjukhet övergår i narcisism. Moralism ersätts med hedonism. Eller, som revolutionsåret 1968: lydnadens ideal upphör att vara ett ideal och ersätts med ordervägran och kritisk reflektion. Eller flum, som major Björklund skulle kalla det.<br />
<br />
Kvar efter den kollektiva moralbävningen står alla de som är oförmögna eller ovilliga att justera sina värderingar. Beroende på perspektiv: de ståndaktiga eller de dogmatiska. De hamnar efterhand alltmer på tvärs mot de nya värderingarna, och finner sig med tiden alltmer övertygade om att världen har blivit galen. Vilket den kanske har. Eller är det bara du som är galen?<br />
<br />
Moral är föränderlig, men det innebär inte att den är rakt av utbytbar. Det spelar roll <i>vad vi tror på</i> för vilka vi faktiskt är och hur världen runt om oss ser ut. Som individer kan våra värderingar göra oss mer eller mindre väl rustade för att hantera olika situationer då vår ställning utmanas. Och som samhälle kan vårt moralsystem göra oss mer eller mindre lämpat att framgångsrikt möta en kris, hantera en förändring, anpassa oss till nya omständigheter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfLF21oF706EVsL77aznyLUtRxZlsiBS1pzbwkIFk1QMyZUDOyJsVVTp4B8CvEry5RIj9F79USNIVAGksRor-fsb80b8q5-kHLBgEMTI84J9IJ4PoZMcCDzYCaYikMkqNFhN6dmA/s1600/hotbed2.png" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="220" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfLF21oF706EVsL77aznyLUtRxZlsiBS1pzbwkIFk1QMyZUDOyJsVVTp4B8CvEry5RIj9F79USNIVAGksRor-fsb80b8q5-kHLBgEMTI84J9IJ4PoZMcCDzYCaYikMkqNFhN6dmA/s400/hotbed2.png" /></a></div><br />
Det är väl känt att vi idag står inför en kris av gigantiska proportioner. Inte bara som samhälle, utan även som art och som ekosystem. Den här krisen beror på att vi människor under de senaste seklerna har lagt oss till med konsumtionsvanor som bygger på att vi i rask takt förbrukar planetens sparade medel och kastar ut avfallet från festen i biosfären och atmosfären. Klimatförändring, artdöd och ödeläggelse av sårbara ekosystem är några av våra dåliga vanors direkta konsekvenser. <br />
<br />
Det diskuteras för fullt vilka materiella förändringar som krävs för att möta krisen och mota katastrofen. Hur vi kan lägga om vår produktion, vår cirkulation, vår konsumtion, våra mest invanda dåliga vanor? Hur, hur?<br />
<br />
Trots allt som sägs om allt som måste göras och allt som ännu hurtigare påstås om allt som görs, så <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/det-artificiella-perspektivet.html">fortsätter utvecklingen åt fel håll</a>. I det klimatmedvetna och ”duktiga” Sverige <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/import-doljer-co2-utslapp_6371804.svd">ökar vi vår klimatpåverkan genom import</a>, trots att vi berömmer oss om att minska CO2-utsläppen inom landets gränser. Och världen som helhet <i>accelererar</i> fortfarande <a href="http://www.effektmagasin.se/engradersmalet">mot avgrunden</a>.<br />
<br />
Frågan är om vi, givet det dominerande moralsystem, de föreställningar om vad som är rätt och rimligt respektive fel och orimligt, som vuxit fram under senkapitalismen, alls har <i>förmågan</i> att genomföra de nödvändiga förändringarna.<br />
<br />
<b>Mycket talar för att vi inte har det. Att marknadsekonomins grundläggande värderingar, och de värderingar vi internaliserat i vår världsbild då vi blivit marknadsvarelser, befinner sig i olöslig konflikt med de åtgärder och omprioriteringar vi måste genomföra om vi ska ställa om till en globalt rättvis hållbarhet.</b><br />
<br />
Marx beskriver i Kapitalet hur penningekonomins framväxt i grunden förändrade inte bara människornas sociala strukturer utan lika mycket de <i>mentala strukturerna</i>. Människornas syn på sig själva och världen.<br />
<br />
Enligt Marx förutsätter den moderna penningekonomin för sin funktionalitet en kvasireligiös tro på papperspengar och krediter. Hamnar detta trossystem i gungning, om det uppstår tvivel om pengarnas verkliga värde, då är krisen snart ett faktum. Som Georg Simmel skriver i <i>The Philosophy of money</i>, det är "[b]ara i ett stabilt och välordnat samhälle, som ger ömsesidigt beskydd och framgångsrikt bemästrar en rad inre och yttre hot mot ordningen, som ett så känsligt och lättförstörbart material som papper kan förvandlas till [pengar]" (citerad av David Harvey).<br />
<br />
Att upprätthålla tron på - de abstrakta och komplett påhittade - symbolerna för kapital och krediter är därför den mest grundläggande uppgiften för centralbankerna under kapitalismen. När det misslyckas blir det finanskris och depression.<br />
<br />
Och så länge det <i>fungerar</i> gör charaden det istället desto svårare för oss att urskilja det <i>konkreta bortom det abstrakta</i>. Skillnaden mellan faktiska resurser och symboliska resurser.<br />
<br />
Jag vill mena att vi måste utmana även andra idag dominerande värderingar och föreställningar som är inkompatibla med en globalt rättvis hållbarhet:<br />
<br />
<b>1. Uppfattningen att valfrihet och privat äganderätt är grundläggande rättigheter som inte får begränsas.</b> Föreställningen driver fram ett ohållbart resursutnyttjande och ett privat slöseri med begränsade resurser.<br />
<br />
<b>2. Uppfattningen att ojämlikhet är något "naturligt" / oundvikligt / önskvärt.</b> Ett synsätt som innebär att <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=4727936">krogmomsen kan sänkas samtidigt som fattigdomen består</a>. <br />
<br />
<b>3. Uppfattningen att marknadsefterfrågan är en acceptabel metod för fördelning av begränsade resurser.</b> Innebärande att rika och mäktiga kan köpa sig förbi resursknappheter och köer och kan bromsa omställningar till en hållbar resursanvändning.<br />
<br />
<b>4. Uppfattningen att politikens uppgift är att överlåta åt individerna att individuellt lösa våra kollektiva problem.</b> Innebärande att demokratin ställer sig på sidlinjen när det behövs planering och en aktiv politik för att möta klimatkrisen.<br />
<br />
<b>5. Uppfattningen att det alltid är rätt och riktigt att jobba mer och konsumera mer medan det är fel att begränsa konsumtionsmöjligheter eller minska antalet arbetade timmar.</b> Innebärande att vi gasar mot avgrunden och är oförmögna att bryta oss ur vårt konsumtionsberoende.<br />
<br />
Att driva en linje i strid med allmänt vedertagna värderingar och trossystem är lika obekvämt för en politiker eller ett parti som det är för en individ. I regel har det inte heller några utsikter att bli särskilt framgångsrikt.<br />
<br />
Därför föredrar partier som vet om att de inte är i takt med väljarnas värderingar i en fråga att ligga lågt och "invänta att tiden blir mogen". Ofta till priset av att partiet istället anpassar sin egen verklighetsbild till de dominerande föreställningarna. Se exempelvis miljöpartiets rörelse från tillväxtkritik till föreställningen om en grön tillväxt.<br />
<br />
Hur går det då egentligen till när "tiden blir mogen"? Och vilka möjligheter har politiken att driva på värderingsskiften? Att "göra" tiden mogen.<br />
<br />
Vi konstaterade inledningsvis att värderingar förändras i mötet med olika materiella och institutionella omständigheter (bas) och i mötet med andra moralsystem.<br />
<br />
Ett exempel på detta är de två fundamentalt olika moralsystem som växer ur de olika konkreta produktionsförhållandena i privat- och offentlig sektor. För att hårddra och idealisera en aning:<br />
<br />
Den privata sektorns uppdrag är att öka den privata vinsten. Människorna, kunderna, är ett medel för att nå det målet. Målet är till sin karaktär internt, det är ett egenintresse.<br />
<br />
För den offentliga sektorn är uppdraget att öka människors välbefinnande. Pengarna, de gemensamma resurserna, är ett medel för att nå det målet. Målet är till sin karaktär externt, det är ett allmänintresse.<br />
<br />
Denna skillnad i mål och medel genererar också skillnader i värderingar och moral. I privat sektor är slöseri, stor firmabil och ett flott kontor, ett tecken på framgång. I offentlig sektor är slöseri (”med skattepengar!”) något fult. I privat sektor är det ett misslyckande om en trasig anställd inte går att byta ut. I offentlig sektor är det ett misslyckande om en trasig anställd inte går att ha kvar. Och så vidare.<br />
<br />
I en blandekonomi som vår existerar de två produktionsformerna – samhälleligt och privat, till allmän nytta och till egennytta – sida vid sida. Men de influerar / koloniserar ständigt varandra. Summan av dessa influenser (och andra) drar våra kollektiva värderingar i en eller annan riktning.<br />
