Det är inte varje dag det folkomröstas om arkitektur, men i helgen beslutade ett gäng ostknaprare i alperna efter vad man får förmoda var en djuplodande och initierad diskussion om arkitektoniska kvalitéer att införa ett generellt förbud mot en specifik byggnadsdel. Det handlade märkligt nog inte om de kraftigt överexponerade branta alphyddetak vars dystert nerkammade överhäng tynger alltför många instängda villor på de schweiziska bergssluttningarna. Och det handlade inte heller om de svällande boxiga köplador som på så många ställen tränger in bland alphyddorna med den kontextlösa ignorans som bara franchaiseverksamhet kan uppvisa...
Nej, folkomröstningen gällde något mycket mindre, närmare bestämt det lilla tornet, sällan mer än fyra-fem våningar högt, som ibland återfinns i anslutning till moskéer. I hela Schweiz finns uppskattningsvis några kvadratkilometer anskrämliga köplador och minst lika många kvadratkilometer dävna alphyddor. Moskétorn – minareter – finns det dock bara fyra stycken av. De är allihop slanka med ett litet kvadratiskt fotavtryck. Sammanlagt handlar det kanske om en markyta på 50 kvadratmeter. Om minareterna mångdubblades i antal de närmaste åren skulle den sammanlagda ytan inte motsvara mer än två normalstora villor. Tillräckligt mycket för att utgöra ett hot mot de Schweizska byarnas och städernas karaktär? Ja, tydligen.
Naturligtvis handlar folkomröstningen i Schweiz inte egentligen om arkitektoniska värden (om sådana egenskaper alls vore objektivt mätbara skulle för övrigt en genomsnittlig minaret piska skiten ur en genomsnittlig alphydda i de flesta grenar) utan om arkitektonisk symbolik.
Schweiz direktdemokratiska folkomröstningsinstitution är en fin inrättning. I ett övergripande brunt politiskt klimat kan den dock få obehagliga konsekvenser, såsom ett obetänkt förbud mot minareter. Det ska nu bli mycket intressant att se hur förbudet egentligen skall efterhållas. För vad är det exakt Schweizerostarna har beslutat att förbjuda? Frågan på valsedlarna var precis så simpelt formulerad som de tankeprocesser som hade föregått den: ”Vill du förbjuda byggandet av minareter?”
Beslutet kan tolkas på två vis. Antingen som ett förbud mot torn som ser ut som minareter. Alltså ett förbud mot torn med ett utseende som inte ”passar in” i Schweiz. För denna tolkning talar det faktum att ansökningar om minaretbyggen länge har fått avslag från ”kulturvårdande” myndigheter med hänvisning just till den ”historiska karaktären” i Schweiziska samhällen. En sammanhållen skyline punkterad endast av den vite gudens klocktorn och alptopparna.
Hur en minaret ser ut kunde var och en urskilja som såg propagandaplanscherna från Schweizerische Volkspartei vid folkomröstningen (se överst i posten), en rimligt korrekt återgivning, förutom då att de aldrig är svartmålade utan istället vita (Lika vita som Schweiz alptoppar, ”a majesty of white plaster” som landets store son Le Corbusier beskrev det i sin Voyage d’Orient, där han drabbades så fullständigt av Islams arkitektur och i synnerhet av moskéernas behandling av rymd och färg, att den modernism han introducerade i Europa i praktiken bär fler arvsanlag från islamsk än från kristen arkitektur. Oh the irony).
En form som bär likheter med valaffischernas karikatyr har den äldsta minareten i Schweiz (ovan) som uppfördes 1963 i det välbärgade området Balgrist i Zurich. Det slanka vita tornet står på ena sidan Forchstrasse. För övrigt knappt synligt och mycket väl integrerat i stadsrummet, tillsammans med den likaledes mycket diskreta Mahmudmoskén. På andra sidan gatan reser sig ett högre och betydligt mera imposant klocktorn tillhörande den protestantiska kyrkan. Till vänster, förbjudet torn. Till höger, tillåtet torn.
Kan logiken alltså vara som så att slanka torn = inte schweizisk kvalité = förbjudna och stabbiga torn = seeeehr schön! = tillåtna? Det verkar onekligen lite... instängt. Utan tvivel ett recept för arkitektonisk stagnation.
Nu behöver dock minareter inte alls se ut som den smäckra spiran till vänster om nu Schweizarna bestämt sig för att slankt är farligt. Minareten är en byggnadskomponent som utvecklats i en region som sträcker sig från Spanien till Kina och har därför lika många former som de kulturer den har remixats med. Vissa formala likheter med det kristna klocktornet vid Forchstrasse har till exempel minareten vid Dungan-moskéen i Kyrgyzstan:
Så, vad skulle hända om en moské ansökte om bygglov för en minaret som inte alls såg ut såsom SVP tänker sig att de måste se ut? Om beslutet skulle bli ett avslag med hänvisning till att tornets bas utgörs av en moské så innebär det i praktiken att den lag Schweizarna beslutat om är ett specifikt förbud mot att just gruppen muslimer ska få bygga tornliknande byggnader. Det var den tolkning Berlusconis reformminister, fascisten Roberto Calderoli gjorde: ”Ja till kyrktorn, nej till minareter”. Det är knappast en tolkning som är förenlig med artikel 9 i Europakonventionen.
