19 mars 2009

Stad av rök

Sista uppslaget i andra delen av Jason Lutes trilogi om 20- och 30-talets Berlin ger mig kalla kårar. Det hot som genom hela albumet dragit som onda vindar över ett Berlinlandskap slitet mellan depressionens fattigdom och borgerlighetens ointresserade självupptagenhet, faller tillslut ut i en jordskredsseger för NSDAP. Nazisterna intar sina platser i parlamentet klädda i bruna uniformskjortor och armbindlar.

Vänstern är förlamad av inre konflikter och mitt i den tid av kapitalistisk kris som socialismen borde kunna sätta in i sitt rätta sammanhang, levereras istället den segrande tolkningen av skeendet - och därmed sammanhängande politiska lösningar - från höger. Det är livsfarligt. Och det påminner alldeles för mycket om vår egen tid.

Jason Lutes tecknar med samma rena tuschlinjer som Hergé, men håller sig enbart till kontrastrika två färger och han berättar en magnifik historia med en dröjande humanistisk blick som ger varje förbistrykande bifigur och varje vittrande arbetarbarack ett eget liv. Läs den!

Enn Kokk har tidigare recenserat.

16 mars 2009

Fast i EU:s nät, valrörelsen kan börja


Man vet att man valt fel union att gå med i när logotyperna ser ut som ovan. Men det är klart att det inte är lätt att producera lyckade logotyper på löpande band när man behöver så väldigt många logotyper. För många logotyper behövs det. Den som surfar EU-webbplatser i fåfäng förhoppning om att någonstans på nätet få grepp om unionens själ drabbas snart nog av ett akut illamående. Var är jag? Hur hamnade jag här? Hur kommer jag ut?

Det är värre än den värsta föreställninbsbara röran av trotskistiska frontorganisationer. När du tror dig ha fått grepp om en trave webbplatser så leder en liiiten länk i ett hörn till en ny uppsättning dubblerande webbplatser med exakt samma uppgift, men på en annan dialekt, med en annan bakgrundsfärg eller bara från en annan institution som ansvarar för samma område men har sitt huvudkontor placerat i en annan tidszon.

Några allmänna observationer från en eftermiddag med EU:s frontorganisationer:

1. Väldigt små typsnitt är visst bra, kanske sparar de energi.

2. En gång i tiden tillverkades en image-map. Den har fungerat buggfritt i tio år så den ska aldrig bytas ut enligt direkt beslut från byråchefen.

3. Bakgrunderna är dessvärre snäppet hemskare än logotyperna.

4. Det är överflödigt med rubriker eller inställsam läsbarhet.

5. Obegripligt krångliga namn är kul.

6. Ser det väl tråkigt ut på ena stället kan man göra det helt galet nästa gång. Varmt och kallt i vardera kranen blir som helhet lagom, det har britterna sagt.

7. Sporadiska "Medborgardialoger" är populärt, synd att själva medborgarna inte förstått det. Oklart är dock om begreppet syftar på dialoger med medborgare eller om medborgare. I tillgänglighetens högborg Europaparlamentet står det i alla fall klart att det är en dialog med medborgarna, för här finns en så kallad e-brevlåda med ett väldigt inbjudande formulär.

8. Fattar du inte? Det är DITT Europa! DU! Du är viktig. Har du sett dig själv i spegeln idag och sagt "Jag är viktig!" "Det är MITT Europa!"

Nej, Internet är uppenbarligen inte EU:s starkaste sida. Men juridik är de bra på och man får kompensera vad man inte kan med det man behärskar. "Sajten" Europa som "lanserades på ett ministermöte om informationssamhället" håller sig till exempel med en väldigt utförlig (och fullkomligt freakad) länkningspolicy:


Man får alltså "skapa länkar till Europa från vilken webbsida som helst", dessa måste dock förses med officiella logotyper och de får endast peka till sidor som visar hypertextmeddelande om ansvarsförhållanden och upphovsrätt. Efter länkning skall ett e-post skickas till Europas webmaster som då kan kontrollera så att riktlinjerna följts.

Någon har alltså fått lön för att hitta på och hårklyvande skriva ner en bestämmelse av karaktären "vem som helst får prata om mig men bara på villkor att du alltid nämner vad jag jobbar med."

Herregud. Notera dock att:
"EUROPA är utformad för att vara så användarvänlig som möjligt i linje med EU-institutionernas åtagande om ökad öppenhet. Det garanteras att hemsidorna överensstämmer med initiativet för webbtillgänglighet ("WAI", nivå 1)."
Så tillgängligheten kan ingen klaga på i alla fall!

