Bostadsorätt

Josefin Brink är ständigt värd att läsa. I gårdagens genomgång av tre aktuella jävelskap från regeringen tipsar hon också om en länk till en artikel i City. Läs den och se vad som händer när naket krämeri gifter sig med fanatisk ideologi.

Borgarna i Stockholm har nu, det är vad artikeln handlar om, börjat samarbeta med det dubiösa bolåneföretaget BlueStep (sic!) för att få igång bostadsrättsombildningarna i ytterstadens allmännytta. Det går nämligen lite trögt. Med en rörlig ränta som varierar mellan 4 och 10 procent - alltid minst 1,5 procentenheter över övriga kreditinstitut - och med lägenheten som säkerhet, ger BlueStep lån till den som inte får lån i en vanlig bank (till exempel för att han/hon saknar inkomst och förmåga att betala tillbaka). BlueStep har kritiserats av Konsumentverket, som har till uppgift att informera om och övervaka efterlevnaden av Konsumentkreditlagen. Vilhelm Nordenanckar på Konsumentverket sade redan 2005, när BlueStep etablerade sig i Sverige, till DN:

”Man blir ju inte mer kreditvärdig för att man får betala högre ränta. Är risken så hög att banken måste ta 10 procents ränta vore det bättre att låta bli att låna ut till den kunden. [...] För enskilda hushåll är risken att de tar högre lån än de klarar av. Om de måste sälja huset finns risken att priserna har fallit så att man står kvar med skulder men utan bostad.”

Gunnar Wikström, jurist på Konsuemtverket säger till City:

”Det finns säkert många som inte har råd att betala tillbaka. Då tas bostaden ifrån dem och säljs exekutivt. Kvar står folk med höga skulder en lång tid framöver.”

Att Konsumentverket kritiserat det företag som Stadshuset nu plockar in som en partner i ombildningen av allmännyttan är möjligen ingenting som bekymrar borgarna i Stockholm, som tycker att konsumentvägledare överhuvudtaget är onödigt.


Ett av BlueSteps erbjudanden är ett särskilt ”korttidslån”, om vilket City skriver:

Vid ombildning där köparen vill göra ett klipp kan Blue step ge ett korttidslån på 1-2 år.

I lånet har man redan dragit bort räntan för hela lånetiden vilket gör att låntagaren inte betalar ränta eller amorteringar.

Innan lånet löper ut räknar Blue step med att lägenheten sålts till ett pris över inköpspriset. En affär som både Blue step och låntagaren tjänar på förutsatt att priset på bostaden gått upp.

Det är med andra ord fråga om ett lån för ren fastighetsspekulation, men med det ursmarta upplägget att BlueStep låter låntagaren ta hela risken. Kristina Alvedal (m), exekutiv styckningsmästare för allmännyttan, får av City frågan om hon inte ser någon risk att folk som egentligen inte har råd tar dyra lån. Hon svarar:

- Nej, vad jag förstår lånar BlueStep inte ut pengar till folk som har för låga inkomster.

Det känns tryggt att Kristina Alvedal verkar ha koll. På BlueSteps hemsida ger de lite andra besked om hur ansvarstagande kreditprövningen är:

”Det enda du behöver göra är att intyga i din låneansökan vad du normalt tjänar eller hur mycket du tror att du kommer att tjäna. Du skriver sedan under ansökan och intygar därmed din inkomst för oss. Enklare kan det inte bli. Vi kallar det ”självintygad inkomst”, ett koncept vi är ensamma om i Sverige.”

Under rubriken Att tänka på informerar företaget:

”BlueStep fattar ett kreditbeslut baserat på den information du lämnar. [...] Om informationen som du lämnar till BlueStep är felaktig och du inte klarar av att betala räntan och amorteringarna på ditt lån så kan BlueStep tvingas sälja ditt hem på exekutiv auktion för att återbetala lånet”

Alright. Ponera nu att ombildningen till bostadsrätter i ytterstaden kommer igång som borgarna hoppas. Vilken verklighet väntar då de nya bostadsrättsinnehavarna? Gör de, som de nyrika bostadsägarna i innerstan, ett klipp? Kommer den ”positiva känslan som råder i Kista”, som Kristina Alvendal säger, ”spilla över till andra sidan Järvafältet”?

Vad det inte talas speciellt högt om är att såväl miljonprogram som 50-talsområden står inför omfattande renoveringar. Det är planlagda investeringar som allmännyttan fonderat för i årtionden via hyresintäkterna. Nybildade bostadsrättsföreningar kommer, utan tidigare erafenheter av att möta entrepenörer och utan några fonderade medel tvingas ta ansvar för underhåll, stambyten och upprustning själva. Som enskild förening har man dessutom ett betydligt sämre förhandlingsläge för att upphandla byggtjänster än vad ett stort bostadsföretag har. Kring detta faktum informeras på Stockholms Stads propagandasida, bildabostad.se (huh? som om hyresrätt inte är en bostad?) blott med följande skönmålande rader:

”När du bor i en bostadsrätt har du större frihet att själv bestämma över både din lägenhet och din boendemiljö. Du avgör själv hur du vill renovera din lägenhet, samtidigt som du genom styrelsen för din förening har ett medansvar för skötseln och driften av fastigheten.”

Samma sida bjuder på mängder av andra fulländade spottloskor rakt i fejjan på de arma stackare som ännu harvar sig fram i hyresrätter i ytterstadens ”mindre attraktiva områden”. Leverat med en axelryckning, från bildabostad.se:

FRÅGA: Kan personer som får socialbidrag köpa och äga en bostadsrätt?

SVAR: Personer som får socialbidrag har svårt att låna pengar av en bank. Det är samtidigt svårt att få socialbidrag om man äger en bostadsrätt. De som får bidrag bör därför prata med sin handläggare på kommunen för att få veta hur socialbidraget påverkas av ett köp.

Ah, vilken mysig liten offentlig stigmatisering att se fram emot när socialbidragstagare tvingas bli hyresgäster hos sina tidigare grannar. Du sköna, sköna nya tid.

Bilderna i postningen är tagna i Lövgärdet, Angered och Backa, Göteborgs allmännytta. Foto: Lina Lindgren.

Andra bloggar om: politik, bostadspoliti, Stockholm, allmännyttan, bostadsombildning, hyresrätter, miljonprogram, Kristina Alvedal