Det satt långt inne, men till sist blev det ett normalt europeiskt land av Sverige också. Vi har nu, i likhet med alltför många andra länder i EU ett etablerat rasistiskt extremhögerparti i parlamentet. Den rödgröna valvind som kändes i ryggen den sista veckan räckte inte, de underliggande förskjutningarna var för stora.
Nu kommer det analyseras och diskuteras hur fan det här gick till egentligen. Det kommer framkastas att ”de etablerade partierna” borde ha ”tagit debatten” med Sverigedemokraterna, trots att just den debatten togs så ofta – och samtidigt så slött – att (sd) gång på gång serverades gratis reklamtid. Det kommer talas om ”människorna ute i landet” som är ”rädda för förändring”, det kommer ojas och pustas och bres på med darrande stämmor om de humanistiska värden som vi ”gemensamt” måste försvara.
Naturligtvis måste vi det. Men vi måste också utan skygglappar urskilja sambanden här, de som borgerligheten kommer göra allt för att skjuta i från sig: att den den borgerliga valsegern och Sverigedemokraternas framgångar utgör delar av samma paket, samma valvind, samma skifte. Det hänger ihop – det ena gav det andra.
Sverige har hållit rasister och fascister utanför riskdagen, samtidigt som vi haft en, med nordiska mått mätt, generös invandringspolitik, tack vare att vi har hållit ihop landet. De socialdemokratiska regeringarna har haft sina stora bister, men de har inte, som denna alliansregering, aktivt slagit sönder trygghetssystemen, genomfört sociala nedrustningar, slagit in medvetna och avsedda kilar mellan landsdelar, stadsdelar och inkomstgrupper.... Och i Sverige har fackföreningarna hållit uppe sin organisationsgrad och byggt ideologiska värn mot rasisterna på varje arbetsplats.
Alla de konkreta politiska omständigheter som gjort att extremhögern kunnat hållas på mattan, har alliansen brutit med. Och därigenom berett marken för extremhögerns intåg. Det är samma utveckling vi fått i andra europeiska länder, i fotspåren på högerstyren som aktivt låtit klyftor växa och slagit mot det gemensamma. Där nyliberaler dansar samlas nyfascismens råttor i hörnen.
Så alla ni som är upprörda över att Sverigedemokraterna nu sitter i riksdagen och samtidigt själva lade er röst på allianspartier: suck it up. Detta är en del av paketet med att Sverige ska bli mer likt andra länder. Detta är den nedrustade välfärdsstatens bruna omslagspapper. Ni födde detta monster.
Läs också: Aron Etzler, Daniel Poohl, Simon Bank. Och, gör som Lars Ohly, förvägra rasisterna möjligheten att tvätta sig rumsrena:
20 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Om någon ska lastas för att SD kom in i riksdagen så är det S och V.
S, för deras ständiga focusering kring att ständigt vurma för extrema islamister.
V, för att dom inte kan ta sakliga debatter och istället väljer att hota och trakassera.
Ja, det ligger skuld hos v och s också i den meningen att vi inte ännu tydligare och ännu hårdare tog kampen mot nedskärningar, skattesänkningar och de växande klyftorna. Det är vänsterns fel som misslyckats med att övertyga om att det finns ett vänstersvar som står upp för det som slåss sönder av regeringen.
Det är en stor olycka att SD kom in riksdagen. Men att lägga all skuld på den sida man inte sympatiserar med är lågt. Alla de etablerade partierna har del i detta. SD har tagit röster ifrån alla läger. Alliansen har gått framåt jämfört med förra valet, de rödgröna har tappat. Regeringen har mandat för sin politik. Faller regeringen sker det pga de rödgröna med stöd av SD. Förhoppningsvis kan Alliansen göra en rimlig överenskommelse med MP - för landets bästa.
Klockren analys, klart att borgerligt ältande av "invandrarproblemet" är huvudansvarigt och öppnat dörren för SD. Till borgerligt maskineri räknas förstås också media. Världens äldsta trick från den härskande klassen att peka längst ner, så folk glömmer de blir blåsta av de högst upp. Och så försämrar vi lite till längst ner, så kan vi förskräckas ännu mer över "invandrarproblemet". Rinkeby är ett övertydligt exempel på hur man förstör infrastrukturen. Bara sen att vänta in kravallerna och sen få med sig medelklass-svenne på hårdare tag.
Hursomhelst klarade sig förstås Alliansen huvudsakligen på att finanskraschen slog så milt här, Borg hade ju enorma överskott att ta av, och kunde trycka till lite grannländer. Blir svettigt värre för dem nu när kraschen del 2 kommer. Fallande export och börs plus sprickande bostadsbubbla även här blir ingen lek.
De som tror på solidaritet och jämlikhet har alla skäl ta nya friska tag nu genast efter att ha varit på defensiven sen murens fall. Skit i opinonssiffror och skräck för nån diffus medelklassväljare som ska strykas medhårs.
Håller med Freddy. Medelklassväljaren bör man inte spilla tid och energi på. De kommer stå först i kön att begära förändring då deras bostadsspekulation, intecknade överkonsumtion och aktiesparande blir till utmätning vid nästa stora bubbla. Fram tills dess gäller för medelklassväljaren bara ny bil, nytt kök, ny altan, ny pool osv. Endast en mycket liten del av dem kommer att kunna vinnas över innan dess, förmodligen för att någon i deras närhet råkat illa ut pga av abetslöshet eller sjukdom.
Sörj inte, organisera!
"Men vi måste också utan skygglappar urskilja sambanden här, de som borgerligheten kommer göra allt för att skjuta i från sig: att den den borgerliga valsegern och Sverigedemokraternas framgångar utgör delar av samma paket, samma valvind, samma skifte. Det hänger ihop – det ena gav det andra."
Vissa skygglappar verkar ändå sitta kvar: de som döljer vänsterns kris. SD är i parlamentet för att vänstern är så jäkla konservativa och orörliga och trögtänkta. Kom igen och tänk nytt nu, för helsike! Och gör det fort. Den gamla unkna vänsterpropagandan och de skrynkliga högerspökena funkar bara på naiva gymnasister tunnelseende 68:or.
Många politiker legitimerade sd genom att ta deras höga opinionssiffror före valet som anledning att "prata om integration" (t.ex. Göran Hägglund någon gång på TV4). På det viset gavs sd en legitimation i den politiska debatten.
Även om man vill konstatera ett visst behov av reformer inom integrationspolitiken, så får man aldrig ta sd's opinionssiffror (eller nu valresultatet) som anledning för detta!
Personligen tror jag att röstandet på SD var mest en protest mot att S är för medelklassiga och struntar i dem som traditionellt har burit upp partiet. I fråga om politik - men också i fråga om habitus, dvs i vem som företräder partiet och hur de uppträder. Om man känner igen sig eller inte.
Det är i alla fall den tolkning Magnus Marsdal ger till motsvarande fenomen i Norge.
Jan: den grundanalysen tror jag oxå på till 100%, men det är i kombination med den förda högerpolitiken.
Skicka en kommentar