Never miss a good opportunity

Apotekets förre vd, Arne Björnberg kommer inom kort att börja förmedla receptbelagda läkemedel till svenska patienter och landsting via sitt privata företag Poteket. Därmed får Meg Tivéus någon att prata visioner med i den snabba karriärhissen upp till den privata sektorns vinstmöjligheter och lönenivåer. Hoppas de får några trevliga år i de fina rummen innan samvetssynapserna bränner till.

Skönt flow i Amsterdam

Spännande saker diskuteras med jämna mellanrum i Amsterdam. Konferens på hyper(post-)moderna temat "Flow" (med den lite längre underrubriken "The design challenge of pervasive computing") organiserad av Doors of Perception. Visserligen från 2002, men lika spännande idag. Konferensrapporten är värd lite tid, t ex de här filmsnuttarna.

Klart läsvärd är, som vanligt, Bruce Sterling (finns i ännu större doser här). Ett annat intressant anförande hölls av Milanbaserade designprofessorn Ezio Manzini, som, appropå begreppet flow lyfte fram betydelsen av långsamma flöden.

Talking about flows, for some strange reason, people usually are talking about fast global flows. But flows are not only fast, and global. They are also local, and slow. And slowness is fundamental. If we loose the idea of slow flow, we lose the idea of quality, for sure.

Jag kan inte instämma mer. Allt fast förflyktigas inte. De fasta, fysiskt och kulturellt förankrade punkterna är fortfarande platser där kvalité och värden som, typ, jämlikhet, förankring, sammanhang och mening kan växa på ett helt annat sätt än vad som någonsin kan ske i flygplatskorridorerna och informationssprawlen. Hamnar de långsamma flödena utanför historien begår vi ett ödesdigert misstag.

Ezio Manzini talade också om ett annat aktuellt ämne, rädslans dominerande inflytande över nutida arkitektur, planering och politik med en relevant reflektion:

Maybe, at this moment, we have a good reason to be scared, Because there is somebody who is probably going to start a war. I am afraid of something - which is by the way not really the terrorists, but more the anti-terrorists.

Lite off-topic i i förhållande till konferensens huvudtema. Mer i linje med det är JC Herz om Multiplayerspel och dessas förhållande till och inverkan på kulturella och tekniska innovationer. CAD-gurun Malcolm McCullough ett och annat att säga om likheterna mellan digital och fysisk arkitektur. Bortom de glansiga magasinen är det fortfarande det praktiska och vardagliga användandet som måste stå i centrum för designansträngningarna:

The more that context informs pervasive computing, the more it all seems like architecture. Information technology, like buildings before it, has become social infrastructure. This is quiet architecture, which does not compete for eyeballs but instead is experienced habitually, in a state of distraction.

Avgiftsfri kollektivtrafik bättre för Göteborg

Insändare till GP 2/2

Borgaralliansen deklarerade i GP 1/2 att man är emot trängselvgifter i Göteborg. Modigt att göra det samma dag som invektion och avgaser gjort stadsluften livsfarlig att andas.

Borgarna presenterar några få tandlösa och till intet förpliktigande förslag för att ”förbättra kollektivtrafikens image” genom att ”bedriva omfattande reklam- och informationskampanjer”.

Men i första hand vill man slå vakt om massbilismen. För de fattiga småbarnsmammornas skull.Borgarna skriver att en trängselavgift framförallt skulle slå mot ”kvinnor med låg inkomst och med barn som måste ha bilen för att komma till sina arbeten.” Förutom ett lustigt syftningsfel så är påståendet också ett pinsamt försök att blanda bort korten. 70% av bilisterna i Sverige är män, en trängselavgift skulle framförallt betalas av män.

Är borgarna uppriktiga i sin omsorg om lågavlönade småbarnsmammor och andra ekonomiskt pressade grupper, som ungdomar och pensionärer, så vore den verkligt verkningsfulla åtgärden att genomföra en nolltaxa på kollektivtrafiken. Orealistiskt? Inte alls! Då landstingspolitiker i Stockholm räknade på saken kom man fram till att avgiftsfri kollektivtrafik kan genomföras med en skattehöjning på 1,24 kronor. Alla inkomstgrupper med en månadsinkomst på mindre än 40 000 kronor skulle gynnas, även om man inte åker kollektivt dagligen.

Det som länge varit vardag framstår ofta som självklart och givet. Men att vi betalar buss och spårvagn via avgifter medan bilismens väg-, miljö-, och trafikskadekostnader betalas via skatten, det är ingen naturlag. Det är bara gammal dålig klasspolitik, en institutionaliserad kriminalitet. Idag subventionerar vi bussresenärer via vår skattsedel bilisternas framfart.

En verkligt offensiv trafikpolitik för Göteborg vore att via skatten göra kollektivtrafiken till den generella och avgiftsfria transportlösningen för alla Göteborgare. Det är också först då, när kollektivtrafiken blir en generell nyttighet, när vi alla regelbundet möts på bussen, som det blir omöjligt att fortsätta köra över kollektivtrafikanterna med en underdimensionerad kapacitet. Bättre än alla reklamkampanjer i världen.

