18 juni 2007

Pågående revolution

I en essä i antologin The next fifty years (Random House, 2002), döper Richard Dawkins den fallande kostnaden för gensekvensering till ”Son of Moore’s law”. Precis som fallet är med datorkraft, så dubbleras idag genläsningskapaciteten i förhållande till priset ungefär vartannat år. Det är en exponentiell tillväxt.

När HUGO och det gigantiska Human Genome Project sjösattes 1990 med målet att kartlägga den mänskliga arvsmassan var budgeten 3 miljarder dollar och tidsplanen 15 år. Under hela projekttiden sjönk kostnaden och hastigheten ökade. 2003 avslutades inläsningen före tidsschemat. Resultatet finns idag fritt tillgängligt på GenBank dit anslutna laboratorier från hela världen fortsätter att skicka data och där forskare (vem som helst som förstår att tolka uppgifterna) kan hämta hem data. Databasen växer ännu fortare än inläsningshastigheten. I augusti 2006 fanns uppgifter om 65 miljarder DNA-baspar från 100 000 organismer lagrade i GenBank. Redan idag gäller mer än det dubbla.

[Diagram Via Wikipedia]

Exponentialen kan förstås på olika vis, häromdagen meddelade 454 Life Sciences (som fram till 2009 lovat att slutföra fullständig sekvensiering av neandertalares arvsmassa tillsammans med svenske doldisen och superkändisen Svante Pääbo) att man nu har gjort det som tog HUGO tretton år på en bråkdel av tiden (två månader) och till en bråkdels kostnad:
“Today’s New York Times reveals that 454 Life Sciences has sequenced Dr. James Watson’s genome. (For those that don’t remember, Watson was one of the two discoverers of DNA). The thing that makes this interesting is that the cost of doing the work has fallen from several billion (for the original human genome project) to about $1 Million, and that the 454 people think they will have the price down to $100,000 very soon. There are those that believe that the $10,000 genome is going to be possible in only a few more years.”
(via Framtidstanken, ursprungliga pressmeddelandet här.)

Det är ingen vild gissning att priset kommer fortsätta falla dramatiskt. Därmed öppnas dörren till en värld vars konturer, möjligheter och risker vi bara kan spekulera om. Mycket kommer att förändras, mycket blir oerhört annorlunda. Och det ligger inom vår livstid (vilket somliga redan tagit fasta på). Richard Dawkins skissar vad det innebär med kurvan extrapolerad:
”In the year 2050 we shall be able to sequence a complete individual human genome for £100 at today’s values. Instead of “the” human genome project, each individual will be able to afford his or her own personal genome project. Population geneticists will have the ultimate data on human diversity. It will be possible to work out trees of cousinship linking any person in the world to any other person. […] Today, a chest X ray will tell you whether you have lung cancer or tuberculosis. In 2050, for the price of a chest X ray, you will be able to know the full text of every one of your genes. The doctor will hand you not the prescription recommended for an average person with your complaint, but the prescription that precisely suits your genome.”
En av många pågående vetenskapliga och tekniska informationsrelaterade revolutioner som inträffar medan politiken är vilse i taktik inför nästa val, de intellektuella debatterar väskor och dimbankar av nykoloniala krig och klimatförnekelse effektivt döljer den verkliga scenen där allting håller på att förändras i grunden.

Bilderna i posten från 454 Life Sciences.

Andra bloggar om: , , , ,

6 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Mycket intressant inlägg. Din slutkläm förtjänar att upprepas: En av många pågående vetenskapliga och tekniska informationsrelaterade revolutioner som inträffar medan politiken är vilse i taktik inför nästa val, de intellektuella debatterar väskor och dimbankar av nykoloniala krig och klimatförnekelse effektivt döljer den verkliga scenen där allting håller på att förändras i grunden.

I och för sig går det an om borgerliga politiker håller på med oväsentligheter, men vänsterns olika partier och grupper ...? Borde inte den vetenskapliga och tekniska utvecklingen vara högintressant för folk som ändå säger sig vara för ett nytt samhälle? - Löjligt nog verkar svaret vara "nej". Redan idag finns teknologier för samhällsplanering som borde öppna enorma möjligheter bara de kunde utnyttjas på ett vettigt sätt, men jag har svårt att finna någon djupgående diskussion eller försök att göra politik av detta. Är det meningen att motståndarna skall ha monopol på spetsvetenskap och -teknologi?

