Röda laget dominerar knappast debattsidorna

Spindoctorfirman Hill & Knowlton, mest kända för att ha fabricerat krigspropaganda inför Gulfkriget, har gjort en genomgång av den politiska representationen på storstadstidningarnas debattsidor under 2005.

Undersökningen återges på nyhetsplats av Dagens Nyheter den 21 juni under rubriken: "Röda laget dominerar tidningarnas debattsidor".

DN:s val av rubrik tycks bekräfta det som varje läsande svensk länge anat: att kommunisterna har en särskild gräddfil till att gödsla med sin politiska propaganda via storstadstidningarnas debattsidor.

Det visar sig emellertid, när man läser nyhetstexten, att rubriken har, om vi ska vara generösa, rätt lite med verkligheten att göra. DN skriver:

"Bland partierna är det socialdemokraterna som dominerar, med 38 inlägg. Följt av folkpartiet med 28. Väns­terpartiet har bara fått in ett inlägg."

Att regeringspartiet dominerar får anses vara både fullt naturligt och rimligt, oavsett dess färg. Ministrar presenterar reformer, regeringen bemöter kritik och deltar i debatten. Det är knappast märkligt. Däremot: ETT inlägg för vänsterpartiet och 28 för det ungefär lika stora folkpartiet. Det borde vara en nyhet att lyfta fram i rubriken, det är nämligen ur alla demokratiska aspekter en oroväckande och orimligt stor skillnad. Delvis, i och för sig, förklarad av att folkpartiet är ett parti som i huvudsak existerar just genom sina utspel via debattsidorna samtidigt som vänsterpartiet är, misstänker jag, ganska dåliga på att göra utspel via debattartiklar. Men likväl borde det finnas anledning att reflektera över hur debattredaktionerna egentligen gör sina bedömningar när så stora skillnader uppstår mellan två partier av relativt lika storlek.

Jag har inte sett originalundersökningen, men en misstanke är att de borgerliga partierna vinner ganska enkelt om folkpartiet med sina 28 debattartiklar ensamt nästan matchar (s) och (v) på tillsammans 39. Nu är det dock inte bara partierna som räknats med i undersökningen för att få fram "lagsummorna", DN skriver:

"de båda politiska blocken framträder även på debattsidorna med inlägg av enskilda politiker, fackförbund, ungdomsförbund, tankesmedjor med mera. När dessa räknats samman kommer man fram till att det 'röda laget' dominerat, med 107 debattartiklar. Mot 99 artiklar för 'det blåa laget'."

Återigen, jag vet inte vad som ingår i kategorierna, "enskilda politiker" (Räknas VVV:are som skrivit artiklar kritiska mot vänsterpartiet in hos det röda laget?), "tankesmedjor", "experter" (regeringstillsatta utredare som presenterar resultat eller delresultat av offentliga utredningar, hur räknas de?). Men hur som helst, det finns två andra grupper som INTE tagits med, DN skriver:

"Inlägg av myndigheternas generaldirektörer har här inte räknats in i det röda laget, och inlägg av företagsdirektörer har inte räknats in i det blå."

Vänta lite. Varför undantas dessa grupper? Deltar inte de i opinionsbildningen? Det händer ytterst sällan att "företagsdirektörer" tar risken att ge sig in i samhällsdebatten utan att ha för avsikt att påverka den politiska agendan. Och det är inte bara vanligtvis, utan undantagslöst, åt höger de lutar. Märkligt att inte räkna in dem i det "blåa laget"! Men Hill & Knowlton har alltså kvittat dessa mot kategorin generaldirektörer som anses tillhöra det "röda laget". Man kan undra på vilken grund de hänförts dit? Bara under det senaste året har det förekommit vid, vad jag kan minnas, åtminstone tre tillfällen att generaldirektörer vid statliga myndigheter skrivit debattartiklar som varit kritiska till regeringen. Vilket inte är särskilt märkligt då många generaldirektörer delar en i grunden borgerlig världsbild och klasstillhörighet.

Avslutningsvis: i undersökningen ingår Svenska Dagbladet, Expressen, DN och Aftonbladet. Det borgerliga blocket dominerade i Svenskan och Expressen medan "röda laget", enligt Hill & Kowltons sätt att mäta, dominerade i DN och Aftonbladet. När det gäller DN är förklaringen att det är här som de flesta regeringsutspelen sker. I övrigt är det uppenbart att ägande och politisk färg på tidningen spelar roll även för debattsidans urval. En dyrköpt lärdom för arbetarrörelsen som avvecklat sig ut från kampen om makten över media.