Jag fick svar på en insändare om Maud Olofsson och ekonomi i Corren (även publicerad här på bloggen). Min replik, skickad till Corren, publicerar jag även här:
En cirkel har ingen början och inget slut. Om företagarnas regionchef Lars Holm har en annan uppfattning om geometri så får han gärna beskriva hur cirklar ser ut i hans värld. Att pengar arbetar genom att röra sig i ett kretslopp är en insikt som uppenbarligen aldrig kommit för Holm.
”Alla skattekronor kommer ursprungligen från de privata företagen” skriver Holm och åskådliggör sin säregna cirkel med en grupp lärare som under en månad får 100 000 i löner. Av sina löner betalar lärarna 30 000 i skatt, nästa månad måste därför kommunen plocka in ytterligare 70 000 skattekronor för att betala lärarnas löner. Holm tror sig därmed ha bevisat att det offentliga ”finansieras” av det privata.
I tankeröran glömmer Holm bort vad lärarna gör med resten av sin lön. De konsumerar privata varor och tjänster. I den här delen av kretsloppet ”finansierar” istället den offentliga sektorn den privata. Utan de offentliganställdas och den offentliga sektorns konsumtion hade företagen sålt mindre.
Den privata sektorn konsumerar å sin sida ständigt offentliga tjänster: man anställer välutbildad, frisk arbetskraft och verkar i ett samhälle med lag och ordning och en fungerande infrastruktur. Allt detta är offentligt producerade tjänster, som samhället tar betalt för via skatten. De 70 000 som kommunen i Holms exempel plockar in från det privata är inget annat än en ersättning för den tjänst - världens mest välutbildade arbetskraft - som lärarna producerat.
Därmed är cirkeln sluten, och den har varken börjat i den privata eller i den offentliga sektorn. Det är, just, en cirkel.
Istället för skatt kunde samhället förstås ta betalt för sina tjänster via avgifter, som de privata företagen gör. Det vore ett sätt att synliggöra även för Lars Holm att vi alla i varje ögonblick utnyttjar offentligt producerade nyttigheter, som han idag tar för givna. Polisen kunde börja skicka ut fakturor för sitt patrullarbete, skolan kunde sända hem en månadsavi till föräldrarna.
Men i Sverige valt att inte köra med individbiljetter för de kollektiva nyttigheterna. Istället betalar vi kollektivt via skatten och sprider därmed ut kostnaden och risken jämt för alla över livet. Det kallas för generell välfärd, det är vad som skiljer vårt samhälle från barbari.
Nästa gång Holm funderar över samhällsekonomi och var saker ”börjar” kan han tänka mer på cirklar, och mindre i cirkelresonemang.
200 000 nya offentliga jobb innebär en ökad produktion av samhälleliga tjänster, men också en ökad konsumtion av privata tjänster. Därmed ökar cirkulationen av arbetande kapital. Idag ligger enorma summor och samlar damm eller tjänar som destruktivt spekulationskapital i aktieägarklassens portföljer samtidigt som vi har en permanentad massarbetslöshet. Det vill inte vänsterpartiet. Istället går vi till val på att skapa nya nyttiga arbeten. Det är, trots allt, där som all utveckling börjar - med arbete.
10 februari 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar