Mauds känsla för den offentliga sektorn

"Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att..."

Häromdagen gav Maud Olofsson en liten lektion i ekonomisk teori från riksdagens talarstol.

Det visar sig att i Maud Olofssons ekonomiskola så måste den offentliga sektorn ”försörjas” av den privata. I en attack på vänsterpartiets målsättning att skapa 200 000 nya offentliga jobb, säger Maud Olofsson att vänsterns satsningar på den offentliga sektorn är omöjliga, eftersom, direkt citerat ur kammarens protokoll:

Alla vi andra tror ju att det börjar med den privata sektorn där vi producerar varor och tjänster som vi säljer utomlands och får inkomster och där människor är anställda och kan betala skatt, och sedan kan man då betala den offentliga sektorn.

Vad innebär det? Tror Maud att ekonomiska värden bara skapas inom den privata produktionen? Är inte arbetstimmarna inom den offentliga sektorn också värdeskapande? Tror Maud att det bara är den produktion som går iväg utomlands som skapar värde? Påståendet att ”det börjar” med den privata sektorn som ska ”betala den offentliga sektorn” är värt att ta fasta på.

För, som Lars Ohly säger i sin replik, så börjar tillväxten varken i den privata eller den offentliga sektorn.

Sambandet finns inte bara åt det ena hållet. Vilket stort svenskt företag hade kunnat utvecklas utan offentliga investeringar, utan stora statliga investeringar i vägar, järnvägar, telekommunikationer? Förutsättningar för företagen har byggts upp av oss gemensamt.

Ekonomisk utveckling börjar alltid med att människor arbetar och producerar varor och tjänster. Oavsett om det är i privat eller offentlig regi. Arbete skapar värde. Arbetslöshet är slöseri. Det är inte så att den privata sektorn måste växa för att betala den offentliga, det är en i alla avseenden fullkomligt bisarr missuppfattning som uppenbarligen florerar på högsta politisk nivå. Skrämmande!

Huruvida vi under kommande mandatperiod skall lägga mer av vår arbetstid i den offentliga sektorn, t ex produktion av sjukvård, utbildning och infrastruktur, eller i den privata, t ex produktion av motorbåtar, vodka och reklamfilmer, det är helt och hållet ett ideologiskt val. I båda fallen skapas ekonomiska värden, men med fundamentalt olika fördelningsprofil.

Den alltmer digitala verkligheten

"Nästa generations" (ahh... det låter bra att säga det) kopplingar mellan datahantering, digital design och den fysiska världen uppenbarar sig på allt fler vis. Ett av många tecken i tiden - och dessutom en extremt rolig leksak - är möjligheten att provbygga LEGO-modeller via en programvara som finns att ladda ner från LEGO:s webbplats. När man snickrat färdigt på sin modell med sina virtuella legobitar kan man klicka på en ikon i programmet och får då en kostnadsberäkning på vad det skulle kosta att beställa bitarna i fråga från LEGO. Önskar man sedan bygga modellen i verkligheten får man bitarna levererade hem med posten i en låda, helt baserat på hur man utformat modellen i programmet. Kul och innovativt. Och slår vakt om LEGO:s essens - möjligheten att manipulera leksaken och använda sin egen kreativa fantasi till att omforma designen. Ett tag känndes det som om de vanliga två till åttabitarna var påväg att mer eller mindre ersättas med idel specialbitar. Här är det back to LEGO:s basic.

Ett annat bara sådär vardagssmart användande av teknologi och data i vardagen är de här nya papperskorgarna som börjat placeras ut runt om i New York.

Med hjälp av en solcellspanel drivs en motor som regelbundet pressar samman skräpet i papperskorgen, vilket gör att antalet tömningstillfällen kan minskas med - enligt uppgift - upp till 75%. Därtill innehåller apparaten en sensor som automatiskt skickar ett meddelande till gatukontoret när det är fullt och dags för tömning. Smarta grejer.

Överbud eller nödvändighet

Centerns valjeep i diket. Så tråkigt.

Riksdagens Utredningstjänst har på uppdrag av centerpartiet beräknat vad målsättningarna i vänsterpartiets valplattform skulle kosta statskassan. Smickrande att centerpartiet ägnar vänsterns valplattform sådant intresse!

RUT uppskattade kostnaden till mellan 86 – 136 miljarder kronor. Detta över en fyraårig mandatperiod vilket skulle göra mellan 22 – 34 miljarder om året i ökade utgifter för statskassan. Centerpartiets ekonomiske talseman Roger Tiefensee kräver nu i en interpellation till Pär Nuder en förklaring på hur en socialdemokratisk regering skulle klara vänsterkraven.

Roger Tiefensee, det är mycket enkelt! Bara det senaste året hade Sverige aktieutdelningar på 170 miljarder kronor. Pengar som till större delen läggs på hög (eller på jaguarer, strandvillor och lyxbåtar) hos de förmögna, den femtedel av befolkningen som överhuvudtaget äger aktier. Sett över den fyraårsperiod som vänsterpartiets valplattform gäller för talar vi alltså om aktieutdelningar på omkring 700 miljarder kronor.

Om så hela den statliga utgiftsökningen plockades in genom en skatt på aktievinster så skulle mer än 85% finnas kvar till aktieägarna att förlusta sig med. Många krokodilskinnsstövlar blir det.

Det är alltså inga omöjliga krav i vänsterns valplattform. De reformer vänsterpartiet går till val på är bland annat 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn, sex timmars arbetsdag för alla, avskaffad karensdag i sjukförsäkringen, 20 000 nya lägenheter, renovering av 65 000 hyreslägenheter, höjda studiemedel, högkostnadsskydd även i tandvården och återställande av prisbasbeloppet.

Centerpartiet kan kalla det valfläsk hur mycket det vill, faktum är att det handlar om självklara och nödvändiga reformer, som fått vänta alldeles för länge. Den offentliga sektorn har rustats ned för att uppfylla konvergensvillkoren till en myntunion vi beslutat att inte gå med i. De förlorade åren skall tas igen, kvalitén skall återställas och arbetslösheten utplånas. Så enkelt är det.