<br />
Under den socialdemokratiska epoken växte den offentliga sektorn och med det växte även det totala inflytandet från dess institutionella värderingar. Långt in i privat sektor kunde moralisk-politiska övertygelser om jämlikhet och ”rättvis fördelning” – på direkt kollisionskurs med marknadskapitalismens ideal – slå rot.<br />
<br />
Idag råder det omvända förhållandet. Den offentliga sektorn, den allmänna nyttan, är genom politiska beslut nedrustad och tillbakapressad och tömd på självförtroende. Näringslivet går ideologisk och moralisk bärsärkagång. Frossar i sin egen spegelbild och tapetserar städerna med sin verklighetsbeskrivning och människosyn.<br />
<br />
Även stat och kommun <a href="http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten">leker</a> butik och företag. Knäböjer inför den främsta av tidens dogmer, <i>valfriheten</i>, och övergår till att fördela välfärd efter efterfrågan, inte efter behov. Den offentliga sektorns förvirrade ledarskap tar till sig det privata sättet att mäta effektivitet i termer av intern avkastning och anammar samma inställning till de anställda: som en utbytbar kostnad.<br />
<br />
Så förskjuts våra värderingar, ett moralsystem övergår i ett annat. Svensken har blivit egoist.<br />
<br />
I <a href="http://kentwerne.se/">Kent Wernes</a> bok <i>Du sköna nya hem</i> om ombildningarna av allmännyttan till bostäder i Stockholm återges ett antal nedslående vittnesmål om hur detta värderingsskifte kan ta sig konkret uttryck på individnivå i ett socialdemokratiskt land:<br />
<blockquote>"Vi är positivt inställda till allmännyttan och tycker i princip inte att det är bra att allt mer övergår i privat ägo. Men det är klart att det kan vara en bra investering att vara med i detta sammanhang. Allting handlar om pengar nuförtiden."<br />
<br />
"Många handlar nog som vi, röstar ja för att det var en god investering, trots att vi politiskt är emot utförsäljningen av allmännyttan."<br />
</blockquote>Så växer den borgerliga moralens flexibla gråzon där vad som är rätt och fel alltid är underordnat om det genom att "vara smart" i rätt läge går att tjäna en slant extra. Även om så sker på andras bekostnad.<br />
<br />
De borgerliga i Stockholm har varit mycket duktiga på att förändra det institutionella ramverket för att <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/02/agoismens-patetitk.html">åstadkomma ett nytt materiellt egenintresse</a> som leder vidare till värderingsförändringar. Det har i valen givit en stabil borgerlig majoritet i Stockholm, eftersom befolkningen helt enkelt fått stabilt borgerliga <i>värderingar</i>.<br />
<br />
Ska vi ha någon chans att genomföra omställningen till en globalt rättvis hållbarhet behövs, på samma vis, ett grundläggande <a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.740241-ann-sofie-hermansson-nar-borgarna-gick-i-taket?ref=fb">värderingsskifte</a>. Åt andra hållet.<br />
<br />
<b>Nyckeln till det skiftet är att i bred skala upprätta institutionella relationer och materiella omständigheter där andra moralsystem kan växa. Drivbänkar för jämlikhetens moral, på samma vis som bostadsrättsmarknaden och shoppinggalleriorna, kvartalsboksluten och stämpelklockorna är drivbänkar där marknadskapitalismens värderingar sås, odlas och skördas.</b><br />
<br />
Det handlar om platser och sfärer där människornas relationer struktureras efter en annan logik än vårt marknadsvärde, där privat överflöd ersätts av offentlig lyx, där egennytta ger plats åt allmän nytta.<br />
<br />
Lär av borgarna. Kasta dom sedan i kompostkorgarna.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-60004408494140966722011-09-23T01:09:00.003+02:002011-09-23T09:45:27.179+02:00Det politiska reformutrymmetPolitiken är full av ord som lanseras och brukas för att tvinga in debatten i specifika riktningar, leda åhörarnas associationer och definiera den verklighetsbild motdebattörerna förhåller sig till. Den som lyckas få motståndaren att använda de begrepp man själv väljer, har redan halva slaget vunnet.<br />
<br />
I EU och EMU-omröstningarna var ja-sidan oerhört mån om att debatterna skulle handla om ”Europa” och ”euron” hellre än att prata om EU och EMU. Europa är ju trevligt och euron låter som något ganska lättillgängligt, glatt och fräscht, medan EU och EMU låter mer som två hotfulla och svårgenomträngliga byråkratiska konstruktioner. Att det faktiskt var just EU och EMU – inte europa och euron - som folkomröstningarna handlade om hindrade inte ja-sidan från att med dårars envishet bruka de flummigare begreppen i alla sammanhang de kom åt. Det var inget som de enskilda företrädarna själva hittade på, valet av ord var en centralt fastlagd strategi.<br />
<br />
Jag minns hur förbannad jag blev när nått nöt på televisionen i byline-texten i en debatt 1994 kallade nej-debattören för ”Representant för Nej till Europa”. Jag minns också att ilskan snart övergick i en känsla av förtvivlan. För det fanns inget kvar för nej-sidan kvar att göra, i det ögonblicket var det tydligt hur långt ja-sidan hade fått debatten till sin spelplan genom att styra valet av ord. <br />
<br />
Under alliansens fem år har samma känsla av att vi har förlorat slaget om språket återkommit många gånger, när inte bara journalister utan även <i>oppositionen</i> oreflekterat använder de ord som regeringens propagandaminister vill att vi ska använda.<br />
<br />
Ett sådant ord som i pervers utsträckning har präglat årets budgetrapportering är begreppet <i>reformutrymme</i>. Inte bara den fromme finansministern Anders Borg talar ständigt om reformutrymmet, hela regeringen inklusive jordbruksminister Eskil Erlandsson har unisont plötsligt blivit synnerligen förtjusta i använda ordet i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Och även, av strategiskt obegripliga skäl, socialdemokraternas ekonomiskpolitiske snubbe Tommy Waidelich, som svassar regeringen tätt i hälarna.<br />
<br />
Jag roade mig med att genom mediearkivet undersöka hur användningen av ordet reformutrymme har förändrats mellan 1998-2011. För att rensa bort påverkan av ett utbyggt arkivunderlag jämförde jag med några andra vanliga ord i den politiska debatten. Resultatet var förvånansvärt tydligt. <br />
<br />
Under alliansregeringens tid har begreppet reformutrymme hårdlanserats i debatten och från och med förra året (för övrigt samma år som den <a href="storstad.wordpress.com/2011/09/21/var-ar-den-fordelningspolitiska-bilagan/">fördelningspolitiska bilagan försvann</a> från budgeten), har användningen fullkomligt exploderat. Hittills i år har det förekommit 70 gånger fler mediereferenser till reformutrymme än under hela 2005. Användningen av de ideologiskt neutrala orden ”Sverige” och ”budget” har som jämförelse under samma period ökat 2,3 gånger i mediearkivet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhavylTgHZTer7fiHXgoznzpDImMH6BG36Q0Eip5S00BpS9_4BpJbbUz5rLMMyJtheNk2Bv34Rr-yOp5dGzE1oK22Pe-JIkowL7yQdq3AFC7-AU6pxo6qqAgHTNEAPNouNNAU8aFA/s1600/begrepp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="251" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhavylTgHZTer7fiHXgoznzpDImMH6BG36Q0Eip5S00BpS9_4BpJbbUz5rLMMyJtheNk2Bv34Rr-yOp5dGzE1oK22Pe-JIkowL7yQdq3AFC7-AU6pxo6qqAgHTNEAPNouNNAU8aFA/s400/begrepp.jpg" /></a></div>Visste man inte bättre skulle man kunna få för sig att det handlar om en mycket medveten politisk lansering.<br />
<br />
Så vart leder den? Begreppet reformutrymme är oerhört praktiskt för den som vill undvika att riskdagens budgetdebatt handlar om vilka satsningar och prioriteringar <i>vi som samhälle</i> ska göra med de resurser vi totalt sett förfogar över, och istället vill stängsla in budgetdebatten i ett litet hörn där den accepterar en på förhand given kvot mellan privat och offentlig konsumtion, där själva kvoten – egentligen <i>själva kärnfrågan</i> - är som utesluten från debatt. Begreppet reformutrymme används på så vis för att definiera ett specifikt <i>debatt</i>utrymme.<br />
<br />
Gör vi ett besök i verkligheten existerar det på det hela taget inte något sådant som ett givet <i>maximalt utrymme för reformer</i>, det finns inget rum som den matematiskt lagde finansministern ”räknar sig fram till” och därefter presenterar för folket, som vore det en nationalekonomisk väderobservation.<br />
<br />
