Mer om ekonomi och sektorer

Jag fick svar på en insändare om Maud Olofsson och ekonomi i Corren (även publicerad här på bloggen). Min replik, skickad till Corren, publicerar jag även här:

En cirkel har ingen början och inget slut. Om företagarnas regionchef Lars Holm har en annan uppfattning om geometri så får han gärna beskriva hur cirklar ser ut i hans värld. Att pengar arbetar genom att röra sig i ett kretslopp är en insikt som uppenbarligen aldrig kommit för Holm.

”Alla skattekronor kommer ursprungligen från de privata företagen” skriver Holm och åskådliggör sin säregna cirkel med en grupp lärare som under en månad får 100 000 i löner. Av sina löner betalar lärarna 30 000 i skatt, nästa månad måste därför kommunen plocka in ytterligare 70 000 skattekronor för att betala lärarnas löner. Holm tror sig därmed ha bevisat att det offentliga ”finansieras” av det privata.

I tankeröran glömmer Holm bort vad lärarna gör med resten av sin lön. De konsumerar privata varor och tjänster. I den här delen av kretsloppet ”finansierar” istället den offentliga sektorn den privata. Utan de offentliganställdas och den offentliga sektorns konsumtion hade företagen sålt mindre.

Den privata sektorn konsumerar å sin sida ständigt offentliga tjänster: man anställer välutbildad, frisk arbetskraft och verkar i ett samhälle med lag och ordning och en fungerande infrastruktur. Allt detta är offentligt producerade tjänster, som samhället tar betalt för via skatten. De 70 000 som kommunen i Holms exempel plockar in från det privata är inget annat än en ersättning för den tjänst - världens mest välutbildade arbetskraft - som lärarna producerat.

Därmed är cirkeln sluten, och den har varken börjat i den privata eller i den offentliga sektorn. Det är, just, en cirkel.

Istället för skatt kunde samhället förstås ta betalt för sina tjänster via avgifter, som de privata företagen gör. Det vore ett sätt att synliggöra även för Lars Holm att vi alla i varje ögonblick utnyttjar offentligt producerade nyttigheter, som han idag tar för givna. Polisen kunde börja skicka ut fakturor för sitt patrullarbete, skolan kunde sända hem en månadsavi till föräldrarna.

Men i Sverige valt att inte köra med individbiljetter för de kollektiva nyttigheterna. Istället betalar vi kollektivt via skatten och sprider därmed ut kostnaden och risken jämt för alla över livet. Det kallas för generell välfärd, det är vad som skiljer vårt samhälle från barbari.

Nästa gång Holm funderar över samhällsekonomi och var saker ”börjar” kan han tänka mer på cirklar, och mindre i cirkelresonemang.

200 000 nya offentliga jobb innebär en ökad produktion av samhälleliga tjänster, men också en ökad konsumtion av privata tjänster. Därmed ökar cirkulationen av arbetande kapital. Idag ligger enorma summor och samlar damm eller tjänar som destruktivt spekulationskapital i aktieägarklassens portföljer samtidigt som vi har en permanentad massarbetslöshet. Det vill inte vänsterpartiet. Istället går vi till val på att skapa nya nyttiga arbeten. Det är, trots allt, där som all utveckling börjar - med arbete.

Chipsen kryper in under huden

Nästa gång du inte ser en iPod är det för att den sitter under huden:

KAIST researchers modified an iPod nano and an earphone with its test chips for demonstration purposes. A user would need to keep a finger constantly pressed to a conductor on the iPod, which would send the audio signal through the arm to the earphone. The chips can produce data rates of up to 2 megabits per second while consuming less than 10 microwatts, Song said.

Genetisk programering

Naturen behövde en miljard år av darwinistisk trial-and-error för att nå fram till det mänskliga medvetandet. Hur lång tid behöver vi för att nå fram till det elektroniska dito? En bit på vägen är dataprogram som utvecklas på egen hand genom att lära av sina misstag. Computerworld tar tempen på var utvecklingen befinner sig just nu:

Research is pushing forward in a branch of machine learning called genetic programming (GP), in which software evolves in a Darwinian fashion. Multiple versions of a program -- often thousands of them generated at random -- set to work on a problem. Most of them do poorly, but evolutionary processes pick two of the best and combine them to produce a better generation of programs. The process continues for hundreds of generations with no human intervention, and the results improve each time.

