Snygg framsida. Väldigt 1993."Detta med beröring var inte alldeles okomplicerat. [...] Han rörde ändå lätt vid sin son. Huden kändes mjuk men ändå hård. Mjuk av alla krämer och massagen som var inbyggd i sängstolen. Hård av det myckna solandet som nästan lämnat en skorpa efter sig."
Alliansfritt Sverige har gjort en kultur/humorgärning och
tillgängliggjort Fredrik Reinfeldts numera klassiska epigoneri/pekoral "Det sovande Folket", författad 1993 av den då 28-årige ordföranden i MUF.
Litterärt kan det inte ha varit årets sensation, direkt, men som en tubkikare in Reinfeldts tankevärld är det en rejält underhållande skrift.
"Det sovande folket" inleds med en intill förvirring utbroderad "framtidsskildring", - jag vill inte såra någon genom att förära det benämningen SF - av "sovhjärnorna" och "dårarna", de två samhällsklasser som den socialdemokratiska välfärdsstaten skapat i en nära framtid. Reinfeldt är uppenbarligen inspirerad av Ayn Rand. De underhållningstörstande massorna sugs in i texten genom att författaren börjar skönlitterärt(1). När läsaren är ohjälpligt fången slår Reinfeldt sedan till (det sker i kapitel 2) och konfronterar oss med sitt ytliga budskap(2).
Jag tar mig dock aldrig till kapitel 2 (men det har väl aldrig hindrat en recensent?), för stundtals är Reinfeldts behandling av svenska språket en ren misshandel och jag måste bloggsurfa i flera timmar för att återfå hoppet om modersmålets överlevnad. Några passusar som bränt sig fast på hornhinnan:
"Med blandade känslor gick kopplingen upp för honom."
"Utan att röra dig hade du känslan av att du sprang och kämpade för att vinna. Du kunde påverka så att ditt lag alltid var det bättre och att du var den stora stjärnan"
"Han ville så gärna säga något men det var ingenting som kändes naturligt att säga."
"Det hade funnits en tid före han utsetts till bidragsansvarig i välfärdsstaten."
Det stolpiga språket vägs i viss mån upp av att sättningen är gjord med stora bokstäver och (väldigt) lite text på varje sida, troligtvis för att även lata människor (redan 1993 var svensken halvsövd av den curlande välfärdsstaten) ska orka ta sig hela vägen igenom. Eller kanske för att en lat förbundsordförande inte orkade skriva en
riktig bok med någon djupare argumentation än detta:
"Vissa mänskliga brister, förstärkta av den socialdemokratiska omhändertagande-filosofin, är idag så framträdande att det får konsekvenser för det politiska beslutsfattandet. Det första är den mänskliga lättjan och strävan efter bekvämlighet." (3)
Reinfeldts bild av socialdemokratin och folkhemmet är av ett särskilt lustigt snitt. Hade jag idag stött på en motsvarande text på en blogg hade jag utgått från - oddsen hade talat för det - att skribenten var en självcentrerad, misantropisk och ensam man som misslyckats i sina karriärval eller slösat bort pappas förmögenhet och nu med full kraft projicerade sina personliga problem på socialdemokratin. I detta ändamål konstrueras en - för denna typ av män mycket karaktäristisk -
vanföreställning om vad socialdemokratin - och vänstern - gjort, är och vill. T ex så trodde Reinfeldt tydligen att följande låg i den socialdemokratiska tangentens riktning:
"Alla i välfärdsstaten var dåliga på historia. Kunskap om historien ledde bara till en vilja att bevara saker som det varit. Det gjorde att saker som inte var relevanta för beslutsfattandet vägdes in i kalkylerna och repeterade för sig själv torrt välfärdsstatens officiella syn på nödvändigheten av att avråda till historiska studier. Varför tynga ett folk med deras hemska historia? Folket vill leva nu och politikerna sköter framtiden, det var den arbetsuppdelning som gällde i välfärdsstaten.
