Att definiera mitten

Marika Lindgren Åsbrink har gjort en fri översättning av Sigmar Gabriels kongresstal vid SPD-kongressen i november förra året, då han valdes till ny partiordförande för Tyska socialdemokraterna. Det är ett intressant och starkt tal som ger en indikation om hur ett brutet arbetarparti, nertvingat i sin bakersta reträttposition åter måste börja resonera kring politisk strategi och prövande men inte utan riktmärken rannsaka sin ideologi för att återfå politisk relevans.

Sigmar Gabriel lyfter bland annat hur den tredje vägens socialdemokrati gått vilse i strävan att vinna den ”politiska mitten” och intalat sig att ett sådant erövrande av majoritetspositionen förutsätter att socialdemokratin ger upp sina idéer. Men mitten, säger Sigmar Gabriel, är inget annat än de dominerande idéernas gravitationscentrum, mitten omdefinieras ständig. Att "vinna mitten" förutsätter därför framförallt att vi känner och är tydliga med våra idéer:

”Den politiska mitten definieras inte av inkomst- eller yrkesgrupper och inte heller av en gång för alla fastställda politiska åsikter. Willy Brandts politiska mitt var något helt annat. Den var ingen fast plats utan utgjordes av själva problemformuleringsprivilegiet i samhället. [...]

SPD:s frågor och svar var emancipatoriska och upplysta och därmed även vänster. Vi fick med oss folket till dessa positioner. Vi övertygade dem och fick steg för steg allt fler med oss. Till slut befann sig de socialdemokratiska argumenten i samhällets mitt. Mitten var vänster, eftersom vi hade förändrat den. SPD hade erövrat den, och det måste vi göra igen.

Konceptet ”den politiska mitten” har dock tolkats på ett helt annat sett de senaste åren. Vi har låtit oss intalas – och med oss många andra europeiska socialdemokrater – att den politiska mitten är något en gång för alla fastställt, något man måste anpassa sig efter om man vill vinna val, istället för att formulera egna svar. Detta är, tror jag, den egentliga orsaken till vår valförlust. Istället för att förändra mitten, ändrade vi på oss själva.”

Citaten är hämtade från Marikas översättning. Sigmar Gabriel fortsätter talet med att peka ut utmaningarna för den tyska socialdemokratin, konkreta och fokuserade på ekonomiska och demokratiska realia. Två av punkterna:

”Vilka är då de viktiga inriktningsfrågorna för mig? För det första: Vem bestämmer reglerna för ekonomin och politiken? Krisen i ekonomin har visat oss att marknadsfundamentalismen utgör ett hot mot både jobben, ekonomin och själva demokratin. [...]

Den andra frågan är: Välstånd och möjligheter för många eller bara för några få? Finanskrisen sätter återigen denna gamla fråga på dagordningen. Vem betalar vad? Det handlar fortfarande om fördelning: Vems axlar bär för mycket? Eller tydligare: Vilken inkomst- och rikedomsfördelning är nödvändig för att möta krisen och nå en funktionsduglig ekonomi?”

Resten av utmaningarna och talet på Marika Lindgren Åsbrinks läsvärda blogg!