Saker jag inte förstår – och personer jag inte gillar

Recension av Lena Sundströms debutbok, skriven till Folket i Bild:

Saker jag inte förstår – och personer jag inte gillar

Under flera års tid har Lena Sundström varit den röst som burit upp gratistidningen Metros dagliga kolumn. Hennes penna har varit skarp, engagerande och rolig. Hon har gjort många tågresor kortare med vardagliga och politiska betraktelser som träffat mitt i prick. Nu har hon tagit klivet ut i bokformatet, ett steg som många vana kolumnister kan ha märkvärdigt svårt att klara av. Inte sällan händer det att boken blir en förlängd kolumn och plötsligt framstår poängerna och de bitska kommentarerna som gjorde sig så väl i kolumnerna som lättköppta och bittra. Lena Sundström har med sig en del av kolumnistens ovanor, ibland låter det käcka tilltalet förnumstigt tillkämpat.

Men det får stå som en anmärkning i marginalen, för framförallt är Saker jag inte förstår – och personer jag inte gillar en fantastiskt rolig bok. Dessutom högst angelägen.

Lena Sundström skriver om ett ”systemskifte vi aldrig röstade fram” och hon rör sig över alla områden där den offentliga lögnen dragit fram före henne: avregleringarna av elmarknaden, den sönderslagna alkolpolitiken, pensionsreformen, EU-medlemsskapet, Telias folkaktie... Hon kontrasterar effektivt den officiella retoriken mot de faktiska effekterna för oss vanliga medborgare. Hon släpper fram rösterna från dem som hamnat mitt i privatiseringarnas otaliga Kafkasituationer. Och ibland låter hon bara makten tala för sig själv. Energimyndigheten skriver på sin hemsida:

”Avsikten med att skapa en elmarknad var att el skulle bli en konkurrensutsatt vara, och därigenom billigare. Så har också skett, särskilt för företag med stora förbrukningar.”

Lena Sundström kommenterar:

”Vad betyder det? Det är som att säga att avsikten var att jag skulle sätta in pengar till både dig och Berit i fredags. Så har också skett, särskilt för Berit.”

Sanningen om den avreglerade elmarknaden är, skriver Lena Sundström, att elpriserna har ökat med upp till 86 procent sedan avregleringen. Men oavsett hur priserna utvecklats så är valfrihetsreformerna i sig feltänkta:

”Jag vill inte ha ett bättre elpris än grannen till höger heller. Jag vill stå och dra i snören i vinst-varje-gång-båset jämt. Jag vill att alla ska få vara vinnare - hela tiden. För så fort det finns minsta lilla möjlighet att välja fel, så fort det måste finnas med ett gäng förlorare i bilden, så kommer jag vara en av dem. Bergis.”

Lena Sundström har formulerat den ilska och frustration, som många delar med henne. Vi som går med en vagt formulerad känsla av att något är helt rubbat med privatiseringarna. Att el fortfarande bara är el oavsett hur många tusen leverantörer man kan välja bland.

Det här är en bok om politik. Då borde den vara träig och allvarlig. Men det är den inte. Den är så rolig att jag velat rekomendera den för alla som suttit runt mig på bussen och undrat vad jag skrattat åt. ABF borde köra cirklar på den. Vad som helst.

Kejsaren är naken och Lena Sundström säger det bättre än någon annan.