Farlig sommar

I natt skadades tre killar i trettonårsåldern på gården här nedanför av smällare eller en hemmagjord sprängladdning de hade lagt i en glasburk. Kanske tänkte de göra en brandbomb, kanske skulle de bara testa vad som hände.

När man är tretton år gammal då kan man bli kallad för kriminell av ordningsmaktens representanter. Det var den beskrivning en av stadens polischefer använde i gårdagens City, citerad under vinjetten Kravallerna i Angered, han talade om ”kriminella ungdomar mellan 13-14”.

Rapporteringen från Angered och Lövgärdet har varit ganska typisk, utan ansatser till att förklara. Bara sensationsjakt. Och Lövgärdet ligger tillräckligt långt bort från stan för att mystifieras, det är aldrig någon som varit där utom de boende. Som vanligt kommer nyckeln till att förstå vad som händer, varför det händer, instucken några dagar efter att de braskande upploppsrubrikerna rullat förbi. GP skriver idag:

”Det förebyggande ungdomsarbetet i Lövgärdet är bortbantat sedan fyra år. Lugna gatan har i ett knappt år bedrivit fältarbete i stadsdelen men när avtalet gick ut i juni saknades efterträdare” och ”Just nu är fritidsgården i Lövgärdet mitt i en tvåveckors semesterstängning.”

Mer mystisk än så är inte förklaringen till bränderna. Det brinner av ren frustration och brist på alternativ. Barn och unga som drar hemma hela sommaren, med föräldrar som inte har en liten röd stuga vid kusten, som inte har släktingar att åka till, som ibland inte har möjlighet att ta ut någon semester alls.

Majblommans Riksförbund lät i våras göra en SIFO-undersökning om barns semestervanor, den visade att 42% av ensamstående föräldrar med barn tvingas stanna hemma hela sommarlovet. För 22% av barnen till ensamstående föräldrar saknas det helt organiserade fritidsaktiviteter under sommaren.

”På dagarna är det lugnt, det är på nätterna det händer saker,” säger en boende i Lövgärdet till City. Ja, vad ska man ha den ljumma sommarnatten till om inte för att dra runt och känna friheten av de långa ljusa timmarna? Tillsammans med andra som inte heller har någonstans att ta vägen, på jakt efter lite farligheter, får nätterna efter hand en annan färg. Frustrationen när sommarlovet går mot sitt slut, när andra har åkt iväg till stugan, skärgården, fjällen eller det mystiska landet bortom. Det är djupt mänskligt att vilja slå sönder någonting tillslut. Bara för att göra något.

I våras bröt vänsterpartiet samarbetet med (s) och (mp) i Göteborg över en tjugofemöres skattesänkning. Erfarenheten visar återigen att det var riktigt. Det är orimligt att sänka skatten när behoven inte är täckta. Att stänga fält- och fritidsverksamheten där de behövs som mest, är att skriva ut ett direktrecept för problem. Att inte arrangera tillräcklig lägerverksamhet och bedriva uppsökande rekrytering, så att alla ungdomar får komma ut från stan och in i ett annat sammanhang, åtminstone några veckor, det borde vara kriminellt.

Lövgärdet

Att det var just i Lövgärdet det brann den här gången kan vara en slump, men det kan också vara så att Lövgärdet är alldeles särskilt utsatt under sommaren. Området ligger som en blindtarm längst ut på linjen. Bortom linjen i själva verket. För att ta sig till stan, kompisar, aktiviteter och arbetsplatser måste man först åka buss till Angered och därefter byta till den sävliga spårvagnen. Det tar 45 minuter. Att ta sig till baden vid havet tar ytterligare 30-40 minuter. Bor man i grannkommunerna Kungälv, Kungsbacka eller Alingsås, som rent geografiskt ligger längre bort, är centrala Göteborg närmare, med normala kommunikationer tar det 30 minuter. Att vara i Lövgärdet hela sommaren är alltså inte att sitta fast i stan, det är att sitta fast i en förort som är frånkopplad både från stan och från landet.

Göteborg är segregerat. En satsning på att knyta de norra förorterna, såsom var tänkt, via snabbspår till stan, är en del av lösningen för att bryta segregationen, isoleringen och alienationens stigmatisering.