14 mars 2011

Krisen i Fukushima

Foto: The big picture

I spåren efter den massiva jordbävningen i Japan har den kritiska situationen på kärnkraftverken Fukushima Daiichi och Fukushima Daini hamnat i fokus för uppmärksamheten. I skrivande stund är utgången osäker, det kommer olika besked om vad som egentligen händer via olika kanaler, motstridiga tolkningar görs av situationens allvar. Den officiella informationens pålitlighet begränsas genom att filtreras genom skikt av corporate bullshit , samtidigt som många medier i glädjen över att kunna göra dramatiska löpsedlar om ett "exploderande" kärnkraftverk gärna drar på lite extra.

Förhoppningsvis håller reaktorinneslutningarna och förhoppningsvis blir det ingen härdsmälta och ett större utsläpp av radioaktiva partiklar den här gången.

Hur krisen än slutar så reser händelseutvecklingen några viktiga frågor. Lena Sommestad ställer en av dom. Är det verkligen rimligt, frågar hon, att vi gör oss beroende av energikällor som bygger på ”att ett samhälle kan upprätthålla fullständig kontroll under alla förhållanden?”

Det är en mycket berättigad fråga. För precis det grundantagandet – att fullständig kontroll går att upprätthålla - ligger i botten av beslutet att tillåta kommersiell kärnteknologi. Kärnkraften förutsätter fullständig kontroll, både i den interna driften och i förhållande till en mängd externa faktorer. I händelse av att kontrollen till följd av någon ”extraordinär händelse” brister så blir den "säkra" kärnkraften i ett slag istället oerhört osäker och framtiden för hela landsdelar, städer och länder prövas plötsligt på slumpens knivsegg.

Kärnkraften bygger, på samma vis som massbilismen och industrisamhället, på en synvilla. En rumslig- och tidsmässig närsynthet som gör det svårare att urskilja systemets egentliga fullständiga beroendeförhållanden och livscykelrisker. Ur ett individuellt perspektiv, i vår del av världen och i vår tid, ser det lätt ut som om tillvarons normaltillstånd består av fungerande försörjningssystem och en social-, ekonomisk och politisk stabilitet. Häftiga disruptiva störningar kallar vi för ”katastrofer”. De betraktas, på samma vis som ekonomiska depressioner, som extraordinära händelser. Egentligen händer de nästan inte.

Men ur ett lite längre och lite vidare perspektiv är det precis tvärtom. Katastroferna är en del av de långa cyklernas vardag, och det är för de långa cyklernas verklighet vi måste designa våra försörjningssystem.

Vi måste lära oss att se katastrofer som någonting normalt. Det är Japanerna ovanligt duktiga på. Det finns med största säkerhet inget samhälle på denna jord som är mer välrustat och utsatt för jordbävningar än det japanska. Stat och kommuner har detaljerade katastrofplaner, varje företag och varje familj har en skyldighet att utbilda sig och vara förberedda. Allt från byggnader till järnvägar – och kärnkraftverk – är designade för att klara av att marken de står på rör på sig med jämna mellanrum. Och med lite längre mellanrum skakar betydligt häftigare än annars. Inget land är bättre rustat att hantera en jordbävning än vad Japan är.

Trots det. Trots att systemen ska vara designade för att klara hundraårsjordbävningen, så fallerar kärnkraftens säkerhetssystem, också här, i världens mest katastrofberedda land. Kärnkraftverken i Japan är utformade för att klara en jordbävning på 8,2 på Richterskalan, men den jordbävning som slog till i helgen klockade in på 9. Nästan 10 gånger starkare än utgångspunkten i konstruktörernas extremscenario.

När kraftverken stängdes av automatiskt och den externa strömförsörjningen bröts blev kylningen av restvärmen beroende av reservsystem, dieselpumpar som efter ett tag slutade fungera. Det är oklart om de slutade fungera av samma skäl som motsvarande reservpumpar på Forsmark (ett konstruktionsfel) eller, som den officiella informationen gör gällande, när tsunamin slog till. En tsunamin som var större än vad kraftverket var utformat för att klara.

Kärnkraftsanhängarna är ute och försöker gjuta olja på vågorna. ”Något liknande är inte möjligt i Sverige.” skriver till exempel kärnkraftsanhängaren Niklas Lindgren på sin blogg.

Är det verkligen så? Kan omfattande och plötsliga störningar med effekter på flera samhällsnivåer bara inträffa i andra länder?

Risken för att vi drabbas av just en våldsam jordbävning är naturligtvis försumbar, men det finns många andra typer av katastrofer som kan dra bort den stabila grunden för ett kärnkraftverk. Osedvanligt våldsamma stormar, skogsbränder, kraftiga översvämningar, stigande havsnivåer, tsunamis, meteoritnedslag, krig, ekonomiska sammanbrott, datorvirus eller människovirus, jumbojets som kommer ur kurs eller kanske bara en kortslutning i ett ställverk och ett felaktigt installerat underfrekvensskyd.

