28 juni 2007

Så mycket för den dialogen

Man måste ändå beundra snilleblixten, det tyska ordförandeskapets, att skrota hela konstitutionsförslaget, men ändå behålla alla dess väsentliga delar. Vid toppmötet i midsomarhelgen enades regeringscheferna om att istället för en ny Konstitution lyfta in ”idéerna” från den nedröstade konstitutionen på olika ställen i de befintliga fördragen genom ett ”reformfördrag”.

Så blir det svårare att föra debatten, Konstitutionen som objekt var för tydlig. EU tillämpar nu en trygg beprövad strategi: kan du inte få igenom din politik, göm den då inuti någonting annat, allra helst i en fotnot.

Det är nog smart. För varje gång som EU försöker vara tydligt visar det sig vara ett gravt impopulärt projekt. Och så här i backspegeln kan man se att det var ett grandiost misslyckande Valéry Giscard d’Estaing bäddade för när han, övertygad om att Europa kunde bli som Amerika, valde att presentera nästa steg i superstatsbygget som en samlad konstitution.

Ställda inför konstitutionstexten röstade folken i Frankrike och Holland nej i sina folkomröstningar 2005 (vi svenskar fick som bekant aldrig chansen – våra ledare anser inte att vi klarar av den uppgiften). Kort därefter tvingades regeringscheferna avisera en ”time-out” för att ”gemensamt tänka över situationen.”

Det var dags för plan D sade kommissionär Margot Wallström. D som i ”Dialog, Debatt och Demokrati”.

I en intervju den 8:e oktober 2005 förklarade Wallström att EU måste tänka efter och lyssna på folket. Hon tänkte sig därför ”ett pärlband av mötesplatser [...] konferenser och utbildningar med olika Europateman” där ”människor av alla slag” skulle ”träffas för att växa tillsammans.”

Under de snart 19 månader som gått sedan dess har EU-konstitutionen nämnts 249 gånger i Mediearkivet som samlar en stor del av sveriges tryckta medier. En femtedel av artiklarna är från den sista månaden, inför regeringskonferensen. Ingen, inte ens Margot, kan kalla det för en levande debatt. Kanske har det faktiskt funnits ett pärlband av mötesplatser någonstans, men de måste isåfall ha varit små. Små som pärlor kanske. Instängda i ett valv, för pärlor ska ju som bekant inte serveras till svin.

Istället för Dialog och Debatt lade har vi faktiskt fått det rakt motsatta: regeringen lade ned EU-stafetten efter en valrörelse där EU:s framtid inte överhuvudtaget fick plats i debatten. Från EU-håll har inte mycket kommit som kunnat ligga till grund för en bred diskussion om unionens framtid. Några barn har fått träffa Wim Duisenberg. Kring själva konstitutionen har det varit tyst, hemligt. Nej förlåt – inte hemligt – det har ju varit ”tid för eftertanke”. Som Europeiska Rådet skrev i midsommarhelgen, med en finkalibrerad känsla för språkets nyanser:
”Perioden av eftertanke har under tiden gett möjlighet att föra en bred offentlig debatt och bidragit till att bereda marken för en lösning.”
Marken har nu beretts för En Lösning på Demokratifrågan. Och lösningen, säger Margot Wallström till TT, ”är i grunden samma förslag som konstitutionen.”

EU är sig likt. Samma nonchalans. Jens-Peter Bonde refererar en ledamot från parlamentets kommitté för konstitutionella frågor som nöjt konstaterar:
“We have saved 99 %. […] The number and art of legal acts which can be based on the rejected constitution is the same as those who can be approved by the new text.”
Alla de punkter där motståndare i Sverige och andra EU-länder reste invändningar, består. Några av de centrala punkterna:

  • EU-rätten ska ha företräde före nationell rätt, paragrafen omformuleras för att bekräfta EG-domstolens redan utvecklade praxis på området. Innebörden i nya skrivningen blir att medlemsländerna fördragsfäster och erkänner denna praxis.

  • EU blir en juridisk person som själv kan teckna avtal och ingå överenskommelser.

  • Unionens ”värden och mål” slås fast och definieras och fördraget talar fortfarande om ett specifikt europeiskt ”kulturellt, religiöst och humanistiskt arv”.

  • Politikens innehåll slås fortfarande fast på upprepade ställen i grundlagen, t ex: ”Unionen skall upprätta en inre marknad. Den skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet...”

  • Flexibilitetsklausulen, som möjliggör befogenhetsöverskjutningar till EU med enkla beslutsförfaranden, finns kvar och omfattar alla politikområden som inte i klartext undantagits.

