13 juni 2007

Misstänkt låga avkastningskrav i allmännyttan

Hyresregleringen och allmännyttans funktion som hyresnormerande har tillsammans med investerings- och räntebidrag till hyresbostäder, inneburit att svenska hyresbostäder i alla delar av städerna varit tillgängliga till överkomliga hyror och på lika villkor för alla. Modellen har urholkats rejält med åren, i takt med att hyresrätter omvandlats till bostadsrätter, bostadsförmedlingarna försvunnit och stöden avskaffats, men den finns ännu kvar och har en betydelse för att hålla nere hyresnivåerna och hålla ihop städerna, någorlunda.

Nu försvinner dock hyresregleringen inom två år, konstaterade Dagens Industri i måndags. Anledningen är att modellen inte passar ihop med EU:s lagstiftning. Och eftersom vi inte är fria att styra oss själva längre är det rättning som gäller.

Mats Odell har, inte helt ovilligt kan man gissa, därför givit tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om allmännyttans framtid, att:
”den långsiktiga självkostnadsprincipen ...tas bort" och "att de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll ...kan avvecklas".
Bakgrunden är Europeiska fastighetsägarunionen anmält Sverige och Nederländerna till EU-kommissionen för att "otillbörligt gynna sina kommunägda allmännyttiga bostadsföretag”. Så vad består det otillbörliga gynnandet av? Jo:
”Utredningen ska också pröva om de låga avkastningskrav som många kommunala bostadsföretag tillämpat är förenliga med EU-rätten. Ett förtäckt kommunstöd”
Själva det faktum att allmännyttan drivs utan ett vinstintresse – en av dess stora poänger för att tillhandahålla överkomliga hyresrätter ända sedan starten på 1940-talet – är alltså misstänkt, i EU:s ögon.

Tidigare i år sade Mats Odell i en interpellationsdebatt med Egon Frid (v) att det var hans ”målsättning och förhoppning att villkoren för allmännyttan och bostadspolitiken ska avgöras i Sverige, inte i Bryssel.” Med tilläggsdirektiven genomför han samtidigt precis det som EU-kommissionen efterlyser. Om ambitionen verkligen är att stå upp för en svensk bostadspolitisk modell är det en ganska otaktisk ingång.

De privata hyresvärdarna vädrar morgonluft idag. Hans Wallenstam, huvudägare i Wallenstam konstaterar:
”Jag tror att vi kan höja våra vinstmarginaler med mer marknadsrelaterade hyror”
Det är förstås bra för Wallenstam om han kan öka sin vinstmarginal. Det är också skälet till att han och andra privata hyresvärdar länge har lobbat för marknadshyror. Det är sämre för oss andra, dock. Marknadsvärdeshyror innebär höjda hyror på nybyggen och på hyresrätter i innerstäderna, därigenom segregeras bostadsmarknaden ytterligare: rika i city och nybyggt, fattiga i förort och gammalt.

Andra bloggar om: , , ,

Annorstädes: Katrine Kielos skriver görkul om sossetyper och görbra om miljö, Max Andersson om bedrägeriet med utsläppsrätter, MyMarkup uppdaterar om Googles bokinscanningsprojekt och Joel Malmqvist om lycka som politisk måttstock.

8 kommentarer:

Unknown sa...

http://www.namninsamling.com/bostadspolitik
namninsamling för hyresrättens bevarande att skriva under och sprida :)

Anonym sa...

Märkligt att han ändrar i direktiven till utredningen trots att det såvitt jag vet inte är avgjort huruvida vår svenska allmännytta strider mot EU-reglerna?

Max Andersson sa...

Tack för länken.

Anonym sa...

well, det är inte direkt så att dagens bostadsmarknad är ett integrationspolitiskt projekt. eftersom priserna ligger under marknadshyrorna blir efterfrågan större än utbudet. resultatet blir patetiskt långa köer i alla storstadsregioner. enda chansen att skaffa sig en innerstadsbostad är i praktiken genom kontakter eller gudahjälp. det krävs inte en speciellt vass klassanalys för att räkna ut vilka grupper i samhället som kan tänkas ha den typen av kontakter. lösningen på utbudsunderskottet hade kunnat vara att samhället fyllde utbudshålet. en sådan bostadspolitik var det emellertid evigheter sen vi ens var i närheten av, vi blir lämnade med ett bostadsmarknadens pest eller kolera där antinge svågerpolitik eller plånbok kommer avgöra vilka som får nöjet att bo.

Erik Berg sa...

Ja dagens bostadspolitik är segregerande. Men det kan alltid bli värre, tyvärr.

Det finns ingen naturlag som säger att vi inte kan ha en bostadspolitik som ökar utbudet av hyresbostäder i innerstäderna. Det räcker med ett politiskt beslut att öka byggandet av hyresbostäder. Det kan göras på många olika sätt.

Anonym sa...

nja, jag tror bara det kan göras på et sätt; genom målmedveten politisk kamp. men den måste utgå från den bostadssituation vi faktiskt har, det blir inte speciellt trovärdigt att göra bevanrandet av hyresrätten till generallösningen på bostdspolitiken, när det faktiskt är ett system som diskriminerar (om än inte prisdiskriminerar). försvaret av hyresrätten måste gå hand i hand med en visionär bostadspolitik där samhället tar ansvar för tillgången. vilket ju iofs är precis vad tycks vara ute efter. jag gillar den här bloggen hur som.

Anonym sa...

"Själva det faktum att allmännyttan drivs utan ett vinstintresse – en av dess stora poänger för att tillhandahålla överkomliga hyresrätter ända sedan starten på 1940-talet – är alltså misstänkt, i EU:s ögon"

Om de hyror allmännyttan sätter ska vara normerande så är det "misstänkt", ja. Det innebär då att samtliga hyresvärdar måste drivas utan vinstintresse, eftersom de inte får ta ut hyror överstigande allmännyttans.

Erik Berg sa...

Tack och lov då att privata företag alltid drivs effektivare än offentliga verksamheter, så att de kan ta ut en vinst på samma hyresnivå.