Det är den bild finansen och regeringen vill ge av reformutrymmet: något man <i>upptäcker</i> snarare än själv <i>definierar</i>. <br />
<br />
Det är rent nys, det är bara ideologi.<br />
<br />
Vill politiken så kan den skattefinansierade sektorn på egen hand öka sitt reformutrymme genom att öka sina skatteintäkter eller sin upplåning. På samma vis som alliansregeringen genom skattesänkningar har omfördelat resurser från gemensamma nyttigheter till privat konsumtion, och därigenom krympt ”reformutrymmet” med en cirka 200 miljarder per år, kan samma rum i debatten öppnas igen genom att vi tar tag i den grundläggande diskussionen: vad ska vi egentligen använda samhällets <i>totala överflöd till</i>? Ska det plöjas ner i stora bilar, vräkiga hus och extra semesterresor åt de som redan har, eller i grön omställning, bra löner, välfärd och ett liv i värdighet åt alla?Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-80060272500580449722011-09-15T01:26:00.002+02:002011-09-15T01:39:21.833+02:00Lite personligtDet går en del tid mellan inläggen på den här bloggen. Det går ett halvår. Jag lägger krutet på andra håll. Titt som tätt lovar jag mig själv att återuppta skrivandet men saker kommer emellan, det skjuts upp. Avståndet mellan bloggförfattaren och bloggen växer därför. Vi känner inte riktigt igen varandra längre.<br />
<br />
Fast jag tror att det finns grejer kvar att säga. Så kanske kan vi börja med att småprata lite, låtsas som att vi inte riktigt är här på allvar ännu? Vad har hänt sen sist?<br />
<br />
Jag har gift mig med Lina. ÄNTLIGEN. Efter tio år tillsammans. Haft livets mest fantastiska fest, med alla de bästa vänner man kan önska sig samlade på en plats, två magiska dygn. Dansat mig svettig med min brud till röjiga Halkan Balkan och därefter dragit iväg på romantisk bröllopsresa på Reeperbahn.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkMgJqs2CyA5nG9vBuWaapF80GGAy9v8932wEQ84-G8fb5kzYpfzwt-VR7r_5uiE-klGLEw90WlmwdHLAh-7bcj2Xt2Us6_htrfLkuTNqbfhyphenhyphenQUWOv2uKJQ7XmKV3NYK4LPY3zBA/s1600/brudparets_dans.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="300" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkMgJqs2CyA5nG9vBuWaapF80GGAy9v8932wEQ84-G8fb5kzYpfzwt-VR7r_5uiE-klGLEw90WlmwdHLAh-7bcj2Xt2Us6_htrfLkuTNqbfhyphenhyphenQUWOv2uKJQ7XmKV3NYK4LPY3zBA/s400/brudparets_dans.jpg" /></a></div><br />
Jag har bytt jobb. Från <a href="http://www.frsark.se/">Mondo FRS</a> i Stockholm till <a href="http://www.inobi.se">inobi</a> i Göteborg. Med det följer ett skifte i arbetsfokus i riktning mot mer av sociala analyser. På inobi kommer jag att jobba mycket med arkitekturens samhälleliga dimensioner. Vad det innebär i praktiken kommer det bli mer om framöver på bloggen. Se det som ett löfte.<br />
<br />
Jag har varit med och fixat en två veckors sommarbrigad i Uppsala, renoverat upp ett nedgånget gammalt timmerhus i Hågaby till ett samlingsrum för allmänheten. Rapport och bilder från brigaden <a href="http://byggbrigaden.se/sommarbrigad2011/">finns att ladda ner här</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4x4oFMtuUnYZUAlt1HlD6dqqfKS5li17topEDUKLeZP0Bj4BfI35GJxdycdIa8aC7nW0_Nwbf-1LJqkPS1Hyt0nTvnI5ENFN6-ejvXmDRI2r7466C05hyphenhyphen-7nMI9TtyvmkoW4uFg/s1600/rapport.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="267" width="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4x4oFMtuUnYZUAlt1HlD6dqqfKS5li17topEDUKLeZP0Bj4BfI35GJxdycdIa8aC7nW0_Nwbf-1LJqkPS1Hyt0nTvnI5ENFN6-ejvXmDRI2r7466C05hyphenhyphen-7nMI9TtyvmkoW4uFg/s400/rapport.jpg" /></a></div><br />
Ser ut som jag haft det rätt gött i bloggens frånvaro. Vad som händer framöver får framtiden utvisa. Hur skulle det annars gå till?Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-18569077362404292412011-03-14T00:15:00.001+01:002011-03-14T08:22:59.113+01:00Krisen i Fukushima<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhav7HjQeGjf6fW7T8nb29PrKaG63RcrIsKQetCTBe3d_MLDmL12oKPAok7bB58DDvSEPQotbxZQOlSM2Im6hIKJyqZG35E3Rf_Y4Y-vi7E_yxuENhxTybjwE_snTDVZSDVxD26Ag/s1600/bp12.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 346px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhav7HjQeGjf6fW7T8nb29PrKaG63RcrIsKQetCTBe3d_MLDmL12oKPAok7bB58DDvSEPQotbxZQOlSM2Im6hIKJyqZG35E3Rf_Y4Y-vi7E_yxuENhxTybjwE_snTDVZSDVxD26Ag/s400/bp12.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5583829138332951554" /></a><center>Foto: <a href="http://www.boston.com/bigpicture/2011/03/japan_earthquake_aftermath.html">The big picture</a></center><br />I spåren efter den <a href="http://live.reuters.com/Event/Japan_earthquake2">massiva jordbävningen</a> i Japan har den kritiska situationen på kärnkraftverken Fukushima Daiichi och Fukushima Daini hamnat i fokus för uppmärksamheten. I skrivande stund är utgången osäker, det kommer olika besked om vad som egentligen händer via olika kanaler, motstridiga tolkningar görs av situationens allvar. Den officiella informationens pålitlighet begränsas genom att filtreras genom <a href="http://www.world-nuclear-news.org/RS_Battle_to_stabilise_earthquake_reactors_1203111.html">skikt av corporate bullshit </a>, samtidigt som många medier i glädjen över att kunna göra dramatiska löpsedlar om ett "exploderande" kärnkraftverk gärna drar på lite extra. <br /><br />Förhoppningsvis håller reaktorinneslutningarna och förhoppningsvis blir det ingen härdsmälta och ett större utsläpp av radioaktiva partiklar den här gången. <br /><br />Hur krisen än slutar så reser händelseutvecklingen några viktiga frågor. <a href="http://lenasommestad.wordpress.com/2011/03/13/slutet-pa-atomaldern/">Lena Sommestad ställer en av dom.</a> Är det verkligen rimligt, frågar hon, att vi gör oss beroende av energikällor som bygger på ”att ett samhälle kan upprätthålla fullständig kontroll under alla förhållanden?”<br /><br />Det är en mycket berättigad fråga. För precis det grundantagandet – att fullständig kontroll <span style="font-style:italic;">går</span> att upprätthålla - ligger i botten av beslutet att tillåta kommersiell kärnteknologi. Kärnkraften förutsätter fullständig kontroll, både i den interna driften och i förhållande till en mängd externa faktorer. I händelse av att kontrollen till följd av någon ”extraordinär händelse” brister så blir den "säkra" kärnkraften i ett slag istället oerhört osäker och framtiden för hela landsdelar, städer och länder prövas plötsligt på slumpens knivsegg.<br /><br /><a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/02/reaktorreaktionarernas-revansch.html">Kärnkraften bygger</a>, på samma vis som massbilismen och industrisamhället, på <a href="http://approximationer.blogspot.com/2011/03/det-artificiella-perspektivet.html">en synvilla</a>. En rumslig- och tidsmässig närsynthet som gör det svårare att urskilja systemets egentliga fullständiga beroendeförhållanden och livscykelrisker. Ur ett individuellt perspektiv, i vår del av världen och i vår tid, ser det lätt ut som om tillvarons normaltillstånd består av fungerande försörjningssystem och en social-, ekonomisk och politisk stabilitet. Häftiga disruptiva störningar kallar vi för ”katastrofer”. De betraktas, på samma vis som ekonomiska depressioner, som extraordinära händelser. <a href="http://www.youtube.com/watch?v=s79_V4NXiUg">Egentligen händer de nästan inte</a>.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Men ur ett lite längre och lite vidare perspektiv är det precis tvärtom. Katastroferna är en del av de långa cyklernas vardag, och det är för de långa cyklernas verklighet vi måste designa våra försörjningssystem.<br /></span><br />Vi måste lära oss att se katastrofer som någonting normalt. Det är Japanerna ovanligt duktiga på. Det finns med största säkerhet inget samhälle på denna jord som är mer <a href="http://www.guardian.co.uk/world/2011/mar/11/japan-earthquake-preparation">välrustat</a> och utsatt för jordbävningar än det japanska. Stat och kommuner har <a href="http://tokyo.usembassy.gov/e/acs/tacs-7111.html">detaljerade katastrofplaner</a>, varje företag och varje familj har en skyldighet att utbilda sig och vara förberedda. Allt från byggnader till järnvägar – och kärnkraftverk – är <span style="font-style:italic;">designade</span> för att klara av att marken de står på rör på sig med jämna mellanrum. Och med lite längre mellanrum skakar betydligt häftigare än annars. Inget land är bättre rustat att hantera en jordbävning än vad Japan är.