Den militära farsen i farvattnen på Afrikas horn fortsätter. Idag kunde de tappra svenska gossarnas pressdivision skalda hem om nya hjältedåd: vikingastyrka ME01 har infångat en ”fullt utrustad piratbåt”. Bland fynden fanns ”knivar, ammunition och en stege”. Fångsten torde motsvara ungefär att håva upp två kilo makrill efter en veckas trålande med en topputrustad modern fiskebåt.
Bra fiskat grabbar, här skjuts det minsann myggor med kanoner! Men så är inte heller syftet att fånga myggor, utan just att få skjuta med kanonerna. Det är vad som följer av att vi numera har en yrkesarmé orienterad mot internationella insatsoperationer: till skillnad från ett värnpliktsförsvar vars huvuduppgift är att utbilda värnpliktiga till reserven, som helst inte ska användas, så måste en yrkesarmé matas med ständigt nya uppdrag, den ska användas så mycket som möjligt. Finns det inget konkret att göra får man hitta på saker, för insatsförsvarets strategiska ”nytta” uppstår först om det ständigt används.
Så kommer det sig att de två svenska korvetterna Stockholm och Malmö samt stödfartyget Trossö nu spenderar sina dagar utanför Somalias kust, i sällskap med örlogsfartyg från USA, NATO och Kina, i världens dyraste jakt på fattiga fiskare. Försvarsdepartementet reserverade ursprungligen 285 miljoner för den första fasen av operationen, det är nästa fem gånger mer än Sveriges utvecklingsbistånd till Somalia under 2008.
Räknar man in andra länders operativa insatser plöjs det ner flera miljarder kronor i den militära piratbekämpningen i Ardenviken. Använt på ett annat sätt hade samma pengar räckt flera gånger om för att ge de fiskare som övergått till piratverksamhet möjlighet att åter hitta fredliga utkomstkällor att livnära sig på, de kunde bygga förutsättningar för säkerhet och ekonomisk utveckling på fastlandet i Somalia. Men nu måste det militärindustriella komplexet sysselsättas och de internationella handelsvägarna i första hand skyddas och då blir det krigisk dumkraft istället för utvecklingssamarbete som appliceras som standardlösning på problemet. Eller snarare: istället för att lösa problemet.
Bakgrunden till piratverksamheten är en långvarig våldtäkt av Somalias kustvatten utförd av Europeiska och Asiatiska företag som under decennier har dumpat giftigt avfall och bedrivit massivt tjuvfiske. Det sönderbrutna Somalia har utan fungerande centralmakt saknat alla möjligheter att förhindra verksamheten. Kustlinjen har förgiftats, fisken har sinat och hundratusentals människor har blivit av med sina tidigare försörjningsmöjligheter – det är i skenet av den situationen som tidigare fiskare idag värvas till piratbesättningar.
Sverige deltar i EU-operationen i Ardenviken tillsammans med länder som bär ett direkt ansvar för dumpning av farligt avfall och rovfiske utanför Somalia, bl a Frankrike, Spanien och Italien. Från regeringen motiveras den stora militära insatsen med behovet av att skydda FN:s hjälpsändningar till Somalia, men dessa omfattar ett sextiotal fartyg varje år som kunde eskorteras genom en betydligt mindre men mer direkt fokuserad militär insats. Alltså handlar det i grunden om något annat; ett förtäckt näringsstöd till den svenska krigsmakten.
I en interpellationsdebatt häromdagen försökte biståndsminister Gunilla Carlsson hävda att den militära insatsen bör ses som ett komplement till utvecklingsbiståndet snarare än i ett motsatsförhållande. Men medlen är begränsade, regeringen strävar efter att sänka skatten och hur man än vänder på saken så är 285 miljoner på ett ställe i budgeten 285 miljoner mindre någon annanstans.
Detta är en ibland förbisedd konsekvens av omställningen till ett internationellt aktivt svenskt insatsförsvar: allt oftare väljs en militär väg som förstahandsalternativ då vi skall bidra till internationell konfliktlösning. Det är inte bara så att den internationella förmågan idag ställs i centrum för den nya svenska krigsmakten, den nya svenska krigsmakten ställs också allt oftare i centrum för vårt internationella utvecklingssamarbete. De står där på bekostnad av samarbete kring utbildning, hälsovård, näringspolitik och tekniköverföring. Vägar som möjligen är mindre kantade av machodåd, men desto mer verkningsfulla.
Inlägg
13 kommentarer:
Vad synd att vänsterpartiet röstat för att lägga ned 97% av det värnpliktsbaserade försvaret.
Och vilken skandal att västvärldens sjöstridskrafter används mot rånare, kidnappare och mördare utanför Somalia. Att kalla dess brottslingar för fattiga fiskare är ett hån mot alla hederliga människor i Somalia.
@Anonym: ja, det är synd att vänsterpartiet medverkat till den omläggningen och det är något som jag är mycket kritisk till.
