14 maj 2010

En stad utan kärnkraft

Bostadshus uppfört av byggkooperativ i Vauban, Freiburg
I förra veckan var jag på studiebesök i sydtyskland och besökte bland annat Freiburg, en stad av Malmös storlek, ofta beskriven som Europas gröna huvudstad. Det var en inspirerande upplevelse som varmt rekommenderas till alla som vill uppleva hur det kärnkraftsfria samhället ser ut i praktiken och ännu varmare rekommenderas för dem som förnekar att ett sådant samhälle går att åstadkomma.

Freiburgs strävan mot en hållbar och grön stad tar sin början med motståndskampen mot etableringen av tre kärnkraftverk i den direkta närregionen i mitten på 70-talet. Genom den gemensamma motståndskampen fick olika grupper som annars sällan möttes, syn på sina gemensamma intressen. Bönder, miljörörelser, kvinnorörelser, fackföreningar, kulturarbetare, kyrkor och politiska partier upprättade nya kopplingar och nådde insikter om det grundläggande vägval som energisystemets utformning är för varje samhälle. Samtidigt föddes ur kampen nya rörelser som Freiburger Öko-Institut, BUND (tyska avdelningen av Jordens Vänner) och tyska miljöpartiet, Die Grünen.

I Sverige förlorade den breda rörelsen av kärnkraftsmotståndare kampen om energivägvalet i folkomröstningen 1980. Här upplöstes rörelsen därefter i besvikna och uppgivna delar, dess idéer om ett annat samhälle sattes på sparlåga och Sverige valde den gråa vägen; energiintensiv, slösaktig, centralistisk, storskalig, fjärrberoende, okreativ.

Men Freiburgs invånare vann sin kamp och stoppade 1975 kärnkraftsbyggena. Den oväntade segern lämnade ett hål i regionens energiplanering, vilket, tillsammans med det medvetande om energifrågor och systemtänkande som föddes ur kampen, gav impulsen till ett radikalt omtänk kring energifrågor och samhällsplanering på kommunal nivå. 1986 antog Freiburg en plan för stadens energiförsörjning och bestämde sig för att sträva mot att bli självförsörjande på energi genom bruket av småskaliga energisystem, smarta helhetslösningar, grön teknik och en effektivare energianvändning.

Då och där, precis som nu och här, påstod kärnkraftsanhängarna att målsättningarna var orealistiska och naiva och att de skulle medföra en sänkt levnadsstandard för allmänheten.

Utvecklingen blev den rakt motsatta. Freiburg har genom sin målmedvetna strävan byggt en av Europas mest hållbara - och samtidigt mest attraktiva – städer.

I konkret verklighet demonstrerar dagens Freiburg att det inte bara är fullt möjligt att strukturera om energiförsörjningen mot lokala system, det leder också till en högre livskvalité och välfärd för majoriteten. I få Europeiska städer har jag upplevt samma omsorg om den nära miljön och om offentliga platser (också utanför de kvarter turisterna frekventerar) som i Freiburg.
Öppna dagvattenkanaler i stadskänrnan.
Särskilt intressant är att se hur mycket som vuxit ur det där första energivägvalet. Idag kommer delegationer från alla nivåer och från hela världen på besök för att studera hur Freiburg löser allt från sin intermodala kollektivtrafik baserad på låg enhetstaxa, cykel, spårvagn och bilpooler, till samhällsplanering, arkitektur, omhändertagande av dagvatten, bilfria stadsdelar, funktionsblandning, generationsblandning, demokratiskt deltagande och energiförsörjning.
Solcellsfabrik i Freiburg
En del delegationer är mest intresserade av att studera de omfattande solcelssanläggningarna (kommunen och enskilda fastihetsägare har installerat lika mycket solenergiteknik I Freiburg som hela Grekland, främst genom att utnyttja fasader och hustak), en del är intresserade av plusenergihusen som genererar mer energi än de förbrukar. Andra tittar på utsmyckningen av det offentliga rummet, de små kanalerna med rinnande vatten i stadskärnans gator, eller de många flerbostadshusen som byggts av de byggkooperativa sammanslutningarna (en idé som nu börjat sprida sig till Sverige).
Kontorshus med fasader klädda av solceller.
I grund och botten reser alla dessa delegationer för att titta på hur ett kärnkraftsfritt samhälle - byggt på framgångsrikt kärnkraftsmotstånd - ser ut.