<br /><br />Trots det. Trots att systemen ska vara designade för att klara hundraårsjordbävningen, så fallerar kärnkraftens säkerhetssystem, också här, i världens mest katastrofberedda land. Kärnkraftverken i Japan är utformade för att klara en jordbävning på 8,2 på Richterskalan, men den jordbävning som slog till i helgen klockade in på 9. Nästan 10 gånger starkare än utgångspunkten i konstruktörernas extremscenario.<br /><br />När kraftverken stängdes av automatiskt och den externa strömförsörjningen bröts blev kylningen av restvärmen beroende av reservsystem, dieselpumpar som efter ett tag slutade fungera. Det är oklart om de slutade fungera av samma skäl som motsvarande reservpumpar på Forsmark (ett konstruktionsfel) eller, som den officiella informationen gör gällande, när tsunamin slog till. En tsunamin som var större än vad kraftverket var utformat för att klara.<br /><br />Kärnkraftsanhängarna är ute och försöker gjuta olja på vågorna. ”Något liknande är inte möjligt i Sverige.” skriver till exempel <a href="http://prarietankar.blogspot.com/2011/03/skramselpropagandan-ar-en-ologisk-foljd.html">kärnkraftsanhängaren Niklas Lindgren </a>på sin blogg.<br /><br />Är det verkligen så? Kan omfattande och plötsliga störningar med effekter på flera samhällsnivåer bara inträffa i andra länder?<br /><br />Risken för att vi drabbas av just en våldsam jordbävning är naturligtvis försumbar, men det finns många andra typer av katastrofer som kan dra bort den stabila grunden för ett kärnkraftverk. Osedvanligt våldsamma stormar, skogsbränder, kraftiga översvämningar, stigande havsnivåer, <a href="http://www.preventionweb.net/files/3831_TsunamihazardN3.jpg">tsunamis</a>, meteoritnedslag, krig, ekonomiska sammanbrott, datorvirus eller människovirus, jumbojets som kommer ur kurs eller kanske bara en <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/08/om-det-hr-r-vrldens-skraste-krnkraft.html">kortslutning i ett ställverk och ett felaktigt installerat underfrekvensskyd</a>.<br /><br />Det finns nog även katastrofsituationer som vi inte kan föreställa oss idag därför att vi ännu inte har ställts inför dem. Det ligger i det oväntades natur att det är, just, oväntat. Vi lever individuellt och kollektivt med risken för att katastroferna kan och för eller senare kommer att inträffa. Vi behöver inte ägna hela våra liv åt att oroa oss för dom.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det specifika problemet med kärnkraften, dock, är att det är en energikälla som fungerar väldigt dåligt tillsammans med katastrofer. Som rentav, vilket situationen i japan nu ger ett exempel på, <span style="font-style:italic;">förstärker</span> och <span style="font-style:italic;">förlänger</span> katastrofens effekter.</span><br /><br />De städer som tsunamin slog sönder kommer att kunna ersättas med nya inom några år, men efter ett omfattande radioaktivt utsläpp från Fukushima skulle ingenting kunna återuppbyggas inom en radie av flera mil eller mer på <span style="font-style:italic;">hundratals</span> år. Skulle en sådan händelse inträffa och vinden ligger åt fel håll så kan hela Tokyoregionen bli <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/12/tjernobyl.html">obeboelig för decennier framöver</a>. Som Sommestad <a href="http://lenasommestad.wordpress.com/2011/03/13/slutet-pa-atomaldern/">skriver</a>: ett ”ögonblick av katastrof [...] skapar decennier av lidande.”<br /><br />Det är den risk som kärnkraften placerar i vågskålen: att multiplicera konsekvenserna av en katastrof, sträcka ut dem i tiden och rummet. Kärnkraften minskar den <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Resiliens">sociala resiliensen</a>, dvs samhällets förmåga att återhämta sig efter en katastrof. Det är, om vi bara förmår urskilja att katastrofer är någonting normalt, ett synnerligen dåligt säkerhetstänkande.<br /><br />Kärnkraften har också andra problem i krisens ögonblick. I japan står nu 10 reaktorer avstängda (utöver de schemalagt avstängda) därför att en ofarlig drift av dem inte kan säkerställas. Detta stora beroende av ett fåtal <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Single_point_of_failure">single points of failure </a>innebär att Japan drabbas av energibrist just när energin behövs som allra mest.<br /><br />En distribuerad och småskalig energiproduktion har inte samma sårbarhet. Lokal sol och vindenergi kan istället omedelbart bidra till återuppbyggnaden, oberoende av långväga leveranser och oberoende av transnationella el- eller gasledningsförbindelser.<br /><br /><a href="http://perankersjo.blogspot.com/2011/03/vansterns-bidrag-till-japan-pekpinnar.html">Stockholmscenterpartisten Per Ankarström</a> tycker att det är fel av ”vänstern” att i nuläget diskutera kärnkraftens problem, utifrån den potentiella härdsmältan på Fukusihma., ”Det finns säkert skäl för en energipolitisk aspekt av naturkatastrofen i Japan men den är knappast nu.” anser Ankarström. Nej, kärnkraften är uppenbarligen aldrig aktuell att diskutera, vare sig i samband med olyckor eller i perioderna mellan olyckorna.<br /><br />Men Ankarström missar det egentliga sammanhanget. Det är inte kärnkraftsmotståndarna som placerar ett kärnkraftverk i hjärtat av den internationella uppmärksamheten istället för fokus på de katastrofräddningsinsatser som ännu kan göras. Det är kärnkraftverket självt som står för det numret.<br /><br />Istället för att tillåta civilsamhället och myndigheterna att helt fokusera på att rädda ännu överlevande jordbävningsoffer, bedriva traumabehandling och påbörja städning och återuppbyggnad, så tvingar krisen på Fukushima fram en evakuering av ytterligare 200 000 personer, samtidigt som hundratusentals människor i regionen utanför evakueringsområdet försöker att fly bort från ett potentiellt utsläpp. Kärnkraftverkets driftproblem blir ett problem för hela omvärlden.<br /><br />Vi kan idag inte göra något åt naturkatastrofen, annat än att ställa upp med det stöd som Japanska myndigheter efterfrågar (hittills har katastrofhjälp från Sverige avböjts, med hänvisning till koordineringssvårigheterna).<br /><br />Vad vi däremot <span style="font-style:italic;">kan</span> göra är att fundera över hur man kan undvika att en motsvarande situation uppkommer igen, och hur vi undviker att den uppstår här.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Varför, kan man till exempel fråga sig, har Japanerna <a href="http://www.svd.se/nyheter/utrikes/energinod-bakom-karnkraften_6002237.svd">byggt 54 reaktorer</a> i en av planetens mest seismologiskt aktiva zoner? Förklaringen är att landet, i likhet med alla industrialiserade nationer, sitter fast i ett djupt energimissbruk. Japan har gjort sig beroende av en hög energianvändning, trots att landet har mycket begränsade inhemska energitillgångar.</span><br /><br />Det är dags att inse att det helt enkelt inte är möjligt att upprätthålla en hög energianvändning baserad på att vi tar stora risker eller skjuter kostnader över till framtiden, ekosystemen eller till fattigare regioner. Det är både riskabelt, orättvist och ohållbart.<br /><br />I en framtid där oljepriset fortsätter att stiga och kärnkraften avslöjats som alltför osäker, måste Japan på allvar nu ta tag i sin energiomställning; rejäl <a href="http://lenasommestad.wordpress.com/2011/03/13/slutet-pa-atomaldern/">energibesparing</a>, samt omställning till lokala, småskaliga och förnyelsebara energikällor.<br /><br />Först då är landet ordentligt förberett för nästa stora jordbävning.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-5287622074615414502011-03-06T11:43:00.013+01:002011-03-09T19:04:46.057+01:00Det artificiella perspektivetHäromdagen dristade sig <a href="http://www.kth.se/itm/inst/indek/medarbetare/hemsidor/staffan-laestadius-1.10650">Staffan Laestadius</a>, professor i industriell omvandling vid KTH till att <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hjulen-snurrar-pa-fel-satt_5975645.svd">påpeka att vi kanske inte bör hurra alltför mycket</a> över den ekonomiska tillväxten så länge som varje procentenhets BNP-ökning <a href="http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/evig-tillvaxt-ar-inte-mojlig.html">också resulterar</a> i en ökning av CO2-utsläppen. Laestedius konstaterade i korthet:<br /><br />1) Att den ekonomiska tillväxten sedan tvåhundra år är <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2010/04/korrelationen-bnp-och-olja-till.html">direkt beroende</a> av fossila bränslen.<br /><br />2) Att vi av (väl kända) miljöskäl måste minska användningen av fossila bränslen drastiskt.