En ensam mamma drömmer att hon återvänder

Tillslut
sveper natten sin amnesi
över hjorden

det var flera timmar sen nu
som klotet vände andra kinden till.

Ännu några timmar
skall rymdkylan tillåtas att dallra in
mellan betongpupporna,
sen tänder gatukontoret åter solen i öster
och radiostationerna sparkar igång
penningfloden.

Men nu är klockan tolv
det har ringt länge i lägenheten under
en flicka skrek på gården efter sina försvunna bröder
Balkongernas paraboler vända mot arabiska sateliter
vår förorts uttorkade ögon.

Lastbilschauförerna drar med fyllda segel mot söder
de kör på ryggradsreflexer, tänker halvfulla bensintankar.

En ensam mamma drömmer att hon återvänder
lägger armen om en flicka utan bröder
hon viskar namnet på en stad med hundar
en stad med dammiga gator och olivträdslundar
hon blundar, hon blundar hårdare
när TV:n släpper bomber över gatorna
strax före klockan ett.

Människan tänker inte sova inatt heller
under himlahöjden skall hon dröja och minnas
innan hon faller ner i djupen.