06 januari 2009

Visa ingen återhållsamhet

Min natt är långt bort från Gazas plågade gränder
det jagade fängelset under bar himmel
där vakterna i skenet av lysgranater inatt
stampar nya fotavtryck över de instängdas golv.

Min natt är lugn, lyktorna över vägen brinner stadigt
allt är förutsebart här.
Marken skälver inte av explosioner
takputsen skakar inte ner i sängen
porslinet står kvar på hyllan.
Jag sparar inget vatten
av rädsla att törsta imorgon.
Mina öron störs inte av ockupantens radiopropaganda
Jag kan bygga mitt företag
jag har aldrig oroligt undrat hur jag ska få mina varor
över koncentrationslägrets gräns.
Jag tänker inte på att fly
eller på att jag inte har någonstans att fly till.
Jag läser tidningen inatt, bläddrar till serierna
jag öppnar kylskåpet, sätter på nytt kaffe
jag läser om rymdstyrelsens framtidsplaner
nyupptäckt liv på djuphavets botten.
Jag har tid för allt
elektriciteten kommer när jag kallar på den.

Min morgon är inte som den i Gaza,
där grannar hälsar förvånat på varandra
Lättade, för ett ögonblick nästan upprymda
- Tänk att vi överlevde en natt till.
- Om Gud vill.

Jag stannar inte sedan i trappan
och frågar om blodspåren
tillhör en människa eller ett djur.

Min natt är på rätt sida om slumpens vallgravar
jag hukar inte nedanför gränsen till en våldsberoende krigsmaskin
jag funderar inte över om jag är säkrast
hos grannen till höger eller hos grannen till vänster
när fosforbomberna faller.
Jag funderar inte över från vems hus rökpelaren stiger
jag får inte blåmärken av att kasta mig under sängen
varje gång ett F16 flyger över på låg höjd
som en ren maktdemonstration.
Mina tårar blandas inte med dammet
som de trötta mödrarnas tårar
i Shifasjukhusets kaotiska korridorer.
Jag jagas inte av brist på mediciner
jag dras inte med en värk som inte kan lindras
jag väntar inte med skräcken som en snara runt hjärtat
på att opereras med en slö kirurgkniv
utan bedövning.

Mina blödande köttstumpar lindas inte in i lakan
i ett förtvivlat försök att åstadkomma inget alls
bara dölja dom för mig en sista stund.

Så stor är vår värld
jag föddes i en tryggare dimension
långt från Gaza.

Inte för att jag har förtjänat det.

Min natt är säker.
Jag har tid att läsa vad mördarnas apologeter skriver.
Inte många är oskyldiga i Gaza.
Visa ingen återhållsamhet.


Jag ska minnas deras ord så länge jag lever.
Så talar fascismen.

4 kommentarer:

kallskänkan sa...

väldigt väldigt väldigt bra

Anonym sa...

Varje dag hör vi om krig. Det var länge sedan ett krig berörde så mycket. Jag var på Jesus Christ superstar i lördags och förundrades över hur lycklig jag vara där jag var och inte på platsen för musicalen. På väg till operan samlades en demonstration. Musicalen kändes kusligt verklig. Hopplösheten är den värsta fienden säger min dotter. Kämpa på. Jag ska försöka göra det jag kan.

Anonym sa...

Ensidigt, men bra.
Det finns inga enkla förhållanden i världen, varken där eller här.

Revolution-Evolution sa...

Bra skrivet, ärligt. Humant om någonting. Nej till krig, nej till dödande av oskyldiga..