<br /><br />3) Att vi dessvärre saknar billiga energikällor som gör det möjligt att upprätthålla ett industriellt högenergisamhälle utan fossila bränslen.<br /><br />Detta leder till slutsatsen att de politiska målsättningarna om en hög tillväxt och en minskad miljöpåverkan för närvarande är oförenliga. Och eftersom en minskning av miljöbelastningen – i synnerhet, men inte enbart utsläppen av växthusgaser - är <span style="font-style:italic;">nödvändig</span> för att vi alls ska överleva så måste istället tillväxtmålet omdefinieras och omförhandlas. I riktning mot en lägre tillväxt eller mot en tillväxt med ett <span style="font-style:italic;">annat innehåll</span> föreslår Laestedius försiktigtvis och avslutar med några förslag som drar åt det håll som brukar benämnas <span style="font-style:italic;">ekologisk modernisering</span>, en tankeskola som säger att vi nog ändå kan investera oss ur resurskrisen genom satsningar på ny teknik och ”grön tillväxt”.<br /><br />Denna ganska milda tillväxtkritik är allt som behövs för att fylla artikelns kommentarsfält med inlägg av typen ”Laestedius är en undergångsprofet”. Och någonstans i Timbrohusets katakomber börjar en ilsken larmklocka ringa. En automatisk elektrisk chock väcker en projektledare som genast <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tillvaxt-en-forutsattning-for-bra-miljo_5979985.svd#tw_link_widget">skriver en replik till försvar</a> för den rena och obefläckade tillväxten, tillväxten höjd över varje smutsigt tvivel. <br /><br />Utan att bemöda sig om att kommentera de naturvetenskapliga omständigheter Laestedius lyfter, upprörs Lydiah Wålsten, ansvarig på Timbro för området ”tillväxt, miljö, konsumtion” över hans användning av ordet ”måste”. Laestedius har nämligen haft fräckheten att skriva saker som att ”På mindre än 50 år måste vi substantiellt reducera kolförbränningen” och ”Produktivitetsökningen måste ske på andra villkor än hittills”. Om detta anser Wålsten:<br /><blockquote>”Det blir alltid väldigt många ”måste” i de texter som tillväxtkritiker såsom Laestadius författar. Syftet med “måstet” är att skapa en känsla av handlingskraft, där ingen ska kunna ifrågasätta budskapet som framförs. Problemet är att utopiska ”måsten” inte sällan betyder att politiken tar sig utrymme på fria, skapande människors bekostnad.”</blockquote>Nej, det får inte finnas några <span style="font-style:italic;">måsten</span> som ”artificiellt hindrar kreativiteten” och ”bromsar tillväxten” skriver Wålsten. Istället måste ekonomin tillåtas öka (eller för att citera vad <a href="http://nwt.se/ekonomi/article854271.ece">Svenskt Näringsliv skrev precis häromdagen</a>: ”Företagsklimatet <span style="font-style:italic;">måste</span> förbättras, konkurrensutsättning av offentlig verksamhet <span style="font-style:italic;">måste</span> förändras och entreprenörskapet i skolan <span style="font-style:italic;">måste</span> öka”).<br /><br />Det är särskilt intressant att Wålsten använder just begreppen ”artificiell” (konstgjord, onaturlig) och ”utopisk” (overklig, orealistisk) i sitt försvar för en fortsatt ekonomisk tillväxt.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">För vad är egentligen det ekonomiska kretsloppet om inte ett <span style="font-style:italic;">fullständigt artificiellt rum</span>, med lagar konstruerade och påhittade av människan? Lagar som kan utvärderas och – om de inte fyller sitt syfte – skrivas om av människan. Vi är så totalt omgivna av och inneslutna i detta rum att vi tenderar att glömma bort att det inte är av naturen givet, utan av människor skapat.</span><br /><br />Det ekonomiska rummet omges i sin tur av ett större rum – det ekologiska sammanhanget – som i motsats till det ekonomiska kretsloppet <span style="font-style:italic;">inte</span> är konstruerat av människan, utan tvärtom i ordets fundamentala bemärkelse, som antonym till artificiell, är <span style="font-style:italic;">naturligt</span>. Ett rum vars väggar sätter bestämda ramar för det inre artificiella rummets expansion. Ett rum vars grundläggande lagar – som termodynamiken – <span style="font-style:italic;">inte kan skrivas om</span>.<br /><br />Man kan naturligtvis <span style="font-style:italic;">önska</span> att naturlagarna skulle kunna skrivas om. Om man inte är lagd åt det naturvetenskapliga hållet kan man t ex hänge sig åt fantasier om att entropiprincipen skulle <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Evighetsmaskin">kunna kastas om</a> i motsatt riktning om vi bara låter den ekonomiska ”kreativiteten” och ”vår dröm om att slippa begravas och lämna allt vi älskat bakom oss” ”driva tillväxten”. Man kan fantisera om sådant. Jag gjorde det ofta som liten när jag skulle somna. Och Timbro gör det uppenbarligen på arbetstid. Men jag skulle nog vilja hävda att man då hänger sig åt <span style="font-style:italic;">utopier</span>. Eller ännu värre: totalt bänga och <a href="http://www.effektmagasin.se/naomi-klein-om-risktagande-och-tillvaxtens-granser">oansvariga</a> <a href="http://approximationer.blogspot.com/2007/06/unghgerns-bekvma-miljpolitik.html">fantasier</a>.<br /><br />Den centrala tesen i Wålstens resonemang är annars den <a href="http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=127">klassiskt panglossianska</a>: Tillväxt är ”en förutsättning för god miljö”. Och om tillväxten nu råkar skapa en del problem så kan de problemen bara lösas med <span style="font-style:italic;">mera tillväxt</span>. Som bevisning för denna tes anför Wålsten följande observation:<br /><blockquote>”idag ligger de tio mest förorenade städerna i Kina, Indien, Zimbabwe och Peru. Fattiga har vare sig resurser eller makt att vårda sitt närområde.”</blockquote>Det kan verka närmast skrattretande idiotiskt att låtsas som att makt och resurser inte alltid är en <span style="font-style:italic;">relativ egenskap</span>. Men näringslivets intresseorganisationer har kastat fram just detta argument så länge som miljöfrågor har diskuterats och som svar på varje ansats till nyansering av tillväxtmålen. I början på 90-talet betalade Arbetsgivarföreningen dåvarande docenten i nationalekonomi, <a href="http://www.youtube.com/watch?v=5T5EHa6H8ZM">Marian Radetzki</a>, för att skriva boken <span style="font-style:italic;">Tillväxt och miljö</span> i vilken Radetzki på samma vis upplyser läsaren om att den ”värsta miljöförstöringen finns ... i de fattiga och inte de rika länderna”. Radetzki urskiljer att ”basmaterialintensiva” aktiviteter i rikare länder i stor utsträckning har ersatts av serviceaktiviteter, och drar av detta slutsatsen att det finns ”ett obegränsat utrymme för en uthållig tillväxt.”<br /><br /><a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/12/det-ekologiskt-ojamna-utbytet.html">Alf Hornborg</a> har sprättat upp Radetzkis resonemang jäms med bokryggen i artikeln <span style="font-style:italic;">Ymnighetshorn eller nollsummespel?</span> (Socialistisk debatt 34 ):<br /><blockquote>”En central skillnad är uppenbarligen Radetzkis antagande att en ekonomisk aktivitet och dess miljöeffekter sammanfaller geografiskt. Om miljön är förhållandevis god där tillväxten är hög (och vice versa) drar han slutsatsen att tillväxt minskar miljöbelastningen, istället för (eller kanske utan att hysa några betänkligheter inför?) den lika tänkbara tolkningen att tillväxtens miljöeffekter har <span style="font-style:italic;">förskjutits</span> till andra delar av världssystemet. […]<br /><br />När Radetzki hävdar att det finns ett positivt samband mellan ekonomisk tillväxt och miljökvalitet måste man fråga sig hur detta samband egentligen ser ut. Handlar det om att tillväxt upplöser miljöproblemen som sådana (och inte bara lokalt) eller att den förskjuter dem till fattigare områden? Hela tiden infinner sig den avgörande frågan ”<span style="font-style:italic;">var?</span>” <span style="font-style:italic;">Var</span> förbättras miljökvaliteten? <span style="font-style:italic;">Var</span> uppstår möjligheter att konstruera artificiella mikromiljöer som minskar slitaget på den lokala miljön och <span style="font-style:italic;">var</span> hämtas naturresurserna för att bygga dessa miljöer. <span style="font-style:italic;">Var</span> kan landskapet återgå till naturtillståndet, och <span style="font-style:italic;">var</span> görs resursuttagen som avlastar dessa landskap?”