När storkapitalisterna börjar slå sig på jordbruk kan det nog finnas skäl att fundera över den kommande resurskrisens proportioner. Krösusfamiljerna Lundin och Kinnevik, tidigare mest kända för att borra efter olja i brinnande inbördeskrig respektive att kränga porr och förnedringsunderhållning (bland annat), storsatsar nu på att köpa upp rysk jordbruksmark genom ett gemensamt bolag med det apokalyptiskt klingande namnet Black Earth.
Marken värderas till omkring 500 dollar per hektar i nuvarande pris, men vd för Lundins investementbolag Vostok Nafta säger till Avanza att värderingen kan vara omkring 10 000 dollar per hektar inom några år. Ägarna kalkylerar med en avkastning på investerat kapital på 20%.
Den underliggande analysen torde vara ungefär denna, även om den aldrig sägs rakt ut: jordbruksvaror är påväg att bli en bristvara. Klimatförändringarna gör tidigare viktiga jordbruksregioner till ofruktbara öknar och kostnaderna för det kemikaliserade jordbruket kommer växa i takt med stigande oljepriser. 195 000 hektar jord i den tempererade klimatzonen är en strategiskt värdefull resurs, vars värde av sig självt kommer att öka i takt med att annan mark blir obrukbar. Den kommer snart vara värd sin vikt i guld.
Det är naturligtvis i sig tragiskt att befolkningen på rysslands svartjordar, efter att i decennier ha pungslagits av det sovjetiska storjordbruket, nu får se marken köpas upp av utländska riskkapitalister. Just som den håller på att bli värdefull. I praktiken har man att se fram emot en återkolschosering, fast den här gången går produktionsvinsterna till kapitalister istället för till Moskva.Men det finns, alltså, även en annan aspekt här också: det verkar som om Romklubben kommer få rätt tillslut. I alla fall tycks det som om kapitalisterna kalkylerar med det scenariot.
För snart 40 år sedan publicerades Limits to Growth som använde datorsimulationer (den tidens datorsimulationer!) för att förutspå vart den exponentiellt växande resursanvändningen skulle ta oss. Romklubben förutspådde, med vissa vetenskapliga aspirationer, att en resurskatastrof skulle inträffa under de närmaste tjugo åren.
De spådde fel, under 90-talet badade istället världen i billiga råvaror, överflöd av mat och energi. Limits to Growth blev ett bevis bland världens alla Norbergare för att miljölarmen var betydligt överdrivna. Katastrofen uteblev ju, så varför oroa sig?
Men katastrofen har bara skjutits framåt. Vi har förhandlat till oss respiter genom att öka energiinsatsen och utnyttja substituering. Nu är vi inne på sista och avgörande substitueringsrundan när vi skall ersätta hela vår användning av fossila bränslen med biobränslen. Dvs jordbruksmark. Dvs oops, har någon i ansvarig position räknat på det här?Kosekvenserna börjar visa sig, allt mer lavinartat. I dagarna har FAO och WFP larmat om växande matbrist i västafrika som en följd av det ökade världspriset på spannmål. TT-AFP:
Världens stigande efterfrågan på miljövänligare bränslen, som den i Sverige så populära etanolen, leder till att bönder överger livsmedel till förmån för grödor som ger bränsle. [...] Livsmedelspriserna i Mauretanien, Guinea-Bissau och Senegal har rusat uppåt under 2007, säger Stéphanie Savariaud.Alltså, i en värld som försöker avlägsna sig från fossilberoendet blir det istället konflikt om skogen och jordbruksmarken.
I Mauretanien, som är dubbelt så stort som Sverige men domineras av öken, står den nationella produktionen av säd för endast 30 procent av landets behov. Priset på importerat mjöl har stigit med nära 100 procent, från 200 dollar per ton förra året till 360 dollar i september, enligt WFP.
