Hursomhelst. Det verkar som om inträdeskraven till gemensamt regeringsalternativ fortfarande är oförändrade: svär utgiftstaket evig trohet och yppa inga tvivel kring det demokratiskt rimliga i att peningpolitiken står utom politisk kontroll. Vänsterpartiet får vara med – kanske – om man gör sig av med all systemkritik. Det är problematiska villkor och vänstern måste nu noga överväga om det är värt priset. Just den systemkritik vänstern står för är inte bara politiskt nödvändig utan också helt rätt i tiden, vilket även Mona Sahlin lär upptäcka rätt snart, hur mycket hon än försöker blunda för det.
I en rundringning som SvD gjorde igår var en stor majoritet av LO-förbundens ordföranden kritiska till att vänsterpartiet – som det verkade då – bänkats från regeringsmedverkan. Dock inte Metallordföranden Stefan Löfven som sade:
"I de här dagarna som vi upplever nu har lilla Sverige inte råd med några tveksamheter när det gäller den ekonomiska politiken."Allvarligt talat, sådana här markeringar är direkt löjliga och det måste till en stor grad förvrängd verklighetsuppfattning för att vräka ur sig dylika påståenden idag. Det är ju inte direkt så att det är vänsterpartiet som varit pådrivande för att avreglera de finansmarknader som förvånande nog visat sig ha som verksamhetsidé att blåsa upp jättelika luftslott.
Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer.
Det är inte vänsterpartiet som hittat på att varannan svensk skall förmås plöja in sina besparingar och framtida inkomster i bostadslån i den fromma förhoppningen om att fastighetsvärdena – den här gången – kommer stiga för alltid.
Det är inte vänsterpartiet som tänkt ut den geniala – verkligen geniala – idén att knyta värdet av löntagarnas framtida pensioner till börsutvecklingen och göda en ännu större spekulationsbubbla med våra pensionspengar.
Det är inte vänsterpartiet som drar runt i Stockholms förorter med den svenska motsvarigheten till subprimebolag och försöker lura igenom bostadsrättsombildningar.
Tvärtom. Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär.
”This time it is different.” skrev Privata Affärer hoppfullt appropå börsutvecklingen i juli 2007. Andra menade samma sak: "Det blir ingen krasch, snarare en pyspunka på en oförändrad hög nivå."
Nä, det var inte different, det blev precis som vanligt. Och snart, det har redan börjat, eskalerar krisen, precis som vanligt, in i realekonomin.
Och då, plötsligt, är den viktigaste principfrågan för Mona Sahlin och Stefan Löfven att inte släppa in ett parti i regeringen som visserligen i budgetuppgörelse efter budgetuppgörelse visat sin förmåga att ”ta ansvar” även för beslut man i grunden inte gillar, men som sen dristar sig att hysa en kritisk syn på det förnuftiga i en budgetmodell som går ut på att man tre år i förväg skall bestämma hur stora utgifter riksdagen tre år senare ska få anse önskvärda.
Det mest ironiska i detta är att just utgiftstaken mycket snart lär visa sig vara en stor huvudvärk för den sittande regeringen. I det läge som följer på en börskrasch, då de flyende spekulanterna söker lämpa över soliditetskrisen på omgivningen, dyker investeringsviljan och den privata konsumtionen - massavskedanden följer. Den enda samhällsaktör som kan överbrygga lågkonjunkturens kroniska investeringsrädsla och trycka igång ekonomin igen är staten.
Det kan ske genom ökad upplåning och stimulansåtgärder genom endera skattesänkningar eller höjda offentliga utgifter. Men inte så länge vi har utgiftstak.
Utgiftstakens själva poäng, bakom allt lullull, är att se till att stimulansåtgärderna endast kan genomföras i form av skattesänkningar. Det är en praktisk konstruktion för högern på ideologiernas Disneyland men i verkligheten blir konsekvenserna orimliga: Då den stigande arbetslösheten ökar utgifterna i de offentliga försäkringssystemen tvingas staten istället skära ner på andra utgifter för att klara utgiftstaket. T ex skola, sjukvård, välfärd. Vilket ytterligare ökar arbetslösheten. Det var denna toktokiga koppling som under 90-talet bedrevs av den ekonomiskt illiterate Göran Persson, vilket den gången helt i onödan förlängde och fördjupade lågkonjunkturen med några år och en halv miljon arbetslösa.
