Ali Esbati skriver igår om EU-kommissionen som alltjämt är den drivande motorn i EU-bygget. Onåbar för folkopinioner, ointresserad av väljarstöd men med en enorm makt. ”Det övernationella idealets väktare” kallade Anthony Sampson dem. Själv sammanfattade kommissionsordföranden Jean Rey (1967-70) kommissionens roll som ”vi är inte bara prästerskapet, vi är också Europas profeter.”I sanning är de profeter, de mäktiga kommissionärerna, som gjort sig imuna mot politiken och inom sin sfär av politisk makt utan politik bedriver ett outtröttligt arbete för att uttolka Ordet.
På profeternas stentavlor står skrivet att Marknaden skall komma till folket, vare sig folket vill eller inte, den skall vara allomfattande och den skall vara överstatlig. Och inga andra lösningar skall du hava vid sidan om Den Enda Marknaden.
Via Aquerette hittar jag en artikel i the Economist som trosvisst redogör för det rådande läget i Kommissionens strävan att "liberalisera" - privatisera - all postservice i EU-länderna. En bild av en europeisk union med en inbyggd politisk valör, där eventuellt motstånd mot marknadskrafternas oändliga utsträckning beskrivs som ”implausible”:
“This month the European Parliament starts work on a directive, drawn up by the European Commission, to remove the last monopolies in postal markets by 2009—the final stage in a slow and laborious liberalisation that began in 1992. Directives in 1997 and 2002 chipped away at the centuries-old monopolies enjoyed by national operators, and the proposed new law will open the whole market to competition by abolishing the "reserved area" on mail weighing less than 50 grams.”Om det svenska postavregleringshaveriet skriver Economist i samma artikel några fantastiska rader:
“Since Sweden's Posten AB was privatised in 1993, prices for business customers have fallen by 30%, though they have risen for consumers. The postal network has been extended, with new outlets in supermarkets and longer opening hours.”Priserna har sjunkit. Men inte för allmänheten. Och postnätverket har ”förlängts”. Men inte på landsbygden, det ska gudarna veta. För de flesta av oss är en försämrad postservicenivå inte bara en posttraumatisk (tjohej!) upplevelse utan en direkt realitet. Och det kommer bli ännu sämre, förvarnar postens VD Erik Olsson i en DI-intervju förra året:
”Det som ska ge pengar är företagskunderna, "business to business", och där tänker Erik Olsson erbjuda bästa möjliga servicenivå. Däremot tror han att privatkunderna om några år får bestämma sig om det verkligen är nödvändigt att vykortet är framme redan nästa dag.Tvivel mot postavregleringar har uttryckts i många länder. Fegisar och bakåtsträvare bromsar utvecklingen. Frankrike, Spanien och Italien hör till dem som lobbar för att skjuta avregleringen på framtiden. De ”tycks vilja bevara sina monopol till varje pris” skriver The Economist.
- Det är en kostnadsfråga.”
Vilken tur att Kommissionen finns och stakar ut kursen och tar striden för den Europeiska Unionens innersta hårda kärna: Privatiseringar och avregleringar. Till varje pris.
Den som bjuder motstånd får snart ett EU-direktiv på posten.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, privatiseringar, avregleringar, posten, EU
Inlägg
5 kommentarer:
EU-kommissionens obehagliga okränkbarhet åsido, postavregleringen har för mig varit en positiv upplevelse. Det där med fler kontor och längre öppettider är förbannat bra. Några nackdelar, förutom att personalen ofta är upptagen med annat just när man vill hämta ut ett paket, har jag inte märkt av. Och det här med att landsbygdens postgång försämras en aning är väl något man får räkna med när marknadskrafterna får råda. Jag ser det inte direkt som en nackdel att inte slösa pengar på att erbjuda en massa tjänster till glesbygd till ekonomisk förlust. Vill man bo ute i skogen får man räkna med att det har sina nackdelar helt enkelt. Att ett vykort inte kommer fram på en dag känns inte heller som en stor sak. Men det återstår att se vad som händer i framtiden.
Hela Sverige ska leva sa Centerpartiet en gång i tiden. Jag tycker de hade rätt. Det har ett egenvärde att det går att bo också utanför städerna.
Det där med "vykort" var Erik Olssons egen lätt föraktfulla formulering. Som om det enda vanligt folk använde posten till var att skicka små hälsningar om vädret till varandra. Den överväldigande majoriteten privatbrev är annat än vykort och så länge posten drevs som ett verk kunde man räkna med att de breven skulle levereras dagen efter i hela landet. Men det visst är inte så viktigt när det är business-to-business och vidgade vinstmarginaler som räknas.
Nu är det ju så att storstädernas befolkningar lever i en vanföreställning att allt av värde produceras där, och alla som inte bor i sådana bor ute i skogen.
I verkligheten är det storstäderna som är cancersvulster på landsorten, som i de flesta fall är den del av landet som producerar livsnödvändigheter.
Pappersvändarna i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle stå sit slätt om det inte fanns folk som arbetade ute i skogarna, inte fanns folk som jobbade i gruvorna, inte fanns folk som arbetade med elnätet (i alla fall de delar av det som levererar el från de stora vattenkraftverken i Norr). De skulle inte ha mycket mat i magen om det enda de kunde exportera vore - ja vad???
Håller med Jinge (om posten), trots att jag bor i stad! Att jag kan hämta ut paket "nästan" alla tider på dygnet väger inte alls upp att man måste springa emellan olika ställen för att uträtta olika ärenden (trots att jag betalar alla räkningar via internetbanken, så jag betalar inga räkningar via vare sig post- eller bankkontor och har aldrig gjort). Och på de postställen som finns är bemötandet också ganska dåligt (hur är arbetsmiljön inom posten?).
Himla bra skrivet Erik och Kerstin!
Men Erik, bara för att vissa saker inte är lika tillgängliga utanför storstäderna (och tvärtom!) betyder det ju inte att man inte kan bo där, eller hur? Jag trivs alldeles utmärkt med att bo i lägenhet även om jag inte får plats med några kor där. Hela landet kan väl leva även om postgången nu råkar vara lite långsammare till glesbygden? Men min främsta poäng var nog ändå att det enda jag har märkt (som stadsbo) är att det har blivit mycket lättare att hämta ut paket och dylikt, alltså inga nackdelar alls än så länge. Jag förstår inte vad anonymous menar med att man måste springa till olika ställen, särskilt om man betalar räkningarna via internet. Något sådant har jag i alla fall inte upplevt själv.
Angående Kerstins kommentar om pappersvändare (jag jobbar inte med papper så jag tar inte åt mig nämnvärt av den formuleringen) kan jag väl poängtera att jag inte alls tror att allt av värde produceras i storstäderna, men att det ändå kan vara behäftat med onödigt stora kostnader att försöka göra glesbygden lika tekniktät när den är utspridd över så mycket större områden med så mycket mindre befolkning. För övrigt är väl Sveriges glesbygdsproduktion inte så mycket att hurra för längre? Så vitt jag har förstått är det mesta som görs på glesbygden sådant som idag är billigare att importera från andra länder. Att det sker en omfördelning av pengar FRÅN Stockholm till övriga landet och inte tvärtom är ju ett faktum. Subventionerade industrier känns inte direkt moraliskt försvarbart idag, särskilt när man beaktar EU:S otrevliga tullmurar mot utanförliggande jordbruksländer.
Med det sagt: Rätta mig gärna om jag har fel, jag är inte säker på att allt det ovanstående är korrekt.
Skicka en kommentar