De fattigaste drabbas först och hårdast av prisförändringar på basvaror. FAO betonar att det här inte handlar om tillfälliga prisfluktuationer, det är en permanent förskjutning:”Livsmedelspriserna kommer att ligga på en hög nivå åtminstone de närmaste tio åren. Människor kommer att tvingas ändra sina matvanor och övergå till produkter som kan odlas lokalt. Men samtidigt hotas inhemsk produktion av klimatförändringarna.”I de meningarna ryms miljontals mänskliga katastrofer. Men uppvaknandet till det scenariot är inte ett problem för alla, tvärtom. Det finns de som kommer se sina tillgångar tiodubblas i takt med att situationen förvärras. Ett begrepp som jordränta får nya historiska proportioner när hela världsdelar hemsöks av torka och de kritiska resurserna blir allt knappare.
Därför: den som tror att alla människor har ett gemensamt intresse av att göra något åt klimatproblemen och resursanvändningen har missat den kanske allra mest centrala insikten idag: Vi har inte alls gemensamma intressen.
De besuttna har mycket att vinna på att låta världen gå åt skogen. Och de tillräckligt cyniska bland de förmögna har redan bestämt sig för att bli katastrofseklets vinnare.
Jakten på jorden har börjat. Det nya svarta guldet.
Fotografierna i postningen är tagna av Michael Poliza, som flög med helikopter från Hamburg till Kapstaden 2006.Det här inlägget kan vi väl klassa som miljö, kapitalism, ryssland, afrika och varför inte mat?
Inlägg
24 kommentarer:
Nu är jag ju en Norbergare (kvack!) sa givetvis tycker jag att jag har fog för at säga att du utelämnar en hel del väsentligheter och malar det mesta i svart, till viss del oförtjänt.
Det är förmätet att anta att bara för att jorden köps upp, sa har säljaren blivit lurad, som du verkar mena pa med den gamla pungslagningsreferensen. Ur artikeln du länkar:
"Reformen liknade tidigare privatiseringar av statliga företag och alla som hade jobbat på de gamla kolchoserna fick rätt att köpa marklotter som gav ägarandelar på ett par hundra hektar var. Därefter fick de välja att bruka marken på egen hand eller att sälja den vidare."
Sounds fair to me? Ingen tragik här inte... Dessutom handlar det ju om en utveckling och ett utnyttjande av marken med en gang, den skall inte ligga i träda och bara växa i värde.
I jämförelsen med Romklubben och Limits to Growth glömmer du ocksa att vi har realistiska möjligheter till en andra grön revolution inom den närmsta framtiden, genom genetisk modifiering och/eller syntetisk biologi. Respiten kan nog räcka länge än - kanske till och med länge nog för en transition till ett mer robust och hallbart jordbruk? ;)
Du har definitivt rätt i att det blir problem när matvarupriserna stiger och det drabbar alltid de fattigaste i högst grad - det är allvarligt, men närmast ett axiom som inte gar att undkomma vid nagon förändring av samhällsekonomiska faktorer, vilka de än är. Däremot maste man ju fraga sig om t ex Mauretanien alls är en hallbar statsbildning? Världen är och förblir flexibel och folk kommer att röra sig när det krävs.
Till sist haller jag med om att alla inte har samma intressen. Men de behöver inte heller vara ömsesidigt uteslutande - det finns alltid avseenden där "de besuttnas" och "de andras" intressen sammanfaller (Lite löjlig dikotomi, men jag kan spela med). Det är där vi alla kan dra ömsesidig nytta av varandras behov och där uppstar ocksa marknader där vi kan byta värde mot värde, fair and square.
Och vem är Gustav...?
Det är jag, saklart.
Vem är du? :)
Erik> Sagolikt välskrivet som vanligt. Men framför allt, skrämmande. Precis så som du beskriver det, fungerar ju det kapitalistiska system vi lever i. Sällan speciellt vackert. Och långt ifrån något som tjänar ett högre gemensamt syfte. Sedan finns det naturligtvis de som tycker att detta system fungerar alldeles lysande, sådana som Gustav. Var och en får ju vara fri att ha sin egen åsikt i frågan.