Mauds känsla för den offentliga sektorn

"Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att..."

Häromdagen gav Maud Olofsson en liten lektion i ekonomisk teori från riksdagens talarstol.

Det visar sig att i Maud Olofssons ekonomiskola så måste den offentliga sektorn ”försörjas” av den privata. I en attack på vänsterpartiets målsättning att skapa 200 000 nya offentliga jobb, säger Maud Olofsson att vänsterns satsningar på den offentliga sektorn är omöjliga, eftersom, direkt citerat ur kammarens protokoll:

Alla vi andra tror ju att det börjar med den privata sektorn där vi producerar varor och tjänster som vi säljer utomlands och får inkomster och där människor är anställda och kan betala skatt, och sedan kan man då betala den offentliga sektorn.

Vad innebär det? Tror Maud att ekonomiska värden bara skapas inom den privata produktionen? Är inte arbetstimmarna inom den offentliga sektorn också värdeskapande? Tror Maud att det bara är den produktion som går iväg utomlands som skapar värde? Påståendet att ”det börjar” med den privata sektorn som ska ”betala den offentliga sektorn” är värt att ta fasta på.

För, som Lars Ohly säger i sin replik, så börjar tillväxten varken i den privata eller den offentliga sektorn.

Sambandet finns inte bara åt det ena hållet. Vilket stort svenskt företag hade kunnat utvecklas utan offentliga investeringar, utan stora statliga investeringar i vägar, järnvägar, telekommunikationer? Förutsättningar för företagen har byggts upp av oss gemensamt.

Ekonomisk utveckling börjar alltid med att människor arbetar och producerar varor och tjänster. Oavsett om det är i privat eller offentlig regi. Arbete skapar värde. Arbetslöshet är slöseri. Det är inte så att den privata sektorn måste växa för att betala den offentliga, det är en i alla avseenden fullkomligt bisarr missuppfattning som uppenbarligen florerar på högsta politisk nivå. Skrämmande!

Huruvida vi under kommande mandatperiod skall lägga mer av vår arbetstid i den offentliga sektorn, t ex produktion av sjukvård, utbildning och infrastruktur, eller i den privata, t ex produktion av motorbåtar, vodka och reklamfilmer, det är helt och hållet ett ideologiskt val. I båda fallen skapas ekonomiska värden, men med fundamentalt olika fördelningsprofil.

Den alltmer digitala verkligheten

"Nästa generations" (ahh... det låter bra att säga det) kopplingar mellan datahantering, digital design och den fysiska världen uppenbarar sig på allt fler vis. Ett av många tecken i tiden - och dessutom en extremt rolig leksak - är möjligheten att provbygga LEGO-modeller via en programvara som finns att ladda ner från LEGO:s webbplats. När man snickrat färdigt på sin modell med sina virtuella legobitar kan man klicka på en ikon i programmet och får då en kostnadsberäkning på vad det skulle kosta att beställa bitarna i fråga från LEGO. Önskar man sedan bygga modellen i verkligheten får man bitarna levererade hem med posten i en låda, helt baserat på hur man utformat modellen i programmet. Kul och innovativt. Och slår vakt om LEGO:s essens - möjligheten att manipulera leksaken och använda sin egen kreativa fantasi till att omforma designen. Ett tag känndes det som om de vanliga två till åttabitarna var påväg att mer eller mindre ersättas med idel specialbitar. Här är det back to LEGO:s basic.

Ett annat bara sådär vardagssmart användande av teknologi och data i vardagen är de här nya papperskorgarna som börjat placeras ut runt om i New York.

Med hjälp av en solcellspanel drivs en motor som regelbundet pressar samman skräpet i papperskorgen, vilket gör att antalet tömningstillfällen kan minskas med - enligt uppgift - upp till 75%. Därtill innehåller apparaten en sensor som automatiskt skickar ett meddelande till gatukontoret när det är fullt och dags för tömning. Smarta grejer.

Överbud eller nödvändighet

Centerns valjeep i diket. Så tråkigt.

Riksdagens Utredningstjänst har på uppdrag av centerpartiet beräknat vad målsättningarna i vänsterpartiets valplattform skulle kosta statskassan. Smickrande att centerpartiet ägnar vänsterns valplattform sådant intresse!

RUT uppskattade kostnaden till mellan 86 – 136 miljarder kronor. Detta över en fyraårig mandatperiod vilket skulle göra mellan 22 – 34 miljarder om året i ökade utgifter för statskassan. Centerpartiets ekonomiske talseman Roger Tiefensee kräver nu i en interpellation till Pär Nuder en förklaring på hur en socialdemokratisk regering skulle klara vänsterkraven.

Roger Tiefensee, det är mycket enkelt! Bara det senaste året hade Sverige aktieutdelningar på 170 miljarder kronor. Pengar som till större delen läggs på hög (eller på jaguarer, strandvillor och lyxbåtar) hos de förmögna, den femtedel av befolkningen som överhuvudtaget äger aktier. Sett över den fyraårsperiod som vänsterpartiets valplattform gäller för talar vi alltså om aktieutdelningar på omkring 700 miljarder kronor.

