03 september 2007

Entreprenörer, innovatörer, rektorer

Bild härifrån.

Det ligger inget hjältemodigt över en rektor som knoppar av en offentlig skola för att driva den vidare i privat regi. Men entreprenörer måste man verkligen säga att de är, de rektorer som nu ansöker om att få ta över offentliga skolor i Stockholm för en spottstyver. De ser en möjlighet att göra en god affär och de tvekar inte, de är inte rädda, de fegar inte som alla andra gråa skolledare som går kvar och drar inom den mossiga offentliga sektorn upptagna med att organisera skolstarten eller whatever.

Jag kom att tänka på de där rektorerna när jag läste Technology Reviews årliga lista över lovande innovatörer under 35. Inte för att de hade så särskilt mycket gemensamt, utan därför att var så slående olika.

Gång efter annan gör näringslivshögern nya försök att artbestämma innovatören som en gren på samma släktträd som entreprenören. Det är inte särskilt konstigt. De flesta beundrar människor med nya idéer, men det är av naturliga skäl sämre ställt med entusiasmen över ljugande bilhandlare, cyniska kapitalister och giriga rektorer.

I sin ambition att upphöja entreprenören till en nutida hjälte hoppas näringslivet att innovatörens glans skall smitta av sig till entreprenören, företagaren. När förväxling uppnås, då människor tror att innovatörer i regel också är entrepenörer, eller att entreprenörer ofta skulle sitta på särskilt innovativa idéer, då har kampanjen lyckats.

I verkligheten är innovatörer och entreprenörer helt artskilda. De betraktar verkligheten från två mycket olika perspektiv.

När innovatören frågar sig ”går det att göra?” frågar sig entrepenören istället ”går det att sälja?”

När innovatören försöker konstruera en glödlampa som aldrig går sönder, försöker entreprenören konstruera en glödlampa med en planerad brinntid på två år – så att konsumenten måste återvända och handla igen.

När innovatören ser en produkt som kan underlätta människors liv om den får spridning till hela mänskligheten, ser entreprenören en produkt som kan generera en förmögenhet, om den säljs till rätt pris där efterfrågan överstiger utbudet.

Innovatörerna på TR:s lista har den gemensamma nämnaren att de brinner för sitt kunskapsområde. En del av dem, men långt ifrån alla, har gjort uppfinningar som blivit bra affärsidéer, men för ingen av dem har kommersialiseringen utgjort den primära avsikten.

De hade uppfunnit ändå, för utforskandets egen skull.

Idag tvingas en del innovatörer anta skepnaden av entreprenörer för att alls kunna komma till verkan, få riskkapital och möjligheter att arbeta vidare. Men för de flesta är det påtvingade entreprenörskapet en omväg som står ivägen för att fullt ut kunna utveckla teorierna, bedriva forskningen, pröva uppfinningarna.

Den pågående omtolkningen av entreprenörsbegreppet är ingen liten fråga för näringslivet, tro inte det. Den är av strategisk betydelse, för ord bär på associationer och förmedlar världsbilder.

Entreprenören skall förknippas med framtiden, med kreativitet, med frihet. Med drömmar och initiativkraft. Och gärna med sommar. I Svenskt Näringslivs pågående kampanj Fri Företagsamhet ges begreppet en medvetet dubbeltydig innebörd. Som ambassadörer för kampanjen uppträder folk som i största allmänhet förverkligat en idé, skrivit en bok eller startat ett band. Där finns också en del privata företagare. Konstnärerna, innovatörerna och företagarna är av samma skrot och korn, vill kampanjen säga, de är alla företagsamt folk. Tillsammans står de mot den övervakande, kontrollerande, fördömmande överheten, tillsammans står de för friheten.

