Sista uppslaget i andra delen av Jason Lutes trilogi om 20- och 30-talets Berlin ger mig kalla kårar. Det hot som genom hela albumet dragit som onda vindar över ett Berlinlandskap slitet mellan depressionens fattigdom och borgerlighetens ointresserade självupptagenhet, faller tillslut ut i en jordskredsseger för NSDAP. Nazisterna intar sina platser i parlamentet klädda i bruna uniformskjortor och armbindlar.Vänstern är förlamad av inre konflikter och mitt i den tid av kapitalistisk kris som socialismen borde kunna sätta in i sitt rätta sammanhang, levereras istället den segrande tolkningen av skeendet - och därmed sammanhängande politiska lösningar - från höger. Det är livsfarligt. Och det påminner alldeles för mycket om vår egen tid.
Jason Lutes tecknar med samma rena tuschlinjer som Hergé, men håller sig enbart till kontrastrika två färger och han berättar en magnifik historia med en dröjande humanistisk blick som ger varje förbistrykande bifigur och varje vittrande arbetarbarack ett eget liv. Läs den!
Enn Kokk har tidigare recenserat.
Inlägg
3 kommentarer:
Det inte bara påminner om, dagssituationen börja i alla avseenden, kulturellt, ideologiskt, ekonomiskt, bli en ren blåkopia av 30-talet. Det enda som är annorlunda är att hatgruppen nu inte är judarna utan muslimerna.
Jag anade den här utvecklingen redan i början av 90-talet, då man redan då såg vartåt det började slutta, men jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så illa som det blivit nu.
Hej!
Ej appropå detta inlägg, har du nån gång övervägt att gå över till FI? :)
Beställd! Tack för tipset.
Skicka en kommentar