Frågan är – vad kan vi som tycker att det fungerar mindre bra göra åt saken? Idéer? Någon?
Tills vi enats om en bättre modell och satt den i verket lär det ansikts- och ansvarslösa kapitalet fortsätta att regera på vår alltmer sargade jord.
Gustav:
Tack för en resonerande kommentar.
Man kan förstås hävda att svartjordsbefolkningen säljer frivilligt och därför inte blir lurade. Indianerna "sålde" Manhattan frivilligt för en spottstyver, jag vill nog påstå att de blev lurade.
Där, liksom nu, finns en avgörande skillnad i informationsunderlag och förutsättningar mellan köpare och säljare som gör affären ojuste. Black Earth har indikationer på att värdet på marken kommer att tjugodubblas inom de närmsta tio åren, den kalkylen skulle jag inte tro att svartjordsbönderna gör från sin horisont, då skulle de inte sälja. När de får ett erbjudande om att sälja mark som nu ligger i träda, och priset kanske rentav ligger över nuvarande marknadsvärde... klart de säljer. Men på kuppen hamnar en nationell resurs i händerna på utlänningar.
Vad gäller förhoppningar om en andra grön revolution bör du först hålla i minnet att den första gröna revolutionen var en katastrof som visserligen löste försörjningsproblemet men till priset av övergödda hav, vattenkonflikter och accelererad global uppvärmning. Den skapade helt enkelt nya, värre, problem.
Genteknik kan åstadkomma mycket (med stora risker), men inga mirakel: Vi har fortfarande inte den blankaste om hur man skulle kunna åstadkomma plantor som omvandlar en större del av solenergin till biomassa, vad vi kunnat åstadkomma med genteknik so far är växter som placerar en större del av sin biomassa i axen/frukten, till priset av sämre utvecklade rötter/skal, dvs ökat beroende av mänsklig skötsel och optimala förhållanden för att överleva.
Jag är optimist, men låt oss inte vara dumoptimister och utgå från att vi löser resursförsörjningen samtidigt som vi rusar in i väggen. Ta energifrågan: mycket skulle lösa sig om vi hittade en väg att använda fusionsenergi, men när och om det sker återstår att se. Troligen måste vi först plocka hem helium-3-isotoper från månen, dvs tidigast om femton år. Tillsdess kommer bioenergibehovet växa lavinartat och – därmed - på en fri marknad, matpriserna.
Fattiga drabbas alltid hårdast när baspriser förändras på en MARKNAD. DET är ett axiom. Men det finns ju faktiskt i ärlighetens namn ett politiskt alternativ, att börja planera ekonomin.
Gustav > Vi kan alla välja att se vad vi vill se. En del av oss, jag är definitivt en av dem, frustreras över tillståndet i världen, och drömmer och hoppas att en förändring är möjlig. Andra gör det inte utan ägnar sig åt andra saker. Det är fine. Du förefaller tillhöra den senare kategorin. Härligt ofrustrerad över tillståndet i världen. Eller?
Peter:
Det verkligt allvarliga, tycker jag, är just det du lyfter i slutet, anvarslösheten. I ett system som bygger på att man överlåter prioriteringar åt en högre ordning - marknaden - behöver ingen ta på sig ansvaret för konsekvenserna. När människor dör i den modellen skrivs det inte på marknadsaktörernas konto utan betraktas mer som en ofrånkomlig egenskap hos tillvaron i största allmänhet.
Det finns ett akut behov av att göra upp räkningen med vad den oreglerade och ansvarslösa kapitalismen kostar mänskligheten.
För egen del tror jag, som Andreas Malm, att klimatkrisen innebär att vi måste övergå till en mer planerad ekonomi. Inte en planekonomi, men en ekonomi där marknaden underkastas demokratiskt beslutade prioriteringar. Koldioxidutsläppen, t ex, måste kvotregleras, om vi skall kunna tala om någon som helst rättvisa.
Det vore förstås början till slutet för den nuvarande epoken av vanvett som gjort en del av mänskligheten oerhört rik. Just därför kommer alla sådana iniativ motarbetas av svartjordsspekulanter och deras likasinnade som har mycket att vinna på status quo.