* * *

Allt detta för att säga följande:
I juni är det val till EU-parlamentet. Undertecknad står som femtenamn på vänsterpartiets lista och det kommer innebära ett antal saker för den här bloggens vidkommande framöver:

1. Även om detta egentligen är en blogg om arkitektur och allt för långa utläggningar om rymdens möjligheter och kapitalismens tillkortakommanden, så läggs alla sådana spännande ämnen på hyllan framöver. Vi lär se varandra igen i juli. Men fram tills dess kommer här inte handla om någonting annat än EU, EU, EU och andra därtill relaterade förkortningskombinationer.

2. Det är alltså valrörelse som gäller nu. Jag kommer ett försöka skriva kortare men oftare och dessutom länka mer till sådant jag skriver och gör utanför bloggen. Helt enkelt vara lite mer tillgänglig och försöka framstå som lite mer attraktiv än vad jag egentligen är, inspirerad av EU.
I övrigt har jag ingen ambition att driva någon personvalskampanj eller något sådant. Jag kommer däremot åka runt på debatter, torgmöten och så många andra aktiviteter som jag någonsin hinner under våren.

Anledningen till varför jag ställer upp i Europaparlamentsvalet och vilka frågor jag kommer att driva tänker jag återkomma till längre fram i veckan. För den som brinner av iver att redan nu se vad jag skrivit om EU förr kommer här några länkar. Sett i backspegeln håller det sannerligen varierande kvalitet, men wtf:

Remissyttrande om EU-konstitutionen från Ung Vänster
Vi tar kampen för den svenska folkdemokratin
Förändringarna är bara kosmetika
D som i diktatur
Så mycket för den dialogen
Sista chansen för svensk utrikespolitik
Ty så sade Europas profeter
Ständig utlänningskontroll i det gränslösa Europa
En så kallad kritiker
Socialdemokratiska EU-svängar i backspegeln
Beställningsjobb
Patetiskt, miljöpartiet
När blev mördarnas sak vår?
Kan Björklund NÅGONTING alls?

Jag har ett kommentarsfält på denna blogg där man kan kommunicera med mig i fullkomlig transparens. Det är dock inte alltid transparens är att föredra, så därför nås jag även via en så kallad e-brevlåda: erik@lindgrenberg.com.

, , , ,

11 mars 2009

Reinfeldt, pekoralisten

Snygg framsida. Väldigt 1993.
"Detta med beröring var inte alldeles okomplicerat. [...] Han rörde ändå lätt vid sin son. Huden kändes mjuk men ändå hård. Mjuk av alla krämer och massagen som var inbyggd i sängstolen. Hård av det myckna solandet som nästan lämnat en skorpa efter sig."
Alliansfritt Sverige har gjort en kultur/humorgärning och tillgängliggjort Fredrik Reinfeldts numera klassiska epigoneri/pekoral "Det sovande Folket", författad 1993 av den då 28-årige ordföranden i MUF.

Litterärt kan det inte ha varit årets sensation, direkt, men som en tubkikare in Reinfeldts tankevärld är det en rejält underhållande skrift.

"Det sovande folket" inleds med en intill förvirring utbroderad "framtidsskildring", - jag vill inte såra någon genom att förära det benämningen SF - av "sovhjärnorna" och "dårarna", de två samhällsklasser som den socialdemokratiska välfärdsstaten skapat i en nära framtid. Reinfeldt är uppenbarligen inspirerad av Ayn Rand. De underhållningstörstande massorna sugs in i texten genom att författaren börjar skönlitterärt(1). När läsaren är ohjälpligt fången slår Reinfeldt sedan till (det sker i kapitel 2) och konfronterar oss med sitt ytliga budskap(2).

Jag tar mig dock aldrig till kapitel 2 (men det har väl aldrig hindrat en recensent?), för stundtals är Reinfeldts behandling av svenska språket en ren misshandel och jag måste bloggsurfa i flera timmar för att återfå hoppet om modersmålets överlevnad. Några passusar som bränt sig fast på hornhinnan:
"Med blandade känslor gick kopplingen upp för honom."

"Utan att röra dig hade du känslan av att du sprang och kämpade för att vinna. Du kunde påverka så att ditt lag alltid var det bättre och att du var den stora stjärnan"

"Han ville så gärna säga något men det var ingenting som kändes naturligt att säga."

