Svart vatten

Fick veckomailet från Blackwater Incorporated i brevlådan igår. Blackwater är ett av de legoknektsföretag som genomför och upprätthåller den amerikanska ockupationen i Irak.

De är några stycken som delar på kakan, de andra entrepenörerna har namn som DynCorp, Intercon, American Security Group, Blackhawk, Wackenhut och Instinctive Shooting International (ISI).

Kriget – inte bara i Irak, krig i allmänhet – är ju till växande del privatiserat, till glädje för både amerikanska staten (som slipper räkna in de privata liksäckarna i sin förluststatisitk) och säkerhetsföretagen (som badar i kontraktspengar). Idag finns minst 10 000 utländska fotsoldater och säkerhetsfolk i Irak under privata kontrakt.

Blackwater grundades 1997 av en tidigare marinkårssoldat. Man beskriver sig själva som “a turnkey solution provider for 4th generation warfare”. Sin företagsvisions sammanfattar man kort och gott: ”To support freedom and democracy everywhere.”

Ambitiösa och välmenande killar alltså, som med just nu glider runt på Bagdads gator och garanterar frihet och demokrati. Man har även fått federala och privata kontrakt för att med skarpladdade vapen ”upprätthålla ordningen” på gatorna i New Orleans efter Katrina.

Ett reportage om dessa paramilitärers egensinniga tolkning av människovärde i New Orleans finns publicerat i The Nation. En av Blackwaters tungt beväpnade snubbar i New Orleans konstaterar i reportaget:

"This is a trend. You're going to see a lot more guys like us in these situations."

Självklart kommer vi få det. Och Blackwater lär vara med och dela på kakan, man har sett till att ha goda kontakter med administrationen, bland annat gav dess styrelseordförande och grundare Erik Prince gav 80,000 dollar till Bushs presidentvalskampanj 2000, även om han tidigare uttryckt sina reservationer mot den äldre Bush:

“A lot of things I didn't agree with--homosexual groups being invited in, the budget agreement, the Clean Air Act, those kind of bills.”

Man kan väl utgå från att om Blackwaterfolket tror att de äger världen i New Orleans så är det ungefär 10 gånger värre i Irak, där handlar det ju trots allt om inte om amerikanska medborgare (”människor”) utan om araber, potentiella terrorister i varje gathörn.

Den här veckan bjöd brevet i min brevlåda inte bara på de vanliga platsannonserna (någon som funderat på en karriär som Protective Security Specialist eller Designated Defensive Marksman?) utan också på en lång lovsång till privatiseringar och kapitalism. Blackwater ser sig själva inte bara som en ekonomisk och praktisk byggsten i det militärindustriella komplexet, utan även därtill som en politisk aktör med ideologiska ambitioner. Man uppmanade sina läsare att ta del av en utförlig argumentation för fullständig privatisering av – allting:

“For the free market to prevail, however, its friend would sooner or later have to devise a strategy for dismantling socialism. Theoretical critiques, though essential to winning the intellectual battle, would have to be supplemented by practical methods of taking what was made "public" and restoring its "private" state. In other words, what had been "socialized" would have to be "privatized".

Det privata säkerhetsföretaget argumenterar för privatiseringar, inget underligt med det, men det går inte på långa vägar tillräckligt fort i USA tycker artikelförfattaren Lawrence W. Reed:

“At the federal level, little has been privatized but much could be. The power bureaucracy and special interest groups that support the status quo is greater in Washington, as a rule, than it is at the state or local level. Proposals to privatize everything from Social Security of federal lands to mail delivery are now on the table, but they undoubtedly await a more friendly White House.”

Kanske var det frustrationen över motståndet mot att privatisera sociala trygghetssystem och postväsende på hemmaplan som fick Paul Bremer att göra slag i saken där inga demokratiska processer kunde bromsa honom och utfärda sin genomgående privatiseringsorder i Irak den 19 september 2003. Det man inte kan få hemma fixar man på de ockuperade områdena:

- Plattskatt, ännu bara Republikanernas våta dröm att få genomförd i USA.
- Privatisering av alla statliga företag.
- Fullständiga rättigheter för utländska företag att äga Irakiska företag.
- Fullständiga rättigheter för utländska företag att ta sina vinster ut ur landet.
- Öppnandet av Iraks banker för utländskt ägande.
- Utplånandet av i stort sett alla handelsregleringar.

Endast olja undantogs från denna privatiseringsorder, varför kan man ju gissa med röven.

Paul Bremers beslut påminner om den nyliberala sandlåda som USA sanktionerade i Chile efter militärkuppen. USA startar krig för att kunna öppna ekonomiska experimentverkstäder.

Blackwater är idag verksamma på den marknad Paul Bremer skapat i Irak. Därmed har ockupationen blivit ett självändamål för starka ekonomiska intressen. Blackwater är ett snabbt växande företag, de senaste åren har man vuxit med upp till hundra procent om året. New Orleans och Bagdad är bara några av de platser där man är verksamma idag, man har nyss byggt färdigt USA:s största paramilitära träningsanläggning så framtiden ser ljus ut.

Eller mörk. Perspektivet är lite beroende av vilken sida om gevärspipan man råkar befinna sig på.