  • Stadgan om grundläggande rättigheter för medborgarna (Europarådets konvention om mänskliga rättigheter) blir rättsligt bindande. Därmed får EG-domstolen ett kraftfullt verktyg för att genomdriva harmonisering och EU-beslut på alla politikområden.

  • Solidaritetsklausulen, att medlemsstater inte skall obstruera besluten (genom att t ex rösta emot dom), kvarstår och ger tillsammans med ”unionens värden” (som ”ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”) en kniptång på de medlemsstater som vill utveckla unionen i en annan riktning.

  • Vetorätten försvinner och majoritetsbeslut införs på mer än 50 nya politikområden.

  • De stora länderna ökar sin röststyrka i ministerrådet på de små ländernas beskostnad.

  • EU:s militarisering och ökade utrikespolitiska befogenheter finns kvar: ”Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik”

  • EU:s militär ska samordnas med Nato och en krigsmaterielbyrå inrättas. Medlemsländerna åläggs fortfarande att ”öka sin militära kapacitet”.

  • Marknadens frihet är fortfarande en överordnad målsättning, och privatiseringarna (”Medlemsstaterna skall sträva efter att gå utöver den liberalisering av tjänster som krävs i de europeiska ramlagarna”) skall fortgå.

    Allt detta diskuterades mer ingående vid förra tillfället det begav sig. Jag kommer få anledning att framöver återkomma till frågan men i allt väsentligt är det remissvar Ung Vänster lämnade vid remissrundan kring 2004-års konstitution fortfarande giltigt.

    Formmässigt sker, som nämnts, större förändringar i och med att Konstitutionen ersätts av ett Reformfördrag som istället ändrar i de befintliga fördragen. Därtill kommer en del symboliska anpassningar av texten som tillkommit för att, med TT:s ord ”folkomröstningar ska kunna undvikas.”

    Just den strategin torde vid det här laget vara patentsökt, för det är samma metod som använts varje gång EU gått på pumpen hos folket: först en period av tystnad, sen samma förslag igen med några intetsägande justeringar, några textstycken som fått byta plats, en fotnot som hänvisar till en annan fotnot som säger ”trodde du ja”.

    De mest betydande innehållsmässiga förändringarna i fördraget gäller de mest uppenbart supernationalistiska symbolerna – flagga och hymn – som stryks från texten och utrikesministern som istället ska kallas för ”unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik” (ity det var ett krav från drogliberalerna att utrikesministern ska uppträda knarkpåverkad).

    Därmed menar sig toppmötet ha tillmötesgått folkviljan. Vilket förstås är en verklighetsfrämmande föreställning. För folkomröstningarna i Frankrike och Holland handlade inte om EU:s flagga eller vad det nya utrikesministerämbetet ska kallas - de utgick från mer djupgående frågeställningar, som maktfördelningen mellan EU och medlemsstaterna, bristen på demokrati och EU:s inbyggda marknadsliberalism. Olösta frågeställningar i reformfördraget.

    Så. Nu är det dags att köra igen. Med en regering som har en än mer unken inställning till demokrati än den förra. Det finns inga alternativ: kravet på folkomröstning måste åter hamna på dagordningen. En majoritet av svenska folket vill rösta om sin framtid, såsom fransmännen och holländarna gjorde 2005. Låt oss få chansen att debattera och diskutera och ta ställning till om det här är rätt väg att gå.

    Det är faktiskt det enda anständiga.

    Läs mer:
    Ali Esbati: Statsbygge från takterass, Max Andersson: Kort om nya EU-fördraget och Wallströms absurda demokratisyn, Hanna Löfqvist: Kort om det "nya" EU-fördraget (bonus), Jens Holm: EU-debatten begravs. Morgan Johansson: Reinfeldt passiv i förhandlingarna, Pierre Gilly: EU tog över.

    Texten från Europeiska rådet finns här (PDF). Andra bloggar om: , , , , ,
  • 3 kommentarer:

    Anonym sa...

    Hey, I recently added a news widget from www.widgetmate.com to my blog. It shows the latest news, and just took a copy and paste to implement. Might interest you too.

    Håkan Eriksson sa...

    Bra inlägg! Redig text du skrivit. Dags att börja köra EU igen som sagt. /Håkan

    Håkan Eriksson sa...

    PS. Har tagit intryck av alla dåliga sidor hos metroblogen och flyttat över min blogg till blogger.com! Yay! (säger till dig efterssom du är den enda jag vet som läst min blogg :p)