</blockquote>Hittills har <span style="font-style:italic;">aldrig</span> den tillväxt skådats som minskar samhällets miljöbelastning och användning av naturresurser. Rikare länder – och rikare människor - släpper ut avsevärt mer koldioxid per invånare och förbrukar mångdubbelt mer av de (begränsade) naturresurserna än vad fattigare folk gör.<br /><br />Detta samtidigt som vi – naturligtvis – i takt med växande <span style="font-style:italic;">relativ</span> rikedom värnar <span style="font-style:italic;">vår</span> närmiljö just genom att utlokalisera de verksamheter som förstör närmiljön till fattigare områden. Vi ökar vår miljöpåverkan men skjuter över effekterna på de fattigare.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">En <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/11/de-osynliga-lngs-motorvgen.html">försämrad närmiljö</a> för de fattiga har i själva verket under hela industrialismen varit <span style="font-style:italic;">en förutsättning för en bättre närmiljö och snabbare resor - tids- och <a href="http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/jan/04/take-housing-fight-wealthy">rumsvinster</a> - för de rika</span>. Industrialismens fundamentala förutsättning är ett världshandelssystem som möjliggör en koncentration av naturresurser och en exploatering av periferins miljöutrymme.</span><br /><br />Ett ganska typiskt exempel på hur sambandet i regel ser ut lyfts <a href="http://www.va.se/nyheter/2011/03/04/elbilen-en-tickande-miljobomb/index.xml">i den här artikeln om några av elbilens baksidor</a>. Vi kan (i viss mån) minska våra lokala avgasutsläpp till priset av att förstöra Bolivias vildmark. Det ser ut som utveckling på våra gator, men på andra sidan klotet ser det mer ut som total destruktion.<br /><br />Om ekonomin i de rikaste länderna fortsätter att växa så som de politiska målen siktar mot, och vi därigenom kan fortsätta att upprätthålla ett relativt ekonomiskt övertag gentemot fattigare länder, så kommer bytesförhållandena i världshandeln <span style="font-style:italic;">fortsätta att gälla till vår fördel</span>. Vi kommer att kunna fortsätta att överexploatera <span style="font-style:italic;">deras </span>naturresurser och förskjuta vår miljöbelastning till <span style="font-style:italic;">deras</span> närmiljö. Detta samtidigt som vi överskrider den totala resursbasen än hastigare och priset för de livsnödvändiga basresurserna, som livsmedel, <a href="http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/matprisrekord.html">skjuter allt snabbare i höjden</a>. Inte allvarligt kännbart för medelsvensken, inledningsvis, men <a href="http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/forst-mat-sen-klader.html">akut</a> kännbart för världens miljarder fattiga.<br /><br />Om Lydiah Wålsten och Timbro nu verkligen menar allvar med att värna om villkoren för världens fattiga, borde de därför istället ansluta sig till målet att minska konsumtionen bland dem som har det bäst ställt, bland världssystemets vinnare. Och därigenom möjliggöra en rättvisare fördelning av det begränsade globala miljöutrymmet.<br /><br />Men, det ska erkännas, att <span style="font-style:italic;">det</span> skulle ske, det är en <a href="http://www.effektmagasin.se/valfard-utan-tillvaxt-provocerar-svenska-kritiker">ren utopi</a>.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-22648357366970759972011-03-03T00:12:00.004+01:002011-03-03T01:39:45.953+01:00Brigadekonomi<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwbwMm-6ad_aMgGy0Z082XSynodza0as8AHD2eCdSaPViOM1bMrdM8II-9ws2oM3CjwxyaMTmqYKUgL-22V4UqysmLk1YfJRrsWRvsVm0L7oIWYb4GYTDtQOfhduRI6PebqkBcQ/s1600/kbygg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwbwMm-6ad_aMgGy0Z082XSynodza0as8AHD2eCdSaPViOM1bMrdM8II-9ws2oM3CjwxyaMTmqYKUgL-22V4UqysmLk1YfJRrsWRvsVm0L7oIWYb4GYTDtQOfhduRI6PebqkBcQ/s400/kbygg.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5579641554603613666" /></a>Foto: <a href="http://www.facebook.com/Kontrapunktbygg?sk=photos#!/album.php?id=176299012410594&aid=37796">Camilo Pozo</a><br /><br />Jag har varit med och drivit organisationen <a href="http://www.byggbrigaden.se">Byggbrigaden</a> i fem år nu. Under hela vår existens har vi hämtat <a href="http://www.theborderland.se/">inspiration</a> från <a href="http://www.kulturkampanjen.se/">liknande projekt</a> <a href="http://copyriot.se/2010/08/09/invigning-av-hemliga-tradgarden-mingelbilder/">runt om</a> <a href="http://www.mykorrhiza.se/">i landet</a> <a href="http://www.burningman.com/">och i</a> <a href="http://www.habitat.org/eurasia/">världen</a>. Vi har också i vår tur inspirerat andra. Ibland har vi blivit uppringda av någon som hört talas om oss och på den vägen har en ny brigadaktivitet, ett nytt bygge, kommit till stånd. Det är spännande och oändligt stimulerande, eftersom få saker i livet går upp mot att i ett demokratiskt sammanhang arbeta tillsammans med andra, i synnerhet om arbetets mål är att åstadkomma konkreta allmännyttiga strukturer.<br /><br />Vi var på kulturhuset <a href="http://kontrapunktmalmo.net/">Kontrapunkt</a> i Malmö och <a href="http://vimeo.com/17177424">byggde</a> under några veckor <a href="http://www.sommarbrigad2010.se/">förra året</a>. Ett projekt som började just med ett sådant telefonsamtal, någon som hade hört talas om Byggbrigaden. <br /><br />Nu har föreningen Kontrakultur, som driver kulturhuset Kontrapunkt, startat en egen permanent byggbrigad: <a href="http://www.facebook.com/Kontrapunktbygg">Kontrabygg</a>. Den är helt obereonde från organisationen Byggbrigaden, utrustad med <a href="http://kontrapunktmalmo.files.wordpress.com/2011/02/kontrabygg.pdf">snyggt informationsmaterial</a> och, som allt Kontrapunkt gör, grymt ambitiösa planer.<br /><br />Den nya brigaden startar med inspiration från projektet i höstas. Och precis den växelverkan är en kärna i brigadtanken. Nu kommer vi i vår tur att inspireras och sporras av Kontrabygg. Vi delar redan en del maskin- och verktygsresurser. Brigaderna är produktionsorganisationer utan marknad, benchmarking utan konkurrens, en ekonomi byggd på självorganiserade gemenskaper, inspiration och samarbeten.<br /><br />Brigaderna skapar reella ekonomiska resurser. Vore kulturhuset Kontrapunkt ett företag så skulle det idag vara värt miljoner. Bara under sommarbrigaden byggde vi in värden för mellan en halv och en miljon, om man nu skulle få för sig att försöka värdera den brigaden med en monetär måttstock.<br /><br />Men varför skulle man det? Det <span style="font-style:italic;">främsta</span> värdet från det bygget var inte ekonomiskt, utan socialt. Det var upplevelsen, den delade erfarenheten, minnena, de nya kunskaperna. Och <span style="font-style:italic;">bruksvärdet</span> i de nya lokalerna, den infrastruktur som brigaden bidrog till att skapa för det sociala föreningslivet i Malmö. Det verkliga värdet var den kvarhängande inspirationen, som idag har resulterat i att Kontrabygg sett dagens ljus.<br /><br />Såhär kan en produktiv ekonomi också vara organiserad. I brigadekonomin behövs inget privat ägande, inget vinstintresse och inga beordrande chefer. Arbetet i brigaderna föds inte ur tvång utan ur längtan efter att få utföra meningsfulla sysslor. För i grund och botten är vi det arbetande djuret, att få arbeta är ett av människans mest fundamentala behov. Ett behov som det ekonomiska systemet stängslat in och exploaterat, belagt med ockupationer. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJAJMitQC-LFPLkUwrOToSRFYw0qFrrrYnbax_YyrX8mD2TrS0iKxmvwF-X6isFtDX3uFnd4EgZTvcy2X-z2-NBw7Y34rvupCdF9dhtWAKsls7fAHdp1gyzIz4gAXUoBUy2kLhXQ/s1600/kbygg2.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJAJMitQC-LFPLkUwrOToSRFYw0qFrrrYnbax_YyrX8mD2TrS0iKxmvwF-X6isFtDX3uFnd4EgZTvcy2X-z2-NBw7Y34rvupCdF9dhtWAKsls7fAHdp1gyzIz4gAXUoBUy2kLhXQ/s400/kbygg2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5579641557345975826" /></a>I marknadssamhället erkänns idag bara en legitim drivkraft för arbetet: vinst. Och därför får ungdomarna på Ung Företagsamhet lära sig att deras idéer måste kunna omvandlas till <span style="font-style:italic;">affärsidéer</span> för att de ska kunna genomföras. Innovativa tankar som inte kan omsättas i affärsmodeller sorteras bort.<br /><br />Men se, det <span style="font-style:italic;">finns ingen affärsidé i brigadbyggandet</span>. Ändå skapar brigaderna reella ekonomiska värden. Och samma observation är giltig för vilket open sourceprojekt som helst: demokrati, delaktighet och gemenskap är fullgoda och mycket produktiva ekonomiska drivkrafter. Wikipedia hade värderats till flera miljarder dollar om det varit ett företag. Det hade sett bra ut i tillväxtstatistiken, men hade det gjort världen bättre? Hade det gjort <span style="font-style:italic;">Wikipedia</span> bättre?