Ironiskt nog har Schweizarna härmed byggt en liten bro av värdegemenskap till den tidiga Wahhabismen, den konservativa rörelsen inom islam, som förbjöd moskéer att bygga minareter (och även i likhet med den kateketiskt orienterade modernismen, ville förbjuda alla former av byggnadsornament). Detta, bland annat, eftersom minareten från början tillkom som en influens från utsidan, troligen från grekiska och romerska fyrtorn.
Det visar sig att eftersom jorden är rund har alla kulturinfluenser redan snott sig flera varv på jakt efter sin egen svans. Det enda man kan vara säker på är att om man stänger sina dalgångar för alla annorlunda uttryck, då går man miste om mycket mer än vad man vinner. I det här fallet missar man möjligheten att på nära håll se ett litet brottsstycke av vad som kan vara den mest finkalibrerat poetiska byggnadskultur som någonsin utvecklats. Det kunde de trubbiga alptomtarna behöva.
Taggar: Minareter, Schweiz, islamofobi, arkitektur Uppdatering: Jan Hjärpe om minareters utseende i DN.
Inlägg
8 kommentarer:
Påminner mig om en dokumentär med inslag från Sverigedemokraternas partidagar (namnet whatsoever) här ifrån Karlskrona - där man utanför Sparresalen ombads avgöra vad som var svensk byggnadskultur. Det var ganska underhållande faktiskt om det bara inte hade varit för den underton som du så fint beskriver har övergått till att bli en överton i brunt...
Så enligt din logik skall Schweizarnas valresultat om minoriteters ommöbleringar i gemensamt vardagsrum inte respekteras utan köras över av "bättre vetande"? Hurra för alla jagutslätande smältdeglar av döddansarattityder!
Kanske skall de "läxas upp" omintetgöras och dras över en kam som fascister hela högen? Det kanske blir lite lättare att ignorera sju miljoner människor då.
Hoppas att andra kulturer visar samma självförnekande uppoffring du önskar om frikyrkorna vill bygga kyrktorn i deras städer...
Minareten är en del av moskén eller det behöver kanske inte vara det. Hmmm jag tycker det är en skitsvår fråga. Jag är rädd för islam, väldigt rädd. Kan det inte var uttryck för det som schweizarna visar?
"Kan det inte var uttryck för det som schweizarna visar?"
Jag är, med tanke på USA/israels krig mot islam, jävligt rädd för judendom och speciellt den fascistiska grenen av den, sionismen.
skulle jag bara andas en enda bokstav om det blir jag automatiskt "anti-semit" och "hatbrotts"-utövare....
@anonym #1: "minoriteters ommöbleringar i gemensamt vardagsrum"??
Fyra minareter i hela Schweiz. Det är kraftfulla ommöbleringar det! Det ”torn” som startade hela debatten var för övrigt inte mer än sex meter högt.
Notera att jag inte tycker det är orimligt att fatta majoritetsbeslut om utformningen av det gemensamma rummet, kunde till exempel tänka mig att förbjuda reklamtavlor genom majoritetsbeslut. Min poäng här var att minareter utgör ett marginellt inslag i staden jämfört med andra strukturer som påverkar det gemensamma rummets karaktär mycket mycket mer, dels att minareter faktiskt kan se ut på väldigt många olika sätt och därmed passa in väl i den miljö där de byggs.
OM det nu är ett värnande om det gemensamma rummets historiska utseende som eftersträvas så verkar schweiziska myndigheter redan ha tillräckligt med verktyg för att säga nej till minareter som "inte passar in" – det tyder de många avslagen på.
Alltså: beslutet gömmer sig, liksom du, bakom argument om ”det gemensamma rummet” men handlar i praktiken om att ge sig på en specifik grupp.
"men handlar i praktiken om att ge sig på en specifik grupp."
Javisst, finansmaffians reklamminareter och köptempel, t.ex. (usch vad synd det är om dem ;))
Var inte så dj-vla paranoid nu, allting behöver inte vara rasism. Du skulle alltså uppskatta majoritetsbeslut om det rör sig om reklam men däremot inte minoriteters arkitektoniska ambitioner? ETT PAR reklamskyltar som våldtar sinnet på offentlig plats kan bli tusentals om inte företeelsen regleras, detsamma gäller givetvis vad f-n som helst som inte uppskattas eller passar in i den lokala traditionen och kulturen.
Oj här var man förbannad. Tycker väl att demokrati är lite mer än bara majoritetsbeslut, de måste också finnas minimala fri- och rättigheter som religionsfrihet och demonstrationsfrihet etc, annars är det fritt fram för majoriteten att förtrycka minoriteten. Förbud av minareter kan jag inte se som något annat än just en del av ett förtryck av en minoritet. Som Erik säger, det finns redan verktyg för reglering av hur måna minareter som ska byggas. Reklamskyltar är dessutom en helt annan femma, där handlar det inte om någon form av diskriminering av enskilda individer eller grupper.
Skicka en kommentar