Skönt flow i Amsterdam

Spännande saker diskuteras med jämna mellanrum i Amsterdam. Konferens på hyper(post-)moderna temat "Flow" (med den lite längre underrubriken "The design challenge of pervasive computing") organiserad av Doors of Perception. Visserligen från 2002, men lika spännande idag. Konferensrapporten är värd lite tid, t ex de här filmsnuttarna.

Klart läsvärd är, som vanligt, Bruce Sterling (finns i ännu större doser här). Ett annat intressant anförande hölls av Milanbaserade designprofessorn Ezio Manzini, som, appropå begreppet flow lyfte fram betydelsen av långsamma flöden.

Talking about flows, for some strange reason, people usually are talking about fast global flows. But flows are not only fast, and global. They are also local, and slow. And slowness is fundamental. If we loose the idea of slow flow, we lose the idea of quality, for sure.

Jag kan inte instämma mer. Allt fast förflyktigas inte. De fasta, fysiskt och kulturellt förankrade punkterna är fortfarande platser där kvalité och värden som, typ, jämlikhet, förankring, sammanhang och mening kan växa på ett helt annat sätt än vad som någonsin kan ske i flygplatskorridorerna och informationssprawlen. Hamnar de långsamma flödena utanför historien begår vi ett ödesdigert misstag.

Ezio Manzini talade också om ett annat aktuellt ämne, rädslans dominerande inflytande över nutida arkitektur, planering och politik med en relevant reflektion:

Maybe, at this moment, we have a good reason to be scared, Because there is somebody who is probably going to start a war. I am afraid of something - which is by the way not really the terrorists, but more the anti-terrorists.

Lite off-topic i i förhållande till konferensens huvudtema. Mer i linje med det är JC Herz om Multiplayerspel och dessas förhållande till och inverkan på kulturella och tekniska innovationer. CAD-gurun Malcolm McCullough ett och annat att säga om likheterna mellan digital och fysisk arkitektur. Bortom de glansiga magasinen är det fortfarande det praktiska och vardagliga användandet som måste stå i centrum för designansträngningarna:

The more that context informs pervasive computing, the more it all seems like architecture. Information technology, like buildings before it, has become social infrastructure. This is quiet architecture, which does not compete for eyeballs but instead is experienced habitually, in a state of distraction.