28 februari 2006

Darwins mardröm


Den österrikiske filmaren Hubert Sauper har gjort en film om vår tids mörka fläck, världssystemets andra pol, de som förlorat i det socialdarwinistiska racet. De som inte var först med krutet eller bibeln. Darwin's Nightmare.

Filmen handlar om handeln med vapen och fisk i Stora Sjöregionen i Afrika. Där landar flygplanen från nord med 45 ton majs till FN:s evakueringsläger och vapen till inbördeskonflikterna och lyfter sedan med 50 ton fisk från Victoriasjön till de europeiska och amerikanska matmarknaderna. Detta är både mänsklighetens vagga och, mörkrets hjärta, berättar Hubert Sauper på sin hemsida:
These armed conflicts are the deadliest ones in history since the second World War. In the Eastern Congo alone, the casualties of war on each single day equal the number of deaths on September 11th in New York.
Darwin's Nightmare handlar om världshandeln och världssystemets inbyggda - och, för oss i Nord, välmaskerade - strukturer av exploatering och destruktion:
It is, for example, incredible that wherever prime raw material is discovered, the locals die in misery, their sons become soldiers, and their daughters are turned into servants and whores. [...] After hundreds of years of slavery and colonisation of Africa, globalisation of african markets is the third and deadliest humiliation for the people of this continent.
Riktigt viktig film.

22 februari 2006

Dags för ekologisk arkitektur


Valet står mellan arkitektur eller revolution skrev Le Corbusier i den avslutande essän i Vers une architecture 1923. Det var en varning riktad till europas eliter: tillgodose arbetarklassens krav på social rättvisa eller se revolutionen komma. I funkismanifestet Acceptera, spreds uppmaningen till den svenska arkitektkåren. Arkitekternas uppgift kunde inte längre vara att rita för den gamla borgarklassen, menade funktionalisterna, man måste istället rita för den stora massans behov. På det sättet skulle en hälsosammare, ljusare och rättvisare värld byggas åt alla.

Någon väpnad revolution blev det aldrig i Sverige. Istället byggdes det socialdemokratiska folkhemmet. De socialt engagerade arkitekterna var med på det tåget. De räddade därigenom sin heder.

Arkitekturen hade en tid vid den politiska fronten, då den gjorde sig själv rellevant. Det var ingen självklarhet, och kanske var det bara en parentes: arkitekturen har en lång historia av att vara ett repressivt verktyg för makten, idag har den återigen inordnat sig i ledet och tagit på sig rollen som monumentbyggare åt samhällseliten.

Nu står människan vid ett nytt vägskäl som kan formuleras än mer dramatiskt än under Le Corbusiers 20-tal: Valet står idag mellan arkitektur eller undergång.

Mänskligheten är påväg att förstöra förutsättningarna för sin egen existens. En mängd resurs- och miljökatastrofer, orsakade av överutnyttjande och förstörelse väntar vid horisonten. Regionala och globala ekosystems sammanbrott, en global uppvärmning vars konsekvenser är oförutsägbara, ökenspridning, skogarnas försvinnande, accelererad urlakning av odlingsbar mark, livsmedelskriser, energikriser...

År 2050 kan 150 miljoner människor vara klimatflyktingar menar ett forskarlag från Oxford . 15-40% av alla djur- och växtarter kan vara utrotade år 2050 till följd av växthuseffekten, enligt Nature Magazine. Havsbottnarna håller på att bli döda undervattensöknar sedan phytoplanktonen som utgör basen i havets näringskedja, börjat försvinna.

Konsekvenserna för människan kommer att bli omfattande, men de kommer, som vanligt, först och framförallt drabba de fattigaste.