Nå. Att åtminstone vara öppen för att resonera kring ett mer civiliserat - vågar man fortfarande säga socialdemokratiskt? - sätt att överbrygga lågkonjunkturen, kunde man tycka vore på sin plats. Som Ohly skriver i SvD idag: ”För att minska krisernas omfattning är det därför bra politik att höja ersättningen till arbetslösa och sjuka.” Håller Sahlin och Löfven med om det? Då kommer ni få stora problem med era egna knäppa regelverk snart.
Får återkomma till mer takprat framöver, men hinner inte här och nu. Jag anser dock att det är centralt för ett eventuellt samarbete att vänsterpartiet INTE lovar bort sin möjlighet att vara kritiska i den här frågan. Istället bör ett rödgrönt regeringssamarbete leta efter former för att på ett öppet och mot väljarna ärligt sätt redovisa och hantera de meningsskiljaktigheter som uppstår i alla koalitioner.D DET vore en intressant regeringsmodell, värdig nätets tidsålder.
Inlägg
32 kommentarer:
"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer."
Brilliant!
On sen det var den som drogs av DN:s f.d. chefred. Hans Bergström i ledarartikeln "Finanskrisens skuld" DN 9/10. Han nämligen skyller alltihop på de fattiga. Så inleder han: "I botten ligger att bostadslån har getts hejdlöst till hushåll som inte hade råd med dem". Makalös!
Lysande inlägg! Tack!
Erik:
Förbaskat bra skrivet (som vanligt)! Du borde minsann vara sossarnas partistrateg istället för de sossepamparna som dominerar partiet.
Sen måste jag fråga dig en sak ang samrbetet mellan s och v. Är det verkligen värt att vänstern ska ingå i en regering till priset att hela ens politik går åt och varför ska jag rösta på ett vänsterparti som inte driver vänsterpolitik?
I Frankrike och Italien har vänstern i sort sett försvunnit eller avradikaliserats efter regeringssamarbetena. Så länge vänstern inte har någon folklig massmobilisering bakom sig så är det jävligt svårt att lägga om den förda högerpolitik. Ska vänsterpartiet ändå ingå regering enligt dig?
En bubbla brister just. Vänsterpartiet vill ge politikerna makt att blåsa upp sådana bubblor snabbare och bättre genom att sänka räntor för mycket och elda på finanspolitiken.
Det är precis det USA gjorde - Greenspan sänkte räntan till 1% i början på 2000-talet och Bush har haft enorma budgetunderskott. Bubblan kom som ett brev på posten.
Jeppen, du menar att den fristående riksbanken i Sverige på nyliberalt kommando sänkte räntan.
Nej, Hampus, jag menar vad jag skrev. Vår centralbank har snarast anklagats för att ha för höga räntor.
Det vi i Sverige upplever nu är smitta från USAs bubbelkollaps - vi har själva inte mycket av detta, just eftersom vi har en bättre centralbank som fokuserar på inflationsbekämpning.
USAs Federal Reserve däremot tar - på socialistiskt kommando - hänsyn till konjunktur och arbetslöshet. Det gjorde att man sköt på lågkonjunkturen vid 11/9 genom en oansvarig lågräntepolitik. Därför får man en dubbel lågkonjunktur nu.
Jeppen, du är lysande! Naturligtvis var det så att socialisterna George W och Dick C beordrade Federal Reserve att sänka räntan 2001 och nu är det samma socialistgäng som har beordrat EUs centralbank och svenska riksbanken att sänka räntan samtidigt med Fed.
Men om vi ska tala allvar en stund:
Vad föreslår du att centralbankerna och regeringarna ska göra nu, när den uppskjutna sju år gamla lågkonjunkturen från 2001 har kommit och lagt sig ovanpå 2008 års lågkonjunktur?
Börje, det var faktiskt president Carter på 70-talet som signerade den kanske starkaste av ett antal lagar som reglerar detta: The Full Employment and Balanced Growth Act.
Det många svenskar har lite svårt att begripa är att USA är ganska reglerat och vänstrigt på sitt sätt, bara på ett annorlunda sätt än Sverige.
Vad man ska göra nu? Det viktigaste är att man för allt i världen undviker att förloppet blir så utdraget som det varit i Japan. Då är det bättre att det värker ut fort.
Sen är det viktigt att man inte fastnar i regleringstänkande. Få, stabila och korrekta regleringar istället för dagens snårskog. USA bör renodla direktiven till sin centralbank vad gäller räntepolitikens mål.
I övrigt business as usual.
Det är inte heller vi nyliberaler som har förespråkat fractional reserve banking och centralplanerade räntor.