Det finns nog även katastrofsituationer som vi inte kan föreställa oss idag därför att vi ännu inte har ställts inför dem. Det ligger i det oväntades natur att det är, just, oväntat. Vi lever individuellt och kollektivt med risken för att katastroferna kan och för eller senare kommer att inträffa. Vi behöver inte ägna hela våra liv åt att oroa oss för dom.

Det specifika problemet med kärnkraften, dock, är att det är en energikälla som fungerar väldigt dåligt tillsammans med katastrofer. Som rentav, vilket situationen i japan nu ger ett exempel på, förstärker och förlänger katastrofens effekter.

De städer som tsunamin slog sönder kommer att kunna ersättas med nya inom några år, men efter ett omfattande radioaktivt utsläpp från Fukushima skulle ingenting kunna återuppbyggas inom en radie av flera mil eller mer på hundratals år. Skulle en sådan händelse inträffa och vinden ligger åt fel håll så kan hela Tokyoregionen bli obeboelig för decennier framöver. Som Sommestad skriver: ett ”ögonblick av katastrof [...] skapar decennier av lidande.”

Det är den risk som kärnkraften placerar i vågskålen: att multiplicera konsekvenserna av en katastrof, sträcka ut dem i tiden och rummet. Kärnkraften minskar den sociala resiliensen, dvs samhällets förmåga att återhämta sig efter en katastrof. Det är, om vi bara förmår urskilja att katastrofer är någonting normalt, ett synnerligen dåligt säkerhetstänkande.

Kärnkraften har också andra problem i krisens ögonblick. I japan står nu 10 reaktorer avstängda (utöver de schemalagt avstängda) därför att en ofarlig drift av dem inte kan säkerställas. Detta stora beroende av ett fåtal single points of failure innebär att Japan drabbas av energibrist just när energin behövs som allra mest.

En distribuerad och småskalig energiproduktion har inte samma sårbarhet. Lokal sol och vindenergi kan istället omedelbart bidra till återuppbyggnaden, oberoende av långväga leveranser och oberoende av transnationella el- eller gasledningsförbindelser.

Stockholmscenterpartisten Per Ankarström tycker att det är fel av ”vänstern” att i nuläget diskutera kärnkraftens problem, utifrån den potentiella härdsmältan på Fukusihma., ”Det finns säkert skäl för en energipolitisk aspekt av naturkatastrofen i Japan men den är knappast nu.” anser Ankarström. Nej, kärnkraften är uppenbarligen aldrig aktuell att diskutera, vare sig i samband med olyckor eller i perioderna mellan olyckorna.

Men Ankarström missar det egentliga sammanhanget. Det är inte kärnkraftsmotståndarna som placerar ett kärnkraftverk i hjärtat av den internationella uppmärksamheten istället för fokus på de katastrofräddningsinsatser som ännu kan göras. Det är kärnkraftverket självt som står för det numret.

Istället för att tillåta civilsamhället och myndigheterna att helt fokusera på att rädda ännu överlevande jordbävningsoffer, bedriva traumabehandling och påbörja städning och återuppbyggnad, så tvingar krisen på Fukushima fram en evakuering av ytterligare 200 000 personer, samtidigt som hundratusentals människor i regionen utanför evakueringsområdet försöker att fly bort från ett potentiellt utsläpp. Kärnkraftverkets driftproblem blir ett problem för hela omvärlden.

Vi kan idag inte göra något åt naturkatastrofen, annat än att ställa upp med det stöd som Japanska myndigheter efterfrågar (hittills har katastrofhjälp från Sverige avböjts, med hänvisning till koordineringssvårigheterna).

Vad vi däremot kan göra är att fundera över hur man kan undvika att en motsvarande situation uppkommer igen, och hur vi undviker att den uppstår här.

Varför, kan man till exempel fråga sig, har Japanerna byggt 54 reaktorer i en av planetens mest seismologiskt aktiva zoner? Förklaringen är att landet, i likhet med alla industrialiserade nationer, sitter fast i ett djupt energimissbruk. Japan har gjort sig beroende av en hög energianvändning, trots att landet har mycket begränsade inhemska energitillgångar.

Det är dags att inse att det helt enkelt inte är möjligt att upprätthålla en hög energianvändning baserad på att vi tar stora risker eller skjuter kostnader över till framtiden, ekosystemen eller till fattigare regioner. Det är både riskabelt, orättvist och ohållbart.

