Innan valet

Människan, ej månen, är
alltings mått vid Bällstaviken, och
vår andes ångsåg levererar byggnadsmaterialet
till den nya staden...

Över tidens sus i tallar, över årens flykt
på fjädermolnets vinge bred och stark,
trår från natt till dag, från nöd till
frihet ifrån fruktan den strävan
som är lika för oss alla. En öppen stad,
ej en befästad, bygger vi gemensamt.
– Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Nu drar jag iväg en vecka med klassen för att analysera öar i norra bohuslän. När vi kommer tillbaka kan allt vara på väg åt skogen, eller ett litet steg åt rätt håll... raderan ovan är från Sundbybergsprologen (1951) av Ragnar Thoursie som sedemera blev byråchef på AMS och deltog aktivt och centralt placerat i byggandet av den välfärdsstat som aldrig upphör att vara hotad, som alltid måste försvaras. Poesin och den praktiska organiseringen ligger inte så långt ifrån varandra. De är varandras förutsättningar

Thoursies hoppfulla tro på människan är något att bära med sig i denna mörka valrörelse. En påminnelse om vad som står på spel och vad som är möjligt att åstadkomma om vi tar nästa steg:

Så begraves ensamhet i levande gemenskap
och upphävs lagen om en evig motsats.