"Det hade funnits en tid före han utsetts till bidragsansvarig i välfärdsstaten."
Det stolpiga språket vägs i viss mån upp av att sättningen är gjord med stora bokstäver och (väldigt) lite text på varje sida, troligtvis för att även lata människor (redan 1993 var svensken halvsövd av den curlande välfärdsstaten) ska orka ta sig hela vägen igenom. Eller kanske för att en lat förbundsordförande inte orkade skriva en riktig bok med någon djupare argumentation än detta:
"Vissa mänskliga brister, förstärkta av den socialdemokratiska omhändertagande-filosofin, är idag så framträdande att det får konsekvenser för det politiska beslutsfattandet. Det första är den mänskliga lättjan och strävan efter bekvämlighet." (3)
Reinfeldts bild av socialdemokratin och folkhemmet är av ett särskilt lustigt snitt. Hade jag idag stött på en motsvarande text på en blogg hade jag utgått från - oddsen hade talat för det - att skribenten var en självcentrerad, misantropisk och ensam man som misslyckats i sina karriärval eller slösat bort pappas förmögenhet och nu med full kraft projicerade sina personliga problem på socialdemokratin. I detta ändamål konstrueras en - för denna typ av män mycket karaktäristisk - vanföreställning om vad socialdemokratin - och vänstern - gjort, är och vill. T ex så trodde Reinfeldt tydligen att följande låg i den socialdemokratiska tangentens riktning:
"Alla i välfärdsstaten var dåliga på historia. Kunskap om historien ledde bara till en vilja att bevara saker som det varit. Det gjorde att saker som inte var relevanta för beslutsfattandet vägdes in i kalkylerna och repeterade för sig själv torrt välfärdsstatens officiella syn på nödvändigheten av att avråda till historiska studier. Varför tynga ett folk med deras hemska historia? Folket vill leva nu och politikerna sköter framtiden, det var den arbetsuppdelning som gällde i välfärdsstaten.

Medborgarna hade sedan långt tillbaka accepterat detta synsätt. Historien var ojämnlik. Den hade medfört att folk tidigare hade trott att de var olika eftersom de hade olika ursprung. Det var viktigt att alla startade med samma förutsättningar. Det var rättvist. Då fick inte historien rubba förtroendet mellan medborgaren och välfärdsstaten."
Ge mig gärna förslag på en rimligare tolkning, men som jag förstår det hela så har den framtida socialdemokratins arvtagare förbjudit/försvårat historiestudier av anledningen att den tidigare historien är "ojämnlik" (Stavningen Freddie! Nytt ord i vokabulären?) - och om massorna upptäcker detta undanhållna faktum så kommer de längta tillbaka till det ojämnlika samhället där alla startade med olika förutsättningar? Eller, en annan tolkning, menar han att det är en socialdemokratisk myt att människans historia är ojämlik?

Vad vill han mig?

Bokens höjdpunkt, så långt som jag nu orkade läsa, var annars den inlevelsefulla beskrivningen av World of Warcrafts lyckor och egenheter. Här var Reinfeldt ute långt före sin tid:
"En annan mycket populär variant var den där du projicerades in på historiska slagfält [var inte historia bannlyst?] och där du som spelets hjälte och framgångsrik soldat kunde ändra slagets utgång. Spelen kunde pågå i dagar. Att deltagaren somnade ifrån spelet ibland gjorde ingenting.

Det fanns en detektor som kände av att spelaren var vaken och om han somnade in pausade spelet tills dess att användaren vaknade. Det enda problem som dessa spel skapade var att spelarna ofta glömde äta och helt förlorade uppfattning om tid och rum. Flera spelare hade fått föras till sjukhus utmattade efter att inte ha ätit, hållit sig vakna i flera dygn och dessutom varit kraftigt förvirrade av att i den allmänna upphetsningen fått en känsla av att faktiskt leva i en annan tidsålder."
Wow kommer i framtiden enligt Reinfeldt utövas medelst fjärrkontroll fastbunden på handen (Wii!) riktad mot TV:n (han spår alltså att konsolerna kommer vinna slaget mot PCn). I framtids-TV:n finns förutom detta och många andra spel även ett hundratal TV-kanaler, "välfärdsstatens enorma informationssystem", alla tidningar och all information... osv. Här blir Reinfeldt lite carried away och glömmer att det är en dystopi han skriver på: "Du beställde mat, shoppade, brevväxlade, fick böcker upplästa, kommunicerade med din husläkare, röstade och utbildade dig via TV:n."
Jag tycker det låter rätt bra. Ungefär som det där Internet?

Bisarrt nog hyllades det här löjliga pekoralet på DN:s ledarsida när den kom ut. Och ännu mera bisarrt har den här mannen med sin ytliga och vanställda världsbild blivit gått och blivit vår statsminister. Det hände kanske medan vi sov.

Vid läsningen av "Det sovande folket" kommer jag oundvikligen att tänka på en annan klassiker producerad av moderata skriftlärde: MUF:s miljöprogram som tidigare har behandlats här. I det hårda racet om vilket moderat textverk som är mest förolämpande mot människors intelligens, är det just nu, bannemej, dött lopp.

(1) Litteraturvänner har uppmanat mig att sätta skönlitterärt inom situationstecken här. Av respekt för statsministerns ansträngningar avstår jag.
(2) Enligt rykten från dom som läst kapitel 2: allt är sossarnas fel.
(3) Ja, där kom den.