Vänsterpartiet har försökt att inta flera omöjliga positioner samtidigt i sin försvarspolitik: å ena sidan att Sverige inte skall ingå i NATO, å andra sidan att vi inte skall ha någon egen försvarsförmåga. Jag har aldrig fått den ekvationen att gå ihop. Inte heller får jag ihop att vara för militär nedrustning och samtidigt medverka till att det territoriellt baserade invasionsförsvaret ställs om till en aktivistisk insatsmilitär.
När det gäller piratgruppernas sammansättning så leds de inte sällan av milismän, men rekryteringen av "besättningarna" sker bland tidigare fiskare. Se länkarna i postningen.
Ekvationen går ihop om man sätter den i sitt historiska sammanhang. Som en del av den kommunistiska internationalen har vänsterpartiet aktivt eller passivt stött Sovjetimperiets diktatur. Det låg aldrig i Sovjetunionens intresse att demokratiska länder i dess närhet eller varsomhelst på jorden skulle ha förmågan att försvara sig mot ett angrepp från den auktoritära supermakten. Samarbete mellan många små demokratiska länder främjade inte heller Sovjetunionen. Därför var den svenska vänstern mot den europeiska gemenskapen från första början. Det kommunistiska imperiet föll samman för tjugo år sedan men dess långsiktiga mål lever vidare bland världens mer gammelmodiga socialistpartier. Splittring mellan och avväpning av demokratiska länder
Du skriver hånfullt om hur den svenska styrkan tagit en båt som innehöll "knivar, ammunition och en stege". Av någon anledning citerar du inte den fjärde typen av fynd som DN rapporterar om: raketdrivna granater. Min gissning är att det skulle underminera den idé som kommer lite längre ner: att man egentligen inte behöver jaga pirater utan att den aktiviteten bara är påhittad för att motivera insatsförsvarets existens.
Jag misstänker att de sjömän som beskjuts med granaterna du inte vill låtsas om har en annan uppfattning.
Anonym:
Vad är det du babblar om?
mandarin:
Har du överhuvudtaget läst Eriks text?
Erik: Jag är glad att du också är kritisk till vänsterpartiets försvarspolitik. När jag var aktiv i ung vänster debatterades den frågan på flera kongresser och riksting, och jag blev oerhört beklämd av naiviteten runt försvarsfrågor som många (majoriteten faktiskt) uppvisade. Denna naivitet finns också inom partiet och är anledningen till varför vänsterpartiet har röstat för alla vettlösa försvarsbeslut som totalt har urholkat den allmänna värnplikten till den grad att den har kunnat avskaffas (fastän majoriteten av svenskarna vill ha den kvar). Som om varje nedlaggt förband har varit ett steg mot en värld utan vapen! Istället har det varit tvärtom, varje land har ett försvar, sitt eget eller någon annans. När vi inte längre har ett eget försvar värt namnet får natoförespråkarna mer vatten på sina kvarnar. Att vänsterpartiet tillsammans med socialdemokraterna, folkrörelsepartiet, är ansvariga för att det folkliga värnpliktsförsvaret har urholkats totalt är en stor skamm. Nu får vi en kolonial expeditionsstyrka istället.
Robban: javisst har jag det; det är därför jag kritiserar hans ofullständiga citat. Förstår du verkligen inte vad jag menar ?
Mandarin:
Nej det gör jag inte. Att det finns pirater i Ardenviken beror på att västvärlden plundrat och förstört regiones kustleder med utebliven försörjning för alla människor som drabbats av detta.
Sen att det finns någon enstaka storpirat som seriöst berikats på sjöröveriet må vara hänt men de flesta gör det för att överleva. Du tror väl inte på fullaste allvar att piratsituationen upptstod av en slump?
Robban: javisst har jag det; det är därför jag kritiserar hans ofullständiga citat. Förstår du verkligen inte vad jag menar ?
@Mandarin: givetvis var citatet valt för att vara lite elak, givetvis skickar den svenska krigsmakten pressmeddelanden kring valda händelser för att få credd.
Mattias: Vad jag kommer ihåg från kongressen 2001 är delvis samma sak som du kommer ihåg, om denna naiviteten. Men jag kommer också ihåg att i frågan om huruvida vi skulle ha ett starkt invasionsförsvar(märk väl, inte insatsförsvar), kontra i princip "lägga ner hela skiten", så var omröstningen rätt tajt, och alternativ två vann med någon enstaka röst.
Sedan den kongressen har det varit ganska tyst i frågan, vad jag vet. Det skulle vara intressant att se vad utslaget blev idag, när planen är ett totalt avvecklande av värnplikten till förmån för stående förband.
Robban,
då ska jag försöka vara tydligare. Alltså:
Erik påstår att det egentligen inte behövs någon insats mot piraterna och att piratjakten är en "militär fars" som uppfunnits enbart för att motivera insatsstyrkans existens:
"...här skjuts det minsann myggor med kanoner! Men så är inte heller syftet att fånga myggor, utan just att få skjuta med kanonerna."