Återigen: här ska glansen från människors kreativitet i största allmänhet smitta av sig till företagarna och förknippas med företagande i synnerhet. Privat företagande framställs följdriktigt som den yttersta manifestationen av människans kreativitet. I en krönika utnämner Svenskt Näringslivs humanistiska mysgubbe, Lasse Berg, företagandet till en altruistisk verksamhet.

Den vackra bilden har mycket lite med verkligheten att göra. Visst finns det kreativa entreprenörer, lika väl som det finns kreativitet och idéförverkligande bland fastanställda, lärare, montörer, bibliotekarier, stadsplanerare, förare, vårdare, idrottsledare, barn. Men lika ofta gör entreprenören inget annat än att haka på en trend i tiden, utnyttja en lucka i lagen, exploatera en okunnighet hos konsumenterna, skapa ett behov, eller ta över pappas firma.

Denna krassa realitet till trots. Idag ska entreprenörskapet frälsa landet. Ska det va nått så ska det va en företagare. Fjuniga försäljare som odlats fram i Ung Företagsamhets indoktrineringskuvöser hyllas med helsidor i pressen när de sålt servetter i Nordstan, medan tjejerna som läser omvårdnadsprogrammet för att ägna livet åt något så oglamoröst nyttigt som att ta hand om äldre och sjuka, går hela sin skoltid utan att någonsin få höra utifrån att de är viktiga. Istället förväntas även de beundra de företagsamma töntarna som säljer servetter. Och om inte beundran lyser ur deras okreativa omvårdnadsögon vet vi vad det beror på, JANTE! De är missunsamma!

Svenskt Näringsliv är duktiga på att förändra ords innebörd. Omtolkningen av företagsamhet och entreprenörskap är tänkt att fortsätta tills det blir omöjligt att föreställa sig kreativitet utan att tänka på företagande.

Men kreativitet är ingen kapitalistisk uppfinning. Människorna var innovatörer långt innan penningen och vi kommer förbli innovativa långt efter att kapitalismen ersatts med en mer civiliserad världsordning.

14 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Bra distinktion mellan innovatör och entreprenör. Man kanske kan tillägga att den första kategorin knappast påverkas av arvs- och andra skatter eftersom hjärnans kreativitet inte är beroende av skattenivåer. Däremot påverkas den stort av samhällets inställning till innovationer.

Den andra kategorin är däremot insnärjd i det ekonomiska systemet. Därför larmas det mycket om skatter, "företagsklimat" och liknande från den typen av människor - eller från organisationer som säger sig företräda den typen av människor. Som jag ser det finns risken att entreprenörer parasiterar sönder innovatörer. De förra är tidigt ute med något, misslyckas och konkursar, och så kommer entreprenörer in och tar över det hela för en billig slant. Storföretagens desperata patenterande av allt mellan himmel och jord är också ett hinder för utveckling.

Frågan är om/hur entrepenörskapet kan fungera ihop med andra system än kapitalism?

Anonym sa...

Himla bra skrivet som vanligt, Erik!
Min spontana och oerhört ironiska reaktion: "VAD? Finns det människor som vill göra något bara för att göra något bra?? Som inte gör saker för att tjäna storkovan?? Existerar dylika varelser?"
Jo, jag tror att såna konstiga varelser faktiskt existerar!! Fast de hörs inte i debatten (de får inte heller höras i dagens massmedia).

Jonas sa...

Hej Approx!

Det var en intressant text du har skrivit. Jag fick mig en liten tankeställare där om att innovationer kan ske överallt inom alla gebit, något som jag inte reflekterat särskilt mycket över tidigare. Därför undrar jag vilken miljö du tror är bäst för innovatörer och vad det är som gör att idéer förverkligas i denna miljö?

Martin sa...

Grymt bra Erik! Jäkligt kul att hitta din blogg, visste inte om den innan. Jobba på!
/Kamrat från norr

Anonym sa...