Tvärtom, vi har varnat för bubblorna om och om igen i historien. Herregud, Hayek varnanade för krascher redan 1929 "the boom will collapse within the next few months." medan vänsterns gullunge Keynes sa "there will be no more crashes in our lifetime."
@ Robert: Jag tycker partiet ska hålla öppet så länge som möjligt och absolut inte lova bort sig. Ett av våra många problem är att det är oklart för många vad vänstern egentligen vill och inom de frågor där vi är hyfsat tydliga förmår vi inte vända angreppen till någonting offensivt. Att Mona Sahlin attackerat motståndet mot utgiftstaket är ju en lysande möjlighet, för en gångs skull attackeras vi för någonting vi faktiskt tycker, nu skulle det behövas att partiet följde upp och hamrade hem varför motståndet är så viktigt och förklarar vart det nuvarande ekonomiska ramverket leder.
Det kräver att vi tar strid även med s + mp, offentligt, men det är enbart bra, det flyttar debatten till vår planhalva. Behovet av en enad opposition tror jag inte på. Istället borde partiet fram till valet ägna allt tillgängligt krut åt att bygga allianser med närstående fack och med andra rörelser – hyresgästföreningen, nätverket för gemensam välfärd – skriva överenskommelser om frågor vi lovar att driva och tydliggöra vår position bortom varje tvivel. Samtidigt kan vi vara ganska ointresserade av regeringsdiskussionerna. Blir det en förlust för alliansen kommer vänsterpartiet med ett tydligt och praktiskt genomförbart program att vara tillräckligt starkt för att ingå i regeringsmedverkan på våra villkor – eller också bedömmer vi att vi inte är tillräckligt starka och då gör vi större nytta utanför regeringen.
Villkoret för att ingå i regering måste vara att vi har ett förhandlingsläge och styrka som garanterar att vi inte blir transportkompani åt fyra års ytterligare liberalism. Det vet vi strängt taget inte förrän efter valet och då borde det bli en fråga för medlemmarna.
@ jeppen: under den tid då riksbanken var demokratiskt kontrollerad slapp vi dylika bubblor. 2001 smällde IT-bubblan och då hade vi en självständig riksbank vid ränterodret. Kopplingen mellan bubblor och riskbankens ställning finns inte på det vis du vill göra gällande. Politiker som vill blåsa upp en bubbla kan göra det på andra sätt – genom att ösa in pensionspengar som spekulationskapital i hedgefonder, utforma fastighetsskatten så att bostadsspekulation premieras, sänka bankernas kapitaltäckningskrav som etc - eller låta bli att göra det.
Men: det centrala är att bubblor inte uppstår genom att folk i gemen konsumerar för mycket, utan då folk konsumerar med pengar de inte har (subprimelån etc), och då finansmarknader spekulerar i förväntningar som saknar täckning. Det säkraste sättet att undvika bubblor och premiera en sund konsumtion och tillväxt är omfördelningspolitik och finanskapital i strama tyglar.
@ Neoliberal agenda: jag har heller aldrig skyllt allt på nyliberalerna utan på den reella kapitalismen. Er teoretiska fantasivärld kan aldrig genomföras i en imperfekt verklighet, ni kommer aldrig ifrån att politiken måste finnas där, så kallad demokrati. Era föreställningar om kreativ förstörelse, inga statliga räddningsaktioner, vore intressanta experiment om det varit bakteriekulturer vi talade om, men nu handlar det om verkliga människors besparingar – också här måste politiken intervenera.
Erik Berg:
"under den tid då riksbanken var demokratiskt kontrollerad slapp vi dylika bubblor."
När anser du att riksbanken var "demokratiskt kontrollerad", isåfall? Standardsvaret är 1999 och Sveriges mest kända moderna bubbla är den 1988-1991. Hur ser den vänsterpartistiska historieskrivningen ut?
Förresten är det fånigt att hävda att riksbanken inte är demokratiskt kontrollerad - lagstiftarna har gett den ett uppdrag och precis som myndigheter brukar så genomför den detta uppdrag självständigt, utan ministerstyre.
(Det verkar som att ni i vänsterpartiet satsar på obegränsad makt för den exekutiva delen av staten. Är Venezuela förebilden, kanhända?)
"Politiker som vill blåsa upp en bubbla kan göra det på andra sätt"
Just det, särskilt utan en självständig riksbank med ett tydligt inflationsmål.
"Det säkraste sättet att undvika bubblor och premiera en sund konsumtion och tillväxt är omfördelningspolitik och finanskapital i strama tyglar.