I en framtid där oljepriset fortsätter att stiga och kärnkraften avslöjats som alltför osäker, måste Japan på allvar nu ta tag i sin energiomställning; rejäl energibesparing, samt omställning till lokala, småskaliga och förnyelsebara energikällor.

Först då är landet ordentligt förberett för nästa stora jordbävning.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Väl skrivet! Jag är fortfarande nyfiken på varför det inte nämns att Japan har bra potential för geotermisk energi. Det kanske har prövats och lagts ner, vad vet jag.

Anonym sa...

Eller vågkraft, där har vi ju fått bevis på verklig potential.

Hampus Eckerman sa...

Snälla, snälla, snälla, skicka in denna som debattartikel till de största tidningarna!

Anonym sa...

Jävligt bra Rekomenderar även del 14 i "Trafikmaktordningen: Det nukleära samhället" som tar upp snarlika saker.
http://www.planka.nu/nyheter/2011/02/03/trafikmaktordningen-del-fjorton-det-nukleara-samhallet

Anonym sa...

Jättebra skrivet! Min slutsats är att kärnkatastrofen även i Japan beror på den mänskliga faktorn. Man har ju inte kunnat "förutse" att ett så omfattande skalv skulle inträffa när man byggde det.

Freddy sa...

Så at gå från 8,2 till 9 på Richterskalan är en 10-dubblad styrka ?

Erik Berg sa...

Freddy: ja i runda slängar. Det är en logaritmisk skala.

Erik Berg sa...

Freddy: sorry, fel av mig, det är c:a 15-ggr mer energi.

Anonym sa...

Det är inte Richterskalan som används längre, utan momentmagnitudskalan.

Jan Wiklund sa...

Lasse Karlsson skickar en film om Forsmarksincidenten för några år sen, som visar att vi var bara lite tur från en katastrof också här: http://video.google.se/videoplay?docid=-1129174823495821532&ei=Ge9aS-yNFsaA-Aa595XmBA&q=Forsmark+Amini&hl=sv#

ingridyvonne sa...

läser att man tänker "bomba" någon av reaktorerna med havsvatten, men, innebär inte detta i sig att taket måste vara borta då och att partiklar sprider sig ut genom detta tak!?

Anonym sa...

Vad är vattenkraft om inte något som kräver total kontroll av regleringen?
Vad händer om en utskovslucka fastnar i samband med en kraftig flödesökning en full reservoar?

Överspillan. Dammbrott. Tusentals döda.

213000 kineser dog 1975.

Det finns många sakfel i denna partsinlaga, slående är de om kärnkraftverk och elnätsstabilitet. Dessa ting har du uppenbarligen en begränsad förmåga att inse hur de fungerar.

Ditt politiska motiv är ganska lätt att förstå.

Simsalablunder sa...

"Vad händer om en utskovslucka fastnar i samband med en kraftig flödesökning en full reservoar?"

Om det skulle ske är det en i tid och rum lokal katastrof och dess kontamination är ingenting jämfört med en atomkraftkatastrof.

Anonyms pladder om sakfel är förstås omöjligt att bemöta i annat än att det är just bara är pladder, då det enbart består i påståenden om sakfel utan att visa på vad sakfelen består i.

Max Colliander sa...

Man borde fasa ut livsfarliga och ändliga energiresurser. Satsa på förnybart istället!

Erika sa...

Jätte bra skrivet, önskar att fler kunde ta till sig och förstå hur farligt det är med kärnkraft. Om nu exempelvis majoriteten av världens befolkning skulle dö i tsunamis och andra naturkatastrofer. Då skulle i alla fall den lilla minioriteten som var kvar ha chansen att fortsätta om vi nu inte har kärnkraftverk som går sönder överallt och släpper ut sitt gift..
Känns som att de som är för kärnkraft bara bryr sig om sitt eget liv och inte om framtiden för en massa andra.

My Julin sa...

Glad över att människor som du finns, för jag tappar mer och mer tilltro på människan för var dag som går.

Anonym sa...

Den som vill följa vad som händer på nära håll med Japans kärnkraftverk just nu kan kolla här:
http://modernsurvivalblog.com/nuclear/west-coast-usa-danger-if-japan-nuclear-reactor-meltdown/

Freddy sa...

Ryska rapporten om Tjernobyls verkliga dödstal, som kraftigt skiljer sig från WHOs och IAEAs korrupta lögner: http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23745

Kerstin sa...

Och så har beslutsamhetens friska olycka gått i eftertankens kranka katastrof över.

Anonym sa...

Nån jävla vänsterpartist ska väl ändå kunna gå emot bombaridiotin i Libyen ?

Kerstin sa...

Aonym:
Det här inlägget handlar om Fukushima. Men annars har jag, och ursäkta att även jag blir OT nu, protesterat och ansett att bombandet av Libyen är vidrigt.