Erik: Tack för ett välskrivet svar! Jag varnar för en liten textvägg här, men kunde inte halla mig.
Gentekniken är som sagt ännu ingen "magic bullet" men har potential och vad gäller den gröna revolutionen är det till stor del en värderingsfraga om nettoeffekten var bra eller dalig. Hade matvarubrist och ransonering varit att föredra? I övrigt haller jag med om din analys av energisituationen, men inte riktigt vad gäller bönderna. Förresten representerade väl inte Manhattan nagot stort värde som ö, det var väl mer staden man byggde där som innebar värdet? Den hade man nog kunnat bygga annorstädes. Det fanns väl inga gömda resurser, förväntad avkastning eller liknande?
Jag tror personligen inte att en planerad ekonomi är lösningen och det är tveksamt om det är ett genomförbart politiskt alternativ alls, i nuläget. Tidigare försök att detaljreglera har dessutom oftast skapat större problem än vad man löst.
Det är här debatten mellan folk med olika synsätt kan haverera lite ibland, eftersom vissa liberaler - och nu är jag väl i det närmaste en "klassisk liberal" i stora delar av min syn pa världen - kan gapa om att marknadsinskränkningar är helvetet pa jorden och dessutom effektlösa. Pa samma sätt kan socialister ofta tro att om nagot är gjort efter planerade förutsättningar sa blir det med automatik bättre och rättvisare resultat. Problemet är att ingen sida har rätt därom. Det finns mycket stora möjligheter att med politik styra utveckling, men resultaten blir kanske inte vad man önskar eller tror.
Här kom jag fram till att jag kanske band ris at egen rygg när jag sa att jag var en "Norbergare" i mitt inlägg, för Peter H verkar ha malat upp mitt ideologiska porträtt för sitt eget inre därefter och da främst som en nidbild... ;) För att kommentera, Peter: Jag tycker kanske inte att allt är lysande, men jag har da inte sett nagot alternativ som skulle vara resultatmässigt överlägset, hittills.
Sen kan man ju fundera över vad skillnaden blir i en planerad ekonomi, vad gäller de fattigastes lott. Pengar som medel till förändring är en hyfsat neutral resurs, som man kan skaffa sig med enskilt arbete och/eller kollektivt genom att samla sina resurser. I en planerad och politiskt styrd ekonomi är det politisk makt som är utslagsgivande och den är inte riktigt lika enkel att skaffa, för de som ingen har. Nagra kommer fortfarande att vara de som bestämmer och nagra kommer att vara i det närmaste hjälplösa. Det är bara en annan faktor som avgör. Och gissningsvis har de som inte har pengar vid systemskiftet inte speciellt mycket politisk makt efter det.
Intressant debatt. Det går att resonera vidare. I det sista inlägget resonerar Gustav som om streckkoden inte är uppfunnen (det är den - om vi tar till en vid debattsväng - som gör socialismen praktiskt möjlig). Glöm tidigare försök: de hade inga streckkoder. Och planekonomi har vi ju redan, men inte socialistisk.
Konstigt att de här raderna i det första sluppit förbi utan anmärkning: " ...det blir problem när matvarupriserna stiger och det drabbar alltid de fattigaste i högst grad - det är allvarligt, men närmast ett axiom som inte gar att undkomma vid nagon förändring av samhällsekonomiska faktorer, vilka de än är." Hade någon sovjetisk ledare sagt sådant på 30-talet (fast då uttryckt som "när man hyvlar flyger det spån" eller "man måste knacka ägg för att göra omelett") hade det väl blivit ett jäkla liv. Har för övrigt läst ett liknande uttalande av Erik Gustaf Geijer från 1840-talet. Måste man knacka fattiglappar för att gå in i framtiden?
Svartjordsbönderna blir blåsta. Det luktar baggböleri för att ta till ett gammalt gott svenskt skällsord. De får väl göra som sina förfäder - revolution.
Baggböleri :-)
För upplysnings skull dröjer en replik från mig tills ikväll, eftersom jag jobbar nu.
Björn:
Jag vill gärna höra ett litet referat om den här streckkodssocialismen. :)
Den här kapitalistiska planekonomin som vissa pratar om är väl ända ett felslut i sig? Planering inom storföretag oberoende av varandra är inte samma sak som att hela samhällets hushallning centralplaneras.
Sen kanske jag skall precisera mig lite angaende vad jag skrev. Jag menar att vad man än förändrar, sa är det alltid de som har minst resurser som kommer i kläm. Det är inte sa att de skulle vara värda att offra eller liknande och att knacka fattiglappar för att bygga framtiden är verkligen ingen bra idé. Men: Varje förändring kommer att medföra risker och marginaleffekter som drabbar nagon - dessa kan den som är tillräckligt rik parera hyfsat, men den som lever ur hand i mun kan det inte.
Det är det som är "axiomet".
Debatten tar sig :-) Och jag följer den med intresse. Att måla fan på väggen är enkelt. Att hitta nya vägar är svårare. Men avsevärt mer meningsfullt och intressant. Men, först måste problemen synliggöras för oss, och Eriks inlägg var smärtsamt träffsäkert såtillvida.
Gustav > Det var inte avsett som en nidbild :-) Jag ville mest locka fram lite mer saklig debatt. Skyttegravskrig och polemik leder just ingenvart. Och jag håller med dig om att det är svårt att hitta bra hållbara alternativ. Vilket dock inte borde hindra oss från att fortsätta att söka efter dem. Och precis som du avvaktar jag med intresse en fördjupning kring streckkodens betydelse för socialismen :-)
Jag kommer tillbaka till streckkoden och socialismen samt planekonomins varianter, fast det tänkte jag inte belasta Eriks blogg med. Någon dag tänkte jag samla ihop trådarna och illustrera resonemanget med en påse morötter. Denna dag är dock inte idag. Formuleringarna får ligga och mogna ett tag först.
Du tar upp en viktig fråga, Erik!
Utöver ansvarslösheten som du nämner har det kapitalistiska systemet en annan central brist: kortsiktigheten.
Det är oförmågan att agera långsiktigt solidariskt som satt oss i den här situationen, för
egentligen har vi länge vetat att vi måste gå över till förnyelsebar energi och en kretsloppsbaserad resursanvändning; inom vår andel av det tillgängliga miljöutrymmet.
Vi har t.o.m. haft en folkomröstning. om den saken...
...där vi beslöt öka resurslöseriet,olje- och kärnkraftsberoendet-men kalla det för hushållning.
Eftersom det gjordes på stark rekommendation av SAP,Fpl och M; reser det frågan hur vi skall få stöd för en mer verklighetssinnad politik.
Problemet kokar ned till att ett parti som helt förträngt frågan vann valet.
För ett kvartssekel sedan var vi i täten. Sedan gjordes i stort sett
ingenting. Nu ligger vi efter både i utveckling och i anpassning.
Så vad gör vi?
/Bengt Åke /
Gustav:
1. Du frågar om matvarubrist och ransonering varit att föredra framför den gröna revolutionen? Självfallet inte. Att föredra hade varit att välja ett hållbart alternativ redan då, dvs att fördela jordens resurser jämlikare (problematiskt för vissa: det förutsätter politiska ingrepp i fördelningen, dvs kränkningar av den fria marknaden). Den ojämlika fördelningen är ju den yttersta förutsättningen för överkonsumtionen, att en amerikan använder lika mycket energi som 30-40 indier har varit förutsättningen för det amerikanska högenergisamhälle som nu alla jordens folk, naturligtvis, också vill uppnå.
2. Hade Manhattan något värde innan New York byggdes? Inte ur ett europeiskt perspektiv, det var ju bara en ö med massa skog. Ur indianernas perspektiv hade ön inte heller något ekonomiskt värde, eftersom mark inte kunde ägas i deras samhällsmodell. Det hindrar inte att en plats kan ha andra värden vid sidan av de ekonomiska, såsom kulturella, estetiska och spritiuella värden. De kan iof inte mätas i vår modell och därför räknas de inte.
3. En planerad ekonomi är FÖRSTÅS inte samma sak som en detaljreglerad! Som jag skrev i föregående kommentar så förordar jag inte en planekonomi utan en ökad _planering av ekonomin_. Som Björn är inne på, möjligheterna till en effektiv planering är större än någonsin, men det behöver inte handla om att gå ner till resursallokeringsnivå, det kan handla om målstyrning på strukturellnivå. Bara mycket lite skulle göra mycket stor skillnad jämfört med dagens barbariska system.
Det blir förstås inte per automatik bättre med mer planering i ekonomin, det beror helt på vilka prioriteringar som styr planeringen. Den stora och avgörande fördelen är att folk vet var makten finns, vem/vilka som ansvarar för fördelningen av de begränsade resurserna (närmast tänker jag på kritiska naturresurser, koldioxidutsläpp och energianvändning). Idag finns ingen att demonstrera mot, mer en de diffusa och ansiktslösa storföretagen, som inte är valda och därför inte kan avsättas.
En ökad planering av ekonomin innebär på inget sätt att innovationstrycket försvinner, tvärtom har just frånvaron av kvoter för t ex koldioxidutsläpp gjort att det saknats ett innovationstryck för att utveckla hållbara energikällor. Som Bengt-Åke nämner.
4. Ditt avslutningsstycke förstår jag inte alls. Politisk makt är det ENDA som är tillgängligt för den som ingenting äger. Det är hela poängen med organisering.
...och för alla som läser den här diskussionen i egenskap av norbergare rekommenderas varmt Kerstin Berminges just påbörjade dekonstruktion av den Norbergska världsbilden.
Erik:
Intressant bloggpost som vanligt, och viktig, men jag kan inte låta bli att komma med ett tillrättaläggande.
Romklubben spådde inte alls att det skulle komma en katastrof om 20 år, det är en myt och en propagandalögn. Du har tydligen inte läst Limits to Growth (själv har jag både den engelska och den svenska upplagan /Tillväxtens gränser, som vi läste då de kom ut, 1972). Jag rekommenderar dig varmt att läsa den. Du kommer att bli förundrad över hur det istället är så att de hade rätt i det mesta de skrev.
Jag blev bara beklämd när jag tog fram och började läsa om den för någon vecka sedan (faktiskt med tanke på att blogga om den). Boken tog redan då upp att det krävdes förändringar om vi inte skulle hamna i ett ohållbar situation framöver. Men ingenting har gjorts sedan dess i stort sett och miljörörelsen, som var mycket aktiv då dödades med kärnkraftsomröstningen (som vi såg det då handlade frågan den gången inte bara om kärnkraftens vara eller inte vara utan lika mycket om vad denna skulle användas till, som att producera mer och fler miljöskadliga ämnen etc.).
Men så här skrev man bl.a i Tillväxtens gränser:
Våra slutsatser är:
1: Om de nuvarande tillväxttendenserna i befolkning, industriproduktion, föroreningar, livsmedelsproduktion och uttömning av naturtillgångar får fortsätta ohämmade, kommer gränserna för tillväxten på denna planet att nås någon gång inom de närmaste 100 åren. Det troligaste resultatet blir en ganska plötslig nedgång både i befolkning och industriell kapacitet.
........
3: Om jordens folk beslutar sig för att eftersträva detta (skapandet av ekologiskt stabila förhållanden som står i punkt 2) istället för det första är utsikterna tillframgång större, ju tidigare de börjar kämpa för att nå det.
Så, som sagt, läs boken. Jag är säker på att du kommer att fascineras av den.
PS: Tack för rekommendationen förresten :-).
Erik:
Jag menade med mitt avslutningsstycke att en enskild individ eller en grupp av individer utan stor samordning i ett politiskt styrt samhälle har precis lika liten makt som samma grupper i ett kapitalistiskt. De som har inflytande är de som har hallhakar pa eller direktkontakt med makten - inte de enskilda pa fabriksgolvet, eller vilken miljö man nu tänker sig att de som äger litet eller inget rör sig i.
Organisering hjälper ju, men i organisationen finns alltid de som har mer eller bättre tillgang till den politiska makten pa ett eller annat sätt. Dessa blir viktigare än andra att ha god personlig kontakt med alternativt krypa inför, ha hallhakar pa eller vad man nu vill kalla det. Man är tillbaka där man började, med en hierarki, även om man inte ser det. Det har inte direkt varit sa att mer statsstyrda samhällen historiskt har haft en större maktdelning, om den erfarenhet som finns säger nagot...
De som vill planera samhället ersätter alltsa bara monetär makt med den exklusivitetsfaktor som det innebär att vara hög tjänsteman inom staten, byrachef eller liknande. Där hamnar makten istället. Det blir handel med förmaner och gentjänster istället för med pengar. Är det bättre?
Gustav > Intressant analys :-) Och jag är benägen att hålla med dig. Hierarkier kommer alltid att finnas. På gott och ont. Och makt förblindar, som bekant, vare sig den är baserad på pengar eller befogenhet. Det ser vi ideligen exempel på. Men kanske finns det ändå alternativ som är att föredra framför andra.
När det handlar om den här formen av kapitalism som Erik beskriver så är det ju i grunden egentligen inget annat än en smart fastighetsaffär. Inom ramen för ett gällande ekonomiskt system. Med vinnare och förlorare. Like it or not. Eventuellt kan det ju faktiskt komma något bra ut av affären, vad vet jag. Vore intressant att fråga investerarna vad de har i avsikt att göra med marken.
Därmed inte sagt att jag gillar det rådande ekonomiska systemet. För visst vore det roligt om de som bor i området och som ägt marken tidigare kunde få del i det hela. Om de nu över huvud taget är intresserade av det? Och visst vore det bra om jorden som helhet tjänade på förvärvet.
Vore kul med några upplyftande exempel som visar på hur saker kan göras bättre, ur ett fördelningsmässigt och ekologiskt perspektiv. Idén med Mikrolånen är väl ett sådant exempel på hur man kan hitta vägar inom ramen för systemet. Etiska fonder borde vara ett annat.
Hej Erik! Det är en fantastisk blogg du har. Tack för ihärdigheten i postandet. Du har kanske redan sett den här, men annars kanske det kan vara något att bita i:
http://gizmodo.com/gadgets/architecture/living-in-a-billboard-home-would-be-awesome-327219.php
/Micke vK
Micke --> Det var inte igår!
Tack för tipset, har sett billboardgrejen hos bldgblog men inte reflekterat mer över den. Skulle de verkligen byggas vore det inte den ultimata grejen för reklammakarna som kan få sina reklamtavlor legitimerade och finansierade på samma gång?
En liknande: http://bldgblog.blogspot.com/2007/08/single-hauz.html
Kerstin --> Tack för korrigeringen. Jag har aldrig läst Tillväxtens gränser utan bara läst om den i andra hand. Men jag tog och beställde den nu. Finns i uppdaterad utgåva.
Erik:
Inte konstigt alls att du skrev som du gjorde, för precis så tror nog nästan alla som hört talas om boken sedan den kom- av en inte helt outgrundlig anledning.
Tror du kommer att finna boken högst intresssant, av flera olika anledningar. Tala gärna om vad du tycker om den.
Kerstin
När ni ändå är i läsartagen så toppa bokberget med "Chockdoktrinen" av Naomi Klein, en lika besk som brysk inlaga i samma debatt som Eriks. Det är i sanning inte vackert. Men frågan kvarstår, vad gör vi åt det?
Nyligen köpte Staffanstorps kommun tioplus jordbruksmark vid Hjärup för 380000 SEK per hektar.
Vilket lär vara högsta noteringen hittills.
Skicka en kommentar