Kulturarbetare för finansen

Alla är svaga och behöver stöd ibland, det är därför vi har ett samhälle. Kanske kan man hoppas att jättebidragen till klantfinansen för en lång tid framöver får högerns dilleridiskussioner om bidragsberoende att framstå som just så oproportionella och löjliga som de är. Men, det är nog för mycket begärt. Mauds minne är kortare än Göran Hägglund.

Nu är det ändå läge för alla som fortfarande har ett jobb att sluta sluta upp kring finansen. Oj, där blev det en freudiansk felskrivning, men jag orkar inte stryka det ena sluta. Extra hjärtevärmande är det att se att kulturarbetarna drar sitt strå till stacken. Kulturen står ju i betydande tacksamhetsskuld till näringslivet som alltid bidragit med generösa stipendier utan motkrav och som dessutom är en ständig källa till inspiration. Därför blir jag glad när jag ser att Glänta går in och stöttar näringslivet:

"Den senaste tidens finanskris har gjort det tydligt hur viktig, och bräcklig, kapitalismen är. Förlaget och tidskriften Glänta vill i detta prekära läge visa sitt stöd för näringslivet. Som tjänstemän inom kulturbranschen vet vi vad lågkonjunktur vill säga. [...]

Finanssponsring kan vara en känslig sak – det finns så mycket fördomar i svang. Därför några klargöranden om kulturens intressen i allmänhet:

Du säljer inte din själ genom att sponsras av kulturen; eftersom ingen har några pengar är försäljning och köp sällan inblandade överhuvudtaget.

Tänk inte i termer av motprestationer och krav; att bli sponsrad handlar om dialog, positiva cirklar, teamwork! Kulturlivets aktörer ser helst ett långsiktigt samarbete byggt på gemensamma förutsättningar: avsaknaden av ekonomiskt kapital. [...]

Om du trots denna samling handfasta råd inte får livet att gå ihop, så kan du ju alltid skaffa dig ett vanligt jobb och ägna dig åt ditt finansintresse på fritiden."