Trygghet och säkerhet är två begrepp som befinner sig i en komplicerad relation till varandra. Ofta nämns de i samma mening, som om de vore två sidor av samma sak, men sanningen är att den upplevda och faktiska tryggheten i en stad mycket väl kan minska i takt med att säkerhetsåtgärderna ökar.
Övervakningssystem, vaktbolag och grindsamhällen är säkerhetslösningar som växer fram i samhällen där det sociala kontraktet rämnat, de skapar zoner av relativ trygghet men utanför zonerna ökar istället känslan av otrygghet. I ett jämlikt, samhälle behövs å andra sidan inte de extra säkerhetssystemen, där finns tryggheten inbäddad i respekten mellan människor. Efterfrågan på särlösningar kan ses som en måttstock på tillståndet för jämlikheten.
I takt med att den kollektiva tryggheten i samhället eroderat, då stat och kommuner släppt ambitionen att åstadkomma en social utjämning och upprätthålla en grundtrygghet, så har kraven på individuella säkerhetslösningar vuxit. Bland de som har råd. Sedan den 11 september 2001 har trenden accelererat än hastigare i hela världen och de privata säkerhetsföretagen får mer och mer att göra, övertar bit för bit vad som en gång hörde till det gemensammas domäner.
I allt fler svenska bostadsområden, bland annat mitt eget, Backa i Göteborg, patrullerar idag privata vaktbolag anlitade av de boende för att komplettera polisen. LO-tidningen skriver (2001):
"När polisens resurser inte längre räcker till står vaktbolagen redo att ta över. Numer överstiger antalet väktare (18 000) antalet poliser (16 000) i landet. [...] Securitas använder ordet portvakt i sin marknadsföring när de beskriver bomiljöväktarrollen. Huvudsyftet är att skapa trygghet, en närvarokänsla som avskräcker brottslingar och uteliggare från områdena." (Nicklasson, LO-tidningen 2001-10-26)Ett hastigt växande fenomen i USA, men även i någon mån i Sverige, är Grindsamhällen - Gated Communties.
Gated Communities är egentligen ett samlingsnamn på ett flertal olika utvecklingstendenser inom områdesplanering, som framförallt har nått brett genomslag i USA, Sydamerika, Israel, och Sydafrika. Enkelt definierat som ett bostadsområde som genom invånarnas eget val är avskärmat från omgivningen med hjälp av murar, stängsel eller någon annan typ av fysiskt hinder.
De amerikanska forskarna Blakely och Snyder presenterar tre olika typer av Gated Communities, med delvis olika karaktär och olika målgrupper. Gemensamt för de två första kategorierna är att de vänder sig till de köpstarka bostadskonsumenterna och att de nästan alltid betonar homogenitet och säkerhet som viktiga säljargument, gemensamt för alla tre kategorierna är att de med olika metoder försvårar för utomstående att komma in i området:
Vid en internationell utblick är det tydligt att Gated Communities framförallt hittar en marknad (alltså: det finns en efterfrågan) i de samhällen som i övrigt är osäkra och segregerade.
I ett av sydamerikas mest extrema klassamhällen, Brasilien, kallas den mest spridda formen av Gated Community för "condomínio fechado" (slutet bostadsområde). En Condominio Fechado kan vara en egen liten stad i staden med egen infrastruktur, egen reservelförsörjning, renhållning och vaktsystem. En del har egna skolor så att barnen överhuvudtaget, under hela sin uppväxt, inte behöver röra sig utanför murarna.
Avskärmningen har tillkommit som en säkerhetsåtgärd, men den är även en statusmarkör, som Bryan Finoki skriver:
I remember when I was in San Jose, Costa Rica, a couple of years ago, I remarked on the intense security fences which encaged nearly every house in every middle class neighborhood in the capital (which gave the appearance of a high degree of crime in the area), and someone told me that it wasn't for the fear of crime or break-in's (San Jose is actually a pretty safe place), but the crazy household bars and garage cages were more so for pure status symbol, as if to suggest there was much value inside the house worthy of being robbed; a sort of psuedo-elitism in the form of an ugly and manacing military urbanism.I Sverige har vi inga renodlade Gated Communities, ännu, men de senaste åren har nya villaområden uppförda i städernas utkanter, uppvisat vissa likheter med amerikanska Gated Communities, i fråga om avskildhet, homogenitet i befolkningssammansättningen och självvald isolering. Utvecklingen av livsstilsområden - som "golfsamhällen" - och kategoriboenden - "seniorstäder" - kan också ses som ett första steg mot verkliga Gated Communities.
I USA har boendekonceptet nått stort genomslag bland de välbärgade, år 2000 bodde åtta miljoner amerikaner i Gated Communities. I Sverige betraktas det fortfarande med viss misstänksamhet att vilja uppföra uttalat socioekonomiskt homogena bostadsområden.
Om man söker på "Gated Community" får man närmare 2,5 miljoner träffar, varav de flesta leder till amerikanska sidor som saluför Gated Communities, utan den skammens rodnad som ännu drabbar den som öppet vill saluföra grindsamhällen i Sverige. Se till exempel här.
Vad finns då att uppröras över i detta? De boende i ett Gated Community väljer själva sin isolering och håller sig på sin kant. Gott så?
