Ek, lögner och ett videoklipp

Det råder inga tvivel om att det snart kommer bli verklighet av med en gemensam asyl- och flyktingpolitik i EU – den målsättningen är klart uttryckt i Lissabonfördraget. En del partier vill gärna ge sken av att det inte behöver innebära någonting alls, även om det råkar vara en flyktingpolitik vi ska dela med Italien, där nyfasicstiska regeringsmedlemmar talar om att skjuta romer, och Frankrike, där president Sarkozy kallar invandrarungdomar för ”slödder”.

I ett reportage i Rapport idag påstod centerpartiets Lena Ek att en gemensam flyktingpolitik inte hindrar Sverige från att ha en mer ”generös”(*) lagstiftning:

”Absolut. Det här handlar om att höja ribban underifrån.”

Svaret svävar fritt i en lustig fantasivärld. I samma program klargör folkrättsprofessorn Greger Noll vad som verkligen gäller:

”Om målsättningen i Lissabonfördraget kommer att uppfyllas, då kommer vi ha en enhetlig lagstiftning som inte tillåter en enskild medlemsstat att ha en lagstiftning som är mindre restriktiv än andra medlemsstater.”

Och så blir det naturligtvis, hela poängen med en gemensam politik är att det skall vara lika både ”uppåt” och ”neråt”. Redan den harmonisering som skett idag, på ”frivillig” basis, har inneburit att det blivit svårare för enskilda medlemsländer att utveckla en mer generös flyktingpolitik. Inte för att vi ännu så länge är förbjudna att göra det utan för att det anses osolidariskt mot andra EU-länder om ett enskilt medlemsland släpper in stora mängder flyktingar som sedan tar sig vidare ut i unionen. De minimiregler som infördes i EU:s flyktingdirektiv, har därför redan idag i praktiken skapat en konvergens nedåt.

Antingen vet inte Lena Ek och Mona Sahlin, som i reportage påstod samma sak, vad de talar om – eller så föredrar de att ljuga tittarna rakt upp i ansiktet. Jag vet inte riktigt vad som är värst.

(*) Begreppet ”generös flyktingpolitik” är egentligen inte alls bra. Flyktingmottagande handlar inte om generositet utan om att uppfylla ett ansvar vi ålagts enligt Genèvekonventionen. Därtill beror de flesta flyktingströmmar på en orättvis världsordning och på krig som vi antingen deltar i aktivt eller exporterar vapen till. Vi har alltså en skyldighet, traktaktsmässig såväl som moralisk, att ta emot flyende.