Dealen är alltså att s + mp går till val gemensamt med förhopningen om att bilda en minoritetsregering i politikens mittfält. Det är kanske inte så vidare ansvarstagande för den politiska stabilitet man alltid säger sig vilja åstadkomma, men kalkylen är att vänsterpartiet kommer stödja regeringen i alla avgörande omröstningar, för att inte rösta med högern.
Det är uppenbart att (smp) under en längre tid sökt efter skäl att slippa ifrån vänstern. Idag menade Sahlin återigen att (v):s principiella motstånd mot utgiftstaken omöjliggör ett samarbete, trots att den frågan aldrig utgjort ett hinder vid tidigare budgetöverenskommelser och trots att utgiftstaken aldrig tidigare varit en helig socialdemokratisk princip (kritiserat även inom partiet - är det medlemmar som inte heller kan ingå i regeringsunderlaget?).
Lars Ohly och Ulla Andersson har vid många tillfällen tydligt förklarat att vänsterpartiet är öppna för diskussion och inte ställer några ultimatum, inte heller kring utgiftstaken. Orimliga ultimatum har däremot formulerats av (smp) som vid det sista trepartisamtalet i juni krävde att vänsterpartiet skulle acceptera budgettak och överskottsmål. Nu understryker Mona Sahlin denna inställning, på ren jävla borderlinenivå:
”Inte ens om vänsterpartiet nu skulle ändra uppfattning blir det någon förändring. Partiet har försuttit sin chans”Och, vidare, säger Sahlin:
”En framtida regering som jag leder kan aldrig kompromissa i de ekonomiska frågorna.”Fast denna kompromisslösa linje gäller i Sahlins socialdemokrati bara åt vänster. Åt höger har hon redan accepterat både första och andra jobbskatteavdraget, motsvarande skattesänkningar och välfärdsförsämringar på sammanlagt 60 miljarder. Med bakgrund mot det kan man undra vilka totala galenskaper i vänsterns budgetförslag som får Sahlin att mena att vänsterpartiet för all framtid är diskvalificerat från regeringsmedverkan?
Ja, läs (v)-budgeten! Det är inga knäppheter. Det är en helt finansierad budget som återställer de offentliga inkomsterna- och utgifterna till de nivåer som gällde innan alliansens systemskifte påbörjades, med angelägna satsningar på miljö, bostäder, infrastruktur, utbildning, välfärd och småföretag, återställda försäkringsnivåer och arbetsmarknadspolitiska program. De offentliga finanserna går med betydande överskott varje år i (v)-budgeten. Vill man vara kritisk skulle det snarast handla om att det är en i överkant socialdemokratisk budget. Försiktig. Men den representerar vänsterpartiets nuvarande politik.
Låt inte detta glömmas bort vid valet. Om det inte blir något maktskifte 2010 därför att en minoritetsregering byggd på (smp) inte får vänsterns stöd – vi är ingen dörrmatta – så landar ansvaret för den situationen helt och hållet på de förras ovilja att ens resonera om ett gemensamt alternativ och istället utöva utpressningstaktik.
Man får anta att ett villkor för äktenskapet var att miljöpartiet för tre dagar sedan skrotade sitt EU-utträdeskrav. De två händelserna sammanfaller alltför väl i tiden för att inte vara kopplade – och Sahlin har tidigare beskrivit skillnaderna i synen på EU som ett stort problem för regeringssamverkan. Intressant är att det slopade utträdeskravet internt i miljöpartiet motiverades med att det skulle möjliggöra en hårdare EU-kritik. Det lär dock visa sig mycket snart för de miljöpartister som hoppas på sådant, att det var en tom illusion. Ska bli intressant att se om (mp) fortsättningsvis vågar säga något alls om Lissabonfördraget, där Sahlin tydligt markerat att det inte blir tal om några omröstningar.
För vänsterpartiet är det nu läge att ta fram en genomtänkt strategi för hur partiet ska agera som enda alliansfria riksdagsparti. Nu är bilden klar och läget är allt annat än utsiktslöst. Väljare som röstar på vänsterpartiet kan nu vara säkra på att deras röster inte kommer förhandlas bort i slutna mötesrum på regeringskansliet, utan istället användas till att sätta offentlig press åt vänster under hela mandatperioden. Nu finns alla möjligheter att skärpa profilen och träda fram som ett systemkritiskt vänsteralternativ. Vilket behövs. Politiken håller på att bli av med alla valmöjligheter för alla de väljare som i de två allianserna bara ser klonade fårskallar. Vänstern måste ta striden mot försöken att inskränka det politiska rummets gränser till den minimala krypgrund som finns kvar under utgiftstakets och normpolitikens överordnade ideologi.
