Ett alltmer onödigt centerparti

Det fanns en tid när centerpartiet var ett modernt parti. En tid när till och med många ungdomar la sina röster på centern. Den tiden är nu sedan länge förbi, idag är centern varken ungdomens eller framtidens parti. Och allt mindre av ett parti överhuvudtaget. Alltmer av, tja, Maud, helt enkelt.

Partiordföranden själv menar att centern äntligen har blivit moderna. Vid den i helgen genomförda stämman hade man hängt in folkdräkterna i garderoben och försett sig med en uppdaterad logga för att passa in i Stockholms innerstad. Och Maud Olofsson hade en dröm om att vi ska "gå från att vara matade fågelungar till att bli ivriga bävrar." Någon slags New Age alltså.

Under den nyputsade ytan är centern i rasande takt på väg att ta täten i återtåget till 1800-talets arbetsmarknadsvillkor. Centerstämman tog ställning för att avskaffa rätten till sympatiåtgärder, den typ av facklig kamp som blivit allt nödvändigare för att möta det globaliserade näringslivet. Den övertidsblockad som svenska Pappers genomfört till stöd för lockoutade pappersarbetare i Finland vore förbjuden om centern fick makten. Ungdomsförbundet CUF vill fullt ut gå arbetsköparnas ärenden och avskaffa kollektivavtalen till förmån för individuella lokala förhandlingar som ska ge "ökat inflytande för den enskilde". Va kul, tillbaka till den typ av inflytande den enskilde arbetstagaren hade innan 1928. Ja det var verkligen en tid av frihet för oss arbetande!

I centerns moderniseringsprocess ska även det omoderna kärnkraftsmotståndet läggas åt sidan. För att platsa i alliansens betongblock lovar Maud Olofsson att inte driva (alltså inte slå vakt om) den existerande trepartiöverenskommelsen om reaktoravvecklingen. Ungdomsförbundets toppmoderne frontgubbe Fredrick Federley vill gå ännu längre och behålla eller rent av bygga ut kärnkraften.

En gång förstod centerpartister att skillnaden mellan kärnkraftsamhället och det ekologiska samhället är mer djupgående än bara valet mellan två energikällor: det är två helt olika samhällsmodeller där den ena kontrolleras uppifrån och den andra växer underifrån. Det var en modern insikt. Idag vill centern framförallt "sänka skatter och minska krångel". Det är ingen vidare modern tanke, det är gammal välvevad borgerlig rappakalja.

En efter en har de politiska idéer som en gång gjorde centerpartiet till ett verkligt alternativ i svensk politik rensats ut. Istället får vi ett jämnblått parti som tycker precis som alla andra i borgerligheten, ibland, för att vara moderna, rent av lite högerextremare än de andra.

Det har förstås pågått i några år. Jag minns (pinsamt nog) valbudskapet 1998: "Det här är Lennart". Ja så mycket mer minns man väl inte av centerpartiet från det valet, för bortom Lennarts leende tog partivisionerna slut. CUF satt i mitten av alla debattpaneler och sa plattityder som man ryckte på axlarna åt. Så fick de heller aldrig några publikfrågor.

Men centern har varit något annat och - märkligt att det ska sägas från vänster - det behövs en centerrörelse i svensk politik som markerar mot borgerlighetens marknadsfundamentalism samtidigt som man sätter en välbehövlig grön blåslampa i arslet på socialdemokratin.