En väckt fråga är vilken miljö som skapar störst kreativitet. Det vet vi redan. Det är en miljö som uppmuntrar samarbete (ideer och tankar som möts och korsbefruktar varandra), öppenhet och tolerans (så att nya ideer kan och vågar framföras), materiell och existentiell trygghet (så att medvetandet inte är distraherat av oro och stress) och en bredutbildning -både av hela befolkningen och kring hela vårt bildningsarv- (så att tankar och undran, nyfikenhet och entusiasm har ett kognitivt material att arbeta med, vända och vrida på).

Och trygghet och entusiasm, solidaritet och tolerans föds ur en sensuell och omsorgsrik uppväxt, en inkluderande och stödjande gemensam skola (där olika människor möts!)och ett samhälle där alla blir delaktiga, behövda.

Alltså raka motsatsen till den samhälls- och skolutveckling som nu pågår - reträtten ned i ett nygammalt, segregerande, utestängande klasssamhälle.

Bengt Åke

Anonym sa...

Har också varit förbannad över denna sammanblandning länge. Denna distinktion är oerhört viktig att göra.

Allt snack om entreprenörskap som någonting speciellt ska man vara väldigt skeptiskt till i min mening. Det finns en oerhörd begreppsförvirring inom detta område.

Bra inlägg.

/ ante k

Anonym sa...

Är det inte dags för vänstern att ta ta tillbaka Jante från de idioter inom högern som uppenbarligen inte läst Sandemose och inte förstår att Jantelagen egentligen är synonym med hegemoni - Jantelagens funktion är alltså att hålla tillbaka de undertryckta klasserna och få dem att vara missunsamma och misstänksamma mot varandra för att de härskande klassernas härskande ska cementeras och naturaliseras. Tänk den dagen då undersköterskorna får upp ögonen för hur kreativa och skapande de är varje dag, då sitter ju Maud jävligt löst!

Anonym sa...

Bra skrivet Erik!
Bra blogg, såg länken hos Esbati.
Jag återkommer. Definitivt.

MissBesserwisser sa...

"När innovatören frågar sig ”går det att göra?” frågar sig entrepenören istället ”går det att sälja?”"

Du menar alltså, att när en entreprenör frågar sig "är det här något som är nyttigt? Kommer människor att köpa det? Kan jag överleva på det?" så är det.. ont?

Vasserman sa...

Polemik

Byggaren sa...

Anonym: "Det är en miljö som uppmuntrar samarbete (ideer och tankar som möts och korsbefruktar varandra), öppenhet och tolerans (så att nya ideer kan och vågar framföras)..."

Håller med. USA är ett sånt exempel och antalet innovationer där är mycket högt jämfört med andra länder. Universitet som Stanford University är typexempel där man fått innovatörer att lära sig entreprenörskap. Där är det för övrigt få innovatörer som ser ned på entreprenörskap.

Jan Wiklund sa...

Eftersom en länk till den här artikeln ligger på förstasidan kan det vara värt med en kommentar två år efteråt:

Det finns en skillnad till som det s.k. näringslivet vill hålla så osynlig som möjligt, och det är den mellan entreprenören som startar en verksamhet och byråkraten som administrerar en verksamhet.

Jag misstänker att de flesta i näringslivshögern mest sympatiserar med den senare sorten. Det är därför de är så entusiastiska inför möjligheten att ta över redan existerande statliga och kommunala verksamheter som drivs med skattepengar.

Anonym sa...

Kan vara det bästa blogginlägget jag läst i år, detta blir en blogg att bokmärka, kul!

Anonym sa...

Varken innovatörer eller entreprenörer är speciellt onda. De är förutsättningar för varandra. Utan innovatörer har entreprenörerna inget att sälja och utan entreprenörerna har innovatörerna små möjligheter att nå marknaden. Ibland lever arterna i symbios i en människa, ibland är det ett givande partnership och ibland olika former av utnyttjande.

Men de verkligt onda är byråkraterna som administrerar verksamheten och snuvar alla andra på vinsterna.