Fakta tycks inte stödja dig. OECDs mest utbyggda omfördelning har uppenbarligen inte räddat Sverige och efter Reagans avreglering av finansmarknaderna så har USA upplevt markant mindre av recessioner.
OK Jeppen, det var alltså Carter som var socialist och sedan struntade republikanerna i att avskaffa USAs socialistiska ekonomiska politik och därför kommer det stålbad som amerikanerna rätteligen borde ha haft 2001-2002 först nu. Har jag uppfattad dig rätt så långt?
Det som du skriver om nödvändiga åtgärder tycker jag vid första anblicken låter vettigt. Man bör undvika att lågkonjunkturen blir långvarig. Javisst, håller med dig fullständigt. Om det finns någon därute som hävdar att det är bra med en långvarig lågkonjunktur så har denne fullständigt fel!
Sedan noterar jag att du inte är principiellt mot regleringar, bara de inte bildar en snårskog.
Vi är fullständigt eniga där också. Om någon kommer och hävdar att vi bör ha en snårskog av regleringar kommer jag att kraftfullt ta avstånd från denna åsikt.
Men nu undrar jag: Vad anser du att man bör göra för att undvika att lågkonjunkturen blir långvarig?
Och vilka stabila och korrekta regleringar anser du att man bör införa?
neoliberal agenda:
Du är riktigt näpen i dina försök att försvara nyliberal ekonomisk politik. Men du är näpen för att du fått det mesta om bakfoten.
1: Keynes ekonomiska politik tillämpades inte före 1929. Tvärtom slog den igenom just för att den mer avreglerade och liberala ekonomiska politik man förde fram till kraschen 1929 ledde till en llvarlig krasch och för att man hoppades undvika sådana, samt allvarliga depressioner med tilltagande risk för revolutioner även i Väst.
2: Under den tiden man tillämpade keynesianism, från mitten på 30-talet och fram till mitten av 70-talet (80-talet i Sverige), såg man inga sådana allvarliga krascher som dem vi sett flera stycken av sedan dess. Man fick lågkonjunkturer ibland och högkonjunturer ibland, som balanserades med bl.a laborerande med räntor och statsbudgeten. Men ingen av dessa mindre allvarliga fluktuationer fick så dystra konsekvenser för vanliga människor som kraschen 1929 och som dagens krasch kommer att få.
3: Krascherna började däremot komma igen sedan man avreglerat bank- försäkring- och finansväsendena. Alltså sedan man började återgå till den neoklassisika liberala ekonomiska politik som, i stora drag, fördes fram till 1929 och en kortare tid därefter - med en förfärande depression som konsekvens.
4: Det blev alltså inga fler krascher under Keynes livstid så han hade alldeles rätt, så långt och många fler år därtill :-).
Sveriges mest kända moderna bubbla är den 1988-1991
En direkt följd av bank- och valutaavregleringen i kombination med ett korkat kronförsvar.
(Det verkar som att ni i vänsterpartiet satsar på obegränsad makt för den exekutiva delen av staten. Är Venezuela förebilden, kanhända?)
Du menar den demokratiskt valda delen av staten? Ja, jag tycker den ska ha stort mått av manöverutrymme. Det är demokratin, dumbom. & visst händer det mycket spänannde i Venezuela! Läs gärna Flammans intervju med Hugo Chavez. Finns tyvärr inte på nätet, men köp tidningen!
efter Reagans avreglering av finansmarknaderna så har USA upplevt markant mindre av recessioner.
Du säger emot dig själv. Den långa högkonjunkturen i USA är resultatet av riskabel kreditexpansion och konstlat låga räntor som du själv, med all rätt, kritiserar.
Kan också tipsa om Kersins längre genomgång om finanskraschernas historia: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=1159.
Börje, visst var Carter socialist. Problemet är väl att den här socialistiska riksbankspolicyn varit skapligt attraktiv även för konservativa politiker. Exempelvis råkade Bushen ut för en sprucken bubbla samtidigt som han ville sänka skatter och kriga - under sin första mandatperiod! Klart han gärna tog emot hjälp från den gamla republikanen Greenspan för att få allt detta att gå ihop.
"Om det finns någon därute som hävdar att det är bra med en långvarig lågkonjunktur så har denne fullständigt fel!"
Haha, eller nåt. Ledsen om jag är trist, men det finns faktiskt en stor skillnad mellan hur exempelvis Sverige hanterade sin bubbla på 90-talet och hur Japan hanterade sin. Det är ett policyval man kan göra. Japan satt med insolventa banker skitlänge.