GP pioneer John Koza, a consulting professor in electrical engineering at Stanford, has used the method to design circuits, controllers, optical systems and antennas that perform as well as or better than those with patented designs. He recently was awarded a patent for a controller design created entirely by GP.

It is, like biological evolution, a slow process. Until recently, computer power was too expensive for GP to be practical for complex problems. Koza can do simple problems on laptop PCs in a few hours, but the controller design took a month on a 1,000-node cluster of Pentium processors.

"We started GP in the late 1980s, and now we have 1 million times more computer power," Koza says. "We think sometime [within] 10 years we ought to be able to play in the domain of real engineers."

Exploatering och MMORPG:s

In March 1999, a small number of Californians discovered a new world called Norrath, populated by an exotic but industrious people. About 12,000 people call this place their permanent home, although some 60,000 are present there at any given time. The nominal hourly wage is about USD 3.42 per hour, and the labors of the people produce a GNP per capita somewhere between that of Russia and Bulgaria. A unit of Norrath's currency is traded on exchange markets at USD 0.0107, higher than the Yen and the Lira. The economy is characterized by extreme inequality, yet life there is quite attractive to many. The population is growing rapidly, swollen each each day by hundreds of emigres from various places around the globe, but especially the United States. Perhaps the most interesting thing about the new world is its location. Norrath is a virtual world that exists entirely on 40 computers in San Diego.

Den nya ekonomin lät länge mest som bullshit, men de senaste åren har de virtuella MMORPGs-världarna givit uppkomst i vad som verkligen kan beskrivas som en ny ekonomi. Och den växer fort. MMORPGS-artefakter som svärd, amuletter, karaktärer och spelvaluta, Grejer som bara har ett praktiskt värde (nåja) i den virtuella värden går för feta summor på handelsplatser som Ebay:

According to data gathered by Advanced Economic Research Systems, a company that tracks eBay sales, through April more than $2 million was spent on World of Warcraft (WOW) gold this year. Most of the company's employees are dedicated WOW players, and CEO Anthony Sukow began to examine the statistics after making a questionable purchase of his own. [...] Sukow discovered that the top seller of WOW gold made more than $23,000 in April, just on WOW gold. And that wasn't even a good month--in January and February the number-one seller took home more than $44,000 each month.

Det här öppnar nya möjligheter för exploatering och ackumulation. I ett spel som EVE-Online kan skickliga gamers ligga i bakhåll för andra gamers, råna dem på deras virtuella tillgångar och sälja de virtuella produkterna på Ebay. Det som börjar som en lek övergår i verkliga ekonomiska realtiter. PC Gamer, tror jag det var, skrev för en tid sedan om underbetalda indier som satt i en dåligt ventilerad lokal och lvlade MMORPG-karaktärer som sedan såldes på Ebay.

Om man ska ställa det på sin spets: nästa gång du loggar in på din favorit MMORPG och rånar en medspelare kan det vara en sweatshop-gamer i indien som förlorar sin veckoinkomst. Skrämmande och otroligt intressant.

En annan effekt av det ökade värdet på MMORPG-världarna är framväxten av en ny skattebas. Via onlinespelet Second Life kan man idag handla verkliga fysiksa objekt och betala med spelets egen valuta (L$):

"I'd be completely lying if I said I knew which way I was going to go with this," said the Boutique's owner, Tim Allen, who in real life works as a tech specialist in Pennsylvania but appears as the purple-haired FlipperPA Peregrine to those who meet him in "Second Life." For now, he is just experimenting with a new sales strategy designed to cater to users of an online world whose developers claim plays host to $240,000 worth of buying and selling of virtual goods each day.

"I just started to think it would be interesting with the amount of dollars going through on a daily basis to challenge people to think of it as a foreign currency rather than as Monopoly money," Allen said. So buttressing his storehouse of virtual goods this week, he added a new category, "Real Life Products," nestled right between "Poses & Animations" and "Tiny Critters." That category currently houses one item: an XFX GeForce computer graphics card. It is going for 20,000 Linden Dollars, the currency traded in "Second Life." That equals about $73.