Medborgarna hade sedan långt tillbaka accepterat detta synsätt. Historien var ojämnlik. Den hade medfört att folk tidigare hade trott att de var olika eftersom de hade olika ursprung. Det var viktigt att alla startade med samma förutsättningar. Det var rättvist. Då fick inte historien rubba förtroendet mellan medborgaren och välfärdsstaten."
Ge mig gärna förslag på en rimligare tolkning, men som jag förstår det hela så har den framtida socialdemokratins arvtagare förbjudit/försvårat historiestudier av anledningen att den tidigare historien är "ojämnlik" (Stavningen Freddie! Nytt ord i vokabulären?) - och om massorna upptäcker detta undanhållna faktum så kommer de längta tillbaka till det ojämnlika samhället där alla startade med olika förutsättningar? Eller, en annan tolkning, menar han att det är en socialdemokratisk myt att människans
historia är ojämlik?
Vad vill han mig?
Bokens höjdpunkt, så långt som jag nu orkade läsa, var annars den inlevelsefulla beskrivningen av
World of Warcrafts lyckor och egenheter. Här var Reinfeldt ute långt före sin tid:
"En annan mycket populär variant var den där du projicerades in på historiska slagfält [var inte historia bannlyst?] och där du som spelets hjälte och framgångsrik soldat kunde ändra slagets utgång. Spelen kunde pågå i dagar. Att deltagaren somnade ifrån spelet ibland gjorde ingenting.
Det fanns en detektor som kände av att spelaren var vaken och om han somnade in pausade spelet tills dess att användaren vaknade. Det enda problem som dessa spel skapade var att spelarna ofta glömde äta och helt förlorade uppfattning om tid och rum. Flera spelare hade fått föras till sjukhus utmattade efter att inte ha ätit, hållit sig vakna i flera dygn och dessutom varit kraftigt förvirrade av att i den allmänna upphetsningen fått en känsla av att faktiskt leva i en annan tidsålder."
Wow kommer i framtiden enligt Reinfeldt utövas medelst fjärrkontroll fastbunden på handen (Wii!) riktad mot TV:n (han spår alltså att konsolerna kommer vinna slaget mot PCn). I framtids-TV:n finns förutom detta och många andra spel även ett hundratal TV-kanaler, "välfärdsstatens enorma informationssystem", alla tidningar och all information... osv. Här blir Reinfeldt lite carried away och glömmer att det är en dystopi han skriver på: "Du beställde mat, shoppade, brevväxlade, fick böcker upplästa, kommunicerade med din husläkare, röstade och utbildade dig via TV:n."
Jag tycker det låter rätt bra. Ungefär som
det där Internet?Bisarrt nog hyllades det här löjliga pekoralet på DN:s ledarsida när den kom ut. Och ännu mera bisarrt har den här mannen med sin ytliga och vanställda världsbild blivit gått och blivit vår statsminister. Det hände kanske medan vi sov.
Vid läsningen av "Det sovande folket" kommer jag oundvikligen att tänka på en annan klassiker producerad av moderata skriftlärde: MUF:s miljöprogram som
tidigare har behandlats här. I det hårda racet om vilket moderat textverk som är mest förolämpande mot människors intelligens, är det just nu, bannemej, dött lopp.
(1) Litteraturvänner har uppmanat mig att sätta skönlitterärt inom situationstecken här. Av respekt för statsministerns ansträngningar avstår jag.
(2) Enligt rykten från dom som läst kapitel 2: allt är sossarnas fel.
(3) Ja, där kom den.
Sista uppslaget i andra delen av Jason Lutes trilogi om 20- och 30-talets Berlin ger mig kalla kårar. Det hot som genom hela albumet dragit som onda vindar över ett Berlinlandskap slitet mellan depressionens fattigdom och borgerlighetens ointresserade självupptagenhet, faller tillslut ut i en jordskredsseger för NSDAP. Nazisterna intar sina platser i parlamentet klädda i bruna uniformskjortor och armbindlar.
Inlägg