"Om någon kommer och hävdar att vi bör ha en snårskog av regleringar kommer jag att kraftfullt ta avstånd från denna åsikt."
Utmärkt - ni i vänstern brukar annars ha en stark dragning åt byråkrati och krångel.
"Vad anser du att man bör göra för att undvika att lågkonjunkturen blir långvarig?"
Det enklaste svaret är väl att man ska rensa ut de dåliga lånen enligt plan och för övrigt inte förstöra något. (Här finns en möjlighet för dig att skämta igen, eftersom "ingen vill ju förstöra".) Men låt mig exemplifiera med "The Great Depression" på 20-talet. Då beslöt sig västmakterna för att bli protektionistiska och skjuta sönder världshandeln, och sen kom Roosevelt med sin "new deal" och bestämde att näringslivet och facken skulle kartelliseras och lönerna skulle hållas uppe. Självklart höll sig arbetslösheten skyhög och depressionen förlängdes och fördjupades kraftigt.
"Och vilka stabila och korrekta regleringar anser du att man bör införa?"
Pratar vi USA nu? Tja, man kan återgå till de gamla hävstångsbegränsningarna för banker, framförallt. Kanske ska man kräva insats vid husköp. Värdepapperiseringen ska man nog snarare avreglera så den blir så enkel som möjligt. Man lär ändå inte göra om exakt samma misstag, så att reglera just det som skett är att slå in en öppen dörr och hämma sådan finansiell ingenjörskonst som faktiskt kan ge påtagliga fördelar.
"En direkt följd av bank- och valutaavregleringen i kombination med ett korkat kronförsvar."
Du backar alltså på det där om att vi inte haft någon bubbla under tiden riksbanken var under "demokratisk kontroll"?
Och nej, kronförsvaret orsakade ingen bubbla. Historiekunskaperna verkar rätt svaga. Du kanske inte var med på den tiden?
"Du menar den demokratiskt valda delen av staten?
Nej, jag menar den exekutiva delen, precis som jag skrev.
"Ja, jag tycker den ska ha stort mått av manöverutrymme."
Jag förstår det. Den som vill göra stora systemskiften vill givetvis inte fördröjas av sura grundlagar.
Den svenska vänsterns romans med Chavez kommer historiskt hamna i samma pinsamhetskategori som tidigare varianter.
"Du säger emot dig själv. Den långa högkonjunkturen i USA är resultatet av riskabel kreditexpansion och konstlat låga räntor"
Nej, jag pratar alltså om en längre period, 1946-1982 kontra 1983-2008. Skillnaden är så markant att bedömningen blivit likadan även om lågkonjunkturen 2001 hade tillåtits värka ut och bubblan inte blåsts upp.
Hej Jeppen!
Jag konstaterar att du håller fast vid att Jimmy Carter är socialist. Bra, då vet jag var du står politiskt.
Du föreslår åtgärder för att rätta till den amerikanska lånemarknaden, men inga åtgärder för att hindra att inbromsningen i konjunkturen övergår i en världsdepression.
Då vill jag citera ur en kommentar av Erik Berg lite tidigare i denna tråd: "Era föreställningar om kreativ förstörelse, inga statliga räddningsaktioner, vore intressanta experiment om det varit bakteriekulturer vi talade om".
Börje:
"inga åtgärder för att hindra att inbromsningen i konjunkturen övergår i en världsdepression."
Jag är som sagt betydligt mer rädd att socialistiska åtgärder MEDFÖR att inbromsningen i konjunkturen övergår i en världsdepression, precis så som skedde 1929.
Du utgår från vänsterns hybris, en fast tro på att politiker kan göra en massa nytta genom att styra undersåtarna, reglera deras liv och fördela om deras resurser - ju mer desto bättre. Att det skulle vara bättre än spontan och frivillig organisering.
Bortom det faktum att vi till vänster fortfarande är för snälla (varför annars ta en sån som jeppen på allvar?) så finns ytterligare en sak att påpeka med utgiftstaken:
FÖRUTOM låsningen av utgiftsutrymmet har skattebetalare ju avdragsrätt för kapitalförluster.
Räknat utifrån börsminskningen, är risken stor att detta sänker skatteintäkterna 2009 med sisådär 120-180 miljarder, om jag räknat rätt.
"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer." <-- årets citat
Det här var det bästa blogginlägget jag läst på mycket länge!
