Kraftindustrin smutskastar

En obekväm röst utan starka allierade kan alltid tystas på ett eller annat sätt, hur rätt den än har. Lars-Olov Höglund, konstruktionschef på Forsmark som offentligt sade att incidenten den 25 juli var betydligt farligare än vad Formark och SKI ville ge sken av, har smutskastats av kärnkraftsverkets jurister och PR-folk.

Forsmark och Vattenfall har kontaktat både svenska och utländska medier för att ”ge belysande information om Lars-Olov Höglund”. Bland annat påstås att han aldrig varit konstruktionschef på Forsmark, utan endast ”hjälpreda” åt konstruktionschefen, samt att han saknar expertkunskap i säkerhetsfrågor. Då UNT grävde vidare fann man emellertid en annan bild:

När UNT försöker verifiera de uppgifter som Forsmark lämnat visar de sig vara osanna. I det tjänstgöringsbetyg som Höglund erhöll från Statens Vattenfallsverk (numera Vattenfall) framgår att han under åren 1984—86 chef för enheten Forsmark inom området kärnkraftsteknik på konstruktionskontoret.
Vidare har Lars-Olov Höglund anlitats som konsult av Forsmark under 90-talet, bland annat för kontrollrumsdesign och som projektledare för moderniseringen av styrstavmanöversystemet på Forsmark 3. Båda uppdragen är säkerhetsrelaterade.

Sant är att Höglund kritiserat säkerheten inom svensk kärnkraft länge och ligger i luven med de både Ringhals och Forsmark. Det diskvalificerar honom emellertid inte från att ha en tekniskt initierad och därtill oberoende syn på den senaste incidenten. Det senare är Forsmarks ledning av uppenbara skäl oförmögna till.

Oavsett vilket är Lars-Olov Höglund inte ensam kritiker och därför inte heller central för förståelsen av det som skedde. Sedan tidigt har det varit känt att flera fel under loppet av några minuter fortplantade sig på ett okontrollerat och oförutsett vis genom systemen och bröt de flerdubbla säkerhetsbarriärerna. Kompletterande säkerhetssystem fallerade på grund av samma fel, effektdippar i nätet som försåg styrsystemet och pumparna med el förekom och i slutändan räddades dagen, den här gången, av att två av de fyra nödgeneratorerna startade av ”en [lycklig] slump”.

I Forsmarks kompletterade rapport till SKI framkommer ytterligare detaljer, som att:

Datorer och mätinstrument slocknade även i kontrollrummet. [Felaktiga, utslagna eller feltolkade indikatorer från larmsystemen är en evigt underskattad risk i alla komplexa säkerhetslösningar. Det var också den drivande orsaken i Harrisburgolyckan]

Det interna Högtalarsystemet blev utslaget. [Enligt rapporten fanns det en möjlighet till reservmatning av ström. Men i störningsinstruktionen saknades en beskrivning av hur detta skulle ske.]

Svenska kraftnäts analys visar att det fanns "flera felfunktioner samt att kopplingarna i ställverket [utanför Forsmark] inte utförts på ett korrekt sätt på grund av bristande administrativa rutiner. [Den eviga mänskliga faktorn. Går inte att bygga bort, hur bra tekniken än blir.]

Dagens Nyheter menar i en huvudledare att incidenten egentligen visar att säkerheten fungerar. Ingen allvarlig olycka, härdsmälta, dödsfall, hårbortfall etc. inträffade i slutändan. DN skriver:

Och risken för att en kärnkraftsolycka inträffar blir efter detta ännu mindre. De fyra reaktorerna, två i Forsmark och två i Oskarshamn, som har det felbyggda systemet står nu stilla medan säkerhetssystemet byggs om.

Så kan man förstås se på saken. Men man kan också, med försiktighetsprincipen för ögonen, se det tvärtom: vad som de facto inträffade var en oförutsedd incidentkedja. Det visar att ingen garanti finns för oförutsedda fel, vad man än har hävdat och trott tidigare. Om nu just denna risk har upptäckts och som bäst täpps till, finns det likväl inget som garanterar att inte andra oupptäckta fel ligger kvar. Säkerheten kan aldrig bli 100 procent. Systemen är för komplexa för det. Och då får en avvägning göras: om säkerheten kan garanteras till 99,95%, är vi beredda att leva med 0,05% i risk, beaktat vad en allvarliga olycka kan leda till?
Det är en samvetsfråga. Men det är också en fråga som befolkningen i Uppland inte fått ta ställning till.

Nu trycker kraftindustrin på för att få dra igång reaktorerna igen så snart som möjligt. Man gör det med ovana silkesvantar, men likväl. Stillastående kärnkraftverk osar bort pengar. Ett inkomstbortfall på 10 miljoner kronor per dag har det varit för Forsmark 1, vilket hittills inneburit 300 miljoner kronor mindre i inkomster för ägarna Vattenfall.

Angående den underdimensionerade UPS:en (dieselpumpen), som Forsmarks säkerhetchef Ingvar Berglund tidigare skylde på tyska underleverantören AEG, säger förresten AEG nu i ett pressmeddelande att Forsmark hade beställt UPS:ar som bara skulle behöva klara 110 procents överspänning. Överspänningen från turbinerna låg på 120 procent. Det var visst ingen som räknat med det. Varför inte då?