I dagens DN (inte på nätet) finns en artikel om koloniområdet Klockelund och det närliggande sportstugeområdet vid Larsboda strand i Farsta i Stockholm, som båda snart skall läggas under utvecklingens yxa. Enligt det planprogram som just varit ute på samråd vill Stockholms stadsbyggnadskontor riva befintliga sportstugor (som står på ettåriga arrendekontrakt) och omvandla den unika strandnära ekskogen till en ”tät och kvarterslik struktur” med ”förutsättningar för publik verksamhet i form av caféer, butiker, samlingslokaler, kulturinrättningar” och ”intressanta och spännande bostäder som drar nytta av de exklusiva fördelar som är utmärkande för området, tex sjönära boende.” Sportstugeområdet och kolonilotterna vid Drevviken växte fram som ett av flera liknande områden på cykelavstånd från större svenska städer efter att lagen om allmän två veckors semester infördes 1938. Under sina 80 år har området förblivit lågexploaterat, med ett åttiotal enkla hus, inte större än friggebodar och utan några staket mellan lotterna. Ett billigt fritidsboende i balans med naturen. Idag liksom igår en möjlighet för fler än medelklassen att få tillgång till kvalitativ rekreation, utan att behöva resa långt.
De här områdena representerar ett av 1900-talets stora civilsatoriska framsteg och de bär samtidigt vittnesbörd om hur helg- och semesteravkoppling kan organiseras på ett långsiktigt hållbart vis. Men Stockholms Stadsbyggnadskonor anser att arbetarna ska åka på charter till medelhavet istället, ett efter ett har småstuge- och koloniområden drivits ut från stan och ersatts med stadsförtätningar. Ibland ges koloniodlarna, som i det här planprogrammet, patetiska erbjudanden om att få en ny placering i en bullrig motorvägsklyka.
Planprogrammet för Larsboda – Drevviken kan läsas som ett illustrativt exempel på den skepnad som förtätningspolitiken antar i sin praktiska tillämpning. Under skydd av argumentationen att en tätare stad ska vara mer hållbar utplånar stadsbyggarna efterhand alla de inslag i staden som tillfredsställer andra behov än shopping/fika /boende nära shopping och fika. Staden blir härigenom inte mer blandad utan enbart mer enfaldig.Provocerande underexploaterat. Skogklätt berg där de enkla små husen knappt är urskiljbara.
Inte bara billiga och hållbara fritidsområden vräks åt sidan när den täta staden ska fram, stora naturvärden offras också. Av Miljöförvaltningens miljökonsekvensanalys framgår att 50 -55 % av den föreslagna bebyggelsen ligger inom den ekologiska spridningszon som binder samman Tyrestakilen med Hanvedenkilen. Här finns unika ekskogsbestånd med ett antal oersättliga jätteekar och ett ynglings- och spridningsområde för hotade grodarter. Miljöförvaltningen skriver i sin rapport:Karta ur planprogrammet
”Hela sportstugeområdet hyser ett större bestånd av ek och tall av relativ ung ålder, även om det finns enstaka träd som är äldre. Hassel med förekomst av hasselticka påträffas också inom området. Ekarna inom sportstugeområdet fungerar som spridningsmiljö för eklevande arter och har betydelse för att säkra återväxten av ek långsiktigt inom spridningszonen. En stor del av ekbeståndet påverkas, genom att träd behöver tas bort p g a bebyggelse och vägutbyggnad. Detta minskar spridningszonens yta och kvalitet, som i sin tur försämrar livsförutsättningarna för de eklevande arterna långsiktigt.”Samtidigt som städerna i miljöns namn utplånar centrumnära gröna och billiga rekreationsmöjligheter och naturmarker, så försöker den växande globala rörelsen av Transition Towns rusta för livet efter peak oil. En sådan omställning/anpassning innebär bland annat att vi istället för att avveckla borde stärka möjligheterna till självförsörjning och minska fjärrberoendet även för den som bor i staden, t ex genom att, tvärtemot rådande inriktning, anlägga fler stadsnära koloniområden.
Läs också: Lars Epstein i DN. Upprop mot rivning, Sara Sebelius, ordförande i Hökarängens friluftsförening, i Aftonbladet.Foto: Hökarängens friluftsförening
Tidigare artiklar om de hotade mellanrummen och stadsförtätningssträvan: Allmänfarlig ödeläggelse av mellanrummen, Barnstad. Sture Ring har skrivit en utmärkt liten bok om ett liknande hotat arbetarstugeområde på Näslandet söder om Stockholm. Jag recenserade boken i Flamman i höstas. Finns inte på nätet, men boken finns här.
Inlägg
9 kommentarer:
Över huvud taget är det ett bisarrt resonemang att förtäta genom att bygga nytt utanför stadsbygden. I synnerhet som det inte blir särskilt tätt, efter vad det ser ut.
Man skulle lika gärna ha kunnat påstå att man ägnade sig åt "förtätning" när man byggde Farsta.
Vi i den stadspolitiska oppositionen borde slå fast ett antal kriterier för socialt seriös stadsförtätning, gärna på något sätt vetenskapligt underbyggda.
Du satte i förbifarten fingret på en konstig sak hos vissa stadsförtätare: det verkar som de vill rensa bort allt som inte är bostäder och affärer (och caféer, som alltid dyker upp i listorna på vad man vill ha). Samtidigt som man ropar efter en varierande och levande miljö verkar det som om om en del vill rensa bort exempelvis de få industrier som finns kvar nära centrala Stockholm. Samma gäller resterande koloniområdena på båda sidor om Årstaviken. Jag tror inte detta är representativt för de mer genomtänkta förtätarna, men tankeströmningen finns där och behöver få ett nyp i örat.
