Är vår beredskap god?

Hon finns i alla rum – i luften dom andas.
Hennes kyss på deras mun.

Låt oss hoppas att torsdagen den 12 oktober 2005 inte blir ett historiskt datum. Det skulle isåfall bli som en mycket svart dag. Igår bekräftades de första tre fallen av fågelinfluensan i Europa, i Rumänien. Vid lunchtid konstaterades också att det fågelvirus som påträffats i Turkiet är av den dödliga sort som kan drabba människor.

Nyligen bekräftade ett forskarlag i USA att Spanska Sjukan, som bröt ut 1918 och tog livet av 40 miljoner människor, var en variant av fågelinfluensa. Det har skett förr att den här jäveln muterat.

Det finns ännu inga etablerade metoder för att tillverka fungerande vaccin mot just fågelinfluensa. Det finns däremot fungerande mediciner som biter, men de är dyra och det saknas lager. Lager behövs – när influensan slår till går det blixtsnabbt.

Influensavirus karaktäriseras just av att dom smittar genom luften, och innan symptom hunnit visa sig. De är med andra ord extremt svåra att isolera när de väl fått fäste i tätbebyggda områden.

Just därför är de årliga influensaepidemierna – med virus av betydligt ofarligare slag – så omfattande, de slår ut hela städer. Vi kommer på fötterna igen tack vare hög hygienstandard och en allmänt god hälsa, men vad händer när influensaviruset är elakartat?

Inget av detta sagt för att leka domedagsprofet, men inte fan kan man säga att vår beredskap är särskilt god när det saknas såväl lagrade mediciner som metoder att snabbt få fram ett vaccin. I det läget är en nollställd eller riskförnekande inställning från högsta ledningen inget annat än ett svek. Regeringens yttersta och äldsta uppgift är att ha en krisberedskap för att skydda oss just i händelse av att det värsta scenariot inträffar.

Att kriskapaciteten i den nyliberala staten är gravt nedrustad blir vi påminda om titt som tätt, Tsunamin och stormen Gudrun blottlade en stat som backat från sitt ansvar, som nedrustat sin kapacitet att hantera det oförutsebara (som i själva verket aldrig är oförutsebart, vi vet ju att katastrofer inträffat, inträffar och kommer inträffa) till ett minimum. Erfarenheterna av de två händelserna borde mana till viss misstänksamhet när regeringen säger att läget är lungt.

Let’s not asume.