Att Freiburg finns i Europas hjärta är viktigt, eftersom inga argument är mäktigare än exemplets makt. I Freiburg finns inte bara en idé om ett annat samhälle, av idéns motståndare enkelt avfärdad som "naiv" så länge som det bara är en idé, här finns en konkret verklighet som demonstrerar att idén fungerar. Och att den är överlägset attraktiv.
Bostadshus i Vauban
Trots det kommer kärnkraftsanhängarna fortsätta att argumentera som om den här verkligheten inte existerade. Likt moderaternas energitalesperson Anna Kinberg Batra i P1-morgon förra veckan, som torgförde den slitna myten om att alternativa energikällor visserligen är en fin tanke men omöjliga i praktiken:
"Om man tittar på vindkraften så skulle till och med dom optimistiska prognoserna leda till att den kan ersätta kanske en trettionde-del av kärnkraften. Var ska ni få de andra tjugonio trettionde-delarna ifrån?" (citerad av Lasse Karlsson)
Samtidigt som Anna Kinberg Batra påstår detta med en tvärsäkerhet som endast finns hos politiker som vet att de ljuger, så har Tyskland byggt ut sin vindkraftsproduktion till 40 TWh (slutproduktionen 2008), motsvarande 7,5 % av den tyska nettoförbrukningen av el och motsvarande 65 % av den el som svenska kärnkraftsverk producerade samma år (61,3 TWh). Detta på en yta mindre än Sveriges, med större befolkning och med sämre vindförhållanden.

Den tyska utbyggnaden har till större delen ägt rum under de senaste 10 åren, kapaciteten har ökat med nästan 1000% sedan 1998, buren av offensiva lagstiftningsåtgärder och statliga program. Det går, bevisligen, att bygga ut alternativa energislag och det går att göra det fort. Det enda som krävs är att vi, som i Freiburg, bestämmer oss för att välja en annan väg.

Riksdagen har chansen att öppna eller stänga dörren i juni.

7 kommentarer:

Michael Karnerfors sa...

Vad får staden sin energi ifrån? Säger du att det bara är sol och vind så vet jag att du ljuger. Vad får de energin ifrån?

Lantzelot sa...

På länken http://www.solarregion.freiburg.de/solarregion/freiburg_solar_city.php
finns följande information:

"Solar PV and other renewables still only provide 2% of the power that Freiburg needs. The city generates 50% of its electricity from natural gas CHP plants, and the rest is imported, including 30% from nuclear. Freiburg's goal is to decrease nuclear's influence, and increase the energy from renewables to 10% by 2010. This can not be achieved by PV, so the city is looking at obtaining more energy from biomass from Black Forest woodchips, and from wind power, which is generating a very heated debate, due to concerns that the turbines will spoil the Black Forest scenery."

Dessa uppgifter är dock från 2003 så det bör ha hänt en del. Erik, har du uppdaterade siffror tillgängliga? Kärnkraftfri är en sak, kol- och naturgasfri är en annan. Klarar de både och?

Erik Berg sa...

Michael: du missar poängen. Men tack för att du förvarnar mig om att jag skulle ljuga om jag fick för mig att hitta på en uppgift.

Jag påstår inte att Freiburg inte använder någon kärnkraftsel, däremot är staden ett talande och tydligt exempel både på att det går att säga nej till kärnkraft och på den mångfald av lösningar som börjar växa fram i det ögonblick man bestämmer sig för att röra sig i en annan riktning än kärnkraftens. De förnyelsebara energikällorna och energieffektivitet genomsyrar hela staden och all planering. Naturligtvis är Freiburg en del av Tyskland och är uppkopplat på de tyska elnätet, så oundvikligen får man el både från kärnkraftverk, gas och kol. Freiburg har en lång väg kvar, men de har kommit mycket längre än vad vi och de flesta andra har gjort.