Därmed har vi sett fröet till en oreglerad virtuell komplementärvaluta som inte heller beskattas. Ännu så länge i tämligen oskyldig omfattning, men när det växer - och det lär ske fort - måste en ny skattelagstiftning formuleras. Kanske kan man tänka sig en beskattning i spelets egen valuta för vilken staten kan göra egna investeringar i objekt - kanske fastigheter? eller en vapensamling? - i den virtuella spelvärlden.

I nämnda Second Life pågår livet (både det första och det andra) för fullt. Häromdagen höll Stanfordprofessorn Lawrence Lessing en föreläsning om upphovsrätt som bara gick att lyssna på via en seminariesal i spelet. Kolla in bilden på den här sidan!

Utvecklingen går som sagt fort. Det är nog inte att ta i om man gissar på att MMPORG-valutornas köpkraftsomvandlade värde inom 20 år har överskridit värdet av centralbankernas valutor.

Never miss a good opportunity

Apotekets förre vd, Arne Björnberg kommer inom kort att börja förmedla receptbelagda läkemedel till svenska patienter och landsting via sitt privata företag Poteket. Därmed får Meg Tivéus någon att prata visioner med i den snabba karriärhissen upp till den privata sektorns vinstmöjligheter och lönenivåer. Hoppas de får några trevliga år i de fina rummen innan samvetssynapserna bränner till.

Skönt flow i Amsterdam

Spännande saker diskuteras med jämna mellanrum i Amsterdam. Konferens på hyper(post-)moderna temat "Flow" (med den lite längre underrubriken "The design challenge of pervasive computing") organiserad av Doors of Perception. Visserligen från 2002, men lika spännande idag. Konferensrapporten är värd lite tid, t ex de här filmsnuttarna.

Klart läsvärd är, som vanligt, Bruce Sterling (finns i ännu större doser här). Ett annat intressant anförande hölls av Milanbaserade designprofessorn Ezio Manzini, som, appropå begreppet flow lyfte fram betydelsen av långsamma flöden.

Talking about flows, for some strange reason, people usually are talking about fast global flows. But flows are not only fast, and global. They are also local, and slow. And slowness is fundamental. If we loose the idea of slow flow, we lose the idea of quality, for sure.

Jag kan inte instämma mer. Allt fast förflyktigas inte. De fasta, fysiskt och kulturellt förankrade punkterna är fortfarande platser där kvalité och värden som, typ, jämlikhet, förankring, sammanhang och mening kan växa på ett helt annat sätt än vad som någonsin kan ske i flygplatskorridorerna och informationssprawlen. Hamnar de långsamma flödena utanför historien begår vi ett ödesdigert misstag.

Ezio Manzini talade också om ett annat aktuellt ämne, rädslans dominerande inflytande över nutida arkitektur, planering och politik med en relevant reflektion:

Maybe, at this moment, we have a good reason to be scared, Because there is somebody who is probably going to start a war. I am afraid of something - which is by the way not really the terrorists, but more the anti-terrorists.

Lite off-topic i i förhållande till konferensens huvudtema. Mer i linje med det är JC Herz om Multiplayerspel och dessas förhållande till och inverkan på kulturella och tekniska innovationer. CAD-gurun Malcolm McCullough ett och annat att säga om likheterna mellan digital och fysisk arkitektur. Bortom de glansiga magasinen är det fortfarande det praktiska och vardagliga användandet som måste stå i centrum för designansträngningarna:

The more that context informs pervasive computing, the more it all seems like architecture. Information technology, like buildings before it, has become social infrastructure. This is quiet architecture, which does not compete for eyeballs but instead is experienced habitually, in a state of distraction.

Avgiftsfri kollektivtrafik bättre för Göteborg

Insändare till GP 2/2

Borgaralliansen deklarerade i GP 1/2 att man är emot trängselvgifter i Göteborg. Modigt att göra det samma dag som invektion och avgaser gjort stadsluften livsfarlig att andas.