I det här läget har arkitekterna att välja mellan att förbli marginaliserade eller ta ledningen och gå i spetsen för den nödvändiga samhällsförändringen. Antingen är vi en del av problemet eller en del av lösningen. Utan tvivel finns det en stor utmaning: byggnader står för 40% av resurs- och energiförbrukningen i de moderna samhällena. Att arkitekturen och byggsektorn idag är en del av problemet kan det inte råda någon tvekan om, som William Mc Donoug skriver:
“The industrial idiom of design, failing to honor the principles of nature, can only violate them, producing waste and harm. [...] We are creating a vast industrial machine, not for living in, but for dying in.”
Men arkitekterna har möjligheten att göra sig medvetna, bli en del av lösningen, börja gestalta de mänskliga samhällena och bosättningarna på ett nytt vis. Sannolikt, skriver Björn Klarqvist och Sven Thiberg i Acceptera inte har arkitekterna större möjligheter än någon annan yrkeskategori att i grunden påverka utvecklingen. Medveten ekologisk design kan avlänka kraften från den destruktiva materiella kapprustningen och omvandla den brusande kreativiteten till någonting – i ordet sanna bemärkelse – skapande. Medveten ekologisk arkitektur kan också göra mycket mer än bara vara miljöanpassad, den kan bli visuella symbolen för den nödvändiga förändring som måste ske även på många andra områden:
“Architecture has the dual responsibility to help solve environmental problems, as well as visually celebrate the results, it can become the quintessential public herald of eco-centrism and ecosophy. The environmental revolution can only succeed realistically one small step at a time, and architecture is one of its most visible chroniclers of progress.”

Modernisterna, på sin tid insåg detta, de bröt med stileklekticism och klassicism, de menade att de gamla stilarna representerade tradition och auktoritet som hörde till ett försvinnande samhälle. Den nya tiden kunde inte uttryckas i gamla kläder, den behövde en ny form. De fann den i funktionalismen.

Var finns idag den form och den filosofi som kan bära den ekologiska arkitekturen in i huvudfåran? Hur ska den egentligen se ut? Och när kommer den?

17 februari 2006

Nietzsche i Serbien


I en del länder säljer de Nietzsche bland chockladkakorna.

10 februari 2006

Motståndet i Irak stärks

Från ett senatsförhör i USA kommer det här diagrammet över motståndsrörelsens attacker i Irak. Som synes utgör attackerna mot militära mål den överväldigande stora delen av motståndsrörelsens aktioner. Huruvida attacker mot civila mål överhuvudtaget bör skrivas på motståndsrörelsens konto eller på provokatörer, det kan man sedan fundera länge över, när man betänkar nyheter som den här.



I senastförhöret konstateras att motståndet i Irak stärkts:
The insurgency intensified through October 2005 and has remained strong since then. As we reported in March 2005, the insurgency in Iraq— particularly the Sunni insurgency—grew in complexity, intensity, and lethality from June 2003 through early 2005.5 According to a February 2006 testimony by the Director of National Intelligence, insurgents are using increasingly lethal improvised explosive devices and continue to adapt to coalition countermeasures.

Mer om ekonomi och sektorer

Jag fick svar på en insändare om Maud Olofsson och ekonomi i Corren (även publicerad här på bloggen). Min replik, skickad till Corren, publicerar jag även här:

En cirkel har ingen början och inget slut. Om företagarnas regionchef Lars Holm har en annan uppfattning om geometri så får han gärna beskriva hur cirklar ser ut i hans värld. Att pengar arbetar genom att röra sig i ett kretslopp är en insikt som uppenbarligen aldrig kommit för Holm.

”Alla skattekronor kommer ursprungligen från de privata företagen” skriver Holm och åskådliggör sin säregna cirkel med en grupp lärare som under en månad får 100 000 i löner. Av sina löner betalar lärarna 30 000 i skatt, nästa månad måste därför kommunen plocka in ytterligare 70 000 skattekronor för att betala lärarnas löner. Holm tror sig därmed ha bevisat att det offentliga ”finansieras” av det privata.

I tankeröran glömmer Holm bort vad lärarna gör med resten av sin lön. De konsumerar privata varor och tjänster. I den här delen av kretsloppet ”finansierar” istället den offentliga sektorn den privata. Utan de offentliganställdas och den offentliga sektorns konsumtion hade företagen sålt mindre.

Den privata sektorn konsumerar å sin sida ständigt offentliga tjänster: man anställer välutbildad, frisk arbetskraft och verkar i ett samhälle med lag och ordning och en fungerande infrastruktur. Allt detta är offentligt producerade tjänster, som samhället tar betalt för via skatten. De 70 000 som kommunen i Holms exempel plockar in från det privata är inget annat än en ersättning för den tjänst - världens mest välutbildade arbetskraft - som lärarna producerat.