Personligen hoppas jag att vänsterpartiet samtidigt förmår vara tydliga med att detta också innebär en röst på en mer offensiv miljöpolitik än den som (smp) vågar föra. Vänsterpartiet är inte bara sveriges enda trovärdiga vänsteralternativ idag, det är också det enda rödgröna partiet, som aktivt driver de frågor som miljöpartiet släpper i sin vinddrift – arbetstidsförkortning, EU-utträde, – och de frågor socialdemokraterna förträngt i sin idéförlamning – full sysselsättning, social bostadspolitik, generell välfärd.
Vore jag vänstersosse i detta läge – alltså, socialdemokrat – skulle jag vara mycket mycket orolig för partiets kurs. Identitetspolitik och triangulering mot marginalväljare i mitten är vad som nu väntar fram till valet – och därefter? Socialdemokraterna har alltid varit beroende av vänsterpartiets närvaro för sin förtöjning i den poitik man påstår sig stå för på första maj. Nu ska den förtöjningen kapas för gott är det tänkt.
Lite ringrostigt. Men ibland är det omöjligt att inte börja blogga igen :-)
Andra kommentarer:
Lars Ohly, Ali Esbati, Danielssons lakejer, Peter Gustavsson
Inlägg
10 kommentarer:
Mycket bra analys för att vara ringrostig isf. Tack för den!:)
Börjar kännas rätt uppenbart att Sahlin & Co. hittat på att vänsterpartiet skulle vara omöjliga att förhandla för att inte framstå som politiska mobbare eller nåt och därmed tagit en vild chansning på att de ensamma ska kunna regera.
Välkommen tillbaka! Bra skrivet! Fortsätt med det!
Den kompromisslöshet som Mona offentligt uttryckt ter sig lite märklig för mig, det låter onekligen som om Socialdemokratin genom henne förnekar allt framtida samröre med Vänstern.
Med "The Shock Doctrine" förhållandevis färsk i minnet låter
”En framtida regering som jag leder kan aldrig kompromissa i de ekonomiska frågorna.”
Som den av marknaden och IMF kuvade ledarens bevis på underkastelse inför den nyliberala övermakten. Fast mest är det såklart en konsekvens av det absoluta avståndstagandet och valet av avgörande fråga, även om det kan kännas lite talande att det var just Ekonomin som skulle vara förevändning, någon brist på saker att träta om finns det aldrig.
Men för ett parti som knappast skulle kunna överleva en färgändring i sin logga åt de kortare våglängderna är det konstigt att absolut säga att sammarbetet inte kan bli aktuellt. Är verkligen S skräck för Lars kommunister så stor att dom kan lura sig själva att V aldrig tycker som dom? Eller är det mer en väl avvägd kalkyl att om dom närmar sig Alliansen och har några att sparka så vinner dom lätt och om det kniper så röstar V med dom, eller iaf inte emot?
Uppmaningen att läsa V:s budgetpropp ter sig för övrigt ganska nichad, ~130 äter man sig inte igenom i en handvändning. Kvar är då riktade undersökningar för det med specialintrresse.
Välkommen tillbaka i blogosfären. Jag har saknat dig, och det här var ett bra inlägg - och som sagt, att skylla på budgetaket - och just nu - det var så magstarkt att jag hickade när jag hörde det.
Men Sahlin hoppas förstås också på en välavlönad reträttpost betald av den ekonomiska eliten, och då måste hon leverera först.
Mycket bra!
Din blogg är kanon Erik och det är kul att du börjat igen! Upp till kamp!
Härligt att du är tillbaka. Fortsätt skriva för guds skull!
@ alla: Tack för det varma mottagandet! Det var inte riktigt meningen att börja igen, men nu är det väl bara att stå sitt kast och fortsätta :-)
@ rettaw: sammanfattningen av budgetmotionen duger bra för den som har ont om tid, men det får vara en engångsföreteelse. Som regel bör varje svensk läsa vänsterns budgetmotion i sin helhet, varje år.
välkommen tillbaks. jag förlåter dig för den alltför långa pausen.
Klockren analys. När jag först hörde en del om uppgörelsen höll jag på att kissa ner mig av oro, eftersom risken för en till borgerlig vända inte bara kändes tydligare, utan vore för den borgerliga alliansen ett sätt att bryta sin trend om att komma in som chockterapi för det svenska folket då och då.
Men samtidigt finns det med de ord som du skriver en möjlighet att bedriva riktig vänsterpolitik i större utsträckning. Jag kan säga att jag känner mig betydligt tryggare med mitt personliga val den här gången när min röst kommer att landa i lådan.
Skicka en kommentar