Demokratins entreprenörer

Landet är fullt av dom: helt vanliga människor med huvudet fullt av fantastiska idéer och konstruktiva förslag till förbättringar. En särskild typ av dom hyllas ofta, de driftiga entreprenörerna, de som lägger sin energi i det privata näringslivet och startar nya företag.

Visst är det bra med entreprenörer, men än mer imponerad blir jag då jag möter människor som istället fokuserar sitt tänkande kring hur allmänna nyttigheter kan utvecklas. De är också en typ av entreprenörer, men deras betydelse för samhällsutvecklingen är sällan ordentligt uppmärksammad, får inte den uppmärksamhet de förtjänar. Vilket antagligen inte gör dem särskilt mycket, det ligger bara i deras natur att ha goda idéer och förbanna det som fungerar dåligt.

Det är folket som inte använder sig av förslagslådorna på arbetsplatsen utan istället ringer till chefen och säger: ”Såhär kan ni inte göra, därför att...”

De har alltid överlägsna argument på sin sida och en odiskuterbar sakkunskap som bygger på mångårig yrkeserfarenhet och ett djupt engagemang i andra människors välfärd och i samhällets organisering.

Vi behöver de här människorna som funderar över samhället och det allmänna. De som svär framför TV:n och skriver mail till fan och hans moster när de blir upprörda. Demokratins vatten, eller snarare: grindvakter.

Igår träffade jag en fyrbarnsmor som för något år sedan skrev till partierna och föreslog en riktad sänkning av arbetsgivareavgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa. Hon argumenterade vältaligt och genomtänkt för förslaget, gick igenom motargumenten och bemötte dom övertygande. Några riksdagsledamöter ringde upp henne och ville att hon skulle förklara mer.

Det gick en tid och sedan dök precis det hon föreslagit, i stortsett blåkopierat, upp i en proposition från regeringen. Nu är det beslutat av riksdagen och skall bli verklighet. Hur försöket utfaller återstår att se, jag skall följa det med spänning. Själv menade hon att om det inte fungerar eller utnyttjas på fel sätt av arbetsgivare så skall det försvinna. Men hennes argumentation var att risken för det var liten, det handlar om att öka just gruppen långtidsarbetslösas möjligheter att bli utvalda till arbete. Idag blir långtidsarbetslösa bortvalda av arbetsgivare just därför att de varit arbetslösa länge. En stigmatisering som måste brytas.

Den idé som föddes i hennes huvud kommer snart påverka tillvaron för tusentals medborgare.

Det fantastiska med demokratin är just denna multiplikatoreffekt som kan uppstå för en god idé när den slussas via det gemensamma: det behövs inget mellanled av riskkapital, ekonomer och personliga chansningar. En fyrbarnsmor behöver inte sätta sin tillvaro på spel för sin goda idés skull, hon argumenterar istället rakt in till demokratins högsta mötesrum.

Det är just så demokratin skall fungera – öppen, mottaglig, lyssnande.

Och full av förslagsställare, runt om i radhus, höghus och låghus, som blir förbannade på något, sätter sig ner och samlar argumenten, skriver till den valda ledningen och förändrar verkligheten.