Om så hela den statliga utgiftsökningen plockades in genom en skatt på aktievinster så skulle mer än 85% finnas kvar till aktieägarna att förlusta sig med. Många krokodilskinnsstövlar blir det.

Det är alltså inga omöjliga krav i vänsterns valplattform. De reformer vänsterpartiet går till val på är bland annat 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn, sex timmars arbetsdag för alla, avskaffad karensdag i sjukförsäkringen, 20 000 nya lägenheter, renovering av 65 000 hyreslägenheter, höjda studiemedel, högkostnadsskydd även i tandvården och återställande av prisbasbeloppet.

Centerpartiet kan kalla det valfläsk hur mycket det vill, faktum är att det handlar om självklara och nödvändiga reformer, som fått vänta alldeles för länge. Den offentliga sektorn har rustats ned för att uppfylla konvergensvillkoren till en myntunion vi beslutat att inte gå med i. De förlorade åren skall tas igen, kvalitén skall återställas och arbetslösheten utplånas. Så enkelt är det.

Årets 3 mest förtigna nyheter i svenska medier

Voila. En nyårssammanfattning av 3 av årets mest grovt förtigna nyheter i svenska medier under det härliga 2005.

1. Vänstern vann i Tyska valet. Tillsammans fick det rödgröna blocket, Socialdemokratin och vänstern till vänster om socialdemokratin en förkrossande majoritet av rösterna. Men svenska media nämnde knappt vänsterns framgångar med ett enda jävla ord, istället skrev man om ett ”politiskt maktvakuum” när det blev ”jämt lopp”. Med skygglappar på skall världen skildras.

2. Iraks nya konstitution är ett brott mot internationell lag. Konstitutionen i ett land får inte ändras under ockupation, sist jag tittade var Irak ockuperat. Och det var jänkarna som lämnade över ett istortsett färdigt konstitutionsförslag till marionettregeringen. Svenska medier skrev om folkomröstningen som om ockupationen inte existerade. SvD hade en helsida om folkomröstningen den 16 oktober utan att överhuvudtaget nämna USA.

3. Svenska aktieutdelningar gav under första halvåret 80 miljarder kronor till de 20% av befolkningen som äger aktier. (Under helåret blev aktieutdelningarna 170 miljarder). En investering på 80 miljarder om året skulle enligt FN räcka till att ge alla människor tillgång till rent vatten, vilket skulle rädda 4000 liv om dagen. Användes en fjärdel av de privata svenska aktieutdelningarna under ett helår till att förstärka den offentliga sektorn kunde vänsterns målsättning om 200 000 nya offentliga jobb genomföras direkt.

En ensam mamma drömmer att hon återvänder

Tillslut
sveper natten sin amnesi
över hjorden

det var flera timmar sen nu
som klotet vände andra kinden till.

Ännu några timmar
skall rymdkylan tillåtas att dallra in
mellan betongpupporna,
sen tänder gatukontoret åter solen i öster
och radiostationerna sparkar igång
penningfloden.

Men nu är klockan tolv
det har ringt länge i lägenheten under
en flicka skrek på gården efter sina försvunna bröder
Balkongernas paraboler vända mot arabiska sateliter
vår förorts uttorkade ögon.

Lastbilschauförerna drar med fyllda segel mot söder
de kör på ryggradsreflexer, tänker halvfulla bensintankar.

En ensam mamma drömmer att hon återvänder
lägger armen om en flicka utan bröder
hon viskar namnet på en stad med hundar
en stad med dammiga gator och olivträdslundar
hon blundar, hon blundar hårdare
när TV:n släpper bomber över gatorna
strax före klockan ett.

Människan tänker inte sova inatt heller
under himlahöjden skall hon dröja och minnas
innan hon faller ner i djupen.

Apollon

Israel är nyhet för vintern 2006 i Apollo-katalogen. How very nice.

Har du också aktier?

SCB sammanställer årligen statistik över aktieägandet. Sedan 2002 har andelen aktieägare i befolkningen minskat med 0,9 procentenheter, till 21,7 procent i december 2004 jämfört med 22,6 procent i december 2002. [...] Värdet på den genomsnittliga medelportföljen steg med 11 procent från 172 000 kronor i juni 2004 till 191 000 kronor i december 2004. Ökningen från december 2002 är hela 63 procent. Det kan även noteras att männens portfölj har ökat mer i värde än kvinnornas. I december 2002 var den genomsnittliga portföljen för män 138 000 kronor och motsvarande portfölj för kvinnorna var 88 000 kronor. I december 2004 hade männens genomsnittliga portfölj ökat med 66 procent till 230 000 kronor medan kvinnornas genomsnittliga portfölj ökat med 55 procent till 137 000 kronor. Medianportföljen var oförändrad jämfört med första halvåret 2004 och ligger därmed kvar på 17 000 kronor.

Mina favoritaktier just nu: Ångpanneföreningen, Scribona och Active Capital AB. Imorgon kan det vara någon annan.