Nej, det går inte att lagstifta bort utvecklingen

Jag kunde inte sluta le när jag såg kvällens Uppdrag Granskning om illegal fildelning. Hela situationen är bara så farsartad och komisk.

Dataindustrin som säljer superhårdiskar, bredband och mp3-spelare ljög sig blåa inför kameran när de hävdade att de inte alls ville uppmuntra illegal fildelning. Sure. Alla vet att ni lever på trafiken via DC++ och BitTorrent, det är den trafiken och de nerladdningarna ni säljer er utrustning för.

Reportern, Nadja Yllner, räknade innantill och noterade att om senaste Ipodmodellen skall fyllas med enbart legalt inhandlad musik blir kostnaden ungefär 130 000 innan den är full. Det är uppenbart att spelaren är tillverkad för att fyllas med mängder av illegala nerladdningar.

Och lika uppenbart är det att en döende skivindustri och ett okunnigt/ignorant justitiedepartement idag utkämpar en hopplös och desperat strid som de kommer förlora. Statssekreterare Dan Eliasson fick erkänna att de nyligen införda lagarna visat sig ganska verkningslösa i praktiken och aviserade därför att ny lagstiftning är på gång under kommande riksdagsår för att skärpa möjligheten att kontrollera vem som sitter bakom ett visst IP-nummer.

Kanske mindre smart att rikta en sådan provokation mot de 650 000 aktiva fildelarna under ett valår? Ibland undrar man hur sossar tänker.

Men poängen är egentligen att det inte kommer hjälpa. Genomför de skärpt lagstiftning för att polisen skall kunna eftersöka identitet bakom IP-nummer vid misstanke om illegal fildelning, kommer fildelarna hitta vägar runt det, vi kommer börja använda program som maskerar IP-numret. För sluta fildela kommer vi aldrig göra, som Timbuktu sade i reportaget: ”Man kan inte först uppfinna hjulet och sedan säga att ingen får använda det”.

Timbuktu hör till de artister som fattat läget och accepterat det. Mer än så, utan omsvep sade han att han själv hör till nerladdarna och att det är ett sätt att få korn på ny musik och få sin egen musik spridd snabbare.

Sverige plöjer ner bredband längs rikets vägar i en gigantisk omfattning just för att det skall användas till att fyllas med data. Datautbytet som strömmar genom bredbanden berikar samhället, gör att information, kreativitet, idéer, musik, filmer, kultur sprids snabbare och bredare än någonsin förr. Den illegala fildelningen är en oundviklig del av det kunskapssamhälle som det talas så mycket om, det informationssamhälle som gör Sveriges IT- telekom- och designsektorer så framgångsrika.

Problemet är att staten fortfarande inte har förstått att när tekniken finns – och fortsätter att växa i kapacitet – så kommer den användas. Det är dags att börja se sig om efter andra lösningar som kan garantera musiker och filmmakare en inkomst istället för att slåss Don Quiotiskt mot väderkvarnarna.

Efter reportaget fanns Dennis Töllborg i studion och verbalskallade Justitiedepartementet på ett sätt som fick mina mungipor att åka upp ytterligare ett hack.
- Man riskerar att få en backlash om man sjösätter lagstiftning som man inte kan få folk att efterleva, konstaterade han och fortsatte: ”Det enda den här lagstiftningen lyckas med är att den ser till att våra ungdomar lär sig att det är no problems att bryta mot lagen. En lagstiftning får inte vara löjeväckande. Det är den nu. En lagstiftning måste vara förankrad i ett rättsmedvetande.”
- Fildelar du? frågade Elisif och Töllborg svarade att ”jag skulle göra det om jag visste hur man gjorde”.

Ta det lungt du bara Dennis så kommer du få lära dig. Om några år har lagstiftningen fallit därför att den blivit så uppenbart ihålig. Licenspengssystemen eller andra modeller som förespråkades av spridda röster i programmet kommer vara införda, antipiratbyrån lyckligt pensionerad och Komvux och ABF kommer ordna BitTorrent-utbildningar för pensionärer.

Herregud, det är väl uppenbart att tekniken talar sitt tydliga språk: fildelning är vad internet har skapats för, självfallet hör det framtiden till.

Motståndet är i bästa fall, som Töllborg sade, ”gulligt och lite naivt.”