Lysande
Alf Norberg
Det verkar vara ett ganska tacksamt jobb att vara vänsterdemagog.
Bloggen Danielssons lakejer kan idag rapportera att mitt i börsraset finns en person vars aktieportföljs samlade värde har mer än fördubblats. Hans namn: Karl Marx.
Erik!
Jag tyckte jag kände igen ditt namn när jag klickade på din blogg!
Kul att se att mina gamla “Ung Vänster”-kamrater nerifrån Jönköping lever och frodas! Du verkar må bra och ha ett bra liv
Kul!
//John Johansson (som faktiskt hade ett bra år i Ung Vänster, men nog aldrig riktigt var hemma åsiktsmässigt)
@ jeppen: Beklagar om du känner dig försakad, som idog vänsterdemagog har jag varken tid eller lust att sköta om bloggen varje dag, eller ens varannan. Vill du ha evighetslånga kommentarsdebatter med hålögda bloggägare får du leta någonannstans.
Det är klart vi haft kriser både före och efter 1999, jag uttryckte mig slarvigt om riksbanken, min poäng var väl ändå klar: att en oberoende riksbank inte är någon garant för att slippa bubblor och – omvänt – att en riksbank under politisk kontroll kan fungera alldeles utmärkt – vilket det ju gjorde i Sverige under väldigt många år. Sen kom slutet på 80-talet, 90-talet och det roliga 2000-talet med bubbla efter bubbla, vad kan det bero på? Kanske att vi genomfört valuta- och finansavregleringar under samma period? Vilket är naturligt, eftersom vinsterna i den reala produktionen i västvärlden har stagnerat under hela andra halvan av 1900-talet och kapitalisterna söker nya sätt att tjäna mer pengar.
Här har vi Reagans stora bidrag till mänskligheten: att förskjuta maktförhållandena i ekonomin och strukturellt flytta en större del av mervärdet till kapitalisterna och på så sätt hålla uppe vinsterna även i en tid av stagnerande världsekonomi.
Låt oss för övrigt hålla isär saker. Recessioner är cykliska händelser, de kan överbryggas med aktiv konjunkturpolitik och omfördelning. Vi kan diskutera vad varje enskild amerikansk recession berodde på om du vill, en kombination av cykler och unika makroekomomiska händelser, men det är mindre intressant i sammanhanget... Depressioner är det vi kan få efter en riktigt nasty krasch, som följd av en spekulationsbubbla. Det är någonting helt annat med mycket smutsigare konskevenser. Det är det som gör den avreglerade bubbelekonomin så farlig.
Att försvaret av den fasta kronkursen efter vautaavregleringen möjliggjorde spekulation mot kronan kan väl inte komma som en nyhet för dig? Men sant är att det var katastrofer som följde slag i slag, med fastighetsbubblan 88-91 och kronfallet först 1992.
@ john: detsamma! Följer din blogg i min rss-läsare för att ha lite koll på vad som händer uppåt landet genom ögonen på en hyfsad sosse :-)
Hoppas du hittat hem den här gången.
Hej Erik. Jag förväntar mig inga särskilda svar, så du kan vara lugn.
Jag håller förstås knappt med om ett ord i din replik och anser mig redan bemött det mesta, men det där med att depressioner skulle vara följden av bubbelbristningar är värt en kommentar.
Depressioner är istället följden av socialistiska policies som prisregleringar, lönekontroller, konkurrensbegränsning, protektionism och dylikt.
Ni socialister använder er av chocker för att pådyvla världen era skadliga och planfundamentalistiska idéer. Naomi Klein hade en poäng i sitt senaste verk, men helt fel måltavla.
Du är väldigt duktig på att formulera dig. Det som är synd är att du inte ser det huvudlösa i att inte ha ett budgettak.
Det som också är synd är att du kritiserar vårt penningpolitiska system - ett system som begränsar vid tillfället styrande politikers möjlighet att t.ex. förändra räntan i lämplig tid innan ett val för att vinna röster... och samtidigt förstöra ekonomin.
Och till Marcello-Ferrada-Noli måste jag påpeka att om du tolkar Hans Bergströms ord som du gör så borde du kanske inte läsa liknande artiklar. Det är inte bara de fattigas fel att de tar subprimelån för att få ett bättre boende, alla vill ordna det så bra som möjligt för sin familj. Problemet, som inte alls kan drabba Sverige på samma sätt då vi är mer försiktiga här, är att dessa lån över huvud taget givits. Skandalöst!
Skicka en kommentar