<br /><br /><center>* * *</center><br /><span style="font-style:italic;">För övrigt pågår just nu planeringen för årets sommarbrigad i Byggbrigadens regi. Den kommer att äga rum i Uppsala mellan 11-23 juli. Och vi kommer liksom föregående år att samarbeta med Kvarnby folkhögskola och Vänsterns akademi. Det blir därmed en studiemedelsberättigad sommarkurs för den som vill passa på att få lite mer teoretiskt kött på benen. Mer information på <a href="http://byggbrigaden.se/">hemsidan </a>inom kort.</span><br /><br />Bilder i posten från <a href="http://www.facebook.com/Kontrapunktbygg?sk=photos#!/album.php?id=176299012410594&aid=37796">Kontrabyggs byggstart 19/2 2011</a>. Fotograf: Camilo Pozo.Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14284274.post-82005035725998888812011-02-15T22:04:00.004+01:002011-03-03T01:40:54.696+01:00Ägoismens patetik<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQxQi7nV_n73DAfm-vhJyJTkxkvgoJY482FCxTUBjbpgvY40odeza3QY_IjYxXSHGM0IfVIvxqFMtVTPQ33s9jRDAysbnEqnpjIOlW9vsv1zx2lnI7s2ssWjlgu9iaAy3ve70HBA/s1600/millenium-semi.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 230px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQxQi7nV_n73DAfm-vhJyJTkxkvgoJY482FCxTUBjbpgvY40odeza3QY_IjYxXSHGM0IfVIvxqFMtVTPQ33s9jRDAysbnEqnpjIOlW9vsv1zx2lnI7s2ssWjlgu9iaAy3ve70HBA/s320/millenium-semi.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5574078293986522306" /></a>Det privat ägandet är både den ideologiska och strategiska nyckeln till den borgerliga politiken och sällan har det uttryckts mer innerligt än av Reinfeldt <a href="http://barbroengman.blogspot.com/2011/02/hyr-och-hapna-en-rubrik-med-standig.html">själv</a>, då han <a href="http://www.dn.se/sthlm/reinfeldt-domer-ut-hyresratter">i DN igår kommenterade</a> det faktum att Stockholm under borgerligt styre, i samma takt <a href="http://storstad.wordpress.com/2011/02/08/allt-handlar-om-boendet/">som allmännyttan i innerstaden ombildats till bostadsrätter</a>, har blivit kraftigt mer ekonomiskt och <a href="http://www.dn.se/sthlm/inkomstklyftorna-okar-i-stockholm">socioekonomiskt segregerat</a>. Statsministerns korta svar på detta allvarliga samhällsproblem är att helt enkelt inte se det som ett problem, eftersom:<br /><blockquote>”Det har funnits en efterfrågan från fler att äga sin bostad och den har varit rätt att bejaka”</blockquote>Samtidigt som denna ”efterfrågan” på att ”äga sin bostad” (eller om man vill uttrycka det lite mindre insmickrande: chansen att göra en arbetsfrivinst på 1-3 miljoner på en bostad från den avvecklade allmännyttan) enligt statministern alltså har varit ”rätt att bejaka”, så vore det fel av politiken att bejaka den stora efterfrågan som finns på fler hyresrätter i innerstaden, eftersom hyresrätten enligt Reinfeldt per definition <em>inte kan fungera i centrala Stockholm</em>:<br /><blockquote>”Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där. Hyresrätten ska man lämna över till nästa hyresgäst, men i realiteten har det blivit en svart marknad.”</blockquote>Lustigt kan man tycka, hur politiker väljer sina argument ibland. När det handlade om avdraget för hushållsnära tjänster så löd argumentationen att den stora svarta marknaden med dylika tjänster bara kunde försvinna om området skattesubventionerades, men när det kommer till hyresrätten kan eventuell svarthandel bara försvinna genom att hyresrätten som sådan utplånas.<br /><br /><a href="http://barbroengman.blogspot.com/2011/02/vaffo-sa-han-pa-detta-viset.html">Omfattningen</a> på handel med hyresrättskontrakt kan diskuteras, min bild är att de flesta hyresvärdar är mycket måna om att bekämpa den, men det ska inte förnekas att den finns. Dess existens är ett uttryck för två ting.<br /><br />Dels att det finns en efterfrågan på hyresrätter i goda kommunikationslägen som kraftigt överstiger utbudet, vilket i sin tur är ett resultat både av att många hyresrätter under de senaste åren har försvunnit från marknaden genom ombildningar, och av en fullkomligt otillräcklig nyproduktion. En <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/10/fram-fr-en-n-mer-usel-bostadspolitik.html">aktiv</a> <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/05/istllet-fr-bostder-frvirring.html">bostadspolitik</a> med ett ökat bostadsbyggande kunde råda bot på det. <br /><br />Dels att det finns faktorer som hämmar cirkulationen på förstahandskontrakt, faktorer som får folk att behålla sina kontrakt efter avflyttning och t ex ta risken med olovlig andrahandsuthyrning. Mycket tyder på att detta beror på att det idag har etablerats en utbredd <em>förväntan</em> på fortsatta ombildningar av Stockholms hyresrätter till bostadsrätter. Alla vet att numera kan ett hyresrättskontrakt endera dagen plötsligt kan vara värt en eller två miljoner. Vips. Till skänks från samhället, poststämplat alliansen. Klart man håller i sitt kontrakt då. Det står ju ”allianslotteriet” skrivet i stora bokstäver över det. Lotteriet där alla som deltar vinner och alla som inte deltar är med och betalar.<br /><br />Reinfeldts påstående att hyresrätten till sin natur inte skulle kunna fungera i Stockholms innerstad är alltså, i sig, <a href="http://svtdebatt.se/2011/02/reinfeldts-bristande-kunskap-hindrar-samhallsutvecklingen/">fullkomligt</a> nonsens.<br /><br />Så, vad är det då <em>egentligen</em> som får moderatledaren att reagera med sådan uppenbar avsmak mot tanken på fler hyresrätter i innerstan?<br /><br />Jag tror att det handlar om två saker.<br /><br />Det första är en simpel politisk ekvation, materiell aritmetik. Alla stockholmspolitiker har gjort den. Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter är ett av de främsta taktiska stödjebenen i permanentandet av en borgerligt sinnad befolkning i Stockholms stad. Både alliansen och oppositionen vet att den som har stora banklån och/eller sitter på en privategendom större än genomsnittet, får andra materiella och ekonomiska intressen - och tenderar att rösta mer konservativt och borgerligt. Alliansen har genom <a href="http://www.stockholmsrean.se/">utförsäljningen av den gemensamt ägda allmännyttan</a> och (en i högsta grad planerad) bostadsbrist, medvetet och aktivt omprogrammerat det ekonomiska egenintresset hos de röstberättigade i Stockholms stad. De socioekonomiska kartorna har ritats om. Antingen har befolkningen helt enkelt bytts ut, som på söder, eller så har den fått sina egenintressen grundligt förskjutna genom att över en natt lyftas upp till bostadsmiljonärernas skara.<br /><br />En större andel hyresrätter skulle kullkasta den strategin, det vore inte så taktiskt. De borgerliga partierna kommer därför aldrig medverka till att öka andelen hyresrätter i kommunen. Det gör de inte i någon kommun. Har hittills aldrig skett. <br /><br />Det här är ett gammalt dilemma och jag avundas inte socialdemokraterna och vänsterpartiet i Stockholms stad utmaningen att försöka vinna tillbaka stadshuset. Det kan hända att det visar sig att det helt enkelt inte är möjligt med rådande socioekonomiska sammansättning i staden, lika lite som vi någonsin kan vinna Danderyd eller Lidingö. Det kan behövas en eller två vänsterregeringar som ställer mycket tydliga och konsekventa krav på den kommunala bostadsförsörjningen innan Stockholm åter kan bli en contested ground.<br /><br />Hursomhelst. Det är det ena. Ren taktik. Vilket Reinfeldt eller andra allianspolitiker naturligtvis aldrig skulle erkänna högt eller på svenska.<br /><br />Reinfeldts andra stora problem med tanken på en ökad andel hyresrätter i innerstan är egentligen mycket mer intressant, för här öppnar sig ett litet titthål in i statministerns hjärna, och hur världen verkar se ut där inne. Reinfeldt <a href="http://www.dn.se/sthlm/reinfeldt-domer-ut-hyresratter">svarar</a>, när journalisten Lasse Granestand undrar om det inte ska finnas några hyresrätter alls kvar i innerstaden:<br /><blockquote>”Hyresrätten har absolut ett värde för dem som inte har ett insatskapital.”</blockquote>I statsministerns värld kan hyresrätten alltså ”<em>absolut</em> ha ett värde" för den som av ekonomiska skäl inte kan köpa sin egen lägenhet. Då, <em>men bara då</em>.