14 december 2006

"Vi måste kolonisera andra planeter"

En smärre mental jordbävning ägde rum i igår. I all stillhet. DN-debatt, som normalt är tummelplats för trångsynt tunnelseende, toppade med rubriken ”Vi måste kolonisera främmande planeter”.

Tänk vad en ensam astronaut av svensk börd kan åstadkomma i perspektivförskjutningar. En sådan artikel trodde jag aldrig att jag skulle få glädjen att läsa på debattplats i någon av rikets större tidningar.

Författare var, förstås, den oförvägne Torbjörn Tännsjö som möjligen är en av få personer i landet som kan ståta med tillräckligt många initierade filosofiska spekulationer för att slippa igenom filtret med en sådan text.

Men även Tännsjö är medveten om, och berör, att den som på allvar skriver om rymdprojekt i Sverige, skriver med galenstämpeln i pannan:
”Det handlar inte i första hand om att utvinna olika spin-offeffekter av forskningen, det handlar inte om att få en bättre förståelse av universums gåta, utan något ännu mera storvulet: Vi bör sända människor ut i rymden för att förbättra universum självt.

Skulle en psykiater läsa föregående mening isolerat vore hon nog benägen att raskt ställa en diagnos på dess författare: omnipotens, galenskap! Men sätts meningen in i sitt rätta sammanhang uttrycker den en tanke som är rimlig och riktig.”
Tännsjö för ett logiskt resonemang, utifrån sin utilitaristiska hållning, för varför rymdkolonisering är nödvändigt. Han skriver:
Det värsta fel vi kan göra är att göra slut på oss själva. Detta är fel, inte bara för vår egen skull, utan framför allt av hänsyn till allt framtida möjligt liv, som i så fall aldrig kommer att få finnas till. Den som inte ser detta har något allvarligt fel på sin moraliska fantasi, vill jag hävda.

Har vi den utgångspunkten bör målet vara, inte bara att hålla rymdstationer i omlopp kring vår egen planet, utan också, och framför allt, att kolonisera andra planeter. Olika bemannade rymdskepp bör likt en gång Noaks ark få utgå till fjärran planeter, vilka dessförinnan gjorts beboeliga för kännande varelser från vårt eget klot.
Jag skriver under på andemeningen med reservation för att det är en ganska onödig omväg att leta upp andra planeter för bosättningar, när det går så mycket smidigare att bygga i rymden. Men låt oss föra den detaljdiskussionen vid annat tillfälle.

Läs gärna hela artikeln. Det har sagts bättre förr, men inte så ofta på svenska. Och aldrig på DN-debatt.

Andra bloggar om: , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

givetvis borde Mars, den stora röda planeten tillfalla arbetarrörelsen, det är inte mer än rätt!

Anonym sa...

Fredrich: Du kan behålla din gamla kalla planet - alla vet ju att det är på venus allt det roliga händer! ;)

Anonym sa...

Jag ska säga det min marxistiske far sa till mig en gång för väldigt länge sen när vi just hade avslutat en session Alien2 tillsammans och jag var helt inställd på rymdkolonisation, han sa:

- "Det skulle ju förutsätta att vi inte har löst problemen här hemma utan istället söker oss till nya ytor att missbruka på samma sätt som vi har gjort här på jorden."

Även fast jag håller med Tännsjö i väldigt mycket så är jag inte alls med på resonemanget om att vi måste fortsätta skapa liv, annars så hindrar vi framtida lycka. Med det resonemanget är det bättre att föda fram folk i slaveri än att förvägra dom att födas, vilket jag inte heller är med på.

Bra blogg! Mvh/C

MAX (©) HOBSTIG sa...

*skrattar*
Våra närmaste planeter är som spanska galleoner. Inte fan blir det något över till vare sig rödgardister eller Staten eftersom jag och mina kamrater kommer att rycka undan dem mitt framför näsan på er :-)

Anonym sa...

Jag tycker absolut vi borde skicka ut människor i rymden, för att förbättra livskvaliteten för alla människor i universum. Vi kan ju börja med att skicka ut Sven Otto Julius Littorin, och resten av den borgerliga regeringen. Det skulle initialt förbättra livskvaliteten för en majoritet av svenska folket!

Anonym sa...

Det värsta fel vi kan göra är att göra slut på oss själva. Detta är fel, inte bara för vår egen skull, utan framför allt av hänsyn till allt framtida möjligt liv, som i så fall aldrig kommer att få finnas till. Den som inte ser detta har något allvarligt fel på sin moraliska fantasi, vill jag hävda.

Det kanske är slut på oss själva vi bör göra för att låta övriga arter få chansen att överleva och utvecklas på den här planeten. Se: http://lunken.wordpress.com/2006/11/08/tank-dig-jorden-utan-manniskor/

Närmast beboeliga planet är inte runt denna stjärna, så om vi inte vill bo i glastält så lär det vara några ljusår bort. T ex ca 4 om turen skulle vara så stor att det finns en juste planet vid nästa stjärna... vad är det sedan?? 14 eller 28 ljusår.. jag kommer inte ihåg...

Rymdresor är eskapism från ett ansvar vi har just här... just nu!

Bra blogg!!! :-)