Borgarna presenterar några få tandlösa och till intet förpliktigande förslag för att ”förbättra kollektivtrafikens image” genom att ”bedriva omfattande reklam- och informationskampanjer”.

Men i första hand vill man slå vakt om massbilismen. För de fattiga småbarnsmammornas skull.Borgarna skriver att en trängselavgift framförallt skulle slå mot ”kvinnor med låg inkomst och med barn som måste ha bilen för att komma till sina arbeten.” Förutom ett lustigt syftningsfel så är påståendet också ett pinsamt försök att blanda bort korten. 70% av bilisterna i Sverige är män, en trängselavgift skulle framförallt betalas av män.

Är borgarna uppriktiga i sin omsorg om lågavlönade småbarnsmammor och andra ekonomiskt pressade grupper, som ungdomar och pensionärer, så vore den verkligt verkningsfulla åtgärden att genomföra en nolltaxa på kollektivtrafiken. Orealistiskt? Inte alls! Då landstingspolitiker i Stockholm räknade på saken kom man fram till att avgiftsfri kollektivtrafik kan genomföras med en skattehöjning på 1,24 kronor. Alla inkomstgrupper med en månadsinkomst på mindre än 40 000 kronor skulle gynnas, även om man inte åker kollektivt dagligen.

Det som länge varit vardag framstår ofta som självklart och givet. Men att vi betalar buss och spårvagn via avgifter medan bilismens väg-, miljö-, och trafikskadekostnader betalas via skatten, det är ingen naturlag. Det är bara gammal dålig klasspolitik, en institutionaliserad kriminalitet. Idag subventionerar vi bussresenärer via vår skattsedel bilisternas framfart.

En verkligt offensiv trafikpolitik för Göteborg vore att via skatten göra kollektivtrafiken till den generella och avgiftsfria transportlösningen för alla Göteborgare. Det är också först då, när kollektivtrafiken blir en generell nyttighet, när vi alla regelbundet möts på bussen, som det blir omöjligt att fortsätta köra över kollektivtrafikanterna med en underdimensionerad kapacitet. Bättre än alla reklamkampanjer i världen.

Mauds känsla för den offentliga sektorn

"Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att..."

Häromdagen gav Maud Olofsson en liten lektion i ekonomisk teori från riksdagens talarstol.

Det visar sig att i Maud Olofssons ekonomiskola så måste den offentliga sektorn ”försörjas” av den privata. I en attack på vänsterpartiets målsättning att skapa 200 000 nya offentliga jobb, säger Maud Olofsson att vänsterns satsningar på den offentliga sektorn är omöjliga, eftersom, direkt citerat ur kammarens protokoll:

Alla vi andra tror ju att det börjar med den privata sektorn där vi producerar varor och tjänster som vi säljer utomlands och får inkomster och där människor är anställda och kan betala skatt, och sedan kan man då betala den offentliga sektorn.

Vad innebär det? Tror Maud att ekonomiska värden bara skapas inom den privata produktionen? Är inte arbetstimmarna inom den offentliga sektorn också värdeskapande? Tror Maud att det bara är den produktion som går iväg utomlands som skapar värde? Påståendet att ”det börjar” med den privata sektorn som ska ”betala den offentliga sektorn” är värt att ta fasta på.

För, som Lars Ohly säger i sin replik, så börjar tillväxten varken i den privata eller den offentliga sektorn.

Sambandet finns inte bara åt det ena hållet. Vilket stort svenskt företag hade kunnat utvecklas utan offentliga investeringar, utan stora statliga investeringar i vägar, järnvägar, telekommunikationer? Förutsättningar för företagen har byggts upp av oss gemensamt.

Ekonomisk utveckling börjar alltid med att människor arbetar och producerar varor och tjänster. Oavsett om det är i privat eller offentlig regi. Arbete skapar värde. Arbetslöshet är slöseri. Det är inte så att den privata sektorn måste växa för att betala den offentliga, det är en i alla avseenden fullkomligt bisarr missuppfattning som uppenbarligen florerar på högsta politisk nivå. Skrämmande!