<br /><br />Detta är inget annat än <a href="http://popvanster.se/2011/02/14/fran-fattighus-till-allmannytta-och-tillbaka-igen/">social housing</a>, särskilda bostäder, i särskilda områden, för de fattiga. Hyresrätten, tycker Reinfedlt, är en upplåtelseform som är till för folk i ”Skärholmen och på Järvafältet”, för att tillämpa chiefens egen mycket statsmannamässiga red lining av mandatperiodens utsedda utanförskapsområden.<br /><br />Social Housing, hus för de fattiga, är bostadspolitikens motsvarighet till välfärdspolitikens riktade fattigstöd. Motsatsen om man så vill, till en generell välfärdspolitik.<br /><br />Social Housing är vanligt i många anglosaxiska länder som inte har en utvecklad allmännytta. I Sverige har vi inte social housing, <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/hyresratten-ar-en-grundpelare-i-den-svenska-modellen">vi <em>valde</em></a> istället, politiskt och medvetet, att <a href="http://approximationer.blogspot.com/2006/05/till-allmn-nytta.html">bygga ut en allmännytta</a> som håller hög klass och är till för oss alla, inte bara som en nödlösning ”för dem som inte har ett insatskapital”. Vi som vuxit upp eller tillbringat en lång del av våra liv i hyresrätter hos kommunala bostadsbolag - min färd går via Vätterhem, Karlskronahem, MKB och Poseidon - ser den klara poängen med hyresrätten i den generella välfärdens form. Det är en fantastisk idé, vars bästa tid dessutom ännu inte har infallit.<br /><br />För egen del kan jag konstatera att hyresrätten aldrig har varit mitt andrahandsval, det är den upplåtelseform jag föredrar, <em>även</em> om jag teoretiskt skulle kunna köpa en lägenhet. Jag är glad att slippa bli livegen hos banken och fjättrad vid ränteutvecklingens koppel, eller korrumperad av vinster som min lägenhet ska jobba ihop åt mig genom att rida på prisökningar som essentiellt sett baseras på andra människors nöd.<br /><br />Hyresrätten är ett bekymmersfritt boende. Kompetent förvaltat av duktiga och ambitiösa bostadsbolag, med hög standard, flexibelt att flytta från och flexibelt att flytta till. Och med en förutsägbar utveckling av boendekostnaden, tack vare att alla hyresgäster förhandlar om hyran gemensamt.<br /><br />Det här perspektivet är statsministern helt främmande.<br /><br />Jag tror det är så enkelt: för en fullblodsmoderat – och boy, är Reinfeldt en <a href="http://approximationer.blogspot.com/2009/03/reinfeldt-pekoralisten.html">blå fullblodare</a> – är idén att <em>ickeägande kan vara att föredra framför ägande </em>totalt befängd. Jag kunde lika gärna ha bett om en tallrik gul snö till frukost.<br /><br />Tanken på växande privategendomar fyller fullblodsmoderaten med en varm go känsla, medan gemensamt ägande för moderaten är någonting vämjeligt, grått och meningslöst. Tanken att människor kan leva ett helt liv utan att nervöst sträva efter att samla på sig tillhörigheter, kapital, fastigheter, fyller fullblodsmoderaten med fasa. Det borde inte vara möjligt. Därför verkar Reinfeldt så snudd på äcklad i intervjun: hyresrätter smutsar ner moderaternas vackra innerstadstavla. Förstår verkligen inte journalisten detta? Vi kan inte ha folk utan ambitioner, folk som går runt och <em>inte äger</em> i innerstan!<br /><br />Privategendomens främjande i alla lägen, det är punkten där en verklig moderat aldrig tvekat att lämna politisk taktik bakom sig för sin övertygelses skull. För synen på det privata ägandet handlar just om en <em>innerlig övertygelse</em>, det som (vid sidan av MUF:s spritfester) fick moderaterna att ge sig in i politiken från första början. Privategendomen som ideologi, som plikt och skyldighet. Som religion. <br /><br />Det hela är lite sjukt, men samtidigt gulligt. Fast på ett perverst vis. Som när regeringen uppvaktade kronprinsessan med en platt-TV, det hade de fyra partiledarna kommit fram till var en symboliskt lämplig present till en person som redan har allt. En stoooor platt-TV. Jätteplatt. Senaste plattheten. Och jättedyr. DEN ska Vickan få. För att visa att vi bryr oss. Gulligt.<br /><br />Ett av problemen med den här böjelsen är att alliansen inte är ensamma om den. Tvärtom. Kapitalismen har gjort privategendomens religion – ägoismen – till en global sjuka. Och det är ett trossystem som är både korkat, vidskepligt och till råga på allt håller på att ta livet av hela planeten. I globala skala innebär ägoismen ett privat överflöd och <a href="http://www.mtv.com/shows/cribs/series.jhtml">privat resursslöseri</a> parallellt med offentlig fattigdom och ständigt otillräckliga medel till det som verkligen behöver göras.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiojog71DufLrrGqkpDsZRsOJHOdAnyYVna2gCJ7MTIepG-lHNUxxdLYjIpiJzrQwCxzom9xNIZXX__RIBVhWWhom869XWjKdjAV7jBrp9gkic-aSV5NEAUcdj25c0w0kyYe5-TmA/s1600/PRINSE%257E1.PNG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 161px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiojog71DufLrrGqkpDsZRsOJHOdAnyYVna2gCJ7MTIepG-lHNUxxdLYjIpiJzrQwCxzom9xNIZXX__RIBVhWWhom869XWjKdjAV7jBrp9gkic-aSV5NEAUcdj25c0w0kyYe5-TmA/s200/PRINSE%257E1.PNG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5574086438300251746" /></a>Ägoismen är fem personer som var och en sitter på varsin ingrediens till en tårta. De blänger misstänksamt på varandra och alla vaktar på sin ingrediens. Ingen tårta blir någonsin gjord, för det skulle förutsätta att alla först släppte ifrån sig sina ingredienser till det gemensamma tårtprojektet. Den tanken fyller ägoisterna med skräck. Sakta surnar grädden och ruttnar äggen under dem, medan de turas om att gnälla på den offentliganställde bagaren: du kan ju ingenting, kan inte ens göra en tårta, va? Vi avvecklar dig, din sopa.<br /><br />Ägoismen är villaägarens swimmingpool som står oanvänd under 98 % av tiden. 1 % av tiden plaskar poolägaren några crawltag från kant till kant, 0,5% av tiden är den full av löv och 0,5 % av tiden rengörs den av den RUT-finansierade poolskötaren. En offentlig bassäng, å andra sidan, byggd med många villaägares, och andras, gemensamma skattepengar, kan med de sammanlagda gemensamma medlen göras stor nog för att man ska kunna motionssimma meningsfullt i den. Och beläggningsgraden understiger aldrig 60 %. Det är resurseffektivt.<br /><br />Det hela är, milt uttryckt, <em>inte särskilt komplicerat</em>. Trots det är den rådande politiken inriktad på att ge villaägaren diverse avdrag (borgerligt ord för bidrag när bidraget går till borgare) så att han kan anlägga sig en privat swimmingpool, vilket bekostas genom att lägga ner den gemensamma offentliga bassängen. Det är ju en jättedum politik. Slösaktig. Ekologiskt ohållbar.<br /><br />Lika korkad som ägoismen är, lika smart är det med gemensamt ägande och allmänna nyttigheter för den stora majoriteten av oss. Även för dem som idag svärmats till att se sig själva som ”medelklass”.<br /><br />Ta allemansrätten. Ingen i Sverige behöver äga en strandtomt för att en het sommardag kunna simma ut ensam i en svalkande skogsjö. Idag <em>garanterar</em> allemansrätten och strandskyddet den <em>friheten och möjligheten</em> åt var och en av oss. Utan att vi behöver äga något. Vi behöver inte ta ett miljonlån på banken för att kunna köpa en ostörd bit strand för vilken vi får ensamrätten utskriven på ett papper, och genom vilken vi samtidigt, för att själva komma fram till stranden, begränsar alla andras tillträde.<br /><br />Hade vi inte haft en allemansrätt skulle det istället ha funnits en enastående efterfrågan på strandtomter i Sverige. Drömmer du också om att bada i en riktig sjö? Nu har du chansen att köpa en EGEN bit strand! Mäklarna hade fått mängder av extra jobb. En ny marknad. Tillväxt! Och Reinfeldt hade kunnat avskaffa strandskyddet med hänvisning till att ”det har funnits en efterfrågan från fler att äga en bit strand och den har varit rätt att bejaka.” Statistiken hade därefter talat sitt tydliga språk: under den senaste mandatperioden har mängder av svenskar kunnat förverkliga drömmen om en egen bit strand. Sverige har blivit ett folk av strandägare. Tack alliansen, ni gör oss rika! Eller? Är det något vi har missat?<br /><br />Ah, vi har blivit ägda.<br /><br />Andra: <a href="http://storstad.wordpress.com/2011/02/14/istallet-for-satir-verkligheten/">Storstad</a>, <a href="http://danielswedin.blogspot.com/2011/02/ag-ditt-boende-tank-som-en-agare.html">Daniel Swedin</a>, <a href="http://biospolitikos.blogspot.com/2011/02/fredriks-freakshow.html">Johannes Åsberg</a>,Erik Berghttp://www.blogger.com/profile/05191902607742992914noreply@blogger.com20