Därmed är cirkeln sluten, och den har varken börjat i den privata eller i den offentliga sektorn. Det är, just, en cirkel.

Istället för skatt kunde samhället förstås ta betalt för sina tjänster via avgifter, som de privata företagen gör. Det vore ett sätt att synliggöra även för Lars Holm att vi alla i varje ögonblick utnyttjar offentligt producerade nyttigheter, som han idag tar för givna. Polisen kunde börja skicka ut fakturor för sitt patrullarbete, skolan kunde sända hem en månadsavi till föräldrarna.

Men i Sverige valt att inte köra med individbiljetter för de kollektiva nyttigheterna. Istället betalar vi kollektivt via skatten och sprider därmed ut kostnaden och risken jämt för alla över livet. Det kallas för generell välfärd, det är vad som skiljer vårt samhälle från barbari.

Nästa gång Holm funderar över samhällsekonomi och var saker ”börjar” kan han tänka mer på cirklar, och mindre i cirkelresonemang.

200 000 nya offentliga jobb innebär en ökad produktion av samhälleliga tjänster, men också en ökad konsumtion av privata tjänster. Därmed ökar cirkulationen av arbetande kapital. Idag ligger enorma summor och samlar damm eller tjänar som destruktivt spekulationskapital i aktieägarklassens portföljer samtidigt som vi har en permanentad massarbetslöshet. Det vill inte vänsterpartiet. Istället går vi till val på att skapa nya nyttiga arbeten. Det är, trots allt, där som all utveckling börjar - med arbete.

09 februari 2006

Chipsen kryper in under huden

Nästa gång du inte ser en iPod är det för att den sitter under huden:
KAIST researchers modified an iPod nano and an earphone with its test chips for demonstration purposes. A user would need to keep a finger constantly pressed to a conductor on the iPod, which would send the audio signal through the arm to the earphone. The chips can produce data rates of up to 2 megabits per second while consuming less than 10 microwatts, Song said.

Genetisk programering

Naturen behövde en miljard år av darwinistisk trial-and-error för att nå fram till det mänskliga medvetandet. Hur lång tid behöver vi för att nå fram till det elektroniska dito? En bit på vägen är dataprogram som utvecklas på egen hand genom att lära av sina misstag. Computerworld tar tempen på var utvecklingen befinner sig just nu:
Research is pushing forward in a branch of machine learning called genetic programming (GP), in which software evolves in a Darwinian fashion. Multiple versions of a program -- often thousands of them generated at random -- set to work on a problem. Most of them do poorly, but evolutionary processes pick two of the best and combine them to produce a better generation of programs. The process continues for hundreds of generations with no human intervention, and the results improve each time.

GP pioneer John Koza, a consulting professor in electrical engineering at Stanford, has used the method to design circuits, controllers, optical systems and antennas that perform as well as or better than those with patented designs. He recently was awarded a patent for a controller design created entirely by GP.

It is, like biological evolution, a slow process. Until recently, computer power was too expensive for GP to be practical for complex problems. Koza can do simple problems on laptop PCs in a few hours, but the controller design took a month on a 1,000-node cluster of Pentium processors.

"We started GP in the late 1980s, and now we have 1 million times more computer power," Koza says. "We think sometime [within] 10 years we ought to be able to play in the domain of real engineers."