Björn: Samtidigt kan man tillägga att det kanske är just de här möjligheterna till nära grön odling eller bara en fritidslunga att dra sig tillbaka i som gör att fler människor kan tänka sig att överge de verkligt ohållbara villamattorna som snabbt ger verkliga och stora avstånd - med sitt bilberoende - som ju är en problembild många av oss ser. Detta kan resultera i en onyanserad förtätningsiver som den Erik belyser här, vilken heller inte är värd att kalla förtätning i egentlig mening. I praktiken är inget annat än en stadsmässig sovstadsenklav med viss sjöutsikt då den avskärmas från Farsta genom Nynäsvägen, i motorvägsstandard.
Förtätning [phaw rhik-tiit] hade varit att begagna sig av de stora parkeringsytorna på andra sidan Nynäsvägen och anpassa sig till den komplexitet som Televerkets/Telias stora huvudkontor utgör. En sådan skulle i väsentlig mening kunna bli en integrerad del av staden med både kortare fysiskt men inte minst mentalt avstånd till Farsta Centrum och tunnelbana. Medvetenheten om mentala avstånds avgörande betydelse förefaller ofta väldigt låg trots att vi talar om projekt värda hundratals miljoner - det är märkligt med tanke på att det borde finnas en gemensam intressebild för många parter av att ekonomin i ett projekt borde säkras längre än till försäljningsmomentet.
Jag tycker Anders förslag låter jättebra. Erik, tycker du ett sådant alternativt förtätningsförslag hade varit just-environment-kosher? Och om inte - var/hur ska vi i så fall bygga nya bostäder?
Ja, blandstad tycker jag ofta används för att beskriva någonting som inte egentligen är så värst blandat utan en på det hela taget ganska ensartad sammansättning av ett ”slutet rum” bestående av olika former av marknadsbaserade aktiviteter. Du tror inte att detta är representativt för de mer genomtänkta förtätarna, jag tror nog också det finns många t ex Yimbyister som vill något bättre än så, men min bild är samtidigt att det är väldigt typiskt för förtätningarnas praktik.
Bland annat därför att en nyanserad förtätningsstrategi innebär att man sparar lågexploaterade allmänningar, luckor i områden och ”billiga” områden, och den blir jämförelsevis mycket dyrare att fullfölja.
Om Stockholms stad kan sälja marken på Larsboda strand för (säg) det fyrdubbla jämfört med parkeringarna utanför Telia som Anders föreslår bebyggelse av, samtidigt som man då får ett område som kan säljas in till köpstarka grupper till högre pris, då är det svårt för Stadsbyggnads- och Exploateringskontoren att stå emot om man dessutom tycker sig kunna hitta stöd för sitt handlade i ÖP. Och just därför behövs ”diskursiva spärrar”, förtätning får inte vara en överordnad målsättning, den är alltför trubbig. I det här sammanhanget fyller den dominerande förtätningsdiskursen funktionen av en imperativ botten som hela planprogrammet tar spjärn mot: Vi måste förtäta staden, intresset att bevara en pittoresk skogsmiljö med små sportstugor står mot det allmänna samhällsintresset att för miljöns skull fylla igen ytterstaden med mer bebyggelse.
Analytiskt förankrade kriterier för socialt seriös stadsförtätning som Jan är inne på kan vara en bra väg för att synliggöra de olika utfallen av olika former av förtätningar, jag skrev lite om det i en post här i november ("En plan för planeringen"). En annan väg kan kanske vara att istället för förtätningsbegreppet använda, som Lars Marcus föreslår, begreppet ”närhet” och fokusera på att stadsstrukturen ska skapa enkla (och som Anders skriver: mentalt korta) samband mellan olika platser i staden, buret av kollektiva transporter.
@Johannes: Ett ögonblick, jag skall bara dubbelkolla den rätta vägen med Dr. Bradleys skrifter... :-)
Jo, jag tittade precis som Anders direkt på den stora parkeringen vid Telia och det skulle kanske vara en möjlighet, men bara om sociala argument i den inomkommunala förhandlingen kunde väga tyngre än ekonomiska. Det stora problemet med planprogrammet här och i alla andra fall är just att man bara illustrerar och prövar ett alternativ istället för att ställa olika alternativ mot varandra och med hjälp av etablerade analysverktyg klarlägga vilka skilda konsekvenser de skulle generera. Det borde vara en demokratisk skylidghet att alltid redovisa det.
@ erik: Jag instämmer och lyfter på hatten!
Just det där med alternativa förslag borde vara en självklarhet i planprocessen. Men det anses väl överflödigt i dagens praktik, där det är NCC:s ekonomer som sköter planeringen av våra städer.
Vi i YIMBY var på väg att lämna in yttrande om det här, men det föll tyvärr mellan stolarna bland allt annat. Det här projektet är väldigt märkligt. Idén att kunna bygga stad i form av en isolerad ö är naturligtvis i grunden bisarr, men dessutom tar man ju här i anspråk en omtyckt (och använd som det verkar) naturresurs samtidigt som det alldeles i närheten finns stora ytparkeringar som vore avsevärt vettigare att bygga på.
Skicka en kommentar