Dags för ekologisk arkitektur

Valet står mellan arkitektur eller revolution skrev Le Corbusier i den avslutande essän i Vers une architecture 1923. Det var en varning riktad till europas eliter: tillgodose arbetarklassens krav på social rättvisa eller se revolutionen komma. I funkismanifestet Acceptera, spreds uppmaningen till den svenska arkitektkåren. Arkitekternas uppgift kunde inte längre vara att rita för den gamla borgarklassen, menade funktionalisterna, man måste istället rita för den stora massans behov. På det sättet skulle en hälsosammare, ljusare och rättvisare värld byggas åt alla.

Någon väpnad revolution blev det aldrig i Sverige. Istället byggdes det socialdemokratiska folkhemmet. De socialt engagerade arkitekterna var med på det tåget. De räddade därigenom sin heder.

Arkitekturen hade en tid vid den politiska fronten, då den gjorde sig själv rellevant. Det var ingen självklarhet, och kanske var det bara en parentes: arkitekturen har en lång historia av att vara ett repressivt verktyg för makten, idag har den återigen inordnat sig i ledet och tagit på sig rollen som monumentbyggare åt samhällseliten.

Nu står människan vid ett nytt vägskäl som kan formuleras än mer dramatiskt än under Le Corbusiers 20-tal: Valet står idag mellan arkitektur eller undergång.

Mänskligheten är påväg att förstöra förutsättningarna för sin egen existens. En mängd resurs- och miljökatastrofer, orsakade av överutnyttjande och förstörelse väntar vid horisonten. Regionala och globala ekosystems sammanbrott, en global uppvärmning vars konsekvenser är oförutsägbara, ökenspridning, skogarnas försvinnande, accelererad urlakning av odlingsbar mark, livsmedelskriser, energikriser...

År 2050 kan 150 miljoner människor vara klimatflyktingar menar ett forskarlag från Oxford . 15-40% av alla djur- och växtarter kan vara utrotade år 2050 till följd av växthuseffekten, enligt Nature Magazine. Havsbottnarna håller på att bli döda undervattensöknar sedan phytoplanktonen som utgör basen i havets näringskedja, börjat försvinna.

Konsekvenserna för människan kommer att bli omfattande, men de kommer, som vanligt, först och framförallt drabba de fattigaste.

I det här läget har arkitekterna att välja mellan att förbli marginaliserade eller ta ledningen och gå i spetsen för den nödvändiga samhällsförändringen. Antingen är vi en del av problemet eller en del av lösningen. Utan tvivel finns det en stor utmaning: byggnader står för 40% av resurs- och energiförbrukningen i de moderna samhällena. Att arkitekturen och byggsektorn idag är en del av problemet kan det inte råda någon tvekan om, som William Mc Donoug skriver:

“The industrial idiom of design, failing to honor the principles of nature, can only violate them, producing waste and harm. [...] We are creating a vast industrial machine, not for living in, but for dying in.”

Men arkitekterna har möjligheten att göra sig medvetna, bli en del av lösningen, börja gestalta de mänskliga samhällena och bosättningarna på ett nytt vis. Sannolikt, skriver Björn Klarqvist och Sven Thiberg i Acceptera inte har arkitekterna större möjligheter än någon annan yrkeskategori att i grunden påverka utvecklingen. Medveten ekologisk design kan avlänka kraften från den destruktiva materiella kapprustningen och omvandla den brusande kreativiteten till någonting – i ordet sanna bemärkelse – skapande. Medveten ekologisk arkitektur kan också göra mycket mer än bara vara miljöanpassad, den kan bli visuella symbolen för den nödvändiga förändring som måste ske även på många andra områden:

“Architecture has the dual responsibility to help solve environmental problems, as well as visually celebrate the results, it can become the quintessential public herald of eco-centrism and ecosophy. The environmental revolution can only succeed realistically one small step at a time, and architecture is one of its most visible chroniclers of progress.”

Modernisterna, på sin tid insåg detta, de bröt med stileklekticism och klassicism, de menade att de gamla stilarna representerade tradition och auktoritet som hörde till ett försvinnande samhälle. Den nya tiden kunde inte uttryckas i gamla kläder, den behövde en ny form. De fann den i funktionalismen.

Var finns idag den form och den filosofi som kan bära den ekologiska arkitekturen in i huvudfåran? Hur ska den egentligen se ut? Och när kommer den?