Huruvida vi under kommande mandatperiod skall lägga mer av vår arbetstid i den offentliga sektorn, t ex produktion av sjukvård, utbildning och infrastruktur, eller i den privata, t ex produktion av motorbåtar, vodka och reklamfilmer, det är helt och hållet ett ideologiskt val. I båda fallen skapas ekonomiska värden, men med fundamentalt olika fördelningsprofil.

Den alltmer digitala verkligheten

"Nästa generations" (ahh... det låter bra att säga det) kopplingar mellan datahantering, digital design och den fysiska världen uppenbarar sig på allt fler vis. Ett av många tecken i tiden - och dessutom en extremt rolig leksak - är möjligheten att provbygga LEGO-modeller via en programvara som finns att ladda ner från LEGO:s webbplats. När man snickrat färdigt på sin modell med sina virtuella legobitar kan man klicka på en ikon i programmet och får då en kostnadsberäkning på vad det skulle kosta att beställa bitarna i fråga från LEGO. Önskar man sedan bygga modellen i verkligheten får man bitarna levererade hem med posten i en låda, helt baserat på hur man utformat modellen i programmet. Kul och innovativt. Och slår vakt om LEGO:s essens - möjligheten att manipulera leksaken och använda sin egen kreativa fantasi till att omforma designen. Ett tag känndes det som om de vanliga två till åttabitarna var påväg att mer eller mindre ersättas med idel specialbitar. Här är det back to LEGO:s basic.

Ett annat bara sådär vardagssmart användande av teknologi och data i vardagen är de här nya papperskorgarna som börjat placeras ut runt om i New York.

Med hjälp av en solcellspanel drivs en motor som regelbundet pressar samman skräpet i papperskorgen, vilket gör att antalet tömningstillfällen kan minskas med - enligt uppgift - upp till 75%. Därtill innehåller apparaten en sensor som automatiskt skickar ett meddelande till gatukontoret när det är fullt och dags för tömning. Smarta grejer.

Överbud eller nödvändighet

Centerns valjeep i diket. Så tråkigt.

Riksdagens Utredningstjänst har på uppdrag av centerpartiet beräknat vad målsättningarna i vänsterpartiets valplattform skulle kosta statskassan. Smickrande att centerpartiet ägnar vänsterns valplattform sådant intresse!

RUT uppskattade kostnaden till mellan 86 – 136 miljarder kronor. Detta över en fyraårig mandatperiod vilket skulle göra mellan 22 – 34 miljarder om året i ökade utgifter för statskassan. Centerpartiets ekonomiske talseman Roger Tiefensee kräver nu i en interpellation till Pär Nuder en förklaring på hur en socialdemokratisk regering skulle klara vänsterkraven.

Roger Tiefensee, det är mycket enkelt! Bara det senaste året hade Sverige aktieutdelningar på 170 miljarder kronor. Pengar som till större delen läggs på hög (eller på jaguarer, strandvillor och lyxbåtar) hos de förmögna, den femtedel av befolkningen som överhuvudtaget äger aktier. Sett över den fyraårsperiod som vänsterpartiets valplattform gäller för talar vi alltså om aktieutdelningar på omkring 700 miljarder kronor.

Om så hela den statliga utgiftsökningen plockades in genom en skatt på aktievinster så skulle mer än 85% finnas kvar till aktieägarna att förlusta sig med. Många krokodilskinnsstövlar blir det.

Det är alltså inga omöjliga krav i vänsterns valplattform. De reformer vänsterpartiet går till val på är bland annat 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn, sex timmars arbetsdag för alla, avskaffad karensdag i sjukförsäkringen, 20 000 nya lägenheter, renovering av 65 000 hyreslägenheter, höjda studiemedel, högkostnadsskydd även i tandvården och återställande av prisbasbeloppet.

Centerpartiet kan kalla det valfläsk hur mycket det vill, faktum är att det handlar om självklara och nödvändiga reformer, som fått vänta alldeles för länge. Den offentliga sektorn har rustats ned för att uppfylla konvergensvillkoren till en myntunion vi beslutat att inte gå med i. De förlorade åren skall tas igen, kvalitén skall återställas och arbetslösheten utplånas. Så enkelt är det.