09 juli 2005

Vem är skyldig till våldet?

Plågande sommarvärme i Sverige. Bomber i London. Bomber i Bagdad.

Terrordåden i London var, som all terrorism som riktar sig mot civila, vidriga. Men att någonting är vidrigt och förtjänar att fördömmas får inte innebära att efterdebatten inte tillåter en sansad diskussion om de viktiga frågorna om ansvar, säkerhet och rättvisa.

Är det verkligen orimligt att påstå att Bush och Blair är medansvariga till terrordåden i London?

Låt oss försöka med en liknelse:
En bombman spränger en bomb i en stad. Det är bombmannen själv som är skyldig till dådet, det är hans egen galna idé, han själv som genomför den. Men om det visar sig att stadens borgmästare veckan innan varit hemma i bombmannens by och skjutit hans systers barn kan det kanske ändå vara värt att känna till. För det gör ju det hela lite mer komplicerat. Visst, borgmästaren är inte den som beställde eller sprängde bomberna, men borgmästaren har utövat våld i första ledet, utan vilket bombmannens dåd aldrig skulle ha utförts.

Så visst är Blair och Bush indirekt medansvariga till terrordåden. Att påstå något annat är faktiskt att ljuga.

Låt oss inte glömma bort att Storbritannien är ett land som bedrivit ett anfallskrig i mellanöstern och just nu deltar i en ockupation av ett annat land. De som röstade för kriget i Irak måste väl rimligen varit medvetna om att konsekvenserna blir just att man ökar risken för terrordåd från sina fiender? Och att de terrordåden, hur vidriga de än är, är en del av krigets konsekvenser. Vill man vara säker från dem dem bör man låta bli att ockupera andra länder.

Och detta är också vad som skiljer Sverige från Storbritannien, vi är inte ett terroristmål för vi har (ännu) inte varit med och skjutit barn i mellanöstern. Ändå reagerar politiker, som t ex statssekreterare Lars Danielsson, som om vi befann oss i samma läge som Storbrittanien:

– Den uppkomna situationen kräver egen lagstiftning, [...] Terroristattacker av den typ vi nu sett utgör ett nytt fenomen. Tidigare hade vi antingen fred eller krig. Men terrorhotet utgör något mittemellan som det egentligen inte finns några regler för.

"Antingen fred eller krig"? Här har vi kanske ändå själva illussionstrickets kärna: propagandamyten om att vi har fred idag. Att kriget och ockupationen i Irak skulle vara avslutade kapitel. Nej Lars, världen befinner sig i krig. De som ger sitt stöd till kriget direkt med materiel och trupper eller bara indirekt genom att delta i propagandanumret och låtsas som om det inte pågår något krig, de är att betrakta som parter i konflikten.

Det är ett problem om man inte kan erkänna det.

1 kommentar:

moje sa...

Att använda terrorism för att nå sina politiska mål är olagligt enligt folkrätten.

Du kan inte rättfärdiga terrorism genom att göra offren till de kriminella, och göra terroristerna till offer.

Sverige har soldater i Afghanistan, du kan ge dig sjutton på att de varit inblandade i våldsamheter.

Det rättfärdigar dock inte att islamister kan få spränga bussar i Stockholm.

Även den dag då USA drar sig tillbaka från Irak, kommer terroristerna fortsätta med sina attacker. De har alltid ursäkter till hands, och de som vidarebefordrar dessa ursäkter är "nyttiga idioter".