Man kan exempelvis ställa frågan: "Vad betyder kvantdatorn för socialismen?" Och sedan förmodligen få sitta och vänta på svar till Fan kommer och avlöser en, därför att ... ja, varför egentligen? Marx och Engels skulle ha varit synnerligen intresserade av den teknisk som kunde ha gjort deras tänkta planerade samhälle möjligt. Men dagens socialister verkar inte ens klara av den diskussion som M&E förde redan på 1840-talet...!

Mia sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Erik Berg sa...

Björn: En stor diskussion, viktig att föra för vänstern. Jag instämmer till fullo i att vi måste skärpa upp oss rejält, att vi måste börja diskutera och förhålla oss till möjliga framtidsscenarion och utvecklingsvägar om vi överhuvudtaget vill spela en roll. Idag blir det ofta så, upplever jag, när vänstern talar om ”framtiden”, att vi antingen landar i drömmar om högmodernismens progressiva guldålder, alternativt avfärdar hela diskussionen såsom varandes ett receptskrivande för framtidens soppkök. Ingen av de positionerna är hållbar eller trovärdig. Det finns också en oförmåga att inse hur nära inpå nuet avgörande genombrott – och därmed sammanhängande förändringar – verkligen ligger.

Jag är inte riktigt på det klara med vad den egentligen beror på, vår kollektiva oförmåga/ointresse. Kanske är vänstern organisatoriskt för svag för att ”ha råd” att ägna tid och tankemöda åt sådant, när det är vardagen här och nu som är – och bör vara – vårt huvudsakliga arbetsfält? Kanske har vi målat in oss i ett hörn och gjort motståndet mot den globala kapitalismen till ett underkännande och avståndstagande av den (oerhört skevt fördelade) utveckling som äger rum inom ramen för samma system? Kanske upplever vi fältet som liggandes utanför politiken? Kanske har vi helt enkelt slut på idéer.

Som du antyder, potentialen, de tekniska verktygen för en framgångsrik och adaptiv planering av produktion och ekonomi är idag större än någonsin förr. Det förhåller vi oss inte till. Och vi behöver inte börja diskutera kvantdatorer hela dagarna för den sakens skull, men vi måste åtminstone vara medvetna om att de kommer, den potential och de risker det innebär.

Det kommande århundradet ställer större krav än någonsin tidigare på en stark, uppdaterad och aktiv vänster. Med de kraftfullare teknologierna kommer också växande assymetrier mellan de som har och de som inte har tillgång till verktygen, medicinerna, informationen. Krigsmaskinen som skyddar den enda vägens politik blir alltmer omnipotent osv osv. Nej argument saknas inte för att vi måste starta ett samtal och en opinionsbildning kring hur vi kan kontrollera och sätta teknologin i mänsklighetens tjänst...

Det räcker med att åka till USA för att hitta en oerhört mycket mer levande diskussion om vetenskap och teknologi inom vänstern. Kanske är det hela bara en svensk sjuka?

Katarina sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Björn Nilsson sa...

Hej Erik,
tack för svaret. Vi verkar vara ungefär på samma linje (vilket i och för sig inte garanterar att vi kommer fram till samma station, men det är en annan historia).

Jag vet inte så noga vad vänstern i USA diskuterar när det gäller vetenskap, utom att det faktiskt finns en sociolog som utvecklat Marx' klassanalys på ett bra sätt, men vad det gäller Europa tror jag inte Sverige avviker i oförmågan att ta tag i vetenskapliga frågor. Under alla år jag har läst socialistisk litteratur, tidskrifter och tidningar från olika länder har det då och då dykt upp en artikel om exempelvis behovet av att studera naturvetenskap. Och sedan har det inte blivit något mer med det! Annars borde ju exempelvis mikrodatorns intåg från tidigt 1970-tal ha fått alla samhällsreformatörer att känna adrenalinet svalla!

Varför: Upptagenhet med dagsfrågorna, brist på "ledande kamrater" med naturvetenskaplig skolning, slapphet från de samhällsvetare och humanister som är socialister och som borde kunna bidra med åtminstone kunskaper i vetenskapliga metoder, rädsla för att peta i något som verkar vara ockuperat av bourgeoisien ...? Förmodligen allt detta, och lite till. Vi får väl fortsätta tjata. Egentligen vet jag inte ens om vi behöver några "nya" ideer. Det kommer sällan några verkligt nya ideer, och som jag ser det finns det mycket användbart i de reflexioner som Marx och Engels gjorde för 150 år sedan. Ta de gamla gossarna och ge dem varsin PC så blir det nog fart!

joanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.