Angående solenergikapaciteten så var den installerade effekten solceller i slutet på 2009 15MW och solvärmepanelerna täckte 15 000 kvadratmeter, vilket kan jämföras med 2,3MW effekt och 8560 kvm solvärmepaneler år 2003 som Lantzelot refererade. Utbyggnaden pågår och går fort. Men minst lika intressant som satsningarna på solenergi är arbetet med högre energieffektivitet, energieffektiva transportsystem och energieffektivt byggande som passivhus och plusenergihus. I stadsdelen Vauban med drygt 5000 invånare är mer än 40% av bebyggelsen passivhus. I det ännu större området Riesfield är det något liknande. I Göteborg kan mängden lika energisnåla byggnader fortfarande räknas på ena handens fingrar.

Michael Karnerfors sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Michael Karnerfors sa...

Erik... det jag hänger upp mig på är passager som dessa:

Det var en inspirerande upplevelse som varmt rekommenderas till alla som vill uppleva hur det kärnkraftsfria samhället ser ut i praktiken och ännu varmare rekommenderas för dem som förnekar att ett sådant samhälle går att åstadkomma.

...och...

Då och där, precis som nu och här, påstod kärnkraftsanhängarna att målsättningarna var orealistiska och naiva och att de skulle medföra en sänkt levnadsstandard för allmänheten.

...och...

I konkret verklighet demonstrerar dagens Freiburg att det inte bara är fullt möjligt att strukturera om energiförsörjningen mot lokala system...

...men sedan visar det sig när man granskar vad staden får sin energi ifrån så kommer 2% från förnybart, 50% från gas, 30% från kärnkraft och förmodligen finns en hel del kol med i de kvarvarande 18% också.

Då klingar de här förklemande styckena där du försöker kasta skit på kärnkraften och oss kärnkraftskramare rätt tomt, eller vad tycker du?

Under tiden sitter vi här i Sverige och har Europas, kanske världens, grönaste el efter Norge och Island, med rekordlåga koldioxidutsläpp på 3 g/kWh från kärnkraften och 5 g/kWh från vattenkraften, detta medan gaskraft - som Freiburg använder till 50% - släpper ut någonstns mellan 500 och 1000 g/kWh.

Överlag tycker jag det är skitlöjligt att hacka på kränkraften när det är de fossila bränslena som tveklöst är den största skurken i alla kategorier. Om man så behöver kicka igång 500 MW reservkraft gas i Sverige... en enda dag... så motsvarar det ett helt år i utsläpp från Ringhals 1.

Så för f-n... ge er på det som faktiskt skitar ned och lämna kärnkraften i fred tills dess att det fossila är borta först!

Lantzelot sa...

Erik skrev: "I Göteborg kan mängden lika energisnåla byggnader fortfarande räknas på ena handens fingrar."

I Göteborg hade man för två år sedan en utställningslokal nära operahuset (Älvrummet?), den innehöll bland annat en stor modell av utbyggnadsplanerna kring Göta Älv, vet inte om den finns kvar. Hursomhelst reagerade jag på att man slog sig för bröstet för att omkring 10% av de nya bostäderna kring Eriksbergsvarvet var lågenergihus. Jag kan inte byggbranschen, men borde man inte kunna kräva att vi kommit längre än att 10% lågenergihus ses som något anmärkningsvärt? I mitt tycke borde lågenergihus vara minimikrav för alla nybyggen. Så visst finns det massor att göra, och Freiburg kan vi säkert lära oss en hel del från, det verkar vara en intressant stad.

Men liksom Karnerfors finner jag rader som
"I grund och botten reser alla dessa delegationer för att titta på hur ett kärnkraftsfritt samhälle [...] ser ut."
vara väldigt märkliga när data visar något annat och man dessutom är så långt ifrån en rejäl reduktion av fossila energikällor. Att man inte kommit längre på 24 år, trots en uttalad vilja, radikala omtänk och storslagna planer på självförsörjning, är också det den storskaliga kärnkraftens fel?

Lantzelot sa...

Erik, Samsö i Danmark tycks ha nått mycket längre än Freiburg, se exempelvis:
http://knowledge.allianz.com/en/globalissues/energy_co2/renewable_energy/wind_power_samso_island_energy_revolution.html

Nettoresultatet är imponerande (även om det är en logisk tankevurpa, tänk om varje kommun i Norrland ägde vattenkraftverken inom kommungränserna, de borde då också kunna räkna negativa CO2-utsläpp för sin befolkning), men inte ens Samsöborna tycks kunna säga nej till kolkraft som reglerkraft till vinden.