Den överhängande risken med gated communities är, med Lina Martinssons ord, att "samhället innanför murarna blir det enda samhälle de boende anser värt att kämpa för." (Martinson (2000): Gated communities - framtidens boende?)
Innanför murarna till Brasiliens många Condominio Fechados prunknar blomsterplanteringarna runt de glittrande fontänerna i den stilla sommaren medan de desperata gängkrigen rasar i favelorna bara några kvarter bort. I Israel är verkligheten i de välbevakade bosättningarna en annan än vid de ändlösa vägspärrarna på de ockuperade palestinska territorierna. Så delas samhället i två och därmed också prioriteringarna, omsorgerna och uppfattningen av verkligheten.
Avskärmade bostadsområden kan vara början på slutet för idén om det gemensamma samhället.
Och tryggare blir ingen av oss i det långa loppet, varken innanför eller utanför murarna. Den enda bestående pålitliga formen av trygghet finns i ett jämlikt samhälle. Ganska väl formulerat i Star Trek: Alla måste vara trygga, eller så kan ingen vara trygg.
Inlägg
6 kommentarer:
Har själv som tonåring bott tidvis i en sk compound i Saudi Arabien. Det var ett muromgärdat område bara för skadinavier som jobbade på samma företag.
På sätt och vis var det skönt att innanför murarna rådde skandinavisk mentalitet så man slapp ta på sig abaya och slöja när man steg utanför sin egen port och skulle häls på en kompis. Men samtidigt är det utan tvekan en av anledningarna till varför jag aldrig lärde mig mer än några ord arabiska.
Jag kommer ihåg att det var ett himla liv bland alla på compunderna när det uppdagades att islamisiska extremister hade tagit sig in på en amerikansk compound och filmat för att kunna planera eventuella terrorist attentat mot de boende. Kanske hade lite av den rädslan och hatet som visades från båda sidor kunnat undvikas om vi inte hade bott segregerade. Nu var ju compounderna områden för suspekt västerländskt leverne i vissa extremisters ögon trots att de själva levde i isolerade familjeenklaver.
När jag var på smekmånad i Mexico såg jag även exempel enligt den sydamerikanska modellen där man markerar överklass genom att omgärda sig med murar och hinder.
Vi bodde hos en god vän vars familj hade oöppningsbara galler för precis varenda fönster och man var tvungen att ha nyckel för att ta sig ut ur huset. Deras säkerhetstänkade hade nått sådanna orimliga proportioner att i händelse av brand vid den enda utgången skulle det vara omöjligt för dem att ta sig ut ur huset.
Och detta var i ett väldigt lugnt villa område.
För övrigt vill jag säga att jag uppskattar att läsa dina tankar om arkitektur och samhällsbyggande. Börjar själv Arkitektutbildningen på Chalmers i höst. :)
Tack för kommentaren och utblicken!
Samma felriktade säkerhetstänkande som du skildrade från mexiko gör sig ju gällande i hela det moderna samhället: vi har omfattande övervakning- och säkerhetslösningar för att hindra terrorister vars skador motsvarar en promille av de som dör till följd av rökning eller de som dör i naturkatastrofer, översvämningar, regn, stormar, orsakade av klimatförändringar.
Vi har byggt ett globalt hus, precis som det i mexiko, som är omöjligt att ta sig ut ur när den verkliga katastrofen inträffar.
Tänkte på samma rädsla, att inte vara trygg i det offentliga rummet, när jag läste om den här tragedin. Antagligen vågade hon inte lämna fönstren öppna av rädsla för att få barnen kidnappade eller bilen stulen...
Osäkerheten i mellanrummet mellan enklaverna skördar sina offer.
...Och lycka till i höst!
Det moderna säkerhetstänkandet (speciellt på flygplatser) är helt absurt.
Som privatperson får jag knappt ta med mig en synål genom säkerhets checkpoints, men väl inne på taxfree området hittar man femtioelva saker som tom jag kan komma på att jag kan skada folk med. Tex metallbestick och knivar för biffar, glasflaskor, metallpennor, osv. Såg en brytbladskniv ligga framme i en affär senast jag flög.
Det visar ju bara hur löjligt det är att man inte ens får ta med sig en vattenflaska in.
Fick höra av en vän i USA att en bekant till henne som flög från Seattle till LA hade fått visa att hon hade "intention to knit" innan hon fick ta med bambu stickor att sticka med.
Länken funkar inte, men jag tror jag vet vad du menar. Det är så tragiskt och onödigt att en sån sak skall behöva hända av idag. Det är sånt som gör mig så tacksam att jag bor i Sverige. När jag reser brukar jag alltid försöka berätta om allt bra vi får med våra skatter och samhällspolitik för att få andra människor att förstå hur det kan vara och kanske öpnna deras ögon för andra sätt att leva.
Visst kan det alltid förbättras även här, men det är ju ett paradis vi lever i redan jämfört med många andra länder.
Syftet med de meningslösa kontrollerna är väl egentligen, ytterst, precis som med homeland securitys terrorist threat meter, att trumma in alarmism och rädsla för att skapa legitimitet för "kriget mot terrorismen".
På temat USA och svenska skatter, vill jag rekomendera Peter Rosts sommarprat. Finns att ladda ner som podcast här, 30 juli.
Lyssnade på det idag när jag pendlade. Fantastisk grej det här med podcasting.
Utvecklingen är skrämmande!
Skicka en kommentar