Inte girighet, logik. Okej, girighet.

För två år sedan kamikazeprivatiserade den borgerliga majoriteten i Stockholms stad det stadshusägda bolaget Centrumkompaniet som förvaltar ett tiotal stora centrumanläggningar och gallerior runt om i staden .

Oppositionen protesterade, men borgarna viftade bort alla farhågor om att en privat fastighetsägare skulle sätta sitt vinstintresse framför en långsiktig drift och allsidig sammansättning av verksamheterna i centrumanläggningarna. Så skulle det inte bli, försäkrade man. Nu visar det sig att den europeiska fastighetsjätten Boultbee som tog över Centrumkompaniet höjer hyrorna med 60% för att bli av med småföretagare och istället få in sina egna associerade kedjor. Dessutom sköter de sina lokaler riktigt dåligt, det är skräpigt och osäkert.

I ett inslag i TV4 kommenterar moderaternas stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd Kristina Alvendal detta med att ”När det gäller hyressättningen så är ju inte staden involverad i det överhuvudtaget” – vilket är precis själva problemet.

För själva poängen med att centrumanläggningar bör drivas i offentlig ägo är att det inte handlar om vilka fastigheter somhelst, utan om en infrastruktur för samhällsservice och kommersiell verksamhet.

Den policy och de målsättningar de drivs under har stor betydelse för utveckling och livskvalitet i hela stadsdelar, i hela staden. Att kontrollera den infrastrukturen ger makt och den makten har Alvendal & co glatt kastat i knäet på Boultbee som agerar enligt kapitalistisk logik och maximerar sin vinst utan hänsyn till vad det innebär för enskilda småföretagare eller utbudet. Tack för den totala frånvaron av ansvarstagande Kristina!

På en annan infrastrukturfront travas vinsterna på hög. Köttfärsdribblarmaffian i Ica-koncernen går mot ett rekordår rapporterar DN. Det syns dock inte i lönekuverten hos ICA:s anställda eftersom ”Alla [butiksanställda] måste vara klara över att lågkonjunkturen inte är över än” enligt vd Kenneth Bengtsson.

Vad lågkonjukturen mer konkret innebär för ICA:s del framgår inte riktigt, men det kan ju inte vara fruktansvärt eftersom koncernen gör större vinster än någonsin. Inte så underligt med tanke på att efterfrågan på dagligvaror är rätt oelastisk. Äta måste man ju göra hur det än och ICA kontrollerar drygt halva livsmedelsmarknaden i Sverige. Som konsument har man sällan något val.

Samtidigt som ICA-handlarna framgångsrikt håller nere löntagarnas andel av vinsten så pungslår man lika framgångsrikt sina små leverantörer. Själv tjänade däremot Kenneth Bengtsson 9 miljoner förra året, en lön han tycker är motiverad eftersom ”inte minst har styrelsen tyckt det”. Att skylla på någon annan är en god strategi, oavsett om man är borgarråd eller vd.

Nu bör det sägas till deras försvar att både Boultbee och ICA agerar såsom systemet påbjuder att de ska agera. Så som logik ser ut inom ramen för ett kapitalstiskt system. Det vill säga perverst. Michael Moore uttrycker det väl (och lite profetiskt):

”Människor vill tro att det inte är det ekonomiska systemet som ligger till grund för de här sakerna [girighet] – att det bara handlar om några ruttna ägg. Faktum är att kapitalismen innebär en legalisering av denna girighet. Det finns mörka drag i den mänskliga naturen, och girighet är ett sådant drag. Om man inte försöker införa restriktioner som begränsar det som kommer från den mörka sidan kommer den i stället att utvecklas bortom all kontroll. Kapitalismen begränsar inte vår girighet – den uppmuntrar och belönar den.”

Det privata ägandet av vitala infrastrukturer, vare sig det är centrumanläggningar, banker eller livsmedelsdistribution, motiveras från liberalt håll med att det i slutändan kommer gynna oss alla. Det privata ägandet strävar efter att ständigt rationalisera och effektivisera, ständigt pressa kostnaderna. Den som är effektivast vinner och det är väl bra för alla? Men tänk, skriver Lars Berge, om survival of ”the fittest” i själva inte alls är bra för gruppen, om framgång i själva verket bara är en liten, slemmig mask i en hög av bajs:

Darwin avfärdade parasiterna som degenererade snyltgäster. I själva verket kan de mycket väl vara den mest framgångsrika och sofistikerade livsformen på planeten. De finns åtminstone i fler arter än något annat levande. I sin lika blodisande som oemotståndliga bok Parasite Rex (Simon & Schuster, 2002) beskriver vetenskapsjournalisten Carl Zimmer bland annat hur larverna från en viss sorts plattmask kan ta kontrollen över myrors nervsystem. När solen går ner och de övriga myrorna återvänder till stacken styr de mikroskopiska parasiterna sitt värddjur till toppen av ett grässtrå där den infekterade myran resten av natten sitter orörlig och väntar på att bli uppäten av ett betande däggdjur. Kossans tarmsystem är nämligen plattmaskens slutmål. Har man en gång börjat tänka ekonomi i biologiska termer är svårt att inte dra paralleller mellan plattmasken och dagens giriga finansmän. Båda förvandlar en livskraftig organism till en viljelös zombie, leder den mot sin egen undergång för att sedan kunna suga ur nästa värddjur. Ingen vet vad det ska vara bra för. Bara att det händer.

Uppdatering ang. Boultbee-biten: Alliansfritt Sverige har mer detaljer om Alvendals ansvarslöshet. Björn Nilsson har följt Boultbees affärer och dess konsekvenser för Stockholm länge, bland annat här, här och här.