Honduras och liberalerna: The sound of silence

Söndagens ”val” i Honduras, med Manuel Zelaya fortfarande instängd på Brasiliens ambassad, omringad av militär, är inte legitimt. Gorillaregimen som organiserat valspektaklet i syfte att ombesörja det praktiska kring sin egen interna succession, kom till makten genom en statskupp – och har hållit sig kvar vid makten genom undantagstillstånd, politiskt våld och terror. Valet sker inte i ett fritt land och det sker inte efter en fri valrörelse. Det är inte legitimt.

Men regimen behöver valet för att söka växla till sig just legitimitet, regimen behöver ett symboliskt skiftbyte. Därför har de gjort allt de kunnat för att få så många som möjligt att rösta. Enligt GP (inte på nätet) ger uppmaningar till valbojkott, som oppositionen förordar, fleråriga fängelsestraff. Polisen slår ner på alla former av protester, i veckan beslagtog poliser i Tegucigalpa tusentals tshirts som i allmänna ordalag argumenterade för grundlagsändringar, osv.

Radiokanaler som sänder kuppkritisk information, såsom Radio Globo, Radio One, Radio Progreso, Gualcho, har under hela perioden sedan statskuppen den 28 juni upprepade gånger stängts ner eller utsatts för räder. Redaktörer tvingas gå under jorden, TV-kanaler som Channel 36 och South Cholus störs ut eller blockeras. Channel 36:s har vid tillfällen fått sin frekvens utstörd av porrfilmer, enligt Latinamerika.nu. Samtidigt maler rättfärdigandemaskinen på i de kupptrogna medierna.

Sedan kuppen har människorättsorganisationen Cofadeh dokumenterat över 4000 människorättsbrott, oppositionella har kidnappats och fängslats utan rättegång, 475 fall av tortyr har dokumenterats, över 30 personer med koppling till motståndsrörelsen eller fackliga organisationer har mördats.

Detta ”val” är inget legitimt val. Det är en fars regisserad av en brottslig regim som går över lik för att bevaka sina klassprivilegier. Men i Sverige tiger liberalerna. Samma liberaler som i våras skrek som stuckna grisar då Hugo Chavez väckte frågan om en justering av Venezuelas tidszon – knappast en brottslig idé – samma liberaler som hade tid att göra sig lustiga över att Chavez i ett tal uppmanade Venezuelas folk att spara vatten med hänsyn till vattenbristen, dessa liberaler tiger nu inför de brott som begås i liberalismens namn i Honduras.

Ska tystnaden tolkas som ointresse eller som ett medgivande? Den direkta oförmågan från folkpartiet och centerpartiet att ta avstånd från den Liberala Internationalens nyligen uttalade stöd för kuppregimen kan inte läsas som något annat än det senare – ett tyst medgivande, med förhoppningen om att det skall skötas så snyggt som möjligt. Kuppen i Honduras är lackmustest på hur djupt den svenska borgerlighetens omsorger om grundläggande demokratiska värden går när de hamnar i konflikt med mer realpolitiska målsättningar, som att hålla den ”hotande” vänstervågen i Latinamerika stången.

Nu genomfördes detta val utan oberoende internationella valobservatörer på plats. Varken FN, EU, OAS, ALBA, UNASUR eller Carter Center skickar valobservatörer – av hänsyn till att minimivillkoren om en samlingsregering inte har uppfyllts. ”Valobservatörer” kommer dock från ”Rotary, kristna frikyrkor, katolska kyrkan, det republikanska partiet i USA samt representanter från högern i Panama och Colombia”. Och så den moderate riksdagsledamoten Christian Holm då, som hoppas att "söndagens val ska ge ett tydligt utslag så att politisk stabilitet och en långsiktigt fungerande demokrati kan byggas".

Problemet för denna glada fantasi är bara att valet står mellan två kandidater som tillhör varsin släktgren inom samma oligarki, som båda stödde militärkuppen och som båda vänder sig mot alla reformer syftandes till en demokratisering av den erkänt problematiska konstitutionen – den som Zelaya dristade sig att diskutera reformer av. Så, visst, kanske kan ”politisk stabilitet” bli resultatet av valet, förutsatt att militärpolisen samtidigt håller motståndsrörelsen effektivt på mattan, men "fungerande demokrati", nja, det är ju faktiskt inte alls vad valet handlar om.

Som ”valobservatör” är Christian Holm värdelös för alla utom för kuppmakarna. Istället för ett klart fördömande av kuppen och människorättsbrotten vidareförmedlar riksdagsman Holm på sin blogg kuppmakarnas propagandaversion av historien: att Zelaya avsattes då han ville ändra konstitutionen "så att han själv ska kunna sitta kvar längre". Alla som följt skeendet före och efter kuppen vet att detta inte är sant. Zelaya avsattes då han i slutet av juni organiserade en landsomfattande opinionsundersökning i syfte att få svar på följande enkla fråga:

“Are you in favor of installing a separate ballot box at the 29 November elections such that citizens might vote on the whether or not to convene a national constituent assembly to rewrite the Constitution?”

Hade opinionsundersökningen, som nu alltså aldrig kunde genomföras innan militären stövlade in och kastade ut den folkvalde presidenten, givit ett positivt svar, då hade resultatet kunnat vara att Honduras befolkning vid valet idag – ett val där Zelaya saknade konstitutionell möjlighet eller intention att kandidera – hade fått möjlighet att rösta för eller emot att tillsätta en konstituerande församling för att påbörja en modernisering av konstitutionen. Inte riktigt samma sak som den lögn Christian Holm sprider.

Det vore klädsamt om riksdagsman Holm, om han nu överhuvudtaget bör ägna sig åt att åka och skänka implicit legitimitet åt statskupper, åtminstone fick historieskrivningen rätt.

Och för övriga liberaler vore det klädsamt om ni med kanske åtminstone en tiondel av den röststyrka ni ägnar åt att fördöma varje morgonbestyr av Hugo Chavez, markerade att ni är medvetna om att detta är ett illegitimt val, att Honduras styrs av en kuppregim, att demokrati inte kan byggas genom att betrampas.

Idag är det annars framförallt den liberala tystnaden som hörs tydligast.

Tidigare inlägg om Honduras: Solidaritet med Honduras, Gorillornas dagar är räknade.

Taggar: Honduras, folkpartiet, centerpartiet, liberalism, demokrati