15 maj 2006

Vem botar min huvudvärk?


"Jag dricker faktiskt två proteindrinkar om dagen!" utbrister den trådsmala modellaspiranten urskuldande när Tyra Banks i Americas Next Top Model påpekar att hon ser anorektisk ut.

Ack ja, proteindrinkar och piller byggde detta vackra samhälle. Vill man sammanfatta vår tidsålder i en liten symbol passar ingen bättre än det rena vita pillret. Den moderna människan har ett piller för snart sagt varje motgång i livet. Vitamintabletter, mineraltillskott, värktabletter, lyckopiller, bantningspiller... listan kan göras lång. Nu är det NYA mirakelpillret här! berättar kvällstidningarna. Ungefär en gång i veckan.

Och låt oss inte moralisera, det är absolut inget fel med pillren. Många av dem fungerar ju faktiskt.

Men man kan ju undra... om vi nu ägnar oss åt att koncentrera alla dessa noga utvalda ämnen till små mirakeltabletter, om vi så att säga plockar russinen ur kakan, vem förlorar då i andra änden?

Allting har ett pris. I naturen betalar man alltid en kostnad för att öka koncentration och ordning på en plats i systmet, priset består av ökad oordning och utsläpp någon annanstans (ja just det, högstadiefysiken, termodynamikens andra huvudsats). Det högteknologiska samhällets främsta trolleritrick har bestått i att genom pillret och maskinen sprida en illusion bland oss som njuter av frukterna, av att det inte finns någon baksida.

Men baksidan finns och eftersom ett piller utgör en sån enorm koncentration av ordning och systematisering, är dess baksida antagligen extra jävligt skitig.

Så resonerade jag och försökte naivt googla runt på nätet för ta reda på vilken miljöpåverkan en vanlig alvedon har i sin fullständiga produktionskedja.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Läkemedelsindustrin tillämpar inte livscykelanalyser på sin produktion och har själva inte en aning om vilka de globala effekterna av produktionen är. Redan ett litet steg tillbaka från Pharmacias eller AstraZenecas slutproduktion där det färdigblandade granuleringsämnet pressas samman till tabletter, har företaget själva rätt dålig koll på vad som ingår. Man köper upp syntetiserade ämnen av underleverantörer inom kemikalieindustrin... som i sin tur köper från underleverantörer... och ungefär så fortsätter det i en väldig massa steg, som förgrenar sig, förgrenar sig igen och alltid, förstås, slutar i en gruva, en skog eller en odling någonstans.

Metaller används i många steg inom kemikalieindustrin. Det handlar om allt från relativt vanliga metaller som aluminum och nickel till bly och kvicksilver.

Låt oss ta ett exempel. För att framställa mannitol som tillförs Alvedon för att ge pillret en beständig och hård yta, behöver man platinum. Industriell utvinning av platinum är komplex då ämnet endast förekommer i malmer uppblandat med andra metaller som palladium och guld. Bergsmalmen måste sedan genomgå omfattande kemisk och fysisk behandling för att få fram ren platinum. Den utan konkurrens största exportören av guldmalm är Sydafrika. Man brukar räkna med att för varje gram guld man får upp måste man förflytta tre ton berg och vatten. Och för varje ton guld man får upp från gruvorna i Sydafrika så har i genomsnitt en Sydafrikansk gruvarbetare mist livet.

Inget som stod på förpackningen? Nej det är klart att det inte gjorde, ett piller antas inte ha någon historia, annat än möjligen den intellektuella ansträngningen från männen och kvinnorna i de vita rockarna.

Gruvbrytningen är, det bör man veta, fundamental för all läkemedelsproduktion. Och gruvindustrin är inte direkt kända för god arbetsmiljö eller miljöhänsyn (Boliden, någon?). I fattigare länder med sämre förhandlingsstyrka kan internationella gruvbolag bedriva storskalig gruvdrift utan att ta hänsyn till omgivningen. Konsekvenserna har blivit sänkta vattennivåer, avledda vattendrag, föroreningar av vattnet genom användning av kemikalier och utsläpp av tungmetaller. Omfattande röjning av skog och vegetation som gjort marker olämpliga för jordbruk, utsläpp av stoftpartiklar och rök som har gett omfattande luftföroreningar.

Låt oss titta åt ett annat håll nu. I slutsteget för att framställa paracetamol (den verksamma beståndsdelen i t ex Alvedon) låter man 4-amino fenol reagera med ättiksyraanhydrid, ett ämne som är storpolitik. Under 2002 gick 2 800 sändningar på totalt nära 300 000 ton genom Europa, samtliga hårt övervakade av Europol. En del av dem försvinner spårlöst, enligt Europol går de till heroinframställning i Afghanistan. Ättiksyraanhydrid används flitigt inom kemi- och läkemedelsindustrini som ett acylerings- och dehydratiseringsmedel. När man framställer ämnet på syntetisk väg destillerar man ett vattenfritt ättiksyrat salt (acetat), t ex blyacetat med svavelsyra. Blyacetat får man i sin tur genom att reagera blyoxid med ättika. Ättikan får man t ex genom torrdestilering av trä. Hur många ämnen hade vi nu där?

Vi hoppar över några mellansteg. För att sammanfatta: åtminstone ett hundrafemtiotal ämnen används under hela produktionskedjan till en paracetamoltablett och många av dem sprids också som utsläpp till luft och vatten. Allting i små doser förstås, men det är inte det som är det centrala här: det centrala är kedjans komplexitet och den ackumulerade effekten av miljoner, nej miljarder, likadana tabletter och liknande processer.

Man får ändå säga att det hela på sätt och vis är väldigt vackert. Pillret är en manifestation av människors kollektiva arbete. För ett genomsnittligt läkemedel kan det handla om en utvecklingstid på i snitt 10-15 år och en kostnad på 10 miljarder innan man har en produkt som går att sälja. Resultatet av denna enorma fokusering av mänskliga resurser, tid och begåvning, är ett litet piller.

Där finns en skönhet. Respekt för det. Men pillret är också den stora lögnen eftersom vi tenderar att glömma bort den exploateringsprocess som utgör förutsättningen för koncentrationen av resurser, utvalda ämnen och syntetiserade molekyler.

Så låt mig sammanfatta vad som händer när jag sväljer en alvedon. Det är inte främst en kemisk process som botar min huvudvärk, det är istället en kapitalistisk process. En process som tar bort min huvudvärk genom att föra över den till värkande ryggar i Brasiliens bauxitgruvor, utslitna kroppar i Sydafrika och förgiftade floder i Chile. Alvedonen som botar min huvudvärk på tisdagskvällen är inget annat än ett kondenserat stycke kapitaliska relationer. Vackert dolda innuti ett rent vitt piller.

Kanske borde man säga tack?

Inga kommentarer: