Centerns liv före döden

Vistelser i föräldrahemmet sommartid innebär också möjligheten att bläddra genom dammiga folkrörelsepärmar och blicka ut mot en annan politisk och samhällelig situation. Särskilt rolig är tidskriften Ung Center från 70-talet, som om den idag bar samma innehåll skulle uppfattats som vänsterradikal, orienterad någonstans strax till vänster om dagens vänsterparti.

Så mycket har tiden anfrätt jämlikhetssträvan, att det som var självklarheter för dåtidens centerrörelse – som värdet av en gemensamt planerad ekonomi – har dagens vänsterpartister svårt att formulera öppet utan att rodna. Inte för att det är felaktigt eller floskulöst, utan därför att det förutsätter att man har kvar förmågan att föreställa sig ett annat samhälle. Att man inte fått lära sig att det är förenat med skam att tala om ett alternativ till kapitalismen.

Dåtidens CUF var utan tvivel en antikapitalistisk rörelse, i bemärkelsen en rörelse som siktade mot ett samhälle bortom kapitalismen, en rörelse där just jämlikhet och demokrati var två centrala honnörsord, vid sidan av det ständigt förekommande decentralisering. Här är ett typiskt resonemang ur Ung Center nr 8/72:

”Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, har förvarnat om nära nog lönestopp inom LO-sektorn inför nästa avtalsrörelse. De ekonomiska klyftorna i vårt samhälle skulle härigenom ytterligare ökas. Denna jämlikhetsfientlighet kan inte accepteras. Däremot bör merparten av det tillgängliga löneutrymmet användas till de verkliga låginkomsttagarna.”

Också dagens CUF försöker smycka sitt spensliga idéprogram med ordet jämlikhet, men nu enbart i en enfaldig Ayn Randsk mening, individens ovillkorliga frihet från samhälleligt tvång. Synen på arbetsmarknaden har genomgått några gradförskjutningar hos dagens CUF:

"Vi vill slå fast att arbete inte är något man har rätt till. Arbete uppstår när någon har verksamhet att bedriva och är beredd att betala för det samtidigt som det finns någon som är beredd att mot betalning utföra arbetet."

Till skillnad från dagens centerparti hade dåtidens CUF:are inte irrat sig vilse i Svenskt Näringslivs bjudtombola. Istället beskrevs den fackliga kampen som en central del av den strävan som dåtidens CUF såg som sin egen, mot demokrati och folkmakt.

”Demokrati, det vill säga folkmakt, är det centrala i centerideologin. Det må sedan gälla näringslivet eller det politiska livet. Målet måste vara att ge alla individer samma makt och ansvar. [...] Att skapa detta samhälle ställer höga krav på de politiskt ansvariga myndigheterna. Det krävs att samhället ställer upp fasta ramar för näringslivets verksamhet och det krävs ett inflytande för de anställda i företagen. Centerpolitiken medför alltså krav på styrning av samhällsutvecklingen. CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen. Ingen skall någonsin tro att det decentraliserade samhället skall kunna uppnås med hjälp av fria marknadskrafters spel.” (sid 7 Ung Center 8/72)

Dagens CUF skriver istället:

"Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd, inte bara där välståndet ökar mest, utan överallt samtidigt. [...] Centerpartiets Ungdomsförbund anser att ökad ekonomisk frihet är nyckeln tillen förutsättning för minskad fattigdom. [...] Det fria utbytet ger också människor möjlighet att ta eget ansvar för de varor och tjänster som de köper, genom att makten blir konsumenternas och inte statens. Och det fria utbytet förtvinar om vi har allt för omfattande regleringar och för höga skatter."

Dåtidens CUF var liksom nutidens inte socialistiskt, ändå kritiserade dåtidens CUF snarast socialdemokratin från vänster:

”Sveriges finansminister, Gunnar Sträng, kan liknas vid en gammal räv. Han är i och för sig skicklig, men det anfrätta isflak - den liberala ekonomin - han står på smälter under honom. (sid 8, nr 3/75)

De idéer som debatterades och formulerades i artiklar i Ung Center gick också igen i handlingsprogrammen. I introduktionen till förslaget till nytt handlingsprogram 1972 står att läsa:

”Konkurrensen på samhällets alla områden och i det enskilda privatlivet ges den största skulden [i handlingsprogrammet] till ojämlikheten människor och regioner emellan.”

Samma konkurrens som dagens centerparti håller som absolut helig i sin dans runt guldbävern, t ex:

"För att inte kväva privata initiativ ska staten i det längsta hålla sig borta från produktion. Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas. Skatter och avgifter bör hållas så låga det är möjligt. Det är av vikt att kommuner och landsting konkurrensutsätter sin verksamhet genom t.ex. entreprenad eller intraprenad för att effektivisera och förbättra sin verksamhet."

Några av de punkter CUF anno 1972 önskade åstadkomma:

”1. Sprida och fördela såväl den politiska som ekonomiska makten.
2. Sprida och fördela kapitaltillgångarna.
3. Ge de små produktions- och arbetsenheterna möjlighet att hävda sig.
4. Åstadkomma en jämn geografisk fördelning över hela landet av bostäder, arbetsplatser, resurser. […]

Internationellt
Den svenska utrikespolitiken ska vara alliansfri. Den ska bidra till skapande av jämlikhet och solidaritet. Därför ska vi avstå från militära och ekonomiska bindningar till stormaktsblock. EEC-samarbetet bör därför inte bli för intimt. Stödet till befrielserörelserna är viktigt för att skapa drägliga förhållanden i de delar av världen där förtrycket är vardag. […]

Demokrati
[…] Monarkin ska avskaffas och riksdagen i fortsättningen utse regeringschef och regering. Man konstaterar dessutom att den representativa demokratin inte är sig själv nog. Avgörande inflytande över arbete, bostäder, skola mm blir viktiga ingredienser i inflytelsekakan. […]

Ekonomisk politik och företagsdemokrati
Alla de som arbetar i ett företag ska tillsammans ha det avgörande inflytandet över företagets agerande. Samhället ska därför tillförsäkra de anställda ett avgörande inflytande i privata och statliga företag. Dessutom bör man stimulera bildandet av arbetarkooperativ. Företagsfullmäktige ska tillskapas i alla större företag så att ägare, anställda och samhälle tillsammans delar ansvaret. Samhällsinflytande över kreditgivningen genom ökat inflytande över bankerna.”

Här var en rörelse - levande, tänkande, kreativ och radikalt visionär. CUF såg tidigt den resurskris närma sig som världen idag befinner sig mitt uppe i, man såg hur lösningarna på problemen kunde spira underifrån i ett samhälle där makten ligger lokalt, inte hos ”internationella gigantföretag”. Man såg den ”liberala ekonomins” stora problem och förespråkade ekonomisk demokrati och gemensam planering som lösning, man kritiserade militariseringen och USA-imperialismen. Detta varvat med annonser för traktorer från Volvo, sparkonton i föreningssparbanken, Trygg Hansa och tidningen Land.

Att ställa dåtidens centerrörelse bredvid dagens AB center är som att bevittna offret för en zombieattack: kroppen finns kvar, men omvandlad till en behållare för en själlös muskelspasm, utan förmåga att reflektera, minnas eller göra uppror. Ett hjärndött verktyg i tjänst för det ojämlika och centralistiska kärnkraftssamhälle som dåtidens centerparti arbetade för att ersätta med en mer förnuftig ordning.