All prostitution är tvång

Bordellbyggena i anslutning till fotbolls-VM i Tyskland och den socialdemokratiska kampanjen mot densamma har satt igång en diskussion om den europeiska synen på prostitution och den svenska sexköpslagen. Bland annat har flera liberala bloggare, liberala feminister, Liberala "studenter" i Linköping med flera, varit ute och stämt i bäcken med principiella ställningstaganden för prostitution. Att prostitutera sig är ett frivilligt beslut som den enskilde individen fattar, påstår förespråkarna.

Vid en debatt om män och feminism häromdagen fick jag frågan om prostitution ryms i ett jämställt samhälle. Mitt svar var att jag inte vet om prostitution också skulle kunna vara jämställd i ett jämställt samhälle. Kanske skulle den kunna det, men jag vet däremot att prostitution i ett ojämställt samhälle aldrig kan vara jämställd. Och det är det relevanta idag. Det är också där diskussionen om prostitution måste ta sin utgångspunkt. Att prata om prostitution i något annat sammanhang än den existerande verkligheten är ungefär lika spännande som att debattera om hur höga löneskillnader man ska ha i socialismen. Det blir en teoretisk, abstrakt och verklighetsbefriad diskussion. Vi kan ta upp den diskussionen igen när vi har ett fullt ut jämställt samhälle. Tills dess är det långt kvar. Idag är prostitutionen ett maktmedel – och det har den varit också historiskt. Prostitution är ett sätt för män att exploatera de mest utsatta kvinnornas underordning.

Det finns en anledning till att man får en t-shirt och inte pengar när man går och ger blod. Det är för att vi inte vill ha en situation där de mest desperata försöker klara slutet på månaden genom att ge blod, eller varför inte hela organ? Man kan förstås hävda att det vore ett frivilligt beslut, precis som prostitutionsförespråkarna hävdar att beslutet att prostitutera sig är frivilligt, men då missar man att sätta in det i ett socialt sammanhang där ekonomiska maktrelationer snarare än fri vilja styr människors handlande. Man kommer få svårt att förklara hur det kommer sig att så få miljonärer prostituterar sig/säljer organ för pengar om det inte beror på att beslutet i slutändan inte är frivilligt – det handlar om ekonomiska och sociala villkor.

I många länder i Europa skiljer man mellan frivillig och ofrivillig prostitution, det senare syftar på trafficing. Eva-Britt Svensson (v) skrev nyligen om frustrationen över att höra denna åtskillnad göras gång på gång i EU-parlamentets kvinnoutskott. ”Det finns ingen sådan gräns,” skriver Eva-Britt, ”all prostitution är tvång - ingen kvinna väljer prostitution. Hon tvingas av olika orsaker. Fattigdom, arbetslöshet men framför allt finns det klara samband mellan prostitution och att kvinnan tidigare varit utsatt för fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp."

Det grundläggande problemet med den liberala världsbilden är föreställningen att tjänster handlas mellan jämlika parter. Liberaler oförmögna att inse att den rena marknaden aldrig existerar, att inga tjänsteutbyten sker utanför en maktrelation. Även när jag går och äter på en restaurang köper jag en tjänst där jag och servitören ingår i en maktrelation. ”Kunden har alltid rätt” heter det och för servitörens del innebär det att även otrevliga kunder skall bemötas vänligt. Det må väl vara hänt när det handlar om en så ytlig relation som att passa upp vid bordet (fast även där... nej, men det är en fråga för mer genomgripande politiska förändringar), men när det handlar om att sälja sin kropp är det inte längre en ytlig relation där den säljande parten kan backa ur transaktionen. Servitören är trots allt skyddad på ett sätt som den prostituerade aldrig kan vara. Servitören har ett fritt val, på ett vis som den prostituerade inte har. Servitören har kvar en tillflyktsplats i en fysisk okränkbarhet, inte ens denna tillflyktsplats finns kvar för den som säljer sin kropp.

Så, i ett klassamhälle och i ett samhälle med könsmaktsstrukturer, där kan legalisering av sexköp aldrig ens övervägas. Den svenska sexköpslagstiftningen, med alla sina brister, har i alla fall åstadkommit, inser man när man tittar på Tyskland, att situationen är något bättre och att debatten befinner sig en bit längre från det vulgära mansgrisperspektivet. Även om det händer, uppenbarligen, att liberaler sticker upp sina smutsiga principiella trynen och grymtar fult.