"Finns det inget konkret att göra får man hitta på saker, för insatsförsvarets strategiska ”nytta” uppstår först om det ständigt används."
"Alltså handlar det i grunden om något annat; ett förtäckt näringsstöd till den svenska krigsmakten."
För att framhålla hur meningslös och dessutom föga tapper styrkan är citerar Erik DN och berättar att båten de tagit inte innehöll särdeles farliga saker (knivar, en stege...). Däremot är han tyst om att båten innehöll raketdrivna granater, vilket jag tycker är ohederligt citerat.
För att nu vara extra tydlig: vad vi är oeniga om är huruvida det överhuvud taget är vettigt att använda militära medel för att försöka hindra piraterna från att angripa civil sjöfart. Där säger Erik att det är meningslöst: "krigisk dumkraft...istället för att lösa problemet" och jag säger att sjömännen som angrips - exempelvis med granater - antagligen tycker annorlunda.
En passus från en europaparlamentsresolution gör kanske vår åsiktsskillnad tydligare:
"År 2007 rapporterades det att 20 besättningsmedlemmar mördats, 153 skadats eller utsatts för våld och 194 kidnappats."
Under 2008 angreps 100 fartyg och fyrtio kapades.
Jag skulle ha svårt att stå framför dessa sjömäns familjer eller dem själva och kalla insatserna mot piraterna för "militär fars" och "krigisk dumkraft". Men Erik har tydligen inga problem med det.
@Mandarin: Jag har ingenstans påstått att piratverksamheten inte är ett problem. Vad jag pekar på är att det svar på problemet som Sverige nu medverkar i tillsammans med många andra militärmakter inte löser det underliggande problemet utan istället är ett dyrbart flexande med militära muskler. Utdelningen är löjligt liten i förhållande till hur mycket medel som satsas på operationen och i relation till det samlade internationella biståndet till Somalia. Därför är det en militär fars.
Hur kan Sverige bäst bidra till stabilitet i Somalia och säkerhet i Ardenviken? Jag menar att det är uppenbart att vi kunde bidra bättre genom att ta de nästan 300 miljoner kronor som insatsen kostar för svensk del under innevarande år och stötta säkerhet och återuppbyggnad av civila strukturer och ekonomi på land i det sönderslagna Somalia. Att regeringen istället för att göra det väljer att skicka två korvetter handlar om att vi idag har en insatsorienterad krigsmakt som måste sysselsättas med internationella uppdrag. Så ja, syftet med det militära deltagandet är _primärt_ att få skjuta med kanonerna.
Ekvationen är:
Lägg ner försvarsindustrin
Behåll allmän värnplikt
Egentligen existerar inget större problem.
Problemet är att det formuleras som att vi antingen ska ha en militär inriktad på att freda landets gränser vid ett invasionsförsök eller ett insats"försvar" som ska avskräcka från invasion då de initiala förlusterna för angriparen förväntas bli så höga. Sen finns det pacifistiska alternativet att inte ha någon militär alls.
Problemet med att bara anse att det finns de här tre alternativen är att de båda första kräver en stor försvarsindustri, antingen en egen eller nån annans eller som idag en blandning av dessa.
För att en sådan industri ska fungera behöver den avsätta sina produkter vilket gör att svenska vapen hamnar i konfliktzoner i världen.
Att bygga upp det första eller andra alternativet kostar givetvis jävligt mycket vilket man kan se på försvarsbudgeten.
Inget av försvaren skulle hålla långsiktigt mot en angripare i form av en stormakt.
En ockupation skulle alltid bli ett faktum.
Det som borde vara ett vänsteralternativ är att bygga upp ett försvar som tar mindre resurser i anspråk och samtidigt kan avskräcka potentiella ockupanter.
Hur skulle det kunna se ut?
Målet skulle vara att så många medborgare som möjligt har kunskapen av att använda vapen och att strida.
Hotet mot stormakter har inte visat sig vara reguljära arméer utan motståndskrigföring i små grupper.
Därför bör alla medborgare utbildas i handeldvapen och bärbara antifordonsvapen samt hur man organiserar motstånd.
Ett sådant försvar kräver inga JAS-projekt, inga stora stridsvagnsinköp mm.
Kostnaderna skulle bli marginella jämfört med dagens försvar dock skulle den avskräckande effekten behållas.
Vad vi ska göra med den överblivna industrin blir följdproblemet och det kan man lösa såsom man borde lösa bilkrisproblemet, industrin får övergå i allmän egendom och omställas till att producera något som man i samverkan med regionens befolkning, fackföreninger och stat anser behövs, förslagsvis vindkraft, spårvagnar osv som behövs för att möta klimatkrisen.
Skicka en kommentar