Fy fan för denna fred

Lika nedtonad som alltid var FN:s generalsekreterare Kofi Annan i en BBC-intervju förra året, då han närmast i förbigående konstaterade att den USA-ledda invasionen av Irak måste definieras som ett olagligt anfallskrig.

Det innebär egentligen ingenting mindre än att Bush och Blair borde ställas inför rätta för brott mot mänskligheten. Ända sedan Nurembergrättegångarna i Tyskland 1946 har anfallskrig definierats som det yttersta internationella brottet, som det konstateras i ett av domsluten:

“To initiate a war of aggression, therefore, is not only an international crime; it is the supreme international crime differing only from other war crimes in that it contains within itself the accumulated evil of the whole.” (Läs mer exempelvis här)

Även den svenska regeringen har uttalat att Irakkriget var olagligt. Efter invasionen skrev regeringen att ”USA och dess allierade attackerar Irak utan FN-mandat och bryter därmed mot folkrätten”.

Från högsta diplomatisk nivå och neråt är det idag allmänt erkänt att invasionen av Irak var olaglig. Det handlar alltså om vad som definieras som det yttersta brottet. Ändå utkrävs inget ansvar.

Inga krav på att ställa de ansvariga inför internationella krigsmålsdomstolen i Haag, har formulerats av den svenska regeringen eller någon annan europeisk regering.

När Hugo Chavez den 15 september i år påpekade att FN:s högkvarter bör flytta från ett land ”som inte respekterar de resolutioner som antas i FN:s generalförsamling” , så var Göran Perssons enda kommentar att ”det är ingen som på allvar tror att Chavez har någonting att erbjuda.”

Nå, vad har Göran Persson själv att erbjuda i form av konsekvent handling? När han nu trots allt en gång har erkännt att kriget var illegalt, vad gör han för att markera sin ståndpunkt gentemot brottslingarna?

Han fortsätter umgås med dom, det jävla aset.

Det väcker en del frågor om Göran Perssons karaktär: vad skulle vår statsminister göra om han blev vittne till en grov misshandel? Rycka på axlarna och säga: ja, det där är ju hemskt olagligt, usch. De där busgrabbarna kanske vill hänga med ut på en öl när de är klara?

Brottslingarna – skyldiga till ”det yttersta brottet” – går fortfarande fria. Trots att brottet är allmänt erkänt. De åker på statsbesök och flinar ikapp med journalister och med andra statschefer. De äter gott. De sover mjukt.

Det som gör det möjligt för dem att undslippa att ställas till svars är ett avancerat kollektivt krumbuktnummer, värdigt 1984, som går ut på att hela tiden anpassa språket för att dölja verkligheten.

Krig är rena julafton för språkförnyelse! De senaste åren har begrepp som är centrala för vår förståelse av världen idag, såsom folkrätt, tortyr, terrorism, självförsvar och massförstörelsevapen ett efter ett kavat ner i den semantiska ravin där de allierades konvojer rullar fram.

Ja till och med begreppet ”krig” har omdefinierats. För själva kriget i Irak deklararade Bush för avslutat för två år sedan. Då som nu svaldes den språkliga krumbukten direkt av medierna: SVT:s mellanösternkorrespondent Bengt Norborg kisade coolt mot kameran från Amman och sa att ”nu återstod bara upprensningsaktioner”. Efter att kriget upphört ökade amerikanarna sin truppstyrka i Irak. Antalet döda på båda sidor är mångdubbelt fler efter att kriget tog slut än då det pågick. Antalet civila dödsoffer fortsätter att växa.

Man förklarade inte kriget avslutat för att man själva trodde på det. Man gjorde det för att kunna stänga det olagliga kapitel som man inte kunde köpa världens stöd för, det kapitel som allmänt erkänts som ett brott. Därmed kunde man istället inleda ett nytt kapitel och bredda stödet: den utländska närvaron i Irak är inte längre en invasion, den är fredsbevarande. De allierade styrkorna är i landet för att garantera fred, säkerhet och demokrati.

Trots att kriget i verkligheten fortfarande pågår har amerikanarna forcerat igenom ”val” för att tillsätta en marionettregering. Rösterna har man för säkerhets skull räknat inne på sitt eget högkvarter.

Den här i grunden enbart semantiska övningen öppnade möjligheten för t ex Sveriges utrikesminister Laila Freivalds att utropa att ”ockupationsstyret av landet upphör.”

Vilket det förstås inte har gjort. Men genom att köpa den föreställningen så slipper Laila Freivalds bråka med sina ministerkollegor från Storbritannien och USA om den tråkiga händelsen som föregick krigsslutet. Alltså det olagliga anfallskriget.
”Låt oss nu titta framåt istället!”

Den språkliga förnyelsen har också, som sagt, svept fram genom vapenarsenalen. De massförstörelsevapen och kemiska vapen som skulle finnas i Irak har inte frambringats ännu. Däremot hade USA med sig egna kemiska vapen som man använde i bland annat Fallujah. Skillnaden är att när amerikanarna själva använde vapnen så kallas de inte längre för kemiska. När Pentagon tillslut tvingades erkänna användandet av Vit Fosfor i Fallujah, hävdade man att det var ett konventionellt vapen:

“It's part of our conventional-weapons inventory and we use it like we use any other conventional weapon“

Nå, ursäkta, men i er egen online-databas, GulfLink, som samlar underrättelsedokument från Gulfkriget, beskrivs Vit Fosfor otaliga gånger just som ett kemiskt vapen, ett av dem som Saddam hade i sin kemiska arsenal.

Språkets successiva urholkning och det faktum att brottslingarna fortfarande sitter kvar vid makten, att ingen kräver dem inför rätta, vittnar om vilket offantligt torn av lögner vår så kallade civilisation sitter på.

”Jag tror att det vore en god idé” sade Mahatma Gandhi då han en gång fick frågan om vad han tyckte om västerländsk civilisation.

Det är inte utan att man kan hålla med honom.

Fy fan för denna fred och denna värld av lögner.