06 februari 2006

Exploatering och MMORPG:s

In March 1999, a small number of Californians discovered a new world called Norrath, populated by an exotic but industrious people. About 12,000 people call this place their permanent home, although some 60,000 are present there at any given time. The nominal hourly wage is about USD 3.42 per hour, and the labors of the people produce a GNP per capita somewhere between that of Russia and Bulgaria. A unit of Norrath's currency is traded on exchange markets at USD 0.0107, higher than the Yen and the Lira. The economy is characterized by extreme inequality, yet life there is quite attractive to many. The population is growing rapidly, swollen each each day by hundreds of emigres from various places around the globe, but especially the United States. Perhaps the most interesting thing about the new world is its location. Norrath is a virtual world that exists entirely on 40 computers in San Diego.
Den nya ekonomin lät länge mest som bullshit, men de senaste åren har de virtuella MMORPGs-världarna givit uppkomst i vad som verkligen kan beskrivas som en ny ekonomi. Och den växer fort. MMORPGS-artefakter som svärd, amuletter, karaktärer och spelvaluta, Grejer som bara har ett praktiskt värde (nåja) i den virtuella värden går för feta summor på handelsplatser som Ebay:
According to data gathered by Advanced Economic Research Systems, a company that tracks eBay sales, through April more than $2 million was spent on World of Warcraft (WOW) gold this year. Most of the company's employees are dedicated WOW players, and CEO Anthony Sukow began to examine the statistics after making a questionable purchase of his own. [...] Sukow discovered that the top seller of WOW gold made more than $23,000 in April, just on WOW gold. And that wasn't even a good month--in January and February the number-one seller took home more than $44,000 each month.
Det här öppnar nya möjligheter för exploatering och ackumulation. I ett spel som EVE-Online kan skickliga gamers ligga i bakhåll för andra gamers, råna dem på deras virtuella tillgångar och sälja de virtuella produkterna på Ebay. Det som börjar som en lek övergår i verkliga ekonomiska realtiter. PC Gamer, tror jag det var, skrev för en tid sedan om underbetalda indier som satt i en dåligt ventilerad lokal och lvlade MMORPG-karaktärer som sedan såldes på Ebay.

Om man ska ställa det på sin spets: nästa gång du loggar in på din favorit MMORPG och rånar en medspelare kan det vara en sweatshop-gamer i indien som förlorar sin veckoinkomst. Skrämmande och otroligt intressant.

En annan effekt av det ökade värdet på MMORPG-världarna är framväxten av en ny skattebas. Via onlinespelet Second Life kan man idag handla verkliga fysiksa objekt och betala med spelets egen valuta (L$):
"I'd be completely lying if I said I knew which way I was going to go with this," said the Boutique's owner, Tim Allen, who in real life works as a tech specialist in Pennsylvania but appears as the purple-haired FlipperPA Peregrine to those who meet him in "Second Life." For now, he is just experimenting with a new sales strategy designed to cater to users of an online world whose developers claim plays host to $240,000 worth of buying and selling of virtual goods each day.

"I just started to think it would be interesting with the amount of dollars going through on a daily basis to challenge people to think of it as a foreign currency rather than as Monopoly money," Allen said. So buttressing his storehouse of virtual goods this week, he added a new category, "Real Life Products," nestled right between "Poses & Animations" and "Tiny Critters." That category currently houses one item: an XFX GeForce computer graphics card. It is going for 20,000 Linden Dollars, the currency traded in "Second Life." That equals about $73.
Därmed har vi sett fröet till en oreglerad virtuell komplementärvaluta som inte heller beskattas. Ännu så länge i tämligen oskyldig omfattning, men när det växer - och det lär ske fort - måste en ny skattelagstiftning formuleras. Kanske kan man tänka sig en beskattning i spelets egen valuta för vilken staten kan göra egna investeringar i objekt - kanske fastigheter? eller en vapensamling? - i den virtuella spelvärlden.

I nämnda Second Life pågår livet (både det första och det andra) för fullt. Häromdagen höll Stanfordprofessorn Lawrence Lessing en föreläsning om upphovsrätt som bara gick att lyssna på via en seminariesal i spelet. Kolla in bilden på den här sidan!

Utvecklingen går som sagt fort. Det är nog inte att ta i om man gissar på att MMPORG-valutornas köpkraftsomvandlade värde inom 20 år har överskridit värdet av centralbankernas valutor.

03 februari 2006

Never miss a good opportunity

Apotekets förre vd, Arne Björnberg kommer inom kort att börja förmedla receptbelagda läkemedel till svenska patienter och landsting via sitt privata företag Poteket. Därmed får Meg Tivéus någon att prata visioner med i den snabba karriärhissen upp till den privata sektorns vinstmöjligheter och lönenivåer. Hoppas de får några trevliga år i de fina rummen innan samvetssynapserna bränner till.

Skönt flow i Amsterdam


Spännande saker diskuteras med jämna mellanrum i Amsterdam. Konferens på hyper(post-)moderna temat "Flow" (med den lite längre underrubriken "The design challenge of pervasive computing") organiserad av Doors of Perception. Visserligen från 2002, men lika spännande idag. Konferensrapporten är värd lite tid, t ex de här filmsnuttarna.

Klart läsvärd är, som vanligt, Bruce Sterling (finns i ännu större doser här). Ett annat intressant anförande hölls av Milanbaserade designprofessorn Ezio Manzini, som, appropå begreppet flow lyfte fram betydelsen av långsamma flöden.
Talking about flows, for some strange reason, people usually are talking about fast global flows. But flows are not only fast, and global. They are also local, and slow. And slowness is fundamental. If we loose the idea of slow flow, we lose the idea of quality, for sure.
Jag kan inte instämma mer. Allt fast förflyktigas inte. De fasta, fysiskt och kulturellt förankrade punkterna är fortfarande platser där kvalité och värden som, typ, jämlikhet, förankring, sammanhang och mening kan växa på ett helt annat sätt än vad som någonsin kan ske i flygplatskorridorerna och informationssprawlen. Hamnar de långsamma flödena utanför historien begår vi ett ödesdigert misstag.

Ezio Manzini talade också om ett annat aktuellt ämne, rädslans dominerande inflytande över nutida arkitektur, planering och politik med en relevant reflektion:
Maybe, at this moment, we have a good reason to be scared, Because there is somebody who is probably going to start a war. I am afraid of something - which is by the way not really the terrorists, but more the anti-terrorists.
Lite off-topic i i förhållande till konferensens huvudtema. Mer i linje med det är JC Herz om Multiplayerspel och dessas förhållande till och inverkan på kulturella och tekniska innovationer. CAD-gurun Malcolm McCullough ett och annat att säga om likheterna mellan digital och fysisk arkitektur. Bortom de glansiga magasinen är det fortfarande det praktiska och vardagliga användandet som måste stå i centrum för designansträngningarna:
The more that context informs pervasive computing, the more it all seems like architecture. Information technology, like buildings before it, has become social infrastructure. This is quiet architecture, which does not compete for eyeballs but instead is experienced habitually, in a state of distraction.

02 februari 2006

Avgiftsfri kollektivtrafik bättre för Göteborg

Insändare till GP 2/2

Borgaralliansen deklarerade i GP 1/2 att man är emot trängselvgifter i Göteborg. Modigt att göra det samma dag som invektion och avgaser gjort stadsluften livsfarlig att andas.

Borgarna presenterar några få tandlösa och till intet förpliktigande förslag för att ”förbättra kollektivtrafikens image” genom att ”bedriva omfattande reklam- och informationskampanjer”.

Men i första hand vill man slå vakt om massbilismen. För de fattiga småbarnsmammornas skull.Borgarna skriver att en trängselavgift framförallt skulle slå mot ”kvinnor med låg inkomst och med barn som måste ha bilen för att komma till sina arbeten.” Förutom ett lustigt syftningsfel så är påståendet också ett pinsamt försök att blanda bort korten. 70% av bilisterna i Sverige är män, en trängselavgift skulle framförallt betalas av män.

Är borgarna uppriktiga i sin omsorg om lågavlönade småbarnsmammor och andra ekonomiskt pressade grupper, som ungdomar och pensionärer, så vore den verkligt verkningsfulla åtgärden att genomföra en nolltaxa på kollektivtrafiken. Orealistiskt? Inte alls! Då landstingspolitiker i Stockholm räknade på saken kom man fram till att avgiftsfri kollektivtrafik kan genomföras med en skattehöjning på 1,24 kronor. Alla inkomstgrupper med en månadsinkomst på mindre än 40 000 kronor skulle gynnas, även om man inte åker kollektivt dagligen.

Det som länge varit vardag framstår ofta som självklart och givet. Men att vi betalar buss och spårvagn via avgifter medan bilismens väg-, miljö-, och trafikskadekostnader betalas via skatten, det är ingen naturlag. Det är bara gammal dålig klasspolitik, en institutionaliserad kriminalitet. Idag subventionerar vi bussresenärer via vår skattsedel bilisternas framfart.

En verkligt offensiv trafikpolitik för Göteborg vore att via skatten göra kollektivtrafiken till den generella och avgiftsfria transportlösningen för alla Göteborgare. Det är också först då, när kollektivtrafiken blir en generell nyttighet, när vi alla regelbundet möts på bussen, som det blir omöjligt att fortsätta köra över kollektivtrafikanterna med en underdimensionerad